I slutet av augusti tog vi vårt pick och pack och flyttade ner till Skåne, en väldigt dålig ide tyckte jag som inte alls trivdes på vår nya ort och i lägenhet. Men som tur var har jag nu vant mig vid allt det nya, runtom Tyringe finns det miltals med skog och natur så vi kan vara ute hur länge som helst. Vi har fått låna en Volvo 245 av mattes kompis med ridgeback hanarna, Leo och Rex. Detta är vi enormt tacksamma för då vi har kunnat åka iväg och träna, lägga spår och hitta på massor av roliga grejor. Tack så jätte mycket till lantisarna i Ekarp. Matte läser på distans nu under hösten så hon är hemma jätte mycket med oss, det älskar jag. Jag har tävlat två lägre spår tävlingar, men jag kände inte för att spåra just då så det gick inte jätte bra. Matte tänkte att vi skulle klara lägre spår till våren istället. Ebba har varit lite halt till och från men hon får smärtstillande när det gör ont i benet så då känns det bättre för storsyrran. När vi var uppe hos veterinären kom det in ett par med en hel hög små hundar och en rottis tik. Det roliga är att när dom är ute och går med alla sina hundar är det säkert rottweilern som folk blir rädda för, men var det den som kastade sig fram i väntrummet och bet mig i näsan, icke sa Nicke, det var en av små hundarna. Jag fick en reva som började blöda, jag trodde man åkte till vettisen för att bli bättre inte sämre. Matte blev faktiskt förbannad på dom, hon tycker kanske inte man ska ha fler hundar än att man klarar av det. Apropå det mötte vi en kvinna med en labbe och en schäfer som fick springa till en lyktstolpe och snurra fast sina hundar när vi kom, och en annan person, en gubbe, var ute och gick med två schäfertikar och en blandis som drog omkull honom och släpade honom efter sig för att hundarna var aggressiva mot oss och gjorde utfall. Hur i hela världen har folk mage att över huvudtaget klaga på att vi går lösa när det finns folk som har sina hundar i koppel och absolut inte klarar av att hålla dom.

Grattis alla systrar och bröder från Jean Darks S- kull som blir fyra år idag. Själv har jag nu utvecklats till en väldigt vacker och stolt dobermann fröken, tror ni inte mig fråga matte, hon säger att jag är världens vackraste. Var och vägde mig idag och jag har nu kommit upp till 31,5 kg och matte är jätte nöjd, Ebba däremot har gått ner två kilo och väger 57 kg, inte bra alls. Ebba ska på akupunktur nu i veckan för sin onda muskel så nu hoppas vi att hon ska bli bra igen så vi kan ut och cykla lite med henne. Den 30 augusti bär det iväg till Tyringe, Skåne, där vi ska bo i fem månader innan världen ligger för våra fötter. Passerar ni denna skånska idyll så tveka inte att höra av er.

Vi har haft sommaruppehåll med uppdateringarna, så nu kanske ni undrar vad som har hänt i sommar. Matte har jobbat hela sommaren på Maxi så det har inte hänt så speciellt mycket, vi var nere på speciallen och träffade massor med trevliga människor och hundar. Jag gjorde min sämsta lydnad någonsin men matte sa att man lär av sina misstag så nu är vi en lärdom rikare. Jag har två lägre spår tävlingar inplanerade i september så då får ni allt hålla tummisar och tassisar.

 Jag och Ebba är väldigt skendräktiga, matte börjar bli orolig för att vi förvandlar Kalmar till en Schweizerost med allt vårt grävande, men våra bebbar får väldigt fina gryt. Även då Ebba brukar gräva igen sina efteråt med näsan, hon tror kanske att hon är en sköldpadda som ska gömma grandis bebbarna i sanden.

