Där stod den i snabblånehyllan: Dan Browns "I cirkelns mitt". Jag nappade, trots att jag redan har börjat tröttna på hans ständiga cliffhangerkommunikation och tydligt återkommande mönster.

Temat är samma ännu en gång, ung vacker smart VACKER (igen) kvinna möter medelålders distingerad smart herre, äventyr äventyr äventyr, livsfara x jättemycket och tycke uppstår. Några dör på vägen och resterande blir Hjältar. Bah! Att jag inte lär mig? Varför läser jag det här när det bara irriterar mig?

(nåja, så är det ganska ofta, och jag antar att jag inte ens är ensam om fenomenet ;))

I böckerna om Robert Langeley (nej, han är inte med här, detta är En Annan Stilig Medelålders Herre Med Brudtycke ;)) fanns ju åtminstone ljuvliga omgivningar (Paris, London, Rom - mums!) men här finns inte ens det.

Nasa finner en meteorit med vad som tycks vara beviset för utomjordiskt liv nära Nordpolen. Rachel (unga snygga ;)) kallas dit av ganska skumma anledningar och allt är inte som det tycks (nähä? ;)) men vem är egentligen skurken och... ja, så där håller det på. Dan Brown mixar in gott om trivia om det mesta bland alla cliffhangers (han måste vara VÄRLDSMÄSTARE i cliffhangers?) och jag tror att det är en del av framgångssagan, han lyckas få läsaren att tro att denne är lite smart.

Underhållningslitteratur, javisst, det är inget fel på det. Dan Brown blir VULGO i sitt ständiga full-fräs-hela-artilleriet-bombardemang och inte ens vulgo behöver vara fel i alla lägen - men nej. Nej, jag gillar inte det här. Ändå vet jag hur det blir. Nästa gång en av hans böcker står där och glänser i snabblånehyllan så "hej hej boken, häng med hem till mig". Jag är oförbätterlig.

(att spela bokbingo är kul, när jag läste den här boken fick jag lust att göra en krysslista med ett kryss för varje gång ordet "katabatiska vindar" dök upp, den listan hade blivit lång)

-------

|

Tisdag 25/10 2005

Månadslångt uppehåll i bokdagbokandet, skäms på mig. Eller inte. Det är ju ingen idé att skriva när inte lusten finns.

Läst har jag emellertid gjort, i MÄNGDER! Det har varit en viss tyngd mot kriminalromanhållet; dystert julmord i Arnaldur Indridasons senaste bok "Änglarösten" (som vanligt mycket bra), seriemördare i Christina Wahldéns "Gå på vattnet" (Wahldén blir bara bättre och bättre, det här är genomtänkt och välskrivet) och schlagerdito i "Döden är en schlager" av Ann-Christine Bärnsten (kul idé, men faller i mitt tycke på mycket ojämnt språk samt detaljrikedom som stundtals känns inklippt - därav delvis det ojämna språket).

Tack vare skolan har jag svept Camus "Pesten" och "Främlingen" (jag lånade en dubbelutgåva med två böcker i en på bibblan, den finns dessutom i pocketutgåva från Bonniers om jag inte minns fel), det är alltid kul att tugga i sig gamla klassiker och de här är inte speciellt svårtillgängliga. Det var "Främlingen" som skulle diskuteras, men jag tyckte egentligen mer om "Pesten". Nästa bok att diskutera blir Mary Shelleys "Frankenstein", det ska bli kul! En av böckerna i på-gång-högen brevid kudden är annars hennes mammas (Mary Wallstonecraft) "Till försvar för kvinnans rättigheter" - feminism i 1700-talsupplaga, spännande att återupptäcka.

Jag var inne på LundeQ i Uppsala och frågade efter den för ett tag sedan, men den tänkte de INTE ta hem, sa de då. Den var inte aktuell, ansåg de. Hm, men Uppsala Stadsteater spelar just nu en uppsättning om Wollstonecraft...? (nä, det sa jag inte, jag tänkte att de kanske kunde få upptäcka det alldeles själva ;)) Det tror jag att LundeQ hade missat, Pocketshop nere vid centralstationen i Uppsala hade däremot koll och plockade hem den i god tid, med en "Aktuell!"-skylt dessutom. Heja Pocketshop! Just butiken i Uppsala har otroligt trevlig personal, det är ett gigantiskt plus.

-------

|

Söndag 25/9 2005

Åh, jag lyckades spendera en god stund inne på Akademibokhandeln UTAN att handla minsta lilla, jag lade band på mig.

