|
När du söker svaren ... På säker biblisk grund. |
|
En hälsning genom "Farbror Svens brevlåda" När jag var liten var jag mycket sjuk, så mamma skickade en hälsning till mig via "Farbror Svens brevlåda", ett barnprogram i radion med Sven Jerring. - Ja, du lille Jonny, som ligger sjuk på Umeå lasarett. Nu ska farbror Sven trolla med sin trollstav så att du får många vänner. Så slog farbror Sven med sin stav i bordet som han brukade göra. Mycket riktigt, så fick jag en massa brev från vänliga, äldre människor. Men den som jag bibehåll kontakten med var en "farbror" Harry, som skrev en massa trevliga brev och skickade mig polkagrisar, för det tilltalar ju barn. Han berättade såhär: - Jag satt som vanligt på jobbet och arbetade lite övertid med radion på som sällskap. Då jag hörde om detta från Svens barnprogram så fick jag en ingivelse att det måste jag svara på. Så jag skrev ner namnet och adressen. Men jag funderade länge sedan varför jag hade gjort det, men jag skriver väl ett enkelt brev och skickar med en polkagris. Det brevet blev början på en lång kontakt. När jag var sex år besökte han mig, men det minns jag inte så mycket av. Farbror Harry hade förlorat sin son Stig några år tidigare. Åren gick och när jag var 17 år började han planera för att träffa mig hemma hos oss, utanför Tvärålund. Han kom till vår by och frågade en pojke vad han hette. - Jag heter Stig Gustav, sa min kusin. Han hette precis likadant som Harrys son. - Ska detta vara mitt bönesvar att jag fått tillbaka min son? undrade Harry. Men det var ju Jonny han sökte. - Ja, men det är vår granne där borta, sa Stig Gustav. Så hittade han mig till sist och när vi satt och samtalade så frågade han mig om vad jag hade för andra namn. - Karl Stig Jonny, sa jag. - Jamen, då är det ju min Stig ändå, sa han jublande, och så berättade han om sin sons olycka för många år sedan när han var 17 år gammal och föll framför ett tåg och dog ögonblickligen. Att jag ju också råkade vara 17 förstärkte hans övertygelse. Jag fick veta mer om hans tro, att han var adventist. Jag upplevde hans tro vara förnuftig och balanserad. Det var annat än en av mina släktingar, som också är kristen, men som inte hade gett mig något förtroende för de kristna människorna. Men genom detta förtroende så bestämde jag mig en dag för att låta döpa mig som adventist. Harry är sedan många år död och begraven i sin tro på frälsningen och uppståndelsen i Jesus. Men hans idéer och tankesätt tyckte jag var värda att pröva och de verkar hålla till evigheten. Tänk den dag då vi får träffa våra vänner, som var gamla och skröpliga i denna världen, men där är vi lika friska och lika unga. Sen får vi träffa sådana hjältar som Abraham, Adam, Moses och Maria, Jesus mor, och många andra, och får samtala med dem och får lära oss allt om dem under evigheten. Och allt vi gör ska tiden räcka till för. "Jag har inte tid" existerar inte där. Jonny "När jag förstod mitt ursprung" - fler glimtar ur Tommys liv Sandra: Att lära känna
Gud En glimt ur Brittas liv med Gud En glimt av Per W:s väg till Gud Vad Svea berättade på sin dopsdag Per A: Mitt liv i ett nötskal Glimtar ur Juhanis väg till Gud |
Alfabetiskt ämnesregister |
|