Mattes systerdotter, Emma, kom på besök. Vi hittade på allt möjligt, spelade fotboll, strandtennis, kastade frisbee och shoppade loss på stan. Jag var med på allt, knyckte fotbollen, knyckte strantennisbollen och knyckte förstås frisbeen.  Det är så himla bra med barn för dom är inte lika starka som matte eller Ebba, så när vi hade dragkamp vann jag jätte många gånger, en dobermann är också mycket snabbare än ett barn så jag hade jätte kul. Det måste erkännas att Emma är mycket envis och absolut inte gav sig bara för att jag vunnit fyra gånger av fem. Matte insåg att barn och dobermann måste vara en jätte bra kombinat med så mycket spring i benen och så mycket energi i oss båda. Inte nog med detta, det underbara lilla barnet hade med sig en sån där mojäng som man sparkar sig fram på med hjul, himla rolig grej att jaga mycket roligare än inlines åkarna. Jag och Ebba tycker att Emma ska vara hos oss alltid, t ex när Emma äter tycker hon inte om skalkarna på brödet, då får vi det, eller hon inte orkar käka upp lunchen och då får vi den också. Alla hundar borde få ha minst ett barn per flock.

Tyvärr var Emma tvungen att åka hem, så vi tog tåget till Växjö för att möta upp hennes mamma, mattes bror och Emmas lillasyster Julia.

Vi måste börja med att tacka alla dom eldsjälar som gjorde rasmästerskapet till sådan succé som det blev, vi hade jätte roligt, trevligt och helt underbart bra. Det var himla skoj att träffa andra bruks och lydnads intresserade dobbisägare och se hur duktig dobermann kan vara när folk engagerar sig i sina hundar. Själv gick lydnaden bra, jag och matte skrapade ihop 178,5 p och kom två av tio ekipage, himla fina priser fick jag också. På lördagen dalade mina framgångar, egentligen var det nog så att vi gick upp lite tidigt i lägre, lydnaden sitter väl ganska bra med det här med spår är nog inte riktigt min grej. Framme vid spåret stod spårläggaren, jätte rar tjej som själv också har dobbis. Just när matte var på väg till damernas (skogsvarianten) kom domarna och tävlingsledarna, det var bara att kasta på mig selen och spårlinan och bege sig till rutan. När vi stod framme vid rutan tyckte matte att den var väldigt stor, himla stor faktiskt. Själv luktade jag på lite spännande dofter och var inte så fokuserad. Matte sa kommandot och jag trevade mig framåt, funderade lite, hittade ett spår och följde det en bit sen tänkte jag nä det är något lurt här, jag luktade mig omkring och såg lite cool ut istället. Matte bestämde sig för att bryta spårupptaget och gå direkt på spåret, vad fint tänkte jag då kan ju hon spåra och jag lukta runder. Jag spårade ca 10 m sen ville jag kramas istället, kramas är mysigt, det tycker jag om. Matte försökte få ut mig till första pinnen men nej jag tänkte inte spåra mer, jag satte mig ner och tittade på henne och då tog hon av mig spårlinan, gav mig en kram och satte in mig i bilen, sen censurerar vi lite men i korta drag hoppade matte på stället, svor lite, hm, sparkade på spårlinan och selen och sen kastade hon upp spårgrejorna i trädet och sa att hon inte behövde skiten mer. Den stackars spårläggaren och mattes kompis stod på andra sidan bilen och såg helt chockade ut, sen vågade sig Louise fram till trädet och plockade ner grejorna och mumlade något om att matte nog kommer att behöva dom igen. Den stackars spårläggaren sa att det är bra att släppa ut känslorna inom sig, fast hon kanske hoppades på att det inte skulle finnas så många känslor som skulle poppa ut. Själv satt jag och Ebba i bilen och funderade på om matte tappat en skruv eller två i skogen. Fast matte vet att det är hennes fel att jag inte spårar eftersom hon inte har lyckats att motivera mig tillräckligt, men hon blev ändå lite besviken. På lördag kvällen var det dobbisparty och salsa dans, himla roligt och väldigt god mat. På söndagen var det utställning, jag blev utplockad bland de 8 bästa av femton, fick Ck och jätte fina kritiken. Än en gång tack till alla dom människor som gjorde denna helg möjlig och så lyckad.

