När du söker svaren ... På säker biblisk grund.

Hur kan staten Israels förtryck av palestinierna ursäktas?
Hur kan palestiniernas våld mot israelerna ursäktas?

Det finns ingen ursäkt för krig idag och förtryck kan inte ursäktas. Det är inte sanktionerat av varken Gud eller Allah. Användandet av våld måste också vara noga reglerat i ett samhället för att inte det samhället ska gå under i vedergällningar och anarki. Gud och Bibeln är emot laglöst våld. Jesus sa: "Alla som griper till svärd skall dödas med svärd." (Matt 26:52.)

Men Israel gör ju anspråk på att vara Guds folk, och det säger ju många kristna också?

Bibeln talar om vad en "sann Israelit" eller "sann jude" är. Det är en person som inte grundar sin frälsning på att man är släkt med någon (Abraham, judarnas stamfader) och är omskuren, utan att man har en relation med Gud som är baserad på uppriktighet och villighet att lyda honom. (Jer. 9:25, 26; Rom. 2:28, 29; 9:6-8; Gal. 3:7, 29; 6:15, 16.) Om kristna läste Bibeln bättre så skulle man vara försiktigare med säga vem som har rätt och vem som har fel, och med att stödja konflikter.

Men i Gamla testamentet tycks ju Gud sanktionera kriget?

Skillnaden mellan vår tid och Gamla testamentets tid är att då kunde Guds folk vara en hel nation, en s.k. teokrati, nämligen Israel. Så var det i alla fall tänkt, även om det knappast aldrig förverkligades, därför att det är vars och ens relation med Gud som avgör om man tillhör Israel på riktigt, eller inte. Ännu mindre är det så idag, att staten Israel utgörs av Guds folk; inte ens majoriteten av befolkningen i staten Israel tycks tillhöra Guds folk. Den nationen har ju samma problem som andra nationer, med brottslighet, religiös intolerans, etniska motsättningar etc.

Den som läser Bibeln för att förstå den lägger märke till de bärande principerna. Å ena sidan finns det lag och ordning, å andra sidan finns laglöshet och kaos. Bibeln utmanar oss att välja rätt sida och leva fridsamt.

Det är ett moraliskt dilemma om man blir angripen av en fiende som vill döda en. Ska man slå tillbaka? Det finns ju något som kallas nödvärn och när det används rätt så kan man lagligt sett gå fri från straff. Det kan vara en svår avvägning och i en våldsam konflikt finns inga vinnare, bara förlorare. Värre kan det ju tyckas vara att en del av krigen i Gamla testamentet är angreppskrig. Eftersom Israel var organiserat som en teokrati hände det att Gud beordrade sitt folk att utplåna fienden. Det gäller att ha ordentligt "på fötterna" i en sådan situation, alltså att veta säkert vad Gud har sagt. Gud hade tydligt talat om varför de skulle utplånas och vi vet inte alltid vad Gud vet. Det är ett stort ansvar man tar på sig om man skadar eller dödar någon. I de fallen tog Gud på sig ansvaret. I andra situationer i Gamla testamentet väljer Gud att ta itu med sina fiender själv. Vid några tillfällen skrämde Gud iväg fiender med andra medel än vapen. En gång trodde en fiendearmé att den var överrumplad i mörkret, och soldaterna i samma armé dödade varandra.

Men finns det inte profetior i Gamla testamentet som gäller Israel, och de är ju inte uppfyllda ännu? Skulle Gud motsäga sig själv?

För det första är både profetior och förbannelser i Bibeln villkorliga. Vanligtvis gäller profetiornas löften "om ni gör som Gud säger". Och om förbannelserna gäller att "om ni inte slutar med de där dumheterna, så ..." Om man så slutar med dumheterna, så slipper man drabbas av de utlovade förbannelserna. Ett exempel på detta kan du läsa om i Jonas bok i Gamla testamentet. Gud sände Jona till staden Nineve (utanför Israel) för att säga till dem att Gud skulle förstöra staden. Slutligen gick Jona dit, och höll en riktig domedagspredikan för folket där, med följden att folket ångrade sig och omvände sig, och Gud skonade staden och dess invånare.

