Det hus på Björkholmen där Judith växte upp såg ut så här i slutet av 1800-talet. Huset, som ligger på Chapmansgatan 20, finns fortfarande kvar.

År 1865, vid tjugotvå års ålder, får Judith en dotter utom äktenskap och fyra år senare ytterligare en. Det första barnet dör vid två års ålder; det andra blir bara en månad gammalt.

Kyrkböckerna säger ingenting om vem som är far till dessa två barn, men det är inte alls osannolikt att det är den man som hon några månader efter den andra dotterns död gifter sig med. Mannen är smålänning, heter Johan Skoog och har börjat arbeta som skomakare i Karlskrona sedan han några år tidigare gjort sig omöjlig som soldat vid marinregementet i staden.

Inom äktenskapet får Johan och Judith under de följande åren sex barn, av vilka tre överlever till vuxen ålder. Familjen är bosatt i ett hus med två rum och kök vid Norra Möllebacksgränd 8. Där bor Judith kvar även sedan maken avlidit år 1899. Det ena rummet användes möjligen som skomakarverkstad så länge Johan levde, men efter hans död hyrs det ofta ut till andra. Eventuellt är det också i det rummet som den sömmerskeutbildade dottern Ellen inreder syateljé med anställda ”syflickor” några år in på 1900-talet. Båda rummen är försedda med kakelugn, och Judith lagar sin mat på ett primuskök i den öppna spis som finns i köket. Judith försörjer sig bl.a. genom att tvätta kläder åt andra. Redan i fyrtioårsåldern hade hon också börjat arbeta som tidningsbud vid Karlskrona-Tidningen, och den sysslan behåller hon i över trettio år. Så här skriver tidningen om hennes arbete år 1913:

I dag fyller Karlskrona-Tidningens äldsta tidningsbud, fru Judith Skog, 70 år.

I fulla 30 år har fru Skog varit fästad vid vår tidning, däraf öfver 28 år som tidningsbud, och det torde vara på sin plats att hon i dag på sin bemärkelsedag erhåller ett litet välförtjänt omnämnande i den tidning, hon under en half mansålder burit ut till sina prenumeranter, med hvilka ”gumman Skog” alltid stått på en synnerligen god fot.

Under sin tjänstgöring som tidningsbud har fru Skog fått följa den snabba och betydelsefulla utveckling, som vår tidning de tre senaste decennierna undergått. När hon tillträdde sin tjänst, i början på 80-talet, utkom gamla ”Veckobladet” endast 2 gånger i veckan, onsdagar och lördagar. Utgifningstiden var då på förmiddagarna och det kunde ibland hända, säger fru Skog bl.a. när hon berättar om dåvarande idylliska förhållanden, att tidningsbuden för att påskynda distribueringen för fulla muggar höggo in på den hederliga handtryckpress, som då levererade karlskroniterna de senaste nyheterna från när och fjärran. Sedermera fick fru Skog bevittna tidningens utvidgning till hvarannandagstidning och slutligen till daglig. Samtidigt har hon sett hvilken oerhörd betydelse den senaste tidens märkliga tekniska uppfinningar – sättmaskinen och rotationspressen – haft för tidningsväsendet.

Många af läsarna uppskatta måhända icke tillbörligt den icke ringa ansträngning, de 3 timmarnas promenad hvarje morgon i ur och skur med bortåt 200 tidningsexemplar på armen innebära. Och man blir rent af förvånad, när fru Skog berättar att hon på alla dessa 30 år endast varit borta från sin post tre gånger, däraf två gånger på grund af sjukdom och en gång, det var i fjor, på grund af en månads välbehöflig ledighet.

Trots sina uppnådda 70 år tänker inte fru Skog på att öfverge tidningen och det utdelningsdistrikt, som hon traskat igenom under så många, långa år.

– Jag går väl så länge jag orkar och Gud förlänar mig hälsa, säger hon. Och då man ser på henne, förstår man genast, att det säkert kommer att dröja mycket länge innan den kraftfulla 70-åringen till följd af vacklande hälsa behöfver draga sig tillbaka från det dagliga idet.

Judith Berg framför sitt hus på Möllebacken, sannolikt kring 1920.

”Mina prenumeranter tror inte att jag skall sluta bära tidningen, och vore jag blott fri från värken i benen, så skulle jag nog hålla på länge än.”