Ja då var vi tillbaka i stan igen, jag blev så himla glad när jag hade Kalmar mark under fötterna igen att jag rullade mig och åter rullade mig. Fördelen med att rulla sig så mycket är att matte inte är så alert ifall man samtidigt passar på att rulla sig i något snuskigt så som t ex en död fågelunge eller lite bajs. Vi har varit en vecka på hundpensionat, jag och Bebban utan matte. Dom på pensionatet sa att vi var snälla och lugna. Ebba strimlade ingen filt så det är ett gått omdöme eftersom att hon gör det när hon är missnöjd eller mår dåligt. Storsyrran fick vara flockledare under veckan, hon passade på att vakta när de andra hundarna passerade vår lya, sånt gör flockledare sa Ebba till mig. Hon sa också att flockledare kunde ta tuggebenen ifrån mig när det än behagade, hm är det rätt eller. När vi sen kom hem tyckte Ebba att hon fortfarande kunde vara flockledare så när matte en gång tog tag i henne, vände Ebba på huvudet mot matte och morrade. Det skulle hon inte ha gjort, matte blev så fruktansvärt förbannad att Ebba fick en gratis flygtur och landade på ryggen, med matte något svärande ovan för sig. Matte har sen dess hållit Ebba extra kort, Ebba har fem sekunder på sig att reagera på ett kommando sen kommer matte i högsta hugg och bannar henne. Hi hi så går det när man kaxar sig, så skulle aldrig jag göra, aldrig, däremot har jag fått något sämre hörsel. Matte har haft det jätte bra på Irland även ifall det tog si sådär 2,5 dagar innan hon tyckte det var värt att lämna oss för. Måste erkännas att matte nästan började gråta när hon lämnade oss på pensionatet, hon är en klenis. Nu är det snart Svenska Rasmästerskapet för Dobermann och vi längtar jätte mycket dit, jag hoppas att vi ses där. Jag kör lydnadsklass I på fredagen, spår lägre på lördagen och utställning på söndagen. Ebba får vara maskot alla tre dagarna och ha ansvaret för mattes Team Keps.

Imorgon bär det iväg med tåg till Skåne, matte ska flyga till Irland och vi ska spendera en vecka på hundpensionat. Eftersom matte hatar att lämna oss och vi hatar att bli lämnade har matte köpt massor med tuggeben så att vi kan gnaga oss igenom veckan.  Ebba har stått i köket och tittat på högen av tuggeben och funderat på om hon inte kunde få tugga upp några innan vi kommer till hundpensionatet. Jag ska få ha en tennisboll, en fotboll och ett gosedjur med mig och Ebba ska få ha ett gosedjur och benen förstås. Morfar har köpt hundmat nere i Skåne till oss, så det behöver vi inte släpa med på tåget. Då Ebba är en kreativ ung dam tänkte matte varna dom på pensionatet att de får ha lite koll på henne så att hon inte hittar på bus, t ex släpper ut oss, gräver en krater i hundhagen eller strimlar vad som går att strimla. Mitt största bekymmer tror matte kommer att vara att jag har sådan lite kisseblåsa och måste gå ut och kissa ganska sent för att klara mig till nästa dag. De har lovat att jag ska få kissa vid halvtio, tio på kvällen och sen få komma ut bland de första på morgonen. Matte har gjort en Ebba och Agnes folder, där står telefon nr till halva mattes släkt, mattes kompisar och förstås till alla i klassen som har mobilen med sig till Irland och till de ställen som matte ska bo på i Irland. Matte skickar också med bilder på oss där våra namn står, ifall dom på pensionat glömmer om det är jag eller Ebba som är Agnes. Usch vad vi hatar att vara ifrån varandra, matte kommer att gråta en hel vecka och det kommer jag också att göra, Ebba däremot kommer väl att strimla filtar och dyl.

