|
|
|
|
|
|
|
|
God JUl & Gott Nytt ÅR önskar Susanne, Ebba, Agnes & Signe |
|
|
|
|
|
|
|
|
Vidare uppdateringar kommer under julhelgen. Ha det bra och ta det lugnt. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Matte är Hedersmedlem, 19/7! |
|
Idag bar det iväg till den dagliga morgonjoggingen, matte och Petra har bestämt sig för att motion gör underverk, bättre hälsa, kondition, piggare och förstås en vacker, vältränad och fast kropp inför bikinisäsongen, typ 2008. Nu är det ju förstås så att man får se framåt och det var idag som matte började tveka, det var nog ungefär i samband med att matte kände sig illamående och helt stum i benen. När det var ungefär en och en halv kilometer kvar så kastade sig de stötdämpande sakerna i benen överbord, kvar var ingenting förutom de sprängande och ömma benhinnorna. Matte provade olika joggingstilar men inget hjälpte. Som tur var har någon ställt upp en bänk där spåret slutar, så matte kastade sig på bänken och undrade när allt det där underbara skulle komma, men skam den som ger sig, det kommer säkert. Och ordspråket ”den som vill vara fin får lida pin” måste ju komma någonstans ifrån. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> xml:namespace prefix = o /> Idag var det gräsklippardag, när andra åker på semester så är det matte som sköter hemservicen, post, gräsmattorna och ställa ut blommorna i regnet så dom får lite vatten, Ja förstås inte dom som har anslutit sig till eternellgänget. Nu kanske ni undrar varför i hela världen skriver vi om en dag med gräsklipparen, jo det är så här att matte är ett klantarsel. Hon är så sjukt klantig att hon är hedersmedlem i Klantarselklubben och får stående hålla hederstalet på den stora klantarselkongressen. Vi vill bara ge er lite bakgrund. Nu är det så att matte och maskiner är i krig, öst mot väst, det goda mot det onda, Bruce Willis mot terroristerna. Otaliga maskiner har fått sätta livet till under mattes framfart, ja dom har försökt försvara sig, en gång fick matte en häcksax i knäet, det gjorde lite ont men såg ganska äckligt ut och det var ungefär detsamma när en ond cirkelsåg antastade mattes tumme och sågade upp den så den fick sys ihop med sex stygn. Så nu har matte slutat använda maskiner som kan mer eller mindre hugga av kroppsdelar. Vilket förstås mattes familj verkligen uppskattar, eftersom det är dom som får släpa in den blödande, något bleka matte i bilen och bege sig till närmsta sjukvård. Den första gräsklipparen kastade in handduken efter fyra längder på gräsmattan, grannen fick bärandes på bår förflytta den till sin uppfart, ge den första hjälpen och hoppas på det bästa men det krävs nog en specialist för att få den på hjul igen. Den andra var motståndskraftig och kämpade på väl, en elektrisk version, japp det finns en jordfelsbrytare så matte kan inte ge sig själv en stöt som skulle skicka henne till andra sidan. Den tredje var en åkgräsklippare som kämpat på bra i sina dagar, inte varit något större fel på den. Matte drog igång den med lite insides tips från sin kära moder som något försynt i andra luren bad matte att ta det försiktigt, ja matte är ju liksom ”så hårdhänt och stark så ta inte i för mycket" var ungefär ett direktcitat när matte skulle dra igång åbäket. Sagt och gjort, det bar iväg och allt såg så lysande och bra ut i ca fem minuter sen råkade matte bända loss växelspaken, den bara flög av i en växling, och jo det kan ju hända vem som helst men oftast inte. I vilket fall som helst så gick det att växla om man slog den lösa växelspaken på en liten grej där nere under sitsen, det kanske inte blev just den växeln som man hade tänkt sig men det gick. Visserligen gick det jäkligt fort, så matte fick hålla i sig, och i ratten och i den lösa växelspaken så efter en kort stund gav matte upp och bogserade in åbäket i garaget igen och plockade fram den elektriska istället. Mattes mamma undrade hur i hela världen växelspaken kunde gå av, ja den såg helt rostig ut sa matte och var ”tyvärr” tvungen att lägga på för att rusa till jobbet. Mattes brorsa (den som lagar allt som matte har i sönder, om det går att laga) suckade ljudligt i bakgrunden. