Menylistan
Uppdateringar och vad som är nytt
Ätstörningar:
-Bulimi & - Aneroxi
Bloggar och hemsidor som jag gillar att besöka!
Välkommen till min sambo, Richard och hans sida - jag ska bara skriva lite info om honom - så ni får reda på vem "mannen i mitt liv" är! *ler*
Richard ät född i Lund 1978, och uppväxt först i Örtofta med mamma Lena, pappa Lars-Åke, och syskonen Mikael och Per-Olof. Lena och Lars-Åke separerade då Richard bara var liten, Lena flyttade till Eslöv och sen till hus i Hurva då hon träffade en man, Kalle. Richards två storebröder bodde kvar i Örtofta hos pappa Lars-Åke.
Rille älskar "Iron Maiden" och har samlat alla deras LP och CD-skivor genom åren, han har varit på konsert och sett dem och skulle vilja gå igen. Metallica, Twisted Sisters, D.A.D är några andra av musikfavoriterna! Han har varit innebandymålvakt - en ganska duktig sådan. Han är sportfanatiker och älskar film och musik! Han har usel humor, är härligt barnslig och älskar att busa. Datorn är ett annat stort intresse.
Richard har gått i skola i Eslöv, gymnasieutbildningen "Handel & Administration". När han var 19 år (1997) åkte han in i lumpen - den gjorde han på Gotland, och det är en tid han tänker tillbaks på med många roliga minnen. När han kom hem igen så fick han jobb på Forte AB - de gör schampo, balsam och sånt. Bla märken som Online, Helen, Sport, H&Ms eget, Åhléns eget, mm.
Vi träffades genom gemensamma bekanta fredagen den 4:edecember 1998, Richard var då 20½ år och jag var 19½ år. Det var kärlek vid första, andra och tredje ögonkastet - ja alla ögonkast vi gav varandra den kvällen - var kärlek! Från och med den fredagen var vi mer eller mindre oskiljaktiga. Han bodde hemma hos sin mamma i Höör och hade jobb där. Jag bodde hemma hos mamma i Dalby, hade inget jobb och kom dessutom inte alls överens med mamma på hemmaplan - så det mesta av tiden var jag hemma hos Rille (han kallas så) och väntade på att han skulle komma hem från jobb. Hans mamma Lena och låtsaspappa Kalle var urgulliga mot mig och släppte lätt in mig i familjen.
Efter nyåret 98/99 så sa mamma och Leo till mig att jag var tvungen att flytta eftersom jag inte hade något jobb och bara "slasade" omkring. De visste ju inte att jag satt varje dag (nästan) och ringde till alla möjliga som stod under företagsregistret i telefonkatalogen - vissa av de företag jag ringde till. visste jag inte ens vad de gjorde och det sa jag till dem - de tyckte bara det var roligt och så fick jag komma på ett antal intervjuer. I samma veva som mamma sa till mig att flytta så hade jag fått jobb - jag fick välja mellan lite olika jobb, då jag fått erbjudande om några stycken. Jag valde en visstidsanställning som hotellvärdinna och ett som timanställd hotellstäderska.
I slutet av Januari hade jag fått tag på min första lägenhet, en ganska stor tvåa i Eslövs ytterkant. Jag var tvungen att ha borgenär och det blev en ytlig bekant som ställde upp (så gulligt och jag är evigt tacksam för det!) då ingen i min släkt ville göra det. Jag fick ta hjälp av socialen till den första hyran och till ett flyttbidrag - resten skrapade/lånade jag ihop. Rille "lånade" ut en massa "flytta-hemifrån-prylar" som han sparat på sig - så för att precis fått mitt första egna boende så hade jag i princip allt man behövde tack vare älsklingen. På vardagarna sov jag ofta hos Rille och på helgerna var vi i lägenheten, jag jobbade mycket för att få det att gå ihop - och Rille hjälpte såklart till med en hel del!
När vi varit tillsammans i ett halvår (sommaren-99) så testade vi positivt på graviditetstestet... Rille blev jätteglad och såg framemot att bli pappa! I vecka 12 fick jag gå på ett vaginalt ultraljus där det konstaterades en lite krake i magen! När vi skulle på vårt andra UL följde Rille med - det var då vi fick reda på att vi väntade tvillingar! Rilles första tanke var "Hur ska vi ha råd med blöjor???"...
Tyvärr drabbades jag av ganska kraftiga hormonsvängningar - jag ändrade mig totalt i smak, tycke och tänkande. Jag mådde inte bra och blev lätt arg och sur. Rille gjorde en del tabbar som jag hade svårt att förlåta och när jag var i fjärde månaden gjorde vi uppehåll.
Rille var minst sagt förkrossad (han hade ju inte hormonförändringar - så för han var allting som "vanligt"), vi bråkade och jag var ganska elak mot han.. Vid nyåret 99/00 fixade Rille en lägenhet i stan samtidigt som jag också flyttade upp till stan. I Januari pratade vi knappt med varandra och han var inte heller med på Charlie & Jennifers förlossning.
Den 31:e Januari 2000 blev Rille pappa till två små söta barn - Charlie och Jennifer. Han kom in på förlossningen, och avdelningen som vi låg inne på, några gånger och hälsade på. Han var med på barnens dop, men sen rann kontakten ut i sanden.. Mycket var mitt fel, men en del stod Rille för - då han inte berättade om vissa saker och han kämpade inte och visade inte att han ville ha med barnen att göra. Men i efterhand har jag förstått att han var för "rädd" för mig då han fortfarande hyste känslorna för mig.