xml:namespace prefix = o /> 

Vi var nere i Skåne förra helgen, mattes lilasyster fyllde år och jag skulle koras i Knickarp. Vi var också på besök på Fåraboda hundpensionat, ett jätte fint hundpensionat. Ifall ni behöver ett hundpensionat så kan vi varmt rekommendera er dit. Inte nog med att det var himla bra där, dom som driver pensionatet har en dobermann hane också. Vi stannade till på Teba, en jätte stor hundaffär med massor av hundgrejor. Matte släppte verkligen loss där, hon shoppade förstås bara nödvändiga grejor, t ex en kamprulle till min IPO träning. Ebba däremot var helt säker på att kamprullen var hennes så vi fick kampa om vems den var, Ebba vann så nu får matte köpa en annan som jag får ha. Min IPO träning har inte kommit jätte långt, matte funderar på om hon kan vara både figurant och förare när jag ska tävla eftersom jag är lite skeptisk mot att kampa med okända människor. Kort referat från korningen, man kan väl säga att jag inte skrämde skiten ur de skånska figuranterna, men jag skrapade iallafall ihop 90 p. + 3 på tillgänglighet, sen var både jakt- och den sociala kamplusten obetydlig (- 2),  domarna tyckte att jag var mindre livlig (+ 2), vår favis granne sa när hon såg protokollet att då har de inte träffat Agnes in aktion,  hon skulle nog ha gett mig mycket livlig (+ 1). Skärpan låg på +1 lika så försvarslusten, på nervkonstitutionen fick jag + 1 och på hårdheten + 2. På dådkraften fick jag – 1 och domarna tyckte jag verkade vara skottberörd. Så även ifall jag fått över 100 poäng hade jag inte blivit godkänd eftersom jag var lite berörd när dom sköt och sen har jag ju C på ena höften så då kan man ju inte få någon titel heller. Däremot fick matte och jag beröm för vårt fina samarbete, jag skickade fram matte på de läskiga grejorna och när de inte åt upp henne gick jag fram och kollade läget. Så gör tuffa brudar, eller. Den exteriöra delen blev jag godkänd på, jag mättes till enorma 63 cm hög och 65 cm lång, ganska kvadratisk. Exteriörbeskrivaren funderade på om mina öron var flaxiga eller om det bara var så att jag lagt dom lite flaxigt för stunden. Han frågade matte vilket, matte tittade på mig och sen på honom, på mig och sen på honom, funderade på om hon skulle dra en lite lögn om att det bara var för stunden eller om hon skulle avslöja den nakna sanningen att dom flaxar. Tillslut bestämde sig matte för sanningen eftersom exteriörbeskrivaren var så trevlig och annars väldigt positiv.  Han tyckte också att öronen var något stora, matte funderade på varför jordens tyngdkraft inte hade gjort sitt om nu öronen var förstora, matte mindes också att min uppfödare poängterade att öronen skulle vid flax och tandömsning tejpas, gjorde matte detta, nej då det gjorde hon inte så nu får jag leva med flaxiga öron hela livet. 