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Igår var verkligen en hunddag, vi började med att hämta Petra och Lady klockan halv åtta på morgonen och sedan bar det iväg till joggingspåret. En och en halv timme senare lämnade vi Petra och Lady hemma igen och åkte och shoppade frukost. Sen var det lite ärenden på stan. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> Signe fick själv följa med på stan, medan jag och Ebba vaktade bilen. Lillsyrran är verkligen en glad fis, första kvinna dom passerade på trottoaren skuttade Signe fram och sa hej till, kvinnan log med hela ansiktet, så hon tyckte nog att Signe var en sötis. Eftersom matte hatar att binda oss utanför affärer och dyl. så gick matte in på banken och frågade om man fick ha hundar med sig in. Det var absolut inga problem att ha med hunden in sa dom, himla bra bank matte har. Så Signe gjorde entré med sitt vanliga coola sätt, kastade sig på marmorgolvet och somnade medan dom andra bankkunderna beundrade henne. Dom såg något skeptiska ut när matte förklarade sin oro att lilltjejen skulle bli stulen där ute, dom tyckte liksom att en sådan där stor hund var ju inget man skuttade fram till frivilligt och knyckte med sig, men det har hänt där ute i den grymma världen så varför chansa. Sen efter stan bar det iväg till Sara och Duffy på landet, där vi spenderade resten av dagen, ligga på gräset och mysa, promenera små Duffy rundor, kolla på kossorna och skälla på allt möjligt. Sen på kvällen blev det grillparty och filmkväll. Super trevligt, gott och underhållande. Duffy har verkligen förändrats sedan i lördags, från skrik och pip har det nu gått till ett riktigt charmtroll med inslag av piraya. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Idag har vi varit nere på Teba (en big bauta hundaffär) och shoppat, massor med tuggeben, ett nytt halsband till Ebba och en ny pipboll till Signe och jag fick ett nytt helsvart läderhalsband. Petra och Lady följde med oss ner och sen mötte Sara och Duffy oss där nere. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> På vägen ner till Höör så stannade vi på Hovdala och gick en sväng, det var ungefär efter fem minuter som Lady försvann och sen hittade vi henne efter att vi gått färdigt rundan. Social som Lady är, stod hon och pratade med ett par som hade vars en Wippethane. Tillslut var vi alla samlade igen och begav oss mot den stora djuraffären nere i Höör. Duffy som nu har varit i Sverige sedan i fredags hade redan hunnit tuffa på sig en hel del och tyckte inte direkt att vi såg ut som monster och Lady tyckte han var jätte rolig. Sen spenderade vi ett antal timmar med att shoppa, prata hund, rasta hund och ha det allmänt trevligt så som bara hundmänniskor kan ha. |
|
|
|
|
|
Välkommen till Sverige Duffy! |
|
Idag var vi och hälsade på Sara och Duffy, som kom till Sverige igår. Sara har ju varit utan hund nu ett tag sedan Plutten så hastigt gick bort, så vi gläds verkligen med Sara nu när hon äntligen har hittat mannen i sitt liv, Duffy. En liten Malinois kille som tydligen säger vad han tycker och tänker. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /> Vi var väl inte lika imponerade av honom som matte var, hon gick omkring och bar på honom och pussade honom på magen. Jag, Ebba och Signe bestämde oss för att beundra honom på avstånd. Vi hoppas nu att allt går som Sara hoppas och vill och att lillkillen blir en mästerlig brukshund, men det tvekar vi absolut inte på. Vi håller tummarna och tassarna för er, Sara. |
