26 Januari 2007
Vid strax efter 18 tiden så åker jag och Matilda 7 år till Norrahammar för att tända ett ljus till Tobias. Det är en självklarhet att göra det.
Vi måste stanna till och köpa ett med lock så det inte ska slockna.
Vi sitter och pratar i bilen, och jag frågar Matilda om hon tycker att det är jobbigt att åka och tända ljuset ?
Hon funderar en kort stund, och jag får svaret att - Ja det är nog lite jobbigt.
Jag ser att hon funderar, så jag frågar om hon undrar över något ?
Det är så skönt med barn för det kan komma precis vad som helst.
I alla fall, så har hon funderingar om mördaren om han ska få vara i fängelse hela sitt liv ?
Om han får någon mat, vad han får att äta, vad han får att dricka ?
När jag förklarar för henne att han kommer att få vård, men att det blir som ett fängelse för honom, så undrar hon om han kommer att kunna gå ut när han vill.
Om han kan gå till Ica och handla ?
Samtidigt som jag har försökt hålla tårarna borta, så blev jag lite full i skratt.
Varför vet jag inte !
Efter ett tag så säger Matilda - Undra hur han kände det dom sista sekundrarna ?
Jag svalde, och kunde bara säga att vi får hoppas att han inte hade ont och att han inte va rädd.
När vi kommer till Norrahammar och ska svänga in för att parkera bilen så tänker jag högt , - usch vad jobbigt. Det är när jag ser alla ljusen som är tända, människorna som står där.
Mina tankar går till Tobias familj, men även till "mördarens" familj.
Hur klarar dom av dagen ?
Hur hanterar man sånt här när ens barn blir mördat ?
Men även, hur klarar "mördarens" familj av allt detta ?
När vi har klivit ur bilen så håller jag Matilda i handen, det va tur att hon va med som stöd.
Vi hade med oss en liten gosehund som jag köpte till Tilda när hon va sjuk. Vi döpte då hunden till Freddy.
Matilda tyckte inte om att lämna hunden där i fall den skulle försvinna. Men jag sa till henne att hunden tröstade och såg efter dig när du va sjuk. Nu behöver Tobias Freddy.
Men hon va ändå lite frågande om att hunden kunde försvinna, då sa jag att om hunden försvinner efter att vi har lagt honom vid vårat tända ljus, så är det bara för att Freddy har följt med Tobias. Nu ska han vara med och se till så att dom har det bra.
Hon blev nöjd med det svaret.
Vad skulle jag sagt ?
Att någon kan stjäla nåt som man har lagt ut på en plats där en liten kille blivit mördad ?
Nej tack, det räcker med det tråkiga som redan har hänt.
Sen går en liten kille förbi och säger till sin mamma - titta vilken cool vovve....
Vi skrattar lite åt den söta killen.
Nu sitter jag här och Matilda ligger och sover gott hos mormor. Det är skönt att barn kan koppla bort allt tråkigt som händer så lätt.
Det är värre för en annan. Jag har gråtit, svurit, och gråtit ännu mer. Det gör så fruktansvärt ont. Jag har aldrig sett Tobias, kanske har man sprungit på dom i affären någongång, det vet jag inte.
Det smärtar ju även att jag inte kände honom.
Jo visst ja, Mitt i allt pratande så säger Matilda att - det kunde hänt oss. Men det gjorde inte det.
Jag, mamma, pappa, mormor är lyckliga som har våra barn kvar sa jag till henne då. Sen höll vi handen. Kunde inte säga nåt mer.
Varför ?!
Hur kan detta få hända gång på gång ?
Det hade tagit helt andra vändningar om det hade hänt dom högt uppsatta gubbarnas barn.
Utan att hinna blinka så hade vi haft andra regler och lagar.
Vad ska man säga ?
Vad kan man göra ?
Önskar att man kunde trösta på något sätt.
~~~ Tänker På Er ~~~
Vill Ni tända ett Ljus så kan Ni klicka på bilden nedan
Eternal Flame
