För Er som tillhör den yngre generationen, kan det kanske vara intressant att veta något om den tid då ÄIF bildades. Försök att bilda en idrottsförening på bruket gjordes redan på 1920-talet då man spelade några fotbollsmatcher på en plan där dansbanan nu ligger. Det hela rann dock ut i sanden och den som förlorade mest på föreningen var Brukshandelns ägare, Martin Hallgren, som aldrig fick fullt betalt för den fotbollsutrustning han förmedlat till fotbollslaget. 1920-talet präglades annars av liv och rörelse på bruket. Lanforsens kraftverk byggdes då och omkring 500 vattenrallare fanns på plats. När kraftverket 1930 stod färdigbyggt, spred sig det stora lugnet åter över bruket. Den stora depressionen som drabbade landet gav sitt eko även här. Mänga av dem som då var unga, fick gå arbetslösa i åratal. Något understöd för den arbetslösa fanns ej om man undantar matlapparna som delades ut. 15 kronor var beloppet för ogifta och för denna summa skulle fyra dagars skogsjobb utföras. Hopplösheten och passiviteten fanns hos de flesta. För att aktivera ungdomen på bruket, var det några som arbetade för att en idrottsförening skulle bildas. Förutsättningarna var inte goda. Många av de äldre ställde sig tvivlande och menade att idrotten drog ungdomen från fackföreningsarbetet. Senare när idrottsföreningens verksamhet varit igång några år, ändrades denna inställning. Samarbetet med lantarbetarnas fackförening resulterade bl a i att vi kunde få dåvarande statsministern Per Albin Hansson att tala på en sommarfest. Då myllrade det av folk på festplatsen. Mellan 4000 och 5000 besökare besökte sommarfesten. ÄIvkarleö idrottsförening bildades år 1933. ÄIvkarleby IK, med driftchefen Dahlbäck som ordförande, protesterade mot namnet hos Upplands idrottsförbund sorti dock gav oss rätt att behålla namnet. Genom tillmötesgående av Stora Kopparberg fick föreningen en åker vid Sågbacken att iordningställa till fotbollsplan. Mänga timmar av frivilligt arbete lades ned på att få planen speldugligt skick. Till slut kom den dagen då invigningen kunde ske med en match mot Lövåsen. ÄIF vann med 3-1 och glädjen var stor. Föreningens strävan var att så fort som möjligt komma med i fotbollens seriesystem. Detta skedde också. Fotbollslagen vann i rak följd de två lägsta serierna och 1938 var man klara för kvalmatcher till Upplandsserien. Harbo IF hete motståndarlaget. ÄIF vann den första matchen med 1-0 men förlorade sedan stort i Harbo. Skiljematchen spelades på Vegavallen i Tierp och där vann Harbo med påföljd att ÄIF fick fortsätta i Nordupplandsserien klass 1.<BR> Trots den ringa tillgången av spelare hade föreningen under några år både A- och B-lag i seriesystemet. Krigsåren med de många inkallelserna blev svara, men genom att värva spelare utifrån, lyckades man genomföra matcherna. Svårigheterna blev dock till slut så stora att seriespelet måste upphöra.<BR> En del av spelarna gick då över till Älvkarleby IK och fortsatte där.