|
|
|
|
|
Ebba, den envisa och skygga! |
|
Nu förtiden inhandlas Ebba´s mat på djursjukhuset, den äldre och kloka damen behöver ett veterinärfoder för sina leder. Tyvärr så tappade Ebba lite i vikt då när det var så varmt ute, så när matte shoppar hundmat får Ebba följa med in och väga sig. Nadas problemas kan ju tyckas, men när matte öppnar dörren för att ta med sig Ebba in och shoppa hundmat och väga henne, låg Ebba bak i bilen och skakade. Matte pratade lite lugnt med henne och försökte att locka ut gammel fia. Men nej då, Ebba blev bara ännu mer ynklig och skakig. Nu är inte matte av den sorten som ger upp i första taget, så matte tar tag i Ebba och försöker liksom dra ut henne ur bilen, skam den som ger sig. Nu är ju Ebba av den sorten att hon blir stel som en åsna när man försöker att tvinga henne att göra något, vilket förstås inte gjorde det lättare för matte. Matte försöker att stoppa Ebba under armen och lyfta, släpa och dra ut henne ur bilen men det är dock tungt med en Grand Danois så matte börjar bli ganska svett. Efter ett ganska bra tag har matte fått ut Ebba´s huvud och kanske ett framben, då hör matte hur någon från en annan bil på djursjukhusets parkering frågar vad det är för ras på hunden. Matte som trodde att hon var helt ensam, tyckte att det var lite pinsamt men svarade honom, utan att förstås släppa taget på fröken Grand Danois. xml:namespace prefix = o />
Efter mycket om och men fick i alla fall matte ut Ebba ur bilen, men då stod Ebba helt stilla och vägrade att gå, så matte släpade med Bebbisen in till djursjukhuset, ställde henne på vågen och såg att hon tack och lov hade gått upp xml:namespace prefix = st1 />ett kg sedan sist, så det var ju skönt. Sen var det bara att gå in och shoppa hundmaten, väl inne på kliniken var det en kvinna som gav upp ett glädjetjut när hon fick syn på Ebba för hon bara älskar Grandisar. Ebba såg ut som om hon hela sitt liv hade stått i en garderob och bara fick komma ut för att få lite stryk då och då. Hon skyggade som värsta vildhästen och tantelantan fick absolut inte komma i närheten. Ja hon är för rolig den där storsyrran, fast det var inte riktigt vad matte tyckte. Sen precis som vanligt frågade matte om personalen tyckte att Ebba såg mager ut och nej, inte denna gången heller tyckte dom det. Så det var bara att glatt skutta ut och igen och Ebba som är så himla gammal och stel och tung och som nästan alltid behöver hjälp in i bilen skuttade som värsta unghunden in i bilen och drog sen suck av lättnad. |
|
|
|
|
|
Snacka om att ha legat på latsidan! |
|
Snacka om att vi har varit dåliga på att uppdatera hemsida, tyvärr så la mattes digitalkamera av och det är ju inte lika roligt utan bilder. Om ni har några bra tips på digitalkameror så tar vi jätte gärna emot dom. Mattes syster gifte sig på midsommar så mycket av vår tid har gått till förberedelserna till bröllopet och träning och annat har fått stå till sidan. Bröllopet var hemma hos mattes mamma och matte var den som var ansvarig för att trädgården var tipp topp. Det var verkligen ett helt underbart fint bröllop, Bruden och Brudgummen och dom små söta tärnorna var jätte fina, söta och super stiliga och en roligare midsommarfest kunde man verkligen inte gå på. Matte ska jobba på Maxi hela sommaren och när hon fick sitt sommarschema, så visar det sig att matte ska jobba varje helg hela sommaren. Super roligt, eller not. Som tur var tog en annan anställd på Maxi två helger och sen gav matte bort en lördag så nu är det lite mer ledigt. Just nu har matte sin semester på fem dagar, himla skönt att vara ledig fem dagar i