|
När du söker svaren ... På säker biblisk grund. |
| Främlingskap -
tillhörighet
Min äldsta moster fyllde 80 år. Hon och hennes familj hade bjudit in till stor släktträff i en liten by i Norrbotten. Moster kallar byn Paradiset på jorden; och jag är benägen att hålla med henne, för den är väldigt vacker. Jag satt bredvid min mor och kunde riktigt känna hur glad hon var över att få träffa en så stor del av sin släkt på samma gång. Hon kände sig väl till mods i sällskapet. Maten var mycket god och stämningen gemytlig. Det var många som höll tal till jubilaren; roliga, fina, personliga tal till en kvinna som det alltid varit mycket fart och fläkt omkring. Det var emellertid ett tal som speciellt lade sig på mitt minne. Min yngsta moster reste sig upp och sade: ”Visst är det fantastiskt! Här är vi samlade så många människor och alla vill vi varandra väl!” När hon talat lade sig en varm tystnad tillrätta, som om alla begrundade orden och kände att här fanns kärlek så att det räckte för alla. Nåväl, det har också funnits tillfällen i mitt liv när jag varit som en främling. När ingen som jag då träffade på visste något om mitt ursprung, när ingen gav mig en kram av igenkännande, när ingen visste vad "nalta" och "söina" betydde eller aldrig gjort en "blöta" eller ens en vanlig "slobba". Att flytta sina bopålar 25 mil söderut verkar inte så märkvärdigt, men i min nya värld var jag först en främling och kanske en smula "eljest". Att hjälpa människor tillrätta, vem eller var det än kan vara, gör så gott. För vem vill vara en främling? Och vem skulle då inte vilja höra de fina orden: ”Här är vi samlade så många människor och alla vill vi varandra väl! Det är väl fantastiskt!” Hälsar den numera
assimilerade Obbolabon Britta
LITET PITEMÅLSLEXIKON
nalta = lite grann
|
Alfabetiskt ämnesregister |
|