Men ha-begäret slog till, det ska jag inte förneka. "En osalig ande" (Bengt Jangfeldt berättar om Axel Munthe) verkar mycket intressant (och ansluter till gänget av böcker med modediagnosen hysteri i periferin, a la "Boken om Blanche och Marie" och "Tecknen"), likaså Ulrika Knutssons "Kvinnor på gränsen till genombrott". Ja, och så fingrade jag på Candace Bushnells "Lipstick Jungle", och konstaterade att Marie Hermansons "Hembiträdet" (se 050106) finns i pocket nu, och... ja, det fanns så mycket bra!

Det är tur att jag har mycket bra att läsa här hemma också, det blir så attans mycket enklare att lämna bokhandeln utan flera kg förföriskt prasslande påsar då ;)

Just nu hetsläser jag Karin Alvtegens nya bok "Skam", mer om den kan du läsa om nån vecka eller så på Bokringen.

-------

|

Lördag 24/9 2005

Fördelen med att stundtals hoppa in och läsa författarbloggar är att man kan få en liten sneak preview - Camilla Läckberg presenterar baksidestexten (på ett ungefär) till den kommande boken "Olycksfågeln". Nästa teaser serverades några dagar senare, när hon postade bild på sin skrivplats och avslöjade att den minsann är bokens allra första sidan som anas på skärmen. Kul! Mera mera! :)

-------

Månpocket presenterar oktobersläppen och jag är väldigt sugen på Håkan Nessers "Skuggorna och regnet". Annat nytt är "Da Vinci-koden" (men finns det nån kvar som vill läsa den som inte redan läst den? :)) av Dan Brown, och Jane Greens "Trollbunden". "Trollbunden" var sådär, jag tycker att Jane Green har tappat stinget en smula, men det var å andra sidan länge sedan jag läste den så jag kan ha fel (jag tror inte att jag skrev om den då heller, annars kunde jag ju ha gått tillbaka och kollat).

Apropå att gå tillbaka och kolla, mitt bokarkiv har funkat dåligt länge men nu är det tvärdött. Ja, sidan är uppe men den uppdateras inte av olika skäl och jag måste fundera på om jag ska ha något arkiv alls, hur det isåfall ska fungera och... tja. "Lägg hakar" har jag fått höra - jo, det vore ju önskvärt, men anar ni vilket jobb det vore att gå tillbaka och göra det på alla dessa sidor...?

Åter till oktobersläppet: "Ostindienfararen" av Jan Mårtenson är med (jag läste hans... tja, kan det bli 25 första? men tröttnade sedan på det otroligt förutsägbara mönstret - fast de där 25 första, eller kanske 20 av dem iallafall, läste jag emellertid med ENORMT nöje just då, det måste jag säga). Jostein Gaarder är - ungdomsbok eller ej - alltid intressant för mig och Bokmoster Sussi har skrivit om "Gobelängen" av Kylie Fitzpatrick, mja, tja, jag är nyfiken men tveksam - allt efter det vanliga "så många böcker, så lite tid"-konceptet. Återstår Mike Gayle och Märta Tikkanen - Gayle har jag tröttnat på och Tikkanen har jag skamligt nog aldrig läst - men bara MIXEN är väl ljuvlig? Det är det jag gillar med Månpocket överhuvudtaget. Mixen.

Själv fortsätter jag att läsa Gretelise Holms kommande bok "Krigsbarn" (den tredje boken om journalisten Karin Sommer), första recensionsdatum ligger i första veckan i oktober. Det faktum att jag sträckläser kan eventuellt ge en hint om det jag inte får diskutera innan dess ;)

-------

|

Fredag 23/9 2005

En ny Mankell var en enorm happening för fem år sedan, men det allra hetaste intresset har kanske svalnat lite nu? Icke desto mindre blev åtminstone jag nyfiken på den senaste boken, "Kennedys hjärna", trots att den hoppade över Linda Wallander och company (jo men joo, jag gillade Linda i "Innan frosten" och vill se hur hon utvecklas som romankaraktär).

Här möter vi istället arkeologen Louise Cantor, anställd vid Uppsala universitet, men sedan ett antal år mestadels verksam vid utgrävningar i Grekland.

Louise ska till Sverige på ett antal seminarier, och tänker samtidigt passa på att hälsa på sonen Henrik som bor i Stockholm. Han svarar emellertid inte i telefon så Louise tar sin nyckel och åker dit - bara för att finna honom död i sängen. Polisen säger "självmord", men Louise vägrar tro det.

Jakten går runt jorden, först för att finna Henriks pappa, sedan för att tillsammans med honom följa Henriks fotspår och försöka förstå vad han egentligen blivit inblandad i. Louise inser att hon visste mycket lite om sin son, och den vetskapen spär inte helt oväntat på en förlamande sorgen efter hans död. Louise drabbas av en smygande känsla av att något är mycket fel, den känslan försträrks till skräck när Henriks pappa Aron också försvinner spårlöst i Barcelona. Nätet dras åt och det blir verkligen en klaustrofobisk känsla, alltid ögon som följer Louise men vem är det som ser henne och vet allt hon gör?