rad, lyxigt. Här nere i Skåne hade vi 30ºC och det var som värsta utlandssemestern, sen var det som om vädret bestämde sig för att göra Skåne till ett Svenskt Venedig, som det har kommit regn, det är ju helt imponerande vad det kan regna. Vem vet hur resten av sommaren ska bli men vi hoppas att det kommer lite mer sol innan Venedig har gjort sig befäst. Vi har börjat jogga, och tro det eller ej men Ebba hänger på och joggar runt fem km med oss, ibland lägger hon sig på rulle bakom matte i slutet av rundan men oftast joggar hon framför. Himla imponerande av en 9 årig Grandis men sen är ju Ebba också en superhjältinna. Matte är så himla stolt över Ebba. Utan Ebba´s vetskap har matte anmält henne till Grand Danois specialen i Stora Segerstad, så då får ni hålla tummisarna för Bebban. Ha nu en riktigt bra sommar ! |
|
|
|
|
|
Signe, den lydiga, eller! |
|
Signe var och tävlade appellen nere i Hörby, på spåret gick Signe så otroligt super bra, det kunde absolut inte ha gått bättre. Vilket Domarna också sa, Signe fick 10 p av båda och massor med lovord. Matte var så stolt att hon höll på att spricka, vilken lilltjej. Sen som synd var körde inte matte vilse och missade lydnaden. Tyvärr hade matte och Signe inte tränat till räckligt men att lydnaden var så dålig ja det kunde ingen ana, som tur var började Signe att löpa dagen efter och då kunde vi ju skylla på löpet, eller hur. Platsen – mattes fel, för lite träning Budföringen - sprang hon på men stannade inte, den ena domaren tyckte att mottagaren agerade dåligt, så då skyller vi på henne Linförigheten - lite dålig motor Framförgåendet - gick hon ut super bra på, stannade och luktade där hunden innan hade kissat, fick göra om det men det funkade inte Läggande under gång- funkade nog faktiskt, Inkallande - matte sätter Signe som lägger sig ner, matte kommenderar henne att sätta sig, näpp no, Signe ligger, matte använder väldigt tydliga dubbelkommando, men nej, sen böjer sig matte ner och handgripligen lyfter henne upp, sen kom hon jätte fint när matte kallade på henne Apportering - Signe satt kvar matte fick hämtade apportbocken själv, bra motion för henne dock Bryter Men det är ju inte lätt att med för lite träning och momenten är inte befästa heller än och sen dessutom börja löpa dagen efter, så nu ska matte träna med oss hela sommaren så att vi till hösten kan åka ut och tävla igen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vi träffade ett härligt gäng hundar och deras mattar och hussar på Hovdala för en riktigt rolig och mycket trevlig hundpromenad. Det var 9 dobermann, 1 Grand danois, 1 Samojed, 1 Cocker Spaniel och 1 Malamute, av dessa 13 hundarna var 4 hanar och 9 tikar. Ni kanske undrar över antalet hundslagsmål, summan blev 0 slagsmål dock var det en mycket kär Bosse som fick på nöten av Kira en och annan gång men annars flöt det på helt super bra och alla mattar och hussar bestämde sig för att det måste göras om. Nu var det ju så att vi skulle träffas klockan två och halv tolv lägger bensinpumpen av på vår skruttiga gamla Volvo. Matte trodde banne mig inte att det var sant, men höll dock humöret uppe, allting brukar ju lösa sig. Matte promenerade hem och hämtade oss, och på vägen tillbaka till bilen ser hon en kille som är precis på väg ut med sin bil så matte frågar om han inte kan bogsera oss med Volvon till macken. Som den trevliga Tyringebo han var så var det ju absolut inga problem, väl där hoppades matte att hennes lillebror skulle kasta sig över motorn eller något så som mekaniker gör. Det var väl också där på macken som det började gå utför, mekanikern var helt onåbar, bilen vägrade att starta och mattes pappa stod uppe på taket och höll på att skruva fast plåt och kunde inte rycka in och tiden tickade på.
