Min mamma blev bara 53 år. Hon somnade in 1986 i februari.
Hennes sista tid på jorden var plågsam.
När hon äntligen fick slippa plågas var det som en lättnad att inte se henne lida.
Efter detta är jag för aktiv dödshjälp när det ändå inte finna något att göra
för den människan längre. Min mamma var levnadsglad och kunde aldrig
acceptera att hon skulle dö även om hon själv insåg att hennes tid
på jorden var slut. Det sista som lämnar en människa är ju hoppet.
Hon var inte bara min mamma utan också min bästa vän och hon
lämnade mig när jag behövde henne som bäst.
Det finns så mycket som jag skulle
vilja prata med henne om nu när jag själv har blivit vuxen. Hon dog när jag var
24 år och inte riktigt färdig med mig själv. De första åren var saknaden obeskrivlig.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli lycklig igen ,men tiden läcker ju alla sår och livet
går vidare och jag är glad att jag fick ha en så underbar mamma under mina uppväxt år.
Hon var väldigt trygg och jag kände att hon alltid stod vid min sida som bara en
mamma kan, men kanske jag och min mamma möts igen. För vad som väntar oss efter
detta jordeliv vet ingen av oss.
Tack för allt du gav lilla mor