|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Det blev inget Stora Stockholm för oss i år, matte har typ fått gå i terapi för att bearbeta sin besvikelse och har nu kommit en bit på väg. Men för Teres och Tea gick det mycket bra, dom vann Champion klassen, jätte grattis till dom. Tea är en jätte trevlig och fin hund och om henne kan ni läsa på hennes egen hemsida. Signes bror, Ior, blev andra bästa hane och Signes pappa Yang blev bästa hane och BIM. Super grattis till dom också. |
|
|
|
|
|
Matte med i dålig skräckfilm |
|
Vi har väl alla någon gång suttit och retat sig fördärvad på dessa B-skräckfilmer som ibland visas på TV. Inte nog med att den idiotiska huvudrollsinnehavaren alltid springer rakt in i käftarna på det monster som ska skrämma oss. Dessutom är det oftast en halvnaken kvinna som skräms till fördärv, varför måste hon vara halvnaken, varför kan hon inte ha en tröja, jeans och ett par rejäla kängor istället. xml:namespace prefix = o />xml:namespace prefix = o /> Men detta var ju förstås innan matte själv kastades in i en dålig skräckfilm. Det hela började en helt vanlig fredagskväll, vi brukar ha ytterdörren olåst och lite öppen på nätterna så att vi hundar kan gå ut och in som vi vill utan att matte ska behöva skutta upp. Det har funkat jätte bra, ja enda tills denna fredag. Matte låg och sov, djupt och skönt susade hon på kudden när hon helt plötsligt befann sig i vårt TV-rum med oss hundar lite förvirrat springandes omkring sig. Då hörde matte hur det knackade på dörren, jaha det knackar på dörren jaja då går jag ju och öppnar tänkte den vakna delen av mattes hjärna. Så halv tre på natten, becksvart och i bara trosor och pyjamaströja går matte bort till ytterdörren och helt sonika öppnar dörren. Varför till ex lägga på säkerhetskedjan eller fråga vem det är eller helt enkelt ta på sig ett par byxor, nej precis som i en dålig skräckfilm springer matte halvnaken in i det okända monstrets händer. Matte öppnar ytterdörren med Ebba bredvid sig, men det är helt tomt, inte en själ, så matte skulle precis smälla igen ytterdörren när det hoppar fram en gubbe som stått bakom dörren. Snacka om att matte blev rädd, sjukt rädd, liksom jätte rädd, matte skulle precis smälla igen dörren när hon ser att där ute hos Freddy Kreuger Nissen står Signe. Ja då vaknar Big Mamma, militär matte, ryter som den värsta militären åt Signe att genast komma in. Vilket hon faktiskt gjorde, och sen ryter matte åt Freddy KreugerNissen att här kan han inte stå, utan han får genast se till att pallra sig iväg och sen djävlar smällde matte igen dörren. Kvar står Betty Spagetti Matte på väldigt darriga ben och inser att hon bara har två hundar hos sig, matte ropar och ropar efter mig. Funderar på om jag har blivit kvällsmat åt den läskiga nissen utanför dörren, men då kommer jag halvvaken från sovrummet. Först blev matte jätte glad sen efter en liten stund frågar hon väldigt fundersamt om jag har gått och lagt mig när vi håller på att kastas rakt in i en skräckfilm. I vilket fall som helst inser matte att hon har värre problem än en sovande dobermann, och tittar mot ytterdörren, japp han står snällt kvar. Men dock efter ett tag beger han sig iväg på vingliga ben och matte ser ungefär hundra gånger till att ytterdörren är ordentligt låst och stängd. När matte sen ligger i sängen och funderar, tänk om han hade känt på dörren istället för att stå där och knacka, snacka om skräckupplevelse. Sen efter ett litet tag inser matte att hon måste köpa sig en fjärde hund, en riktig vakthund liksom, inte bara en som går och lägger sig, eller en som skuttar ut och säger hej. Men mest av allt funderade matte på hur hon i hela världen bara kunde gå bort och öppna dörren och inte bara det, utan dessutom halvnaken. |
|
|
|
|
|
Agnes den respektingivande |
|
Jag är en mycket respektingivande hund, det är bara tyvärr så att Signe skiter fullständigt i det. En kväll när jag låg och myste i mattes knä hoppade Signebus runder och muppade sig och retades. Jag morrade och visade tänderna men Signe gav sig inte, hon retades och retades och jag blev argare och argare. Ebba som också låg i sängen tröttnade tillslut på henne och höjde huvudet och morrade till, Signe stelnade till lite och tittade på Ebba och sen fortsatte Signe sin retkampanj. Signe var så himla nöjd med att det gick så bra att retas, hon hoppade, skuttade och fixade. Sen helt plötsligt flyger Ebba upp med öppen käft och landar en millimeter framför Signes nos och där smäller Ebba igen sin mun med samma respekt som en krokodil eller haj. Signe höll på att göra i brallan, sprang bort till en hörna och ställde sig där med svansen mellan benen. Det kallar jag respekt, jag får nog träna lite till hos storsyrran. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Matte var ute och surfade runder i söndagskväll, efter det att hon hade varit iväg med jobbet och bowlat och käkat kinamat. Kollade på diverse hundsidor och surfade iväg till vår hemsida och läste i vår gästbok. Det är alltid roligt se vilka som har skrivit, få nya tips på hemsidor man kan besöka men i söndags fick matte en minichock. Utöver alla dom andra trevliga meddelandena stod det ”hur kunde du” skrivit av Chockad. Matte undrade vad i hela världen hade vi gjort eller skrivit som har chockat någon så. Matte surfade bort till dagboken och kollade, visserligen hade vi ju skrämt slag på en snygg kille på cykelvägen men nej det kändes inte som om det var det. Matte funderade på om det var hennes samvete, överjaget, som hade skrivit, för matte åt både kinamat och köpte godis på samma kväll men nej det kändes inte heller som om det skulle vara det troliga. Det var inte förrän matte läste på vår uppfödares hemsida, där det stod om Signes syster som så tragiskt hade fått flytta till hundhimlen som matte trodde att det var det Chockad hade kommenterat och trott att det var Signebus som hade fått sig två sprutor i nacken. Men om Chockad är chockad över något annat så är det bara att höra av sig på vår mail, vi vill absolut inte chocka någon med vår hemsida. |
|
|
|
|
|
Signe röntgad, MH beskriven och har premiär tävlat i appellen |
|
|
