Molweni resedagbok

Molweni!
”Hej!” på xhosa

Resan

Här delar vi med oss av vår resedagbok från Sydafrika.

OBS! Nu har vi lagt upp avsnitten veckovis och i slutet tillsammans med bilder. De senast utlagda avsnitten är markerade med "nytt".

Måndag 20 juni

Vi tar det lugnt. Vi kan låna Nkhangwes bil eftersom hon åker buss till jobbet. Vi tar en tur in till stan för att hämta lite information på turistbyrån. Vi hittar en trevlig och billig afrikansk restaurang nära Church Square. Nikita äter samp och gillar det. Det är mosade böner och majs. Vi äter pap med kyckling respektive nötkött.

Som blandad familj väcker vi uppmärksamhet här på annat sätt jämfört med Kapstaden. I Kapstaden finns människor med ursprung från många platser på jorden. Enskilda familjer är sällan blandade men det finns nog en större vidsyn. Visst väckte vi uppmärksamhet där också, men i Pretoria stirrar folk på oss. Man riktigt ser hur maskineriet går igång i huvudet, hur går detta ihop? I Pretoria är hälften vita och hälften svarta. Men inne i stan ser man nästan bara svarta. Vi undrar var de vita handlar. Förmodligen i de välbevakade stora shoppingscentra som finns i utkanten av staden.

På kvällen får vi höra på TV att den sparkade vice presidenten Zuma nu ska åtalas misstänkt för korruption. Marathana berättar att oavsett om han är skyldig eller ej så är det ett tragiskt öde. Zuma betydde mycket för att fred kunde skipas mellan ANC- och Inkatha-anhängare i KwaZulu Natal inför det första fria valet 1994. Som ANC-medlem och zulu fick han förtroende i båda lägren. Det är lätt att glömma bort nu när han anklagas för korruption. Ekonomiska bekymmer och ett vidlyftigt privatliv kan bli hans fall om han är skyldig till det som han anklagas för. Han var den förväntade efterträdaren till president Mbeki efter den pågående mandatperioden, men det är svårt att se att det kommer att bli så nu eftersom den rättsliga processen kommer att dra ut på tiden. Det får många av Zumas anhängare att tala om en politisk komplott från ANCs högerfalang för att få bort Zuma. Hur det än är, så är detta den största politiska krisen för ANC på länge.

Tisdag 21 juni

Vi tar en tur in till stan för att träffa Marita på Abba adoptions. Hon har hand om de internationella adoptioner och var med när vi fick Nikita. Det är ett kärt återseende och naturligtvis roligt för henne att få se Nikita tre år senare. Vi hade sett fram emot att få se det rum där vi tog emot henne. Men de har byggt om helt och hållet. Känns lite snopet.

Vi får höra att de finns en svensk familj på The Rose, samma guest house som vi bodde på för tre år sedan. Vi köper lite lunch och åker dit. De är inte hemma, så vi sätter oss i trädgården och äter vår lunch, skriver ett brev till dem och tänker gå. Då kommer familjen Seidel. De har en flicka, Emilie, som också är tre år som Nikita leker med. Vi pratar lite och bestämmer att vi ska ses i en park i morgon.

Onsdag 22 juni

På förmiddagen friserar Louise barnen. Elliots hår snaggas så han får lite jämnare hårlängd, tidigare har han haft en stor mössa på hjässan och knappt något på bakhuvudet. Nikita får nya fina tofsar.

På eftermiddagen åker vi in till Rosegarden för att träffa familjen Seidel. Parken har en för småbarnsföräldrar perfekt kombination av lekplats och café.

På kvällen - och andra kvällar - hamnar vi i samtal med Nkhangwe och Marathana om Sydafrikas utveckling. De är båda insatta och det känns verkligen som en förmån att kunna suga i sig mer kunskap om landet.

Idag presenterar president Mbeki sin nya vice president - Phumzile Mlambo-Ngcuka, som tidigare varit mineral- och energiminister. Ett något oväntat val men många lovordar hennes tidigare insatser och Mbeki gör en poäng av att hon är kvinna. Hon är den första kvinnan i Sydafrika på en så hög politisk post. Men om det betyder att Sydafrikas nästa president är en kvinna är alldeles för tidigt att säga.