Samma princip gäller i hela Gamla testamentet, att det är Gud som själv bestämmer vem som ska straffas och dödas och vem han ska visa nåd emot, vem som ska räddas. Vi måste komma ihåg att allt och alla tillhör ytterst Gud och han gör som han behagar med sin egendom. Profetiorna gäller just detta att Gud har en plan, för han vet vad han har och han vet vilka människor som inte ska få del av det, för de har vänt sig emot honom; de håller på med avgudar och andra dumheter som Gud inte vill sponsra. Han vet också hur deras framtid blir om han inte ingriper - han vet i förväg om det bara barkar käpprätt åt skogen. Vi kan inte föreställa oss Guds framsynthet; den är en av hans gudomliga egenskaper, därför förstår vi inte alltid när Gud förintar människor i Gamla testamentet. Å andra sidan har han ett folk som han vill sponsra och ge fördelar åt och det har han sin fulla rätt att göra. Han visar sin makt och han visar sin godhet gentemot dem som vill ha honom som sin ledare. Vad Gamla testamentet beskriver är alltså inte egentligen Israels krig utan Guds krig och de hade sin bestämda plats i Guds plan och handlande. Vid viss tid i historien ansåg Gud det vara nödvändigt att t.ex. hindra avgudadyrkan från att breda ut sig i ett visst område.

Vi mänskor, varken vi kristna eller judarna, kan uppfylla villkoren för att profetiorna ska uppfyllas. Det är bara om Gud hjälper oss som det är möjligt. Gud längtar faktiskt efter att förverkliga alla de välsignelser han utlovat. Vi får uppleva dem förverkligade när vi är beredda att ta emot dem. Många av löftena kommer inte att förverkligas innan Jesus kommit tillbaka.

Men judarna då?

Utöver vad jag skrev i andra stycket här ovanför, så gäller att i Daniels bok i Gamla testamentet, så anger Gud en "nådatid" för judafolket (Dan. 9:24, jfr Jer. 9:25, 26). Profetian gavs på 500-talet f.Kr. Det är en lite komplicerad profetia, men den anger kort sagt att år 34 e.Kr. så skulle Gud sluta särbehandla Israel som nation bland jordens invånare, därför att just det året började judarna döda Jesus efterföljare. Judar som inte trodde på Jesus stenade då Stefanos, som räknas som den förste kristne martyren. Gud kan självklart inte sanktionera att en nation beter sig på det sättet. Och han kan inte stödja att Guds folk bekämpar Guds folk. Gud har bara ett folk, inte två. Guds folk står på Guds sida. Guds folk vill ha fred, och strävar att älska sina medmänskor. Den jude som vill leva i en sådan relation med Gud är välkommen att göra det. Och då kan judar och andra som vill, få del av löftena: "Om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet." (Gal 3:29.)

Ska inte Gud uppfylla löftena till Israels folk?

Jo, om folket godtar Guds villkor. Villkoret är att gå in i en relation med Gud. Guds löften står kvar. Jag tror inte de kommer att infrias förrän Gud har utplånat allt ont.

Kan man stödja staten Israel?

Kan man stödja staten Sverige? Ja, det gör vi, vi röstar och betalar skatt, t.ex. Vi hjälper polisen och domstolarna att skipa rätt.

Vad sa Jesus om detta?
Stödde Jesus staten, eller höll han på med civilt motstånd? Han fick frågan: "Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?" Och hans svar: "Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" — "Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." (Matt 22:17, 19-21.) Kom ihåg att den kejsarmakt som Jesus på detta sätt respekterade, den romerska makten, hade ockuperat hans land (Israel) och romerska soldater, fogdar och tulltjänstemän fanns överallt. När han själv var nyfödd, hade t.o.m. den romerske marionettkungen Herodes försökt få honom dödad. På samma sätt respekterade Jesus den religiösa makten i sitt land, trots att han visste att den var korrumperad. När det gällde att betala tempelskatten, sa han till Petrus: "För att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig." (Matt 17:27.) Jesus gjorde bara motstånd om någon begärde något av honom som skulle bryta mot Guds vilja. I övrigt stödde han alltså både Rom och Israel.