Signe har gått och blivit stora tjejen, hon har röntgat höfterna med HD A som resultat, MH- testad och tävlat i appell spår. Matte är så himla stolt över lillprinsessan. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> xml:namespace prefix = o /> Efter många om och men blev det beslutat att Signes MH fick gå av stapeln i Kalmar. Vi åkte till Kalmar och gratulerade vår kära gamla granne på hennes födelsedag och passade på att MH testa Signe när vi ändå var där. Signe som är den galnaste, gladaste och väldigt nyfiken spelevink kampade på bra, sprang fort som bara den efter lilla bytet och försvann efter en kanin på avståndsleken. Sådan är hon, lilltjejen. När dumpen drogs upp framför henne hoppade Signe undan men följde snabbt med matte fram och kollade på den skuttande overallen, hon avreagerade sig jätte fint så fort att hon såg att det bara var en overall, Signe alltså inte matte. Spökena tyckte Signe var lite läskiga, hon funderade på om man kanske kunde offra matte först och sen gå fram och pussa lite på spökena. Vi åkte till Helsingborg, Råådalens brukshundklubb för att köra Signes appell. Signe spårade på super bra ända tills hon fick syn på vindkraftverket, shit pommesfrite, tänkte lillsyrran när hon såg de enorma vingarna som snurrade runt. Efter det fick Signe lite koncentrations svårigheter men tog sig runt och hade alla tre spårapporterna med sig. Matte var jätte stolt, även ifall Signe fick 5-5 på spåret. Sen bar det av till klubben för budföring, ca en meter kom Signe och det var nog efter att matte hade puttat fram henne, mera träning där alltså. Sen gick hon jätte bra på lydnaden, tydligen fick man inte bita matte i byxorna när dom sprang under fria följet, framförgåendet hoppade dom över, läggandet under gång med ett kraftigt dubbelkommando, men Signe la sig jätte fint, inkallningen gick bra, apporteringen funkade sådär, matte fick än en gång använda sig av dubbelkommando och även på hoppet. Dom fick inte dagens bästa poängresultat men Signe jobbade på bra, hon hade behövt mera tid för att momenten skulle sitta helt hundra men dom kom ut och fick nu lite grejor att träna på tills våren och värmen kommer och ännu mera tävlande. Även Signes systrar har varit ute och tävlat, JD Goldmania, Nemi i lydnaden och JD Gossip i appell rapport. |
|
|
|
|
|
Dobermannspecialen I Degeberga, 2006 |
|
|
Södra Dobermann klubbens Special gick av stapeln i regnets tecken i år igen, så nästa år måste det ju bara vara fint. Som vanligt var det trevligt att träffa alla fina och trevliga dobbisarna och dess ägare från olika håll i Sverige. Humöret hölls uppe även ifall det regnade oavbrutet på lördagen. Domaren hade ju förstås en mycket sympatisk inställning men nu kanske man blir lite subjektiv när man lastar bilen full av priser på vägen hem. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> xml:namespace prefix = o /> xml:namespace prefix = o /> Signe blev bästa Unghund, 5:e bästa tik av 47 tikar och i och med detta blev hon Bästa Svensk födda, Bästa Bruna tik och Bästa hund ägd inom det Södra LO. Signe blev också nominerad till klassen Bästa huvud men det kammade den fina Tamlands Akilles hem. Signe blev också nominerad till klassen bästa rörelser som hon vann och då var det både tikar och hanar nominerade till denna klass. Så sju jätte fina priser, ett tenn fat och lite annat smått och gått lastades in i bilen. Vi tackar också vår hejarklack för deras engagemang och hjälp. På söndagen var det då min tur att äntligen äntra lydnadsplan igen, efter lite peptalking från Madde med Jean Dark Sun Moon Stars så var även matte laddad. In skuttade vi som två glada lärkor och så fortsatte det igenom hela programmet, fast matte är ju en liten slarvemaja ibland och då medför det att även jag blir lite slarvig. Poängen blev i alla fall 175 p vilket medförde att jag fick mitt tredje första pris i lydnadsklass I och att jag fick min första titel, LPI. Grattis även till alla andra duktiga lydnadsekipage, och för den trevliga stämningen runt lydnadsplan. Med mina 175 p vann jag lydnadsklass I, fick bästa medel av alla klasserna och bästa medelpoäng i %, så även jag fick ett helt gäng fina priser med mig hem. Vi tackar alla eldsjälar i Södra, för deras fina arrangemang av både utställning och lydnad, vi tackar också för hjälpen när matte hade virrat till det. Ett jätte stort grattis till alla dom andra fina hundarna som fick pris och fina utmärkelser, där av Signes brorsa Ior, Jean Dark Grabazzi. |
|
|
|
|
|
|
|
|
En dag när vi skulle skutta upp tidigt och gå på en morgonpromenad, vägrade Ebba att följa med. Ärligt talat vägrade hon överhuvudtaget att lämna sängen. Matte som inte är så förtjust i att lämna henne själv hemma när vi andra är ute går, nämnde något om en husse till Ebba, ja en sådär som sitter i soffan, kollar på sport och käkar chips. Hur svårt kan det vara att fixa en sådan till EbbaBebba, tänkte vi hundar men tydligen är det svårare än det kan låta enligt matte. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> xml:namespace prefix = o /> Sagt och gjort, några dagar senare när vi var ute och gick på cykelvägen, hör matte Signebus skälla och kommer som skjuten ur en kanon tillbaka. Signe ser sådär finurlig som bara Signe kan göra och det visar sig sen när matte rundar en buske att det står en kille som fastfrusen med ett tuggummi i handen, som han väldigt skakig på hand försöker att föra till munnen. Tydligen tyckte killen att Signe sa ”stå helt stilla annars sliter jag dig i stycken, helt utan bedövning” när hon skällde, när hon egentligen sa ”stå still så ska jag bara hämta matte”. Signe såg helnöjd ut där hon satt, tänk så snabbt hon kunde fixa en husse. Ärlig talat ser killen mer ut att behöva en valium eller terapi istället för en flickvän med tre stora hundar. Matte ber det ödmjukaste om ursäkt, samtidigt som hon funderar på att hjälpa killen med att få tuggummit till munnen, men väljer att bara be om ursäkt. När killen några gånger sagt att det absolut inte var någon fara och gick på spagettiben ner mot byn, sätter sig matte ner, tittar Signe djupt i ögonen och säger att nästa gång måste Signe kolla så att killen inte har ring på ringfingret, för då är han ju redan någon annans husse men annars tyckte matte att Signe hade väldigt bra smak angående hussar. Men det medförde att Ebba fortfarande får skutta upp på morgonen och följa med på promenaderna. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Ni får ha en jätte glad midsommar. Själva ska vi dra till havet och fira midsommar där, Signe är i höglöpet och kommer nog att sätta många hjärtan i brand på campingen. Enligt mattes mamma så ska det finnas en tjej som har två dobbisar på campingen så matte hoppas att hon ska vara där så matte kan prata dobbis med henne. Om det är någon där ute i cybervärlden som känner på sig att beskrivningen stämmer in på er så tveka inte att höra av er. Att snacka hund kan man aldrig få nog av och helst inte någon med dobbisar. Det är campingen i Sölvesborg vi pratar om. |
