|
Den eviga elden
Orden får sin betydelse beroende på vilka "glasögon" man har på sig. Ordet "evig" på bibelns originalspråk (hebreiska och grekiska) har inte en lika definitiv betydelse som i vårt svenska språk, men även i svenskan har vi undantag. "De här skorna kommer att hålla i evighet," betyder att de kommer att hålla länge, kanske livet ut. Förr eller senare ruttnar de dock. "Jag stod och väntade på henne i en evighet," betyder att man väntat för länge, eller så länge att man tappat begreppet om hur mycket tid som förflöt. I själva verket kan det ha varit två minuter! "Jag blev evigt förbannad!" är också en ilska som gick över. Men uttrycket har egentligen en annan betydelse, tror jag, nämligen att man tagit ilskan till sig så att den blir en belastande synd, som man inte ber om förlåtelse för, och att man därför går evigt förlorad.
Bibelns "evig" kan betyda allt ifrån ett ögonblick till oändlig tid. Oändlig tid är ju vad vi brukar tycka att det betyder på svenska. Det är sammanhanget, eller kanske snarare "det eviga föremålets" egenskaper som avgör vad ordet betyder. Handlar "evig" om Gud, ja då är det oändligt i tid. I Bibelns Gamla testamente i Moseböckerna talas om en överenskommelse där en slav kan be att få förbli hos sin herre för hela livet, och Bibeln säger att en sådan överenskommelse gäller för evigt, alltså så länge slaven lever. Är det en eld som inte kan utsläckas, så betyder det att den brinner tills den har förbränt allt som kan brinna. Sen slocknar den av sig själv, den släcks inte ut av någon. Elden har en annan betydelse också: dess effekt blir för evigt. Det som där brinner upp, kommer för evigt inte att existera mer. Allt är logiskt, eller hur?
Betyder detta att alla bibliska ords betydelse är relativ? Knappast. Men man måste ta reda på vad orden faktiskt betyder. Man kan inte bara utgå ifrån vad man tror att de betyder. Bibeln definierar orden själv, för den som tar sig tid att kolla hur orden används i olika texter. Bibeln är sin egen uttolkare.
Eftersom människan inte har en i sig själv odödlig själ (vad nu själ är för nåt), hon är inte odödlig oberoende av Gud som ger liv, så behövs heller inget helvete som brinner för alltid. Det brinner bara tills allt som brinner är uppbränt eller nerbränt. Bibeln talar aldrig om att människan skulle vara odödlig utom när Gud ger evigt liv åt henne. Det där är en idé som en del av kristenheten har tagit till sig från hedendomen, och det passade bra när präster som missbrukade sin makt kunde skrämma okunniga människor till lydnad genom att de hotade med ett evigt, brinnande helvete. Usch! Följden har blivit att många människor har vänt Gud ryggen.
Om författaren till denna artikel
Alfabetiskt ämnesregister
ADRA
Adventisters särdrag
Adventrörelsen
Aktiviteter
Alternativ
medicin
Alkohol
Andlighet
Bestseller nr 1
Bibeln
Biståndsarbete
Boktips
Brevkurs
Bön &
vetenskap
Civil
olydnad
Dopbeslut
Droger
Dygnet
enligt Bibeln
Döden
Eviga elden
Evighet
Evolution
Fakta om oss
Festdag
Flyktingar
Folksjukdom
Fottvagning
Framtiden
Främlingskap
& tillhörighet
Förstasidan
Helande
Helhetssyn
Helvetet
Herdepsalmen
Himmelska
helgedomen
Indexsidan
Invandrare
Israel-konflikten
Jesus egenskaper
Jesus återkomst
Judarna
Kalenderreformen
1973
Kontakt
Kristnas
sabbatsfirande
Kurser
Lidandets
problem
Livets
mening
Lokala
aktiviteter
Miljöproblemen
Minnesdag för frälsningen
Minnesdag för
skapelsen
Mirakler
Missionsarbete
Missräkningen
1844
Naturliga
läkemedel
New Age
Newstart
Norrbotten
Nya sidor
Nybörjarlästips
i Bibeln
Personliga
berättelser
Plan för
mitt liv
Predestination
Profetietolkning
Profettestet
Relationsfaser
Relationskris
Sabbaten
Sabbatsfirandet
i historien
Sabbatsvila
Sexövergrepp
Skapelsen
Skellefteå
Spiritism
Syndafloden
Söndagsfirandet
& Bibeln
Söndagslag
Teodicé-problemet
Tillitsbrist
Tro
Umeå
Underverk
Ungdomsutbyte
2001
Ungdomsutbyte
2003
Unikt
för adventister
Veckodagarnas
namn
Veckoindelningen
Veganism
Vegetarianism
Vilodag
Ångest
Örnsköldsvik
