Jag har i starkt minne från 1950-talets mitt er båda, mamma och pappa när ni klätt upp er   för att fira lördagskvällen med något enkelt nöje. Biograf eller något konditoribesök eller helt enkelt besöka någon av era vänner över en kopp kaffe.Ni var så fina som "herrskapsfolk". Du mamma i din finaste "gåbortsklänning" och din röda kappa och du pappa i en ljus fiskbensmönstrad Chewiotkostym och på huvudet en Borsalino käkt på svaj. Vid dessa tillfällen satt alltid jag och min syster barnvakt åt lillebror, ni missade alldrig att be våra vänner att gå hem till oss. När ni sedan kom hem efter några timmar hade ni alltid kakor med er till oss och våra vänner. Jag minns också när ni orndnade med ett 21-års kalas åt mig trots era knappa resurser. Det blev ett fint kalas som säkert naggade er hushållskassa rejält i kanten. Det var svårt att få någon hygglig bostad, slummen var stor även i 1960-talets Kristianstad. Så därför lät ni mig få bo kvar hemma, och det måste ha kostat er en hel del även om jag bidrog med vad jag kunde av min lön. Visst kunde det väl bli en del slitningar mellan oss när vi var så många som skull dela på resurserna. När jag sen kom upp i 40-års åldern arrenderade jag ett hus, det såg väl inte mycket ut för världen men det var mitt. Du och jag, pappa slet som djur med att anlägga en värdig trädgård. Vad du var lycklig sedan varje gång du och mamma var hemma hos mig och du fick påta med din del av köksträdgården. Du lyckades alltid bättre med grödan på din bit än vad jag gjorde. Ja, det var en fin tid, nu är ni borta bägge två sedan några år men dessa minnen av er glöder starkt, de bleknar alldrig bort.