|
|
|
|
|
|
|
|
En matte omplaceras, absolut ingen problem matte, går bra med barn, hundar, katter och även andra människor. Kan dock ha lite lustiga idéer ibland och det är därför vi har tagit det tunga besked att omplacera henne. Ärligt talat funderade jag på att sätta ut denna annonsen på blocket, det var efter det att jag en natt vaknade av att någon hade kissat där jag hade min rumpa. Jag vaknade av att det var alldeles blött och såg då kisset, säkert Signe tänkte jag. Jag gick och la mig på soffan istället och somnade lugnt om. Matte vaknade några timmar senare också av att det var blött i sängen men lustigt nog tittade hon inte åt Signes håll utan mer åt mitt, himla förvirrat. Dagen flöt på som vanligt, till ca klockan två sen var jag än var, låg det kiss vid min rumpa, precis som om jag somnade eller låg och vilade så kissade rumpan helt utan min vetskap. Hela eftermiddagen flöt på på samma sätt, rumpan kissade ner bilen, soffan, sängen och hundfiltarna, matte tyckte jätte synd om mig och sa att så här kan man inte ha det. Tydligen så kan kastrerade tikar börja läcka lite men då är det bara att ta ett piller så fixar det sig, hade matte hört, så det var ju ingen fara på taket. Så när vi kom hem på kvällen sa matte att hon skulle fixa till det lite, super bra tänkte jag, gick bort till matte och satte mig och väntade på mitt lilla underverkande piller. Kasta in det bara så ska jag svälja det med dunder och brak, satt jag och tänkte på ungefär samtidigt som matte plockade upp tejp, en kissskydd för sängar, sax och tena lady på bordet. Ärligt talat så funderade jag inte så mycket på det för jag satt ju och tänkte på mitt piller, helt plöstligt böjer matte sig ner mot min rumpa och börjar fixa och dona, efter ca två minuter ser jag ut som en förväxd baby med en jätte blöja. Det gick absolut inte att röra sig för det kändes jätte lustigt och snacka inte om hur skämmigt det hela var. Efter en jätte kort stund springer matte ut ur huset, smäller igen dörren och det enda som hörs är ett asgarv, matte öppnar dörren och kommer tillbaka helt grav allvarlig igen, tittar på mig, jag försöker röra mig in mot sovrummet och går som om jag har bajat på mig, matte springer ut ur huset och skrattar lite till sen kommer hon tillbaka in och säger att det knappt syns att jag har blöja. Det var då jag bestämde mig för att omplacera henne. Dagen efter så skrev vår veterinär ut mina piller och efter två nätter med blöjan så slapp jag tack och lov den men en sådan sak kan man inte bara förlåta sådär, heller hur. |
|
|
|
|
|
En liten källsorterande gubbe i trädgården! |
|
En dag steg det in en liten gubbe genom grinden till vår tomt och satte sig i en hörna och än idag sitter han kvar där. Det hela började med ett telefonsamtal från mattes lillebror, som frågade om han kunde sätta en husvagn på vår tomt. Ja varför inte tänkte matte, det är bara att komma med den. När mattes lillebror några timmar senare plockade fram en motorsåg började matte ana att allt inte stod helt rätt till. Ca fem minuter efter det att motorsågen hade startats låg den förre detta husvagnen i fem delar på vår tomt och i mitten stod mattes lillebror i en hög av flisor, isolering och raserade väggar. Tydligen skulle husvagnen bli ett båtsläp. Dagen efter var dagen då gubben steg in i vårt liv, han helt sonika ställde bilen utanför tomten, öppnade grinden och steg in. Matte stod på andra sidan huset och tyckte faktiskt att det var lite oartigt att bara stiga in på någons tomt utan att först ha hälsat eller kollat läget, så när jag, Ebba och Signe tog fart mot gubben på andra sidan huset, stoppade hon inte oss utan han fick finna sig i verkligheten som den var. En kort stund senare hör matte ett lamt "Hallå" från gubben och en kort stund senare kommer han över till den sidan av huset som matte är på och hälsar och kollar så att ingen av oss hundar har någon avsikt att käka upp honom. Sen gick gubben bort till sin hörna av tomten och började att källsortera sin husvagn, gummi i en hög, trä i en och metall i en osv. Tydligen tar det lite tid att källsortera en husvagn så när vi gick upp på morgonen så hittade vi gubben i hörnan, när vi kom hem från hundpromenaderna så sitter han där och när matte ska till jobbet. Så nu har vi helt sonika vant oss vid att ha en källsorterande gubbe i hörnan och nästan saknar honom när han inte är där. Igår kom han inte och då fick matte reda på att han åkt iväg på semester under midsommar helgen och kommer åter på måndag och det är ju bra att veta så vi inte behöver ringa till polisen och anmäla ett försvinnande att en källsorterande gubbe, Vi har ingen aning om vad han heter men på måndag efter helgen så ska han förhoppningsvis vara färdig sa han sista gången vi såg honom. |
|
|
|
|
|
Ebba, Den stora vakthunden |
|
