|
Året måste ha varit 1967, jag var 27 år gammal och hade bestämt mig för att bryta den gamla invanda lunken här hemma.Eftersom tanke och handling är ett för mig framkastade jag en idé om en resa till Ibiza för en Malmöflicka som jag träffat i Kristianstad. Hon ville gärna följa med, så jag styrde och ställde för min allra första utlandsresa. Tillsamman for vi så ner till Spanien.
Efter en hisnande turblensisk luftfärd över bergskedjan Anderna,hade man tur så kunde man njuta av att se sin macka i grannens knä, kom vi så insvepande med Bråten flight nr 2925 i den sena aftonsolens glöd över ön Ibiza. I inflygningsvarvet kunde vi till höger se en stor Salinas (en salttäkt) och till vänster kunde vi ana öns lilla flygstation. När flighten väl hade satt hjulen i marken med en lätt duns utbröt det obligatoriska handklappandet som är så typiskt för varje charter. När dörrarna öppnats och efter de obligatoriska formaliteterna, som var lite extra här eftersom vi nu befann oss i general Francos land, fick vi lämna flygplanet. Nå när vi alla väl hade kommit ut stod det en rad små gula traktorer med stora gula täckta vagnar och väntade på att forsla oss resenärer in till själva stationsbyggnaden. Där vidtog passkontroll och efter denna slussades vi vidare. I väntan på vidare färd mot vårt hotell fick vi i oss lite kaffe och en macka, efter denna lilla paus gick vi för hämta ut vårt bagage. Den relativt stora och svala hallen vi befann oss i var strängt bevakad av grenadjärer, kom ihåg att detta var under Francotiden. Nå, så småningom när vi hade funnit och embarkerat våra bussar var det dags för vidare färd. I flygplatsens och huvudstaden Ibizas utkant gick färden rätt igen ett stort område av vita hus med brutna tak klädda med gulbruna takpannor, dessa hus bröt starkt av mot omgivningens hus med de typiska platta taken, det var därför jag observerade dem extra. Har vid senare besök på Ibiza fått veta att detta var en militärförläggning.
Under vår färd till den lilla hamnstaden Sàn Antonio abad åkte vi igenom ett underbart landskap på en slingrig grusväg. Understundom passerade vi stora olivlundar som dessvärre var en aning torra då vi var i början av juni månad, desto grönare var de stora pinjelundarna. Vi kunde också se små haciendas lite här och var upp mot bergen. Under vår fortsatta färd for vi förbi ett stort kloster uppe på en kulle vid sidan av den väg vi åkte fram på. Den slingrande grusvägen vi åkte fram på var tydligen huvudvägen mellan huvudstaden Ibiza och hamnstaden Sàn Antonio abad som ligger på var sin sida av ön. Så småningom kunde vi i sena kvällen checka in på vårt hotell och få nyckeln till vårt rum, det var sent på kvällen så köket var inte öppet men vi hälsades välkomna med en stor bricka kallskuret och en enorm korg med frukt. Dagen därpå var det dags att utforska omgivningarna och eftersom jag aldrig har varit en typisk charterturist utan anser som så att kommer jag till ett annat land vill jag i regel blanda mig med landets befolkning och leva så att säga på deras villkor. Så jag satt igång att frattinisera så pass att jag blev inbjuden till en nattklubb där jag bland andra träffade på två underbara Spanska tjejer som höll på sjunga lite. Några år efter slog de igenom som duon Baccara, de var verkligt stora även här i Sverige under discovågen 1967-78.
Det här var Abbas storhetstid och Abba var verkligt stora här på ön, så ni förstår att vara svensk på Ibiza på den här tiden det var härligt. Nåja, efter nattklubbsbesöket var det ett par killar och tjejer och så förståss lilla jag som följde med dessa två tjejerna i Baccara, de kallade sig så redan då, på en efterfest. När jag sedan fram på småtimmarna skulle ta mig till hotellet höll det på att sluta galet, där jag kom viglande fram i mitt smått berusade tillstånd bar det sig inte bättre än att jag träffade på ett par karabinjärer, alltså halvmilitära poliser. Mitt pass var naturligtvis kvar som deposition hos policia, alltså den vanliga polisen, och mina andra id-handlingar låg i tryggt förvar i en säkerhetsbox på hotellet, så jag tänkte nu är det godnatt Rosquist men trotts min dåliga engelska lyckades jag på något sätt reda ut det hela.
Franco har sedan till mångas fromma, inte minst Spanjorernas, lämnat över makten till kung Juan Carlos. Det främjade bland annat turismen på ön men med de nackdelen att mitt kära Ibiza inte går att känna igen längre.
|
