Citroën hade redan från början tillverkat lastfordon; den första var en flakförsedd lätt lastbil baserad på den bakhjulsdrivna Typ A. Nackdelen med den här fordonstypen var att kardanstången och det rambyggda chassit gav en hög lasthöjd.

Eftersom Citroën skulle modernisera sitt personbilsprogram och ersätta sina bakhjulsdrivna modeller med framhjulsdrivna Traction Avant innebar det också att man skulle bli tvungen att lägga ner produktionen av dom lätta lastbilarna som baserades på Rosalieserien. Första åtgärden var att förse en 11 CV Traction Avant Familiale med en delad baklucka. Denna modell, kallad Commerciale, hade en nyttolast på 500 kg. Men man behövde ett helt och hållet annat fordon i segmentet för högre viktklasser.

Observera den enkla takmonterade vindrutetorkaren.

Citroëns konstruktörer skissade på en ny typ av transportbil, med framhjulsdrift och bekvämt insteg till lastutrymmet. Den nya Citroënledningen, med Pierre-Jules Boulanger i spetsen, ansåg att idén var god, men företagets ekonomi tillät inte annat än att man använde komponenter från personbilen Traction Avant, däribland motor, framvagn, bromsar och transmission. Under hösten 1937 var fordonet fortfarande i prototypstadiet - men i rullande skick - och tillverkades sannolikt bara i en liten förserie under 1938.

I april 1939 introducerades den 4,05 m långa moderna transportbilen TUB ( Transport Utilaire series B) med frambyggd förarkabin och längsmonterad 4-cylindrig 35 hk starkradmotor från Traction Avant 7C som drev på framhjulen. Eftersom TUB genom sin framhjulsdrift inte hade någon utrymmeskrävande kardanstång kunde golvet i lastutrymmet göras helt plant.

På ena sidan av den självbärande karossen lät man montera en ytrymmesbesparande skjutdörr för i och urlastning, och eftersom golvet var c:a 40 cm över marken kunde man bekvämt stiga in i skåpsektionen vars högsta takhöjd var 1,75 m. Maxlast: 850 kg. TUB marknadsfördes under det långa namnet La Camionette 850 kg Traction Avant Citroën . Den 12 maj godkändes 7-T series U av den franska väg- och trafikmyndigheten. Säljstart i Frankrike den 5 juni.

Citroën TUB har större likheter med efterkrigstidens skåpbilar än sina samtida nyttofordon.
Bilder: Citroën Automobiles.

Den 13 februari 1940 blev 11-T Series U med motor från 11 CV Traction Avant godkänd av myndigheterna. I detta utförande fick den ta en maxlast på 1,020 kg.

2:a världskriget bröt ut i september 1939 i och med Tysklands invasion i Polen, men det dröjde nästan två år innan Frankrike var ockuperat. Innan dess hann man introducera 11-T Series U-C (TUC) vilket skedde den 23 juni 1941. Denna version hade en maxlast på 1,200 kg. På grund av kriget introducerades en ambulansversion (TAMH) för arméns räkning.

Produktionen av TUB och TUC upphörde under 1942 då den tyska ockupationsmyndigheten förbjöd privat fordonstillverkning. Då hade 1,748 exemplar tillverkats, varav ett 50-tal med den starkare motorn.

Flertalet av TUB rekvirerades till den franska armén för att användas som ambulanser och för sjukvårdstransporter.

Historien om TUB var dock inte helt över ännu. Vid bilsalongen i Paris 1946 fanns TUB med på Citroëns monter för att visa att man fortfarande avsåg att vara kvar i detta marknadssegmentet*. Men någon serieproduktion kom inte igång igen eftersom man på konstruktionsavdelningen hade en rullande prototyp av ersättaren Typ H.

Längd/bredd/höjd: 4,05/-,--/2,13 m.
Spårvidd, fram/bak: 1,48/1,61 m.
Lastutrymme, höjd/längd: 1,75/3,30 m.
Total lastvolym: 7 kubikmeter.
Tjänstevikt: (TUB)1330 kg, (TUC) 1380 kg.

Text: Peter H Svensson, Allt om Citroën.

*Artikelförfattaren vill rikta ett särskilt tack till franska ”TUB-sällskapet” för uppgifter om modellens mycket okända historik.