Man tycker ju att matte borde vara lite professionell och erfaren då hon nu är inne på sin tredje tik, men nej då hon är lika förvirrad som alltid. Idag kastade hon sig fram mot Signes rumpa och snopet informerade alla i närheten att det rann lite blod där och såg precis ut som om Signe löpte. Men det kunde ju inte stämma eller hur, för matte hade ju räknat ut att löpet skulle komma i juli och inte lagom till midsommar som nu. Nu går ju inte direkt Signes löp efter mattes planeringar utan mer efter sina egna, och varför skulle det inte vara så att Signe också löper lagom till midsommar och säkerligen till nyår också så att allt umgänge med hanhundskompisarna får skjutas på, precis som på den gamla goa tiden när jag och Ebba löpte. Fast samtidigt så kan matte tävla lydnad i juli nu istället med Signe. Idag var vi på promenad med Basse, labrador, och Kira, dobermann innan vi skulle på examensfest. Vi var ute i 2 timmar och det var helt underbart. När vi väl kom till tillställningen var Signe så trött att hon inte orkade hoppa upp på folk och sätta en Signetass på någon, retligt tyckte busbruden men samtidigt framstod hon som väldigt väluppfostrad, vilket matte uppskattade. Det var bara när barnen sprang omkring med ballonger som lillsyrran inte kunde hålla sig till den väluppfostrade linjen längre, hon vara bara tvungen att sno dom från dom små vänlösa barnen och sätta huggtänderna i dom så att dom smällde i munnen på henne, skit roligt tyckte hon. Matte var tvungen att beundra lilltjejens helt oberörda min när smällen av ballongen ekade i hennes busiga skalle, är man cool så är man. Vi har ju fått ha hjälp med hundpassning nu när matte jobbar, mest har det varit mattes mamma och pappa som har hjälpt oss, men en gång fick vi hyra in en ingift svägerska till mattes mamma. Kvinnan ifråga har två labrador hanar och är van vid hundar. Matte har också varit uppe hos dom någon gång och släppt ut labbehanarna. Dom rara människorna åkte ner till vårt hus, svägerskan och hennes man, klev in på tomten, stack nyckeln i dörren och öppnade, innanför dörren stod rabies Ebba. Det första dom hjälpsamma människorna såg var Ebba i hallen som tydligt sa, stäng igen dörren och lämna tomten om ni vill bli äldre än ni är just nu, den mannliga hälften av paret tyckte det var en jätte bra idé, backade ut, tog sin hjärtmedicin och sprang för livet. Nu var inte svägerskan lika lättskrämd av sig, utan informerade Rabies Ebba om att dom bara skulle få komma ut på tomten och kissa lite. Efter lite övertalning bestämde sig Ebba för att gå ut för att mest kolla läget och så, Signe tyckte det var super kul med nytt folk så hon skuttade glatt ut men jag satt i soffan och vägrade att röra mig. Tillslut bestämde sig paret att det nog var smidigast att sätta på mig ett koppel och gå en runda med oss i stället och så fick det bli. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Medan Signe springer omkring här på tomten och hittar på bus, så erövrar hennes familj världen. Syrran Jean Dark Gossip hämtar hem den ena fina titeln efter den andra, här nere i Skåne lyfter vi på hatten för dom och Gratulerar stort. Signes andra Syrra, Jean Dark Goldmania, har blivit BIS två och inte nog med detta vi fick precis ett mail att hon dessutom varit ute och kört lydnadsklass 1 och skrapat ihop 159,5 p, kan man annat än imponeras, även ett jätte grattis skickar vi till dom. Även Signes morsa och farsa imponerar stort över deras fina meriter, mer kan ni läsa på Signes uppfödares hemsida om alla framgångar som Signes familj kammar hem. Medan matte imponeras stort över dessa familjära framgångar är hon ganska besviken över att hon inte sparkat ut sig och Signe lite mer på appellplan så att hon också kan bevisa att Signe förtjänar att bära sitt ärefyllda namn, Jean Dark Glow, fallen efter och undan två oerhört imponerande hundar. Nu är det ju inte så att man kan ändra på det som varit utan får istället satsa framåt, så räkna med att ni någon gång i sommar ska få se Galenpannan erövra lydnadsplan. Även i år fick vi en jätte trevlig helg med alla dobbisar och deras mattar och hussar på Rasmästerskapen, detta året blev det bara utställning för oss, eller rättare sagt för Signebus. Själv fick jag agera korvfångare utanför ringen medan Pernilla den Mästerliga, visade Knasbollen på ett mycket snyggt och mästerligtsätt. Vi tackar Pernilla för att hon ville hjälpa oss att visa Signe, Signe placerade sig som 4 av 16 unghundstikar med 1 och HP. Vi är mycket nöjda och glada, Syrran knep första platsen och visade ännu en gång att hon är en riktig snygging. Inte nog med detta, Signes brorsa, Grabazzi, vann sin klass och fick precis som Gossip värsta titeln, grattis Ior med familj till ännu en framgång. |
|
|
|
|
|
Tack Morfar och Sara för hjälpen!
|
|
Matte har påbörjat sitt sommarjobb som kassörska på Maxi i Hässleholm, och några dagar i sträck skulle matte jobba 10,5 timmar i sträck så då fick vi vara 2 dagar hos mattes pappa på landet och en dag hos Sara med Plutten ute i deras torp. Matte som känner Signe ganska bra vid det här laget, ringde till den väldigt snälla hundvakten med två timmars intervaller. Varje gång blev hundvakten lite förvånad över att den påfrestande matten ringde ännu en gång. Vad dom stackars hundvakterna inte vet om är att på mindre än en timme kan Signe få deras hem att likna en byggarbetsplats om hon känner för det, och i mitten står en glad Signe överöst med byggdamm och sågspån. Som tur var hände inte detta, det var bara några mindre incidenter, en gång råkade Signe fastna med sin nos i Ebbas mun, Signe skrek som en stucken gris. När Signe väl kom loss stod en chockad Morfar, en chockad flicka och en chockad Signe i en liten grupp och undrade vad som egentligen hade hänt. Signe såg ut som en blodig bulldogg och skakade, den 10 åriga flickan skakade ikapp med Signe och mattes pappa gick bort till bilen, tittade på Ebba och sa fy. Då blev även Ebba lite ledsen och började skaka men jag låg i framsätet i bilen och morrade och muttrade på Ebba men efter ett litet tag hade alla hämtat sig igen, det vara bara Signes nos som inte hämtade sig lika snabbt. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> När vi var hos Sara gick det också bra det var bara några gånger som Signe knasade sig, typ stod på bordet när Sara hade varit på toa och försvann på promenaden för att den inbilska Sara trodde att det var hon som bestämde vad Signe skulle göra och inte göra. Sara och Signe åsikter gick isär, då trodde Sara att hon kunde skälla lite på Signe men icke sa Signe, då kunde hon gå sin egna väg om det skulle vara på det viset. Så när vi andra kom tillbaka till torpet med Sara ett ganska bra tag senare så hittade vi en gråtande Signe på trappan, tydligen inte så roligt att vara ute i världen själv ändå. Tack så jätte mycket för att ni hjälpte matte att passa oss när matte behövde hjälp. Även jätte Grattis till Eva och Ixi som tävla lydnadsklass 1 första gången, fick 185 p och kom två av 19 startade. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Att Signe inte är som andra hundar är inget att sticka under stolen med, hon är helt galen, crazy och det finns inget i lillsyrrans värld som inte går att genomföra. En klok kompis till matte sa en gång ”att Signe inte är den som följer strömmen, hon är den som leder den”. En hel hög bevis har vi på detta men det som hände häromdagen är bevis nog. Vi var ute i skogen, vi hade kört dit och matte hade parkerat bilen bredvid en liten grusväg och släppte ut oss. Efter en kort stund bestämde sig matte för att flytta bilen 10m fram men lät oss vara kvar ute. Signe hade sprungit en bit fram och när hon hörde att matte hade börjat köra vände Signe och sprang tillbaka mot bilen. Matte som körde väldigt sakta bestämde sig för att Signe fick lära sig att flytta sig för bilar så hon fortsatte att köra, dock väldigt sakta, Signe fortsatte att springa rakt emot bilen. När hon väl var framme vid bilen tog hon ett skutt upp i luften och landade på motorhuven när bilen rullade, tittade på den något chockade matten genom vindrutan och gick sen upp på taket. Signe stod en stund på taket och beundrade utsikten sen gick hon bort och tuggade lite på antennen innan hon bestämde sig för att lämna bilen samma väg som hon kom och hitta på något annat galet. Bilen ser numera ut som om den blivit attackerad av en flock lejon. Matte efterlyste förra gången vi uppdaterade hemsidan mail från mattarna och hussarna till Signes kullsyskon, för att se om dom också var lika crazy och galna som Signe men av dom mailen matte fick verkade dom andra syskonen vara mera välartade än Signebus. Som en fd granne från Kalmar sa en gång, det är inte så att matte har fått en hund som hon inte rår på, men matte skulle hellre skära tungan av sig än att erkänna något sådant. Men lite analyser har matte gjort åt det hållet, men aldrig att hon ger upp hur lång tid det än kommer att ta att tämja sitt lilla lejon och lillskiten är ju så himla charmig att det uppväger alla hennes påhitt. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Matte efterlyser mail från mattarna och hussarna till busfröna i Jean Darks G-kull, Nemi, Vilda, Gossip, Ior, Moa och Guess, hon undrar hur det går för er där ute i världen. Har ni också en super charmig men helgalen unghund där hemma. Maila och skriv till matte så blir hon jätte glad, susannenilsson1@hotmail.com , kanske kan vi ha en liten träff i Örebro om ni ska dit där. Du käre lille snickebo
här kommer jag igen.
Nu är det bråttom kan du tro,
nu är det klippt igen.xml:namespace prefix = o /> Den här lilla låten satt Signe och sjöng på häromdagen, det var när hon tagit sin tillflykt till sin lille Snickeboa efter att hon gjort matte heligt förbannad. Det hela började så, att jag och Signe var ute själva på tomten när det passerade en väldigt liten hund och hundens husse. Signe var ju bara tvungen att hoppa ut och hälsa lite på hunden, nu blev hussen jätte skrämd och lyfte upp sin hund. När matte kom ut så såg hon gubben stå och krama sin hund som om det vore det sista han och hunden gjorde här i livet. Tydligen var det då som matte blev heligt förbannad för hon ansåg att Signe inte ska skutta ut och skrämma massa förskrämda småhundsägare, så matte beger sig iväg efter Signebus. Signe som har varit med förut springer så långt iväg så att matte inte kan få tag på henne, vilket förstås gjorde matte ännu mer arg. Vilket medförde att Signe höll sig ännu längre bort vilket i sin tur medförde att matte faktiskt blev ännu argare och kastade en hink efter Signe. Nu tyckte nog Signe att gränsen var nådd så hon försvann, matte letade och letade i trädgården, under granen som Signe ibland kan sitta under, bakom dom små husen, inne i huset men ingenstans kunde hon finna sin odåga till Dobermann. Tillslut gick hon bak till lille Snickeboa och öppnade dörren och tittade in och då satt Signe där inne i det innersta rummet. Faktiskt så täljde hon inga trägubbar men annars var det väldigt likt Emil och den storyn. När matte väl hade hittat sin bruna odåga sitta i sin lilla Snickeboa så kunde hon ju inte vara arg längre vilket Signe tyckte var himla skönt och vågade sig ut i verkligheten igen, fast i tio minuter var hon tvungen att gosa med matte innan hon kunde ge sig ut på nya äventyr och hitta på nya bus. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vi hade en heldag med Sara och Plutten. Vi träffades vid ett naturreservat och gick i tre timmar, solen lös och det var riktigt härligt. Signe som aldrig har simmat förr fick sin första simtur även ifall den var ofrivillig. Tydligen var det inget som tilltalade den unga damen för efter det så höll hon sig på behörigt avstånd till den lilla dammens djup. Himla härligt är det att våren är på väg. Vi har lagt in lite bilder här nedanför från dagens bravader; |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Glad påsk på er i stugorna. Här i Skåne har våren kommit, vi har spenderat nästan hela påsken med att räfsa bort höstens alla löv. Vi har också hunnit med att lägga årets första spår, jag fick ett 400- 500 m långt spår med fyra spårpinnar och en leverpastejburk, jamijam. Super duktig var jag enligt matte, kom jag bort från spåret, backade jag bandet och tog upp det igen där jag hade tappat det. Matte var så himla stolt och glad, då kanske vi kan klara lägre spår i år, håll tummarna för oss. xml:namespace prefix = o /> Signe fick ett 200 m långt spår med två vinklar och tre bollar. Nu är det så att Signe är som en spårmaskin, hon hoppade ut ur bilen, drog med matte till spåret och spårade som om hon inte hade gjort något annat. När spåret var slut, skulle matte leka med henne med den sista snörbollen med det gick inte att bryta den koncentrerade Signe utan hon spårade vidare. Det var inte förrän Signe mötte Emma på vägen, som också var ute med oss och spårade, som Signebus slutade att spåra. Så nu får matte jobba med att få henne att markera grejorna i spåret lite bättre och lägga något svårare spår till lilltjejen så hon får något att bita i. Men himla duktig är hon och snacka om att kunna koncentrera sig, matte har himla stora förhoppningar på henne inom brukset. Ebba fick ett 500 m långt spår som hon som vanligt klarade galant, sen grillade vi korv och busade runder lite. Att vissa människor hittar lite dammråttor när dom städar är ju inget lustigt med typiskt nog ska matte alltid vara värst. Häromdagen när matte moppade runder i källaren moppade hon fram en död råtta från ett utrymme under en hylla. En riktigt stor äcklig snuskig råtta bara flög fram mot matte, visserligen död dock. Matte tycker att det är himla äckligt med råttor men böjde sig ner och tog upp den i svansen och gick ut och slängde den i deponi, tror att det är där man ska lägga döda råttor. Skojade bara, ärligt talat så när råttan moppades fram skrek matte helt hysteriskt, sprang allt vad hon kunde upp för trappan, kastade igen luckan (ett bohemiskt hus är det) till källaren. Sprang bort och satte sig i soffan och funderade om hur man blir av med döda äckliga råttor i källare. Slutligen satte sig matte på cykeln och gasade iväg till sin lillebrorsas jobb och informerade honom om läget, så han fick köra hem till oss på sin lunchrast och plocka bort råttan. Så nu tycker hela släkten att matte är en klenis, men sånt är livet när man har fobi mot råttor. |