Torsdag 23 juni

Louise är hemma med barnen hela dagen. Det är fint väder så man kan vara ute på gården. Jag jobbar lite och åker in till stan för att besöka ett internetcafé. Jag lovar att komma hem med en klubba till Nikita och choklad till Louise. Louise och Nikita gör ett hus av en kylskåpskartong som ligger och skräpar i trädgården. Där kan man sedan köpa glass av Nikita.

Nikita och Orathile bredvid kartonghuset.

Har du det bra där bak, nallen?

På kvällen följer Louise med på en avslutning på en missionskurs med anknytning till pingstmissionen.

Fredag 24 juni

Midsommarafton i Sverige. Familjen Nestor som kommer till Sydafrika idag har lovat att ta med sill, men vi skjuter på firandet till söndag. Vi är hemma och tar det lugnt. En tur till affären tar vi tillsammans och jag springer en runda innan middag.

Lördag 25 juni

Sandy kommer vi förbi tillsammans med sin dotter. Vi träffade honom för tre år sedan och han är som många andra förbluffad över att Nikita har hunnit bli så stor.

Vi åker till Mamelodi, det township utanför Pretoria som Nkhangwe är uppväxt i. Man märker genast skillnad mot andra stadsdelar när man kommer in i ett township. Det är mycket mer folk ute och det pågår en massa verksamheter i vägkanterna. Bilar svetsas, hår klipps, frukt säljs - det är helt annat liv än någon annanstans i Sydafrika. Det är något man bara måste se och uppleva.

Det är tredje gången som vi besöker Nkhangwes barndomshem. Det är väldigt roligt att träffa hennes varma och trevliga mamma igen. Hon kramar om Nikita och sliter Elliot ur famnen på mig. Vi har många gånger fått tala om för folk att de tyvärr inte kan få hålla honom eftersom han fortfarande är ny för oss och håller på och knyter an till oss. Det är väldigt svårt i Sydafrika eftersom det ses som en positiv gest att välkomna varandras barn genom att ta det till sig. Det känns ofta svårt att neka folk det, vi känner oss oartiga. Men eftersom vi är här så länge - och inte vill chansa något när det gäller anknytning (läs mer under rubriken bra & veta) - får vi ofta bita i det sura äpplet. Men när Nkhanghwes mamma utan att fråga tar Elliot från min famn har jag inte förmåga att säga något. Nkhangwe hade inte hunnit berätta för henne. Jag ser till att jag finns inom synhåll och grabbar tillbaka Elliot när det ges tillfälle.

Nkhangwes barndomshem.

Nkhangwes syster bor med sin familj i ett litet hus bakom föräldrahemmet. Det är roligt att se hur hennes barn har växt. Thabang var nästan nyfödd när vi var där för tre år sedan, men är nu en liten (ja, faktiskt huvudet kortare än Nikita) kille på drygt tre år. Nikita leker med honom och hans storebror som är jättegullig med barnen. Han spelar fotboll med dem och leker med dem på lekplatsen utanför huset. En massa barn samlas runt omkring denna märkliga familj som gästar kvarteret.

Vänster: Thabang, höger: Nkhangwe och Nikita

Nkhangwe och Thabang.

Eftersom Nikita trivs så bra lämnar vi henne med Nkhangwe och åker på en guidning runt Mamelodi med Marathana. Han jobbar med regeringens bostadsprogram - till stor del i just Mamelodi - och är därför oerhört insatt i de olika bostadsvillkoren. Här - liksom i alla townships - är bostäderna vitt skilda. Det finns fina medelklassvillor, enkla små hus och skjul ihoplappade av korrugerad plåt.

När vi ska åka hem vill Nikita stannar kvar. Hon trivs med alla barnen som springer omkring på gatan utanför och på lekplatsen. Men vi lovar att vi ska komma tillbaka.

Söndag 26 juni

Nkhangwe som midsommarbrud!

Vi åker förbi Lethabong där familjen Nestor bor. De överlämnar den heliga sillen. Sedan åker vi till Pretoria Zoo för att fira midsommar tillsammans med Nkhangwe och Marathana. Vi har med oss en filt, dukar fram potatissallad, gräslök (finns faktiskt i Sydafrika) och sillen. Louise och jag njuter. Nkhangwe och Marathana tycker väl att det är mer intressant än gott.

Björnen sover? Nej, den äter.