Vår kärlek

(Hon) är mannens bästa tillgång, en ympad kvist i hans trädgård, som ger söt frukt; för sin make är hon mer än en vän, alls inget besvär;hans jämlike under oket. Elände och bekymmer delar hon med honom, inget tilltalar henne som inte han behagas av. Hon är hans motsvarighet i allt, och utan henne känner han sig halv. I hans ställe är hon hans händer, ögon, öron och mun, hans närvrande och frånvarande allt... utan henne är mannen inte komplett...

Det äktenskapliga ståndet, berikat med en lagom dos tillgivenhet, ger den sannaste bild av himmel och helvete vi kan uppleva i detta livet.

Alla gifta par borde lära sig konsten att gräla, likaväl som konsten att älska. Ett bra gräl är objektivt och ärligt-aldrig ondskefullt och grymt. Ett bra gräl är sunt och konstruktivt och gör äktenskapet till en angelägenhet me delat ansvar.

Alla dagar lever vi inte i lust...

... en otacksam äkta man kan få en skål ris över huvudet under middagen ...stora väggspeglar riskerar att gå i kras under olycksaliga kraftmätningar, kanske efter ett enda obetänksamt ögonkast ...någon kanske slungar ur sig"jag har fått nog, nu flyttar jag". Eller ännu värre, dörren slås igen med en smäll, bilen startar utanför, kör iväg och försvinner. Farhågor - måtte inget hända! Uppgivenhet - det struntar jag i! Sedan en tårfylld, hjärtkramande försoning när den förlupne återvänder. "Jag älskar dig, det är säkert. Förlåt mig. jag ångrar mig så." "Samma här. Kyss mig. Håll om mig." Hade vi inte brytt oss så mycket om varandra hade det nog inte gjort så ont. Jag är glad att vi brydde oss om varandra, jag är till och med glad att det gjorde ont. Så här efteråt.

Vi är det perfekta exemplet på att helheten betyder mer än delarna. Ensam är jag inte stark. Men med dig blir livet lugnt, fyllt av omtanke och skratt.

Ett av människans äldsta behov är att ha någon som blir orolig och undrar var man är när man inte kommer hem på kvällen.

Kärlek mellan två måste vara det att två ensamma själar möts, upptöcker varandra och ger varandra skydd och tröst.

Jag känner till några bra äktenskap-i vilka båda makar ägnar dagarna åt att hjälpa varandra och vara snälla mot varandra.

Mannen och kvinnan är två låsta skrin, som vart och ett innehåller nyckeln till det andra.

Parbildandet behöver inte alltid bero på sex. Det kan vara två människor som är varandras stöttepelare i livet. Två individer som håller ihop mot världen utanför. Ibland kan det vara värt att stå ut med äktenskapets alla nackdelar för bara detta; att ha en vän i en likgiltig värld.



Ett lyckligt äktenskap är inte en gåva; det är en bedrift.

I ett bra äktenskap finns ej likheter och olikheter. Den ene fullkommnar den andres brister och bidrar med tanke till tanke, föresats till föresats, vilja till vilja. Det blir till en enda hel, fullkomlig levande varelse. Det tvåcelliga hjärtat slår med ett starkt slag. Liv.

Lär dig livets svåra gåta älska glömma och förlåta