|
Molweni! |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Resan Här delar vi med oss av vår resedagbok från Sydafrika. OBS! Nu har vi lagt upp avsnitten veckovis och tillsammans med bilder. De senast utlagda avsnitten är markerade med "nytt".
Måndag 11 juli Bosse har haft ”Elliot-natt” och har inte fått sova så bra. Så det blir en långsam start på dagen. Så småningom kommer vi iväg till Croc center för att titta på krokodiler. Märkliga djur som ligger där och päser i solen. Vi hade tänkt oss att luncha på dem i centrets restaurang. Men den är stängd, så vi köper hämtmat inne i St. Lucia istället.
Laddade med räkor och bläckfisk tar vi oss ner till stranden igen. Idag blåser det inte så mycket och det är en riktigt skön eftermiddag med mycket bad. Jag tar med Elliot ner till vattnet och han får premiärbada i havet. Först är han lite häpen, men sen gillar han det. Han är alldeles tyst och koncentrerad på detta nya fantastiska som hände honom.
På kvällen chansar vi på ett restaurangbesök för att få äta vår krokodil. Krokodilkött påminner mycket om kyckling, det är ljust. Grytan är jättegod men steken är sådär. Vinet är fantastiskt liksom Nikitas glass. Så Bosse ger restaurangbesöket sammanlagt 2,5 flodhästar. Tisdag 12 juli
Louise och Elliot njuter av solnedgången.
Vi går till marknaden för att proviantera frukt och lite fler presenter. Nikita vill ha pengar. Det visar sig att hon handlar bananer helt själv. De ligger redan i en påse. Hon får fem rand och går glatt och betalar. Clever girl! Onsdag 13 juli Upp tidigt igen. Klockan ringer fem och Bosse och jag packar ut allt i bilen, äter lite frukost och lyfter sen ut barnen i pyjamas i bilen. Klockan sex startar vi bilfärden mot Pretoria. Det är sorgligt att lämna detta underbara ställe. Vi kommer fram halv fyra och blir deprimerade. Här är kallt och dammigt, inget grönt. Det enda som finns här på plussidan är Nkhangwe och Marathana. Bosse längtar hem jättemycket. Nikita pratar mycket om Jenny och Göteborg hon med. Jag längtat också lite men är mest deppad över att Pretoria är så tråkigt. Vi bestämmer oss för att köra fullt program tiden som är kvar så att tiden ska kännas meningsfull. Torsdag 14 juli Vi kör in och lämnar hyrbilen i stan. Jag kör för första gången inne i centrala Pretoria. Jag har varit lite feg på det innan, men det går ju bra. Vi chansar och åker sedan till Birdwood för att se om familjen Balldin är där. Och det är de! Vi fikar och pratar. Sedan tar vi sällskap med dem till Hatfield shopping centre. Vi äter lunch tillsammans efter lite shopping och har en riktigt trevlig dag. Nikita har det jätteroligt med Joel och Chamilla. Hon vill inte åka hem när det är dags att skiljas. På kvällen kokar jag sylt på granadillas som vi köpte i St.
Lucia. Och den blir helt fantastisk god! Senare på kvällen kommer Steve som
vi träffade när vi var här med KRISS för 9 år sedan. Han har i veckan kommit
hem från Kuba där han har studerat till läkare. Han är helt förälskad i Kuba
och har en lång föreläsning om allt som är bra där. Han är imponerad av
Fidels verk. Det sätter sig i halsen på oss som sitter och tänker på vår vän
som flytt från Kuba. Fredag 15 juli Vi åker till Soshanguve som är ett township flera mil utanför stan. Townshipen är en del av apartheids historia. Svarta var inte önskvärda som boende inne i stan, de tvångsförflyttades ut till skapade områden, ofta långt från centrum; townships. Vi träffar en gammal bekant från KRISS-tiden som heter Nkisheng. Hon är nu bibliotekarie på universitetsbiblioteket i Soshanguve. Hon tar oss runt på en tur med bilen. Vi får veta att namnet är skapat från de olika språkgrupperna som bor där; songa, shangan, guni och venda. Vid en taverna ser vi tio män i traditionella kläder. Nkhisheng stannar och frågar vad de gör. Det visar sig att det sjunger och dansar mot lite pengar. Så vi betalar och får en helt privat show i ndebelesång och dans. Det är en av männen som samlat ihop dem för att de ska göra något vettigt medan de är arbetslösa. De är exalterade över att vi fotograferar och vi över att vi får vara med om detta.