Grekland, Sveg, Barcelona, Sydney, Maputo - miljöerna skiftar men det är sällan platsen (förutom avsnitten i Afrika) speglas i texten mer än som en ganska enkel kuliss. Synd tycker jag, som älskar att få resa med mina huvudpersoner.

Tänkvärt om medicinindustrin och specifikt HIV. Det finns nog många gravade hundar där, som Refaat skulle ha sagt (eller snarare: han SA det väl, om än i ett annat sammanhang?)

Mankell får ofta kritik för sitt taskiga språk och det är väl fortfarande inte direkt fantastiskt, men på par tre ställen hade han fått till metaforer som var så vackra att jag läste dem igen. Relativt spännande, men kanske lite "jaha" till slut. Fullt godkänt trots allt!

-------

Med senaste MedMera-beskedet fick jag en rabattkupong på 50:- att utnyttja på Akademibokhandeln, men då skulle man handla för 250:- först förstås.

ÅH, vilken lockelse! Men nej... jag måste låta bli. Väl. Jo. Hum. Jag har fått massor av roliga recensionsböcker den här veckan (jag är tacksam!), jag har en hel HÖG med nyutkomna böcker från bibblan och jag väntar paket från adlibris (jag stod inte ut längre, när jag hittade Susanna Clarkes "Jonathan Strange & Mr Norell" för 70:- i engelsk pocket så slog jag till på den och Kjell Erikssons senaste pocket) och har dessutom skrivit ner en hel bunt pocketböcker på födelsedagsönskelistan (jojomensan, min mamma vill fortfarande ha önskelista fast jag fyller 37 snart och tyckeratt jag är för gammal för att få en mass apaket... :-/) så köpa ännu mer böcker? Nä. Jag FÅR inte.

-------

En Bokringsbok ("Djävulen bär Prada" av Lauren Weisberger) får flytta in här idag, och samtidigt kan du dagsaktuellt hoppa dit läsa vad jag tyckte om Martina Haags senaste bok, "Underbar och älskad av alla" om du vill.

-------

Andrea Sachs tycker verkligen att hon har dragit in högvinsten när hon landar en anställning som assistent på världens mest kända och aktade tidning: Runway. Hon misstänker att chefredaktören Miranda Priestley är, hum, KRÄVANDE, men exakt hur krävande hon är går inte att på förhand prediktera. Det ena uppdraget efter det andra, allt mer bisarra och till synes omöjliga att lösa. Andrea ska vara on call dygnet runt året runt. Ett eget liv rekommenderas inte! Fringisar i form av snygga, dyra kläder, inbjdningar till intressanta fester och förmånen att få frottera sig med några av New Yorks mest hippa människor kan inte till fullo översläta bristen på Eget Liv, det framgår tydligt.

Hur ska hon överleva det där första året innan hon kan få gå vidare till andra uppgifter på tidningen?

För mig som är modeintresserad kommer tanken ibland upp: "åh, det här skulle göra sig så otroligt bra som blogg!" (oj, då är man internetskadad, eller hur?). Alla dessa ljuvliga kläder och accessoarer som beskrivs, jag vill se dem!

Boken var rolig och bitvis irriterande (det är inte bara Miranda som beter sig idiotiskt, den andra assistenten OCH Andrea själv presenterar stundtals ganska höga utslag på idiotiskalan) men tycker man om mode och glossiga magasin är den helt klart läsvärd. Min svårighet var nog det att jag inte ens tyckte om Andrea, jag har en barnslig drift att jag åtminstone vill kunna tycka om huvudpersonen i en sådan här typ av bok. Andrea verkade också ganska bortskämd och kinkig, men jag antar att en fullständig djävul/ängel-dikotomi hade blivit allt för klyschigt.

Författaren Lauren Weisberger har ett förflutet som assistent till Vogues (för de i branschen initierade eller allmänt modeintresserade) legendariska chefredaktör Anna Wintour. Den informationen tillför naturligtvis en extra skvallerdimension, det blir en given snackis i modekretsar även om jag tror att vi här i Sverige lägger en smula mindre vikt vid just den detaljen än läsare i t ex USA eller Frankrike. Att Wintour delvis har fått stå modell för den vedervärdiga Miranda är kanske inte så värst långsökt att anta, och historien får en liten komisk clou när Andrea på en fest möter just Wintour och tycker att hon verkar trevligare än Miranda (en liten försäkran om att slippa bli stämd? ;)).

-------

|