|
När du söker svaren ... På säker biblisk grund. |
|
Det behövdes ett slag av en yxa mot huvudet för att jag skulle bli troende Den 28:e september 1989 följde jag med en kompis och fiskade i Kalix skärgård. Vi lade ut näten i vanlig ordning. Vår vana trogna gjorde vi upp en eld och åt vad vi hade med oss, sen åkte vi hem på kvällen. Nästa morgon åkte vi för att vittja näten. Min fiskekompis hade fortsatt att festa hela natten, så han var inte så alert när vi skulle vittja näten. Efter att vi tagit upp näten gick vi iland på en holme. Jag gjorde upp eld och kokade kaffe. Vi satt och drack kaffe och i ett obevakat ögonblick smög kompisen bakom min rygg och gav mig ett välriktat slag i huvudet med en yxklack. Detta resulterade i en hjärnblödning som upptäcktes först i Kalix, sedan i Boden vid vidare undersökning. Därifrån fick jag flyga helikopter till Umeå universitetssjukhus, där jag i sinom tid blev opererad, och man lyckades stoppa blödningen efter 17 timmars operation. När jag vaknade upp efter operationen upplevde jag att jag var i ett rum med fyra väggar, tak och golv, men inget fönster och ingen dörr. Då drabbades jag av en andlig nöd. Jag bestämde mig för att söka hjälp och ringde till min vän i Växjö, som jag visste var en sann kristen. Jag bad honom skicka någon som jag kunde prata med. Denne någon blev Rudolf Pohl. Jag berättade för honom hur det låg till. Eftersom jag var ganska trött efter operationen kom vi inte så långt den första gången. Vi bestämde att Rudolf skulle besöka mig igen, men det blev inte så, för jag skickades tillbaka till Kalix tidigare än jag hade räknat med. En tid efter att jag blivit utskriven från sjukhuset kom det med posten ett erbjudande att studera Bibeln i en brevkurs. Avsändare var Adventistförsamlingen i Umeå. Jag anmälde mig till bibelkursen och fick det första studiebrevet. Jag hade inte hunnit skicka in svaret när telefonen ringde, och Rudolf Pohl presenterade sig och önskade mig välkommen till bibelstudierna. Han frågade också om vi hade träffats förr, och visst hade vi det. Jag fullföljde kursen och beställde en fortsättningskurs. Sen blev jag bjuden till vårkonferens i Umeå Adventkyrka, och där fick jag för första gången frågan om jag var redo att låta döpa mig. Jag svarade ”ja”, men Rudolf ställde ett villkor till mig. Jag skulle sluta röka först. Och det gick inte på första försöket, men senare vid ett möte i Storuman bestämdes att jag kunde bli döpt. Det skedde sedan i oktober samma år att jag skulle bli döpt i Umeå. Så blev det. Sen dess har vägen varit lätt att vandra, eftersom jag upplevde förlåtelsen för alla mina gamla laster och fick många trossyskon som kunde stödja mig när jag behövde. Juhani Fotnot: Rudolf Pohl arbetade vid den här tiden som pastor i Adventkyrkan i Norrland. "När jag förstod mitt ursprung" - fler glimtar ur Tommys liv Sandra: Att lära känna
Gud En glimt ur Brittas liv med Gud En glimt av Per W:s väg till Gud Vad Svea berättade på sin dopsdag Per A: Mitt liv i ett nötskal En hälsning genom "Farbror Svens brevlåda"
|
Alfabetiskt ämnesregister |
|