|
|
|
|
|
Sandy, Jean Dark Sonia Rykiel |
|
Vi saknar dig Sandy Eva och Bennie, vi tänker på er och sörjer med er |
|
|
|
|
|
Grattis Ebba på 8-årsdagen, 28/3 |
|
Idag fyller Ebba Bebba, världens goaste (enligt matte) Grand Danois åtta år. Jätte Grattis StorSyrran. Du förgyller verkligen våra liv, ärligt talat mattes mest måste erkännas. Matte glömmer aldrig den dagen då Ebba gjorde entré i mattes liv som åtta månaders unghund. Ung, oerfaren och något förskrämd steg Ebba in i världen utanför kennel Banderillas värld. Men idag finns inget kvar av den förskrämda unga dam som hon en gång var, numera promenerar Ebba omkring med stolta och bestämda steg och än idag får hon många beundrande blickar från många människor. Fast att hon är åtta år kan hon fortfarande om hon vill vara lika smidig som en gepard och nästan lika snabb, fast man måste nog erkänna att åldern börjar ta ut lite av sin rätt. Ingen kan sova som Ebba, dygnet runt om hon tilläts, snarka som en hel karl och dessutom anser Ebba att när man är så där gammal som hon är behöver man absolut inte lyssna lika bra på matte längre. Man kan också lotsas vara jätte trött och gå bakom matte på promenaden så att man helt ostört kan käka hästbajs. Det finns ingen annan så unik hund i hela världen som vår Ebba Bebba, snuskletar bruden. Du är tryggheten i våra liv och fyller våra hjärtan med kärlek, nu och för alltid kommer du att förgylla våra liv med din närvaro. Vi älskar dig storsyrran. Den dagen som Gud tar dig tillbaka, kommer solen att slockna i våra liv och våra dagar kommer att sakna mening, lova att stanna hos oss länge till, även ifall det innebär att vi åker på lite stryk då och då. Grattis Storsyrran på åtta årsdagen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Idag var årets första riktiga bruksträning, visserligen har inte snön försvunnit än men vi tränade på asfalten utanför vårt hus. Nu tränar vi ju lite vardagslydnad varje dag så vi har inte helt legat på latsidan. Signe var först ut, matte hade inga förväntningar på den ettåriga huliganen. Ärligt talat så tycker matte att Signe är lite sävlig jämfört med mig, men säg inte den hund som verkar vara det jämfört med super duper mig. Matte körde genom lydnadsmomenten från lydnadsettan och appell, i den omfattning som Signe är insatt i de olika momenten. Som i allt annat är Signe en naturbegåvning, hon är så himla lättlärd och motiverad så matte var helt salig. Det fanns absolut ingen tendens till sävlighet där inte, det var mer så att matte stod i chocktillstånd när hon insåg att när Signe vill ha något så skyr hon inga medel för att få sin vilja igenom. Matte stod där med bollen i handen och den helt obstinata Signe skuttade, hoppade och var helt vild. Matte bestämde sig för att inte använda bollen i träningen mer så hon la undan den, Signe, den mäster detektiv som hon är, letade upp bollen uppe på brevlådan. Matte bestämde sig för att låta Signe leka färdigt med bollen och började träna med Ebba istället. Då spottade Signe ut bollen, springer ifatt matte och Ebba som tränar fritt följ, tränger sig emellan Ebba och mattes ben och sen går Signe fritt följ, väldigt bra men med en något missnöjd Ebba på yttersidan. Nu var det ju så att även ifall matte mest vill putta iväg Signe och träna vidare med Ebba så gick det inte att låta bli att berömma den mycket ambitiösa unghunden när hon gjorde värsta mästerliga fria följet. Matte bestämde sig för att låsa in Signe inomhus när det var min tur att träna. Fria följet var mycket bra, jag satt inte alls snett som jag har haft lite problem med, framförgåendet var också jätte bra, det var bara när vi skulle träna apportering som jag och matte inte var helt överens. Matte kastade iväg apportbocken, tittade på mig och sa apport, jag tittade tillbaka på matte, tittade på apportbocken och satt sen kvar. Matte gjorde ett dubbelkommando, typ viftade med händerna och sa apport, jag satt kvar, man måste ju vara konsekvent när man tränar sin matte. Sen såg matte lite förtvivlad ut, och sa men Agnes du ska ju springa iväg och hämta den och sen komma tillbaka och göra en snygg avlämning. Då bestämde jag mig för att lyfta på rumpan och gå bort till trägrejen, mest för att glädja matte lite, väl framme luktade jag på den och gick tillbaka till matte. Tydligen hade hon förväntat sig något mer för hon började vifta igen och snacka något om att hämta trägrejen, tjata tjata då hämtar jag väl den då. Sen spottade jag ut den framför fötterna på henne. Dessa människor, dom blir aldrig nöjda för matte kastade iväg apporten igen och tittade på mig och sa apport, så då sprang jag iväg hämtade den, bar tillbaka den till matte satte mig bredvid henne och höll den kvar. Det var tydligen allt som behövdes för att göra matte super glad för sen fick jag massa godis och favvo bollen. Japp det var den inside informationen från årets första träning. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Matte skulle bara in i Byns Ica butik och köpa frimärken, Signe snurrades fast i en stolpe, jag fick sitta på en bänk utanför affären medan Ebba fick stå bredvid bänken då hon dagen innan hade fått sitta på bänken och det var hon inte längre så förtjust i. Vi har i flera år suttit lösa utanför affärer när matte snabbt har rusat in för att köpa något viktigt, och det har aldrig varit några problem, aldrig. Vad är det man säger någon gång ska ju vara den första. Utanför affären är det ett övergångsställe och en enkelriktad väg med väldigt lite trafik. Matte rusar in, ställer sig i kön, tittar ut och ser mig sitta på bänken, matte tyckte att hon såg Ebba sitta bredvid bänken men det var nog en ren synvilla för när matte kommer ut är där en liten folksamling precis utanför. På andra sidan övergångstället är också en lite folksamling, även vid bankomaten har det samlats folk, inte bara detta, på den enkelriktade vägen står det två bilar liksom i kö och stannat precis vid övergångsstället och på övergångsstället står Ebba. Tydligen lite besvärad av alla människor som har samlats runt henne men inte så värst att hon gick tillbaka till bänken. När matte väl har insett hur läget är går hon fram till Ebba med huvudet högt, tittar ingen i ögonen för hon skäms så himla mycket och tar tag i Ebbas reflexsele för att flytta henne. Det trodde hon ja, Ebba vägrar att flytta sig, så matte får släpa bort en 60 kg grand danois. Folket tittar men säger tack och lov inget, matte sliter som ett djur med att avlägsna Åsnan Ebba från centrumet av folk, bilar och uppståndelse. Väl framme vid bänken har matte blivit ganska kinkig och fruktansvärt generad, hon böjer sig ner mot Ebbas öra och säger liksom fy bubblan och så, sätter på henne kopplet, lossar Signe från stolpen och kallar på mig, sen går vi där ifrån med huvudena höga men med en något rödansiktad matte. Vad vi tydligen inte visste var att Ebba hela tiden velat bli trafikpolis. Vi gick en kvart, så att folket skulle hinna åka hem igen, sen gick matte bort och satte Ebba vid bänken igen för att Ebba inte ska kunna tro att hon får leka trafikpolis när hon själv vill, denna gången satt Ebba kvar men efter detta har matte alltid bundit fast henne så att vi inte behöver gå igenom detta någon mer gång. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Att Signe är bra påhittig är nog det minsta man kan säga, en dag i hennes liv är mer händelserik än en månad i många andras. Som häromdagen när matte satt och pratade i telefon lät det så här; Matte i telefonen - "bla, bla ,bla ,bla, bla vänta lite, Signe vad hela friden gör du på bordet" Signe på bordet – " ska bara ta smörkniven och slicka av den och sen spotta ut den under soffan som jag brukar" Matte – " spotta ut kniven och hoppa ner från bordet, bla, bla, bla, bla, bla, bla ,bla" ca fem minuter senare "vänta lite, Signe varför flyger det kartonger omkring dig" Signe – "letar efter min boll som kommit in här någonstans bland kartongerna" Matte – "bla, bla, bla, bla, bla vänta lite, Signe vad har du nu hittat" Signe – "såg att du lagt organisktavfall bland plasten i soporna så jag tänkte bara hjälpa dig att sortera," mums mumsa Matte "" Signe spotta ut den gamla osten" Signe "Oj vad synd att du inte sa det lite tidigare nu hann jag svälja osten, smakade inte gammalt alls." Rösten på andra sidan luren – "himla kreativ liten dam du har fått där" Matte - "Ee japp" Så brukar det vara, en gång hade mattes bror och pappa varit på lunchbesök, käkat grillad kyckling och sallad. När dom var färdig, gick lunchbesöket och matte skyndade ut med benen i köket så att ingen av oss skulle sno åt sig kycklingbenen. När matte kom tillbaka till bordet ligger Signe på bordet med bakbenen hängandes rakt ut som en groda och magen på tallrikarna. Hon slickade febrilt och mumsade lite rester, något upprört bad matte Signe att kliva ner från bordet, då drog Signe med sig en tallrik som gick i tusen bitar på golvet och ett glas som var fullt med vatten. Så på golvet flöt tallriksbitarna omkring och då går Signe fram för att slicka på en av bitarna och matte blev helt super förbannad, lyfte upp Signe i nackskinnet och bar bort henne till ytterdörren, öppnade den och kastade ut henne samtidigt som matte svor som bara den. Grannarna undrade nog varför en av hundarna lämnade huset flygandes. |
|
|
|
|
|
Piggelin eller värsta sjuklingen |
|
Det var en fredag i februari som vi hade vilodag, ibland har vi det så att Ebba ska kunna vila upp sig och orka med vårt dobermann tempo. Visserligen hatar jag dom här vilodagarna men har matte bestämt att det ska vara så får man väl försöka stå ut att inte göra någonting. Allt flöt på som vanligt, vi sov och slöade, dock framåt eftermiddagen hade Ebba nog vilat upp sig klart och blev lite busig. Det var då matte märkte att inte allt stod rätt till, för när den 8 åriga Grand Danois låg i sängen och busade runder så låg samtidigt den 1 åriga dobermannen också i sängen och sov och hakade inte på Ebbas bus, vilket är väldigt ovanligt. Matte tittade på sin sovande bruna bebis (11 månader dock) och blev lite orolig, funderade på om det hade varit något annat som inte följde Signes mönster, ifall hon hade druckit ovanligt mycket eller något. Det enda som matte kom på var att Signe för att vara i nästan ett år var hon ovanligt lydig, tydligen jämfört med mig i samma ålder. Matte bestämde sig för att tempa henne, 38,2˚C absolut ingen feber. Signe sov och sov, visserligen var hon skendräktig men hur mycket kan en unghund sova egentligen. Fredagskvällen började närma sig och matte hade lust att kasta in Signe i bilen och köra till Helsingborgsdjursjukhus. Vid närmare granskning kunde matte se minerna på dom jourhavande veterinärerna, när matte rusar in med Signe i famnen på värsta akuttiden, verksamheten stannar upp, ännu ett tragiskt akutfall, folk gör båren färdig för att transportera iväg den djupt sovande dobermannen. Veterinären frågar matte vad är problemet, ja det är då som matte säger att hennes ett åriga busiga dobermann är ovanligt lugn och lydig och det följer ju inte direkt mönstret för en dobermann. Nej matte kände att det inte riktigt höll att rusa i väg till djursjukhuset, och eftersom Signe inte hade någon feber så var det bara att ta det lugnt. Tydligen blir man så trött när man är Signe och skendräktig, det här med lydigheten kommer och går. Vi hade en liknande händelse, fast med Ebba. Jag tror minsann att det också var en fredagskväll. Matte satt i skrivbordstolen och tittade på TV, när Ebba kom fram och stod där och ville bli gosad och kliad. En kort stund är detta inte så konstigt kanske men Ebba stod där hur länge som helst och Ebba ligger nästan alltid och sover och hon är absolut inte den som kommer till matte och ber om kärlek, inte så där länge i alla fall. Matte började fundera om Ebba kanske kände sig dålig och behövde stöd så som hon tydde sig till matte efter livmodersoperationen. Eftersom matte inte är den hysteriska av sig när det gäller oss, så tänkte matte att Ebba kanske kände att hon skulle dö eller något. Än en gång trodde inte matte att hon kunde kasta sig i bilen till Helsingborgsdjursjukhus, typ jag har en gosig 8 årig grand danois, så brukar hon inte uppföra sig. Röntga henne eller gör vad som helst så att hon blir frisk igen. Så matte la sig i sängen med Ebba och gosade och kliade på henne, sen började matte gråta för hon trodde att Ebba skulle dö. Ebba bestämde sig för att om det ska bli sådant himla rabalder bara för att hon ber om att bli lite gosad så får det minsann vara. Skönt med en icke hysterisk matte säger jag bara, eller. |