Är det någon där ute i cybervärlden som känner att dom har en dobermann för lite, i så fall  kan vi stå tillhands här i Kalmar. Nej det är inte matte som har tröttnat på mig utan det är en brun dobbis kille på 9 månader, Lotus, som önskar att flytta till någon som har mer tid än nuvarande husse med honom.. Enligt matte är han jätte söt, go, har inga problem med att vara lös och älskar allt och alla. Känner ni någon som vill utöka sitt hem med en hel go kille är det bara att maila matte, sn22az@student.hik.se   Matte var väldigt sugen på att ta med honom hem själv men insåg att det inte skulle vara så poppis hos mig och Ebba, även måste erkännas att studie ekonomin räcker ungefär lagom till en människa och två hundar. I helgen var vi bjudna på studentfest i en studentkorridor. Eftersom mattes kompis bor ca 5 km norrut, fick vi börja att cykla i tid så att Bebban inte skulle behöva springa allt för fort. Ebba som hatar att cykla, valde att protestera genom att vägra att springa, hon tänkte gå hela vägen. Det är absolut under hennes värdighet att springa, man kan ju behöva flåsa eller ännu värre missat något snuskigt längs med vägen. Efter si sådär 10 minuter lyckades matte övertala henne att springa så vi kom faktiskt i tid. Väl framme bjöds det på go mat och glass så jag tror nog att Ebba tyckte det var värt att ha behövt röra sig fortare än hennes vanliga lunkande. Vår granne erbjöd sig att komma att hämta Ebba med bil ifall hon nu skulle vägra att springa med cykeln hem, men Ebba förvånade matte och sprang gladeligen hem utan att argumentera. Nu hade matte intagit ett och annat glas vin så färden hem gick inte så fort. Matte var jätte stolt över att vi uppförde oss så bra, ett rum fullt av festande studenter och jag och Ebba. Men det var väldigt väluppfostrade människor, vilka förstås förstod att vi ville ha mycket kel och gos och då är det ju inga problem med att uppföra sig.

När vi var på djursjukhuset häromdagen blev Ebba Bebba lite busig när vi väntade på veterinären och började att brottas med matte. Matte som är väldigt mogen, not, tyckte det var lika roligt som Ebba att brottas så när veterinären kom ut för att kalla in oss fick jag stå där och skämmas över min brottandes familj. Inte nog med detta när vi kom in till veterinären trodde hon att jag var jätte sjuk, nu undrar ni förstås varför, skulle det kunna vara för att 1 för att mitt ögonlock på mitt ena öga hade svullnat upp eller 2 för att någon (matte) hade gått loss på mina öron med mer eller mindre en hel jäkla tejprulle. Tejpen ska göra enligt matte att öronen slutar att flaxa och kommer att lägga sig vackert ut med ansiktets sidor, problemet är bara att jag ser ut som någon släppt lös en förskoleklass med obegränsat med tejp, hm. När veterinären insåg att jag inte var dödligt sjuk, sa hon till mig ” ska man vara fin får man lida pin”. Vilken inställning tänkte jag men sen sa hon också att jag och Ebba var dom snällaste hundarna på hela djursjukhuset och att vi är jätte, jätte fina, allt detta beröm ledde till att jag tvångs kelade med henne medan Ebba körde lägga söta tassen i knäet. Fast vårt förhållande blev något sämre när hon tryckte in en flera cm lång spruta i nacken på oss.

I helgen, bär det ner till Skåne där vi ska vara hund- och kattvakt en vecka. Då kommer ni att få information direkt från den Skånska bonnavischan (landet), det är trätollor (trätofflor för den icke skånska befolkningen) på sen kommer folk att tro att vi varit bönder hela livet.