Jag saknade emellanåt att dela föräldraskapet med någon, men det fanns inte så mycket tid till övers att fundera på det - det var ganska mycket att göra som ensamstående tvillingmamma.
I september 2000 bestämde sig Rille för att skicka iväg ett brev, som ett sista försök till att få träffa oss. Jag besvarade brevet med att jag ville att han skulle berätta lite om "tabbarna" - jag ville veta sanningen och det fick jag i nästa brev, och nästa och nästa.. Vi brevväxlade i lite över 1½ månad och sen beslöt vi att träffas.
Han kom hem till mig, och jag var ganska nervös, samtidigt väldigt glad att han skulle få träffa sina barn. Direkt när han kom in i lägenheten så gav jag han barnen (de var 10mån), han visste knappt var han skulle bli av - han var hellycklig. Jag skulle iväg och eftersom det kändes så bra med kontakten så ville vi inte bryta den idag - så efter mitt ärende dök jag upp hos hans pappa Lars-Åke där Rille väntat på barnen och mig.
Vi fortsatte att träffas några gånger och en kväll i min lägenhet så började känslorna flamma upp i mig och jag sa till Rille att jag fortfarande var förälskad i honom och ville gärna ge det en chans till. Han blev jätteglad och ville detsamma!
Jag blev gravid ganska snabbt där - har otroligt lätt för det. Så i Januari flyttade vi ihop i min lägenhet och vi skrev kontrakt på en 4:a med trädgård med inflyttning den 2:e Maj 2001.
Tyvärr förlorade vi vår son Kevin 30/4-2001 och samma dag som jag kom hem från sjukhuset så började vi flytta.
Begravning hade vi den 12/5 och Rille sörjde ganska mycket, han la ner brev till Kevin och en skiva med Metallicas "Nothing Else Matters" - den låter betyder oerhört mycket för oss numera.
I samma veva som vi flyttade så fick Rille reda på att hans nuvarande jobb skulle läggas ner, så han fick jobb på "Dr Pers Food" här i Eslöv... Ett skitjobb rent ut sagt - hade kunnat vara bättre om det inte varit för de usla cheferna där. Eftersom Rille förlorat Kevin i samma veva var han hemma en del - det tyckte inte chefen om så efter en veckas frånvaro ringde han hem och sa "Antingen kommer du tillbaka efter helgen eller så sägs du upp".. Rille sades upp.
Efter sommaren 2001 började Rille och jag att plugga på Komvux - vi gick alla ämnena ihop och det var rätt så påfrestande att aldrig vara ifrån varandra.... Plus att jag blev gravid ganska snabbt igen.. En ganska orolig och jobbig graviditet - men jag hade en underbar man som stöttade mig i i princip allt!
Torsdagen den 4: April 2002 kom vår lilla mellantjej, Melinda, till världen! Rille var med under hela förlossningen och fick knappt lämna mig för att gå på toaletten. Nu fick han äntligen vara med från början!
Jag började hoppa in extra som timvikarie på natten i kommunens vårdhem då Melinda bara var tre månader. Så Rille fick ta henne mycket på nätterna och fick ta ganska stort ansvar för henne - vilket bara främjat kontakten dem emellan. Jag kände mig alltid trygg då Rille var hemma med barnen.
Samtidigt när Melinda var tre månader så fick Rille ett jobb på "Kappa Förenade Well" här i Eslöv. De gör kartonger och lådor av wellpapp. Där stormtrivdes han!
I December -02 fick han fast jobb där och han jobbar där än idag!
Januari 2004 testade vi positivt igen - vi hade planerat in en liten 4:a i barnaskaran. I nionde veckan var jag på ultraljud där läkaren konstaterade och lovade till 100% att det bara var en liten bebbe i magen. Men även denna gång skulle det visa sig vara fel...
I vecka 19 på andra UL - så kom vi in rummet, jag la mig ner på britsen, barnmorskan smorde in magen med gelé och började dra UL-apparaten över magen...
Jag kikade och såg!..Nä! Det kan inte vara sant?! Men..! Var det inte?! ...Eller...?
Jag tittade då på Rille och att döma av hans min så hade vi sett samma sak!! Vi väntade tvillingar igen!
I Oktober 2004 föddes Douglas & Oliver med halvakut kejsarsnitt. Ännu en gång var Rille stolt som en tupp! Han gick upp och ner i korridoren med en bebis på var axel och riktigt stoltserade! Så sött!
Då jag hamnade i depression vide tvillingarnas födelse så fick Rille axla en del av ansvaret - han var hemma ganska länge och varje gång han provade att gå tillbaks till jobb på heltid - så rasade tillvaron här hemma..
Nu har han fått ändrat schema, tack vare en underbar och omtänksam chef, så nu jobbar han samma tider varje dag, varje vecka - han trivs, jag trivs, barnen trivs och hela familjen trivs!
Han är den underbaraste och jag skulle aldrig vilja byta ut honom mot någonting - det finns inget som kan ersätta denna man! Jag inser att jag har något väldigt värdefullt bredvid mig vart jag än går - min Richard!
