Glimtar ur mitt liv med Gud

När jag var tolv år gammal kom jag i kontakt med kristna, som gjorde ett djupt intryck på mig. Det var särskilt Bibelns budskap som grep mig. Min ateism fick ge vika för den övertygelse som växte fram ur den logik jag mötte i Bibeln. Jag blev utmanad att ta ställning till Guds anspråk, och jag beslöt att bli en kristen.

Jag kände redan då att de uppgifter som pastorerna gjorde verkade intressanta. Detta växte till en övertygelse om att jag var kallad av Gud till att bli pastor. Denna kallelse bekräftades allt eftersom av flera kristna omkring mig.

Efter tonårstiden, när jag skulle ta itu med min kallelse, för att förverkliga den, så kände jag mig inte värdig. Varje gång jag tog en anställning visste jag, att detta var inte den uppgift Gud hade kallat mig till, men den fick duga tills vidare.

När jag närmade mig 30-årsåldern fick jag hjälp av andra, mognare kristna, som stod mig nära, att förstå att jag aldrig skulle kunna bli värdig. Jag var tvungen att acceptera att endast Gud kunde göra mig värdig. Mitt liv står inte och faller på min egen prestation. Det var en befrielse att jag helt kunde förtrösta på och bygga mitt liv på Jesus merit i stället för min egen. Jag fick tillfälle att ställa mig till Guds förfogande för arbete på heltid.

Jag tror inte mitt liv kunde bli mer spännande utan dessa beslut. Gud utmanar mig ständigt att lita på honom i nya situationer, och att på ett än djupare sätt förstå vad min relation med honom innebär.

Tommy