xml:namespace prefix = o /> 

Gott nytt år och god fortsättning i stugorna. Vi hoppas att ni har haft lika trevligt som vi har haft under lovet.  I förgår var det nyårsafton och den firades i glada vänners närvaro med god mat och annat trevligt som hör nyår till. Dock fick matte vara elaka tanten på jobbet, Maxi, när dom stängde kl 15:00 på nyårsafton. När man är elaka tanten ska man informera alla köpsugna men väldigt sena shoppare om att det är stängt och att dom inte får gå in i butiken. Det kan upplevas som ett helt harmlöst jobb men då har ni inte sett köp-galna kunder, dom ska in om så en skåning (matte) får sätta livet till. Det största problemet uppstod när en liten tant på ca 80 år och huvudet kortare än matte rusade mot de stängda grindarna. Matte fick snabbt syn på den framrusande och mycket målmedvetna pensionären, vänligt men bestämt ställde sig matte i hennes väg och förklarade att det var stängt. Denna information var absolut inget som hindrade den äldre damen, snabb som en vessla försökte hon att runda matte och smitta emellan. Matte är dock en före detta höger back inom Korp fotbollen så hon kastade sig än en gång framför damen och förklarade att stängt är stängt. Damen var av segt och envist virke så hon gav inte upp, matte tänkte inte heller ge upp, så matchen höll på ett tag, fintar och munhuggningar var huvudbeståndsdelen. I halvlek såg matte upp mot informationen där hennes arbetskompisar var och dom såg mycket roade ut, höll upp tummen och hejade på matte. Vem som skulle vinna denna långdragna, hetsiga och mycket komiska match var den stora frågan, liten åttioårig, tanig, envis och shopping sugen tant mot en något tjock skåning men dock femtio år yngre och med en korpfotbollsspelares erfarenheter. Tillslut sa matte att hon tänkte kalla på vakten om damen inte gav upp och gick därifrån. Tja efter ca fem minuter skrek tanten att hon aldrig mer tänkte handla på Maxi och gick därifrån, matte pustade ut medan alla andra låg dubbelt av skratt. På vägen hem från jobbet var det mycket fler bilar i vår stadsdel än det brukar vara och det var då det gick upp för matte att Kalmar kommun fixar ett fyrverkeri varje år på nyårsafton kl 17:00 och att det här fyrverkeriet är väldigt stort, så stort så om du skulle sitta på månen och titta ner på jorden så är det kinesiska muren och Kalmars fyrverkeri som skulle vara det enda som syntes. Nu sitter man visserligen inte så ofta på månen men ni förstår ungefär hur stort det måste vara och matte kände att jag banne mig inte skulle behöva bli skrämd två gånger på samma dygn. När matte kom hem var det bara att snabbt slänga sig på reflexerna och ut igen, väl ute igen såg matte att grannhusets djävulsungar var ute. Dom här ungarna är som en kombinerad Emil och Pippi, fast elaka och hemska. På sommaren skjuter dom ärtor på oss genom våra öppna fönster, när vi passerar deras hus kastar dom grejor på oss från tredje våningen, så ni förstår hur hemska dom är. Just nu var det tre djävulsungar och deras raketer som var vårt enda hinder till bilen och möjligheten att kunna köra ut från stan i tid. Matte beslöt sig för att prova den trevliga attityden och frågade snällt om dom ville hålla uppe med smällandet tills jag och Ebba hade hoppat in i bilen eftersom jag är rädd för smällare. Tro det eller ej men ungarna sköt inte några raketer på oss utan sa snällt att det var inga problem, matte höll ett vakande öga på dom hela tiden så att ingen av oss tre skulle få en raket i rumpan eller något i ett obevakat ögonblick men det verkade som om julens pepparkakor gjort dom lugna och snälla för i alla fall den stunden. Väl ute ur stan åkte vi till ett våtområde utanför Kalmar och strosade, Ebba gick på en vass beklädd kulle och luktade och fixade, sen sa det bara brak och Ebba Bebba var borta. Kanten hade gett med sig och Ebba flög ner i vattnet och landade på vassen där, en något förvånad, blöt och lite blodig Ebba kravlade sig upp och fortsatte promenaden utan flera bravader. Vi hade en hästbajs diskussion, äta eller icke äta, jag och Ebba var för, medan matte var emot. Tyvärr slutade diskussionen med att alla fick lova att dom var emot det, ingen demokrati här inte.

På tolvslaget åkte vi ut till våtområdet igen, vilket gjorde att det minst var en km till närmaste bebyggelse och smällare. Jag blev lite rädd i början ändå när dom smällde inne i stan men efter tjugominuter var jag mycket tuffare och gick hela 7 m ifrån mattes trygga ben. Matte var jätte stolt över oss.