xml:namespace prefix = o /> Nu var det så att matte hade dragit ner på sitt sockerintag, vilket medförde att hon inte var lika stabil som innan nyåret. Hon satt i Volvon med oss hundar i, på macken i byn och började gråta, absolut inte sådär feminint vackert utan mer som en mycket ledsen femåring, tårarna dom rann och rann som tur var hade fönstren immat igen eftersom vi hade suttit där en stund så förhoppningsvis så såg ingen henne. Tillslut verkade det i alla fall som om matte lyckades att sluta gråta, ringa upp sin pappa igen som skickade sin sambo till macken så att matte kunde åka ut på landet och låna hans 850. Så det var bara att trycka in mig, Ebba och Signe i bilen som inte var en kombi och sen åka och hämta Jeanette och Bosse, och tillslut hamnade vi på Hovdala med hela gänget och väl där hade vi super duper roligt. Tack Eva, Teres, Pontus, Marina, Kent, Jeanette, Petra, Linda & Veronika för en jätte trevlig eftermiddag |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Signe är som många andra tonåringar lite fåfäng och sådär, och som allt annat hon gör så är det med liv och lusta. När matte kom hem från jobbet en dag, hittade hon en tom burk som det hade varit ca 60 fiskleverolja kapslar i. Matte tog upp den vältuggade burken och tittade på Signe, frågade Busfröken om hon hade satt i sig alla kapslarna eller om det fanns några kvar. Då kommer Signe fram till Matte, tar sin vältuggade burk från mattes hand går bort till soffan dyker in under den, tuggar upp den sista kapseln och går bort till matte igen och rapar. Japp tänkte matte det var nog alla det, flyttade för säkerhetskull undan soffan och hoppades på att hitta si sådär 55 kapslar men nej dom låg alla i Signes mage. Nu hade matte ingen aning om hur giftiga kapslarna var i den mängden så matte ringde Helsingborgsdjursjukhus, efter en stunds funderande och tänkande bestämde sig veterinären att det nog var bäst om matte ringde giftinformationscentralen. Matte ringde dit, visserligen såg Signe frisk och pigg ut men man vet ju inte, tydligen hade dom bara öppet dagtid så ve och fasa matte fick ringa 112 för att där bli kopplad till giftinformationscentralen. En allvarsam man svarade och frågade vad han kunde hjälpa till med, matte bad snabbt att bli kopplad vidare men Nej så funkar det inte där utan matte var tvungen att beskriva sitt ärende, då kopplade han snabbt vidare henne. Men tydligen var det ingen fara att käka 60 kapslar fiskleverolja fast det var inget dom rekommenderade. Men Signes mage klarade det fint och efter det förvarar matte ingen hälsokost inom klätteravstånd för Signe. |
|
|
|
|
|
Freddy Kreugers återkomst |
|
Ni som läste om Freddys inmarsch i vårt liv förra året får inte missa detta. Natten till Nyårsdagen vaknar matte än en gång av att hon står i TV-rummet något trött och förvirrad av att vi hundar har väckt henne. Hon minns klart och tydligt vad som hände förra gången när hon halvnaken öppnade dörren och det poppade fram en gubbe, så hon går bort till ytterdörren försöker se om det står någon utanför men det ser helt tomt ut. Något lugnare går matte bort till fönstret på framsidan och ställer sig där och tittar ut och bestämmer sig för att vi säkert hade skällt på någon som var uppe super sent och smällde raketer. xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />xml:namespace prefix = o /> Precis när matte har tänkt den tanken klart kommer det en man upp för vår källartrappa, väldigt lik den mannen som poppade fram sist och skrämde matte. Mattes hjärta slår några extra slag och sen kommer matte på att hon i alla fall står tryggt och säkert inomhus med ytterdörren säkert stängd. Mannen går börjar gå runt vårt hus och matte ställer sig platt (så platt nu en tjockis nu kan bli) mot väggen så att hon inte ska synas utifrån. När mannen gått ett helt varv bestämmer han sig för att sätta sig på taket ner till källartrappan, mitt framför fönstret. Matte ropar till honom att han får gå hem och att här kan han inte sitta, då ropar han tillbaka att matte ska gå och