Vi ber Nkhisheng ta med oss på lunch på riktigt townshipvis. Hon tar oss till ett slakteri där man köper sitt kött och pap (majsgröten). Utanför finns en grill och man grillar själv. Vi väcker förstås viss uppmärksamhet, men folk är mycket vänliga. Alla pratar med Nikita och gullar med Elliot. En man erbjuder sig genast att grilla åt oss. Vi sätter oss ner och tar in miljön. Det är bara män där. En bra berusad man sätter sig bredvid oss och pratar. Men på ett för oss obegripligt språk. Men jag fattar i alla fall att han ber oss passa hans potatispåse medan han går ett ärende. Han kommer tillbaka med en stor öl. Sitter där och pratar lite trevligt. Vi äter och bjuder honom lite. Fram kommer en kvinna svassande i swazikjol. Hon har studerat i Danmark och ser att vi är nordbor. Hon pratar lite, tar sig en bit av vår korv och går vidare. Vi ser inte några vita idag, men känner oss trygga i Nkhishengs händer. Hon är uppvuxen i ett township. När jag frågar henne om hon känner sig hemma med livet i ett township svarar hon ”This is the life I know”. Vi skiljs och åker in till stan igen, mycket nöjda med denna nya erfarenhet. På eftermiddagen åker vi till Nkhangwes svägerska Rebo. Hon har
en liten syateljé i Mamelodi och vi har bett henne sy upp några barnkläder inspirerade
av de olika sydafrikanska folkgruppernas traditionella kläder/folkdräkter. Det
är lätt kaotiskt, Nikita provar och vi är alla fullt upp i detta med
barnkläder och hur de kan se ut. När jag tittar ner på Elliot som ligger på en
filt på golvet ser jag att han förflyttar sig! Han håller på att lära sig att
krypa! Lördag 16 juli Vi bjuder våra värdar Nkhangwe och Marathana på en utflykt till
Lesedi Cultural Village som tack för deras gästfrihet. Koni är också
med och Marathanas bror med familj hänger på. Lesedi har byggt upp
fem folkslags traditionella byar; pedi, zulu, sotho, xhosa och ndebele.
Det bor folk där på riktigt. Först får barnen xhosamålning i ansiktet.
Vi guidas runt och får sedan en maffig dansshow med smakprov på många
olika folkgruppers danser. Sist får vi äta en fantastisk buffé med
sydafrikansk mat. Vi har varit här förut. Det är kul att se och
idag var det ännu roligare med våra sydafrikanska vänner. Nkhangwe
hade gjort det man tänker sig var för länge sedan såsom mala majs
med en stöt och ”fräsha” upp golvet på gården med kodynga
som man drar runt med fingrarna och gör fina mönster. Detta är inte
som Skansen, detta är levande kulturer på landsbygden.
Söndag 17 juli Vi har bjudit Nkhangwes familj på middag här i Danville. Bosse åker på en marknad på morgonen och hittar äntligen en radio i ståltrådsarbete. Jag steker köttbullar och kokar potatis och gör sås. Nkhangwe har samtidigt bjudit in sin sociala tjejklubb som hängt ihop i 15 år så hon lagar mat i massor också. När Bosse kommer med Mamelodigänget är faktiskt allt klart och vi äter. Jag äter bara svensk mat, ett utslag för hemlängtan. Som förrätt bjuder vi på smörgåsar av grovt bröd med sill på. Förvånansvärt många äter. Jag vet inte om de bara är artiga. Här är det ju vinter så vi gjorde en riktig vinterefterrätt; risalamalta. Det låter kanske knasigt för er därhemma som har 30 grader varmt. Men det var riktigt gott. Jag får den bästa komplimangen man kan få i min familj av Nkhangwes mamma; såsen var mycket god.
Det är ganska många barn här och vi ser knappt Nikita.
Hon leker och har det riktigt roligt. Hon är helt förälskad i 10-åriga
Kgotatso, Nkhangwes systerson. Han är jätteförtjust i henne också
och blir glad när vi frågar om han och lillebror Thabang vill komma
och sova över nästa helg. Nu kommer han inte att prata om något annat
på hela veckan, säger hans mamma Moshadu.
|
|
|
Det
är vår sista dag i St. Lucia och vi har svårt att bestämma oss för
vad vi ska göra. Vi bestämmer oss för att ta det lugnt och njuta.
Imorgon blir det en tuff bildag igen. Så vi åker ner till havet. Nikita
inviger sin nya coola surfstilsbaddräkt. Vi hade laddat för att vara
länge på stranden men det blåser upp så vi får åka tillbaka hem efter
någon timme. Vi duschar av oss sanden och går sedan på en ”Tea
garden” som ligger granne med vårt hotell.
