Höns  

Ett annat betydelsefullt begrepp i socialbeteendet är det sk Individualavståndet. En höna som söker föda tål ingen annan höna inom sin näbbs räckvidd. Kommer två hönor så nära kommer ögonblickligen en hackreaktion från den som står högst i rang. Om djuren tvingas gå tätt samman under sök av föda blir det ideliga stridigheter och nervositet som kan urarta i hysteri.

I en flock med flera tuppar, vilket ibland även förekommer i naturen är det den ranghögste som står för det mesta av galandet. Det är också även han som står för det mest komplicerade ljudmönstret. Den ranglägste tuppens läte är mer en hes hostning. Det är förövrigt inte alla ranglåga tuppar som galer.

När olika rovdjur närmar sig har hönsen olika varningsläten beroende på om det är en rovfågel eller ett djur som jagar på marken. Alla höns lystrar och står stilla eller springer in om de har tillgång till ett hus eller ett skyddande buskage. Hörs däremot korta visslingar är det en fara som rör sig på marken och hönsen reagerar genom att flyga uppåt och söka skydd.

Höns som för övrigt mår bra i en flock småpratar hela tiden med varandra på ett lågt, lugnt sätt. När dom hotar varandra eller slåss låter de helt annorlunda. en höna som blir hackad skriker till och en höna som mobbas kan ha ett utdraget kvidande.

Man har lyckats särskilja inte mindre än ett 40-tal olika hönsläten. Det läte som är mest uttalande är det sk annonseringslätet. Det är lätet som hönan inte kan låta bli att ge ifrån sig när hon lagt ägg. Hon går då upp i falsett samt går framåt tillbaka eller springer iväg. För den som håller värphöns är det ett säkert tecken på att hönorna värper och att det finns färska ägg att hämta.....

«Tillbaka

Här representerar vi några av våra hönsraser!

Kliv in»

Holländsk vithätta