|
|
|
|
|
|
|
|
En dag sa matte till mig att nu fick jag minsann ta mig i kragen och uppdatera hemsidan så att alla där ute i cybervärlden kan läsa om vad som har hänt sedan sist. Så det var bara att göra det bekvämt för sig vid datorn och börja skriva. Ärligt talat så har det hänt ganska mycket sen senast men vi ska se om vi kan få med det viktigaste. Signe är absolut ingen liten valp längre, det tog matte väldigt många månader att förstå att när ens busiga 35 kg`s unghund kommer rusande mot folk kan man inte skrika, det är bara en liten valp även ifall matte tror det. Signe har också löpt en gång och är nu skendräktig. Ebba Bebba har börjat bli lite gammal, hon fyller 8 år den 28 mars. Men hon kan fortfarande piska upp mig och Signe ifall hon känner för det, himla synd tycker jag. Själv har jag insett att det här med lillasyster är lite överreklamerat, jag hade nog hellre haft två kattungar istället för Signe retstickan. Nu hoppas vi att vi ska kunna uppdatera hemsidan en gång i veckan i alla fall. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Ebba Bebba börjar bli lite gammal som sagt var, hon sover väldigt mycket. Matte har börjat på att fundera på att lämna Ebba hemma när vi går våra två timmars rundor på eftermiddagen, men Ebba blir jätte upprörd så då får hon följa med och sen får hon sova sin skönhetssömn igen. Ebba är så himla rolig, ibland ligger hon och ojar sig, jag är så himla gammal och så himla trött, oj oj. Så en dag när Ebba låg på ena sidan av sängen och ojade sig, tänkte Signe att hon skulle passa på att ta benet som låg på andra sidan av sängen. Smygandes närmades sig Signe sängen, var himla nöjd över att Ebba låg djupt sovande på andra sidan, när Signe var 20 cm från benet flyger Ebba i en båge över sängen och med ett ursinnigt vrål som ekar i hela huset landar hon vid benet. Signe som inte hänger upp sig på ursinniga vrål bara vände och gick därifrån och hittade på något annat. Då brukar matte fundera på hur gammal Ebba bebba egentligen är som så plötsligt kan från stillaliggande bara kasta sig upp i luften, fast sen kan Ebba oja sig lite till så som pensionärer brukar göra. |
|
|
|
|
|
Vara eller inte vara lika, det är frågan |
|
Matte tycker att samtidigt som det finns många likheter mellan oss så finns det också ganska många olikheter. Som tex. att hälsa på andra hundar, matte tycker att min hälsning påminner lite om en asiatisk kampsportstränande atlet som rusar i full fart framåt och skriker så där som man gör när man tränar kampsport, precis ca 20 cm från den andras ansikte stannar jag upp och säger hej och går vidare. Medan Signes hälsning mer påminner om en full tonårstjej som bara helt enkelt älskar alla, springandes i full fart framåt för att helt enkelt klargöra för den andra att hon älskar allt och alla. När vi är ute och går och Signe är i koppel så börjar hon gråta om hon inte får hälsa, hon låter mer som ett gråtande monster än ett barn så en del blir faktiskt rädda för den snyftande dobermannen. Dom förstår inte att det är av kärlek som hon låter så och inte av ilska, det är inte lätt att vara kärleksfull i en hård värld. När matte ska städa tror Signe att dom leker skattletare leken, soffor flyttas och där finns hundleksaker som Signe har glömt att hon har, Signe brukar också vara med när matte ska tända eld i kaminen. Matte knycklar, fixar och donar medan Signe undrar om hon inte kan få tugga lite på veden, tändstickorna eller kanske tidningspappret, en gång när luckan var öppen men det inte brann en brasa därinne stoppade Signe in sin nos i kaminen. Signe såg därefter ut som en praktiserande sotare med kol på nosen och aska i hela huvudet. En gång när matte skulle starta en brasa, vilket hon är väldigt kass på, satt hon där och fixade, när hon fick höra Signe putta ner porslin i köket, eftersom matte inte kunde lämna sin uppgift att tända eld, skrek matte lite pedagogiskt, typ så att hela huset skakade, jag och Ebba tog skydd i ena hörnan i soffan. Signe hon är för rolig, hon sprang allt vad hon kunde bort till matte som precis hade låtit så att husets väggar fortfarande skakade, och undrade vad matte ville, än en gång kom matte av sig och sa lugnt att man inte får putta ner porslin bara för att dom är odiskade och behöver slickas. Självklart skulle Signe aldrig mer göra så, typ i alla fall inte idag. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Nackdelen med Signe är enligt matte att hon är så himla charmig, som när matte blir arg på henne utomhus, springer argt efter Signe för att ta tag i henne och ge henne lite bannor, typ fy bubblan på dig Signe så som arga hundägare brukar säga till sina hundar, eller. När matte kommer där heligt förbannad springandes efter sin bruna busiga stormvind, vänder sig Signe om, sätter sig ner och tittar på matte, undrar om inte människor också borde vaccineras mot rabies eller något. Varje gång så ser Signe ut som en blandning mellan katten i Shrek 2 och en rumpnisse från Ronja Rövardotter, så matte kommer helt av sig, sätter sig ner på knä framför Signe och säger med lugn röst "Signe så där får man inte göra", Signe tittar matte djupt i ögonen och lovar heligt att det ska hon inte göra inom de närmsta minuterna. Sen skuttar hon glatt iväg och hittar på något annat bus, medan matte resar sig upp och funderar på vad som egentligen hände. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