Vad sa Paulus om detta?
Paulus, som hela sitt liv var verksam i Romarriket, den dåtida supermakten som t.o.m. förföljde och dödade kristna inklusive honom själv, han undervisar i samma linje: "Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda. Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet." (Rom 13:1-10.)

Vad ska vi säga om detta?
Som kristen låter jag de styrande och politikerna ta hand om de svåra frågorna om landet, åtminstone så länge jag själv inte är politiker eller myndighetsperson. Om jag engagerar mig i frågorna så kan jag ge de styrande råd. Om jag röstar kan jag stödja de politiker som jag tycker leder åt ett bättre håll än andra gör. Om folk röstar på mig får jag göra det bästa av den situationen. Om jag bor i Sverige, så lyder jag de svenska lagarna och myndigheterna så länge de inte begär att jag ska gå emot Guds vilja, som den är uttryckt i Bibeln. Om jag bor i Israel så lyder jag Israels regering, så länge jag då inte behöver bryta mot Guds bud. Om jag bor inom de palestinska områdena som har sitt självstyre, så lyder jag den överhet som styr där, med samma förbehåll. Själv inriktar jag mig på att göra det som Gud begär av mig, att respektera och älska alla mänskor. Om alla gör så, så får vi fred överallt, ljuva dröm! Och då betyder det inte så mycket var gränserna går och vem som styr. Om vi vänder Gud ryggen, som kananéerna i Gamla testamentet gjorde, eller som de flesta i Israel och Juda slutligen gjorde, så förlorar vi också det som Gud har utlovat.

Det finns bara två alternativ: med Gud eller emot Gud. Vill du vara med Gud så ta reda på vad han säger. Det räcker inte att inbilla sig själv att det man håller på med är riktigt. Att många inbillar sig saker och ting leder till konflikter och splittringar, därför att inbillningen föds ur vår själviskhet. Kristenheten i stort är full av sånt och splittringarna är faktum. Läs Bibeln istället och ta boken på allvar med ditt förnuft; sätt dig in i dess principer och be Gud vägleda dig, så lär du dig vad som är rätt. Sedan återstår utmaningen att följa det också. Gud vill hjälpa dig med det.

"Förtrösta på Herren och gör det goda, så får du bo i ditt land och leva trygg." (Ps 37:3. Läs gärna hela psalmen.)

Israel In Biblical Prophecy

Christians and War

Om författaren till denna artikel

Alfabetiskt ämnesregister
ADRA
Adventisters särdrag
Adventrörelsen
Aktiviteter
Alternativ medicin
Alkohol
Andlighet
Bestseller nr 1
Bibeln
Biståndsarbete
Boktips
Brevkurs
Bön & vetenskap
Civil olydnad
Domen / domedagen
Dopbeslut
Droger
Dygnet enligt Bibeln
Döden
Eviga elden
Evighet
Evolution
Fakta om oss
Festdag
Flyktingar
Folksjukdom
Fottvagning
Framtiden
Främlingskap & tillhörighet
Förstasidan
Helande
Helhetssyn
Helvetet
Herdepsalmen
Himmelska helgedomen
Indexsidan
Invandrare
Israel-konflikten
Jesus egenskaper
Jesus återkomst
Judarna
Kalenderreformen 1973
Kontakt
Kristnas sabbatsfirande
Kurser
Lidandets problem
Livets mening
Lokala aktiviteter
Miljöproblemen
Minnesdag för frälsningen
Minnesdag för skapelsen
Mirakler
Missionsarbete
Missräkningen 1844
Naturliga läkemedel
New Age
Newstart
Norrbotten
Nya sidor
Nybörjarlästips i Bibeln
Personliga berättelser
Plan för mitt liv
Predestination
Profetietolkning
Profettestet
Relationsfaser
Relationskris
Sabbaten
Sabbatsfirandet i historien
Sabbatsvila
Sexövergrepp
Skapelsen
Skellefteå
Spiritism
Syndafloden
Söndagsfirandet & Bibeln
Söndagslag
Teodicé-problemet
Tillitsbrist
Tro
Umeå
Underverk
Ungdomsutbyte 2001
Ungdomsutbyte 2003
Unikt för adventister
Veckodagarnas namn
Veckoindelningen
Veganism
Vegetarianism
Vilodag
Ångest
Örnsköldsvik