lägga sig igen och lämna honom ifred. Men matte ger sig inte så lätt utan försöker att få honom att berätta var han bor så att hon och några starka unga män kan besöka honom när han är nykter men det går inte så himla bra. Han reser sig upp och går bort till ytterdörren och börjar slå på den och skrika att matte ska släppa in honom. Ja säkert, varför tänkte inte matte på det själv, eller hur. Nu blir matte bara så fruktansvärt trött på idioten och bestämmer sig för att nu ska vi Dobbisar ut och visa vad vi går för, typ göra Herr Dobermann stolt. Matte öppnar fönstret och kastar ut Signe, men tycker lite synd om henne att vara själv så hon grabbar tag i mig och kastar ut mig också. Signe hon är så jädrans go, för hon såg ut att tänka ”himla praktiskt att jag blev utkastad genom fönstret mitt i natten för jag är ändå kissignödig”, själv gick jag runt och luktade lite. Signe var den som först rundade hörnan och fick syn på Freddy, hon stelnar till, reser raggen och skäller en gång. Matte som stod i fönstret, tittade lite skeptiskt på henne men tänker att hon nog bara värmer upp lite. Efter en kort stund rundar jag hörnan och får syn på honom men jag är helt tyst. Matte hoppades på att vi skulle sporra varandra och skrämma slag på idioten men nej, han blir bara jätte glad när han ser oss stå där. Han ropar vovsingarna kom då, ingen respekt för dobermanns vida och kända rykte för sin skarphet inte. Efter ett tag när han kallat några gånger och vi väldigt skeptiskt har stirrat på honom men vägrat att gå fram, blir han skitförbannad. Matte går in i sovrummet och funderar väldigt skarpt på om hon ska kasta ut Ebba genom fönstret men bestämmer sig för att Ebba skulle nog inte klara det vid sina snart 9 år fyllda. Så hon går bort till ytterdörren och ryter åt honom att nu får han fan gå här ifrån annars ringer hon polisen och då får dom släpa iväg honom, efter ett tag bestämmer sig fyllegubben för att gå och ansvarsfull som han är tänker han på att stänga grinden efter sig. Då börjar Signe att skälla och Freddy vänder sig mot staketet och säger att tystnar hon inte så ska han slå ihjäl henne. Ja jävlar vad matte blir arg, hon öppnar fönstret, hänger ut och skriker åt honom att vill Signe skälla så får hon göra det och hans ska bara ta och hålla käft. Tro det eller ej men då ropar han tillbaka att hon är sjuk i huvudet, ja just, det måste ju vara matte det är fel på, eller. Nu vänder han dock tillbaka och matte bestämmer sig för att släppa ut Ebba, eller mer släpa Ebba bort till ytterdörren, knuffa ut henne och sen stänga dörren. Men när Ebba kommer ut har han redan vänt mot byn igen och var på väg därifrån. Några dagar senare, när vi är på väg hem från stan ser matte honom komma gåendes längs med Byns huvudled. Matte gör värsta handbromsvändningen och börjar förfölja honom, hon har ju sett på Tv hur lätt det är. Fast dom kör ju inte omkring i en väldigt gammal röd Volvo med tre hundar i och är ensam om att köra väldigt sakta på huvudleden. Och när han går så är det väldigt lätt att komma ifatt honom men matte gjorde så gott hon kunde och såg nu var han gick in och verkade att bo. Tydligen visade det sig att mannen är farbror till Mattes lillbrors kompis, så matte åkte upp till kompisen och berättade hela storyn, kanske hon överdrev lite och sa att nästa gång gubben bara så lutar sig mot vårt staket så ringer matte polisen. Fem dagar senare dimper det ner ett brev i brevlådan, där Freddy som numera heter Lars hustrumisshandlaren ber om ursäkt och säger att det aldrig ska hända igen. Så säg den saga som inte har ett lyckligt slut, ja kanske inte för den stackars hustrun som har blivit misshandlad. Däremot kan vi lugnt säga att om vi nu skäller som galningar på den 85 åriga gubben som släpar sig förbi vår tomt med en rullator och en liten dvärghund så är det matte som säger att kan vi inte skälla och skrämma slag på Freddy Kreuger så kan vi minsann ta och hålla tyst när det kommer en helt oförarglig gamling förbi. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
