Det finaste av allt...
Det finaste av allt är kärleken
att älska,bry sig om,minnas och förlåta.
Livet är fullt av under och mirakel
och det största kommer alltid förbli en gåta
...en känsla som inte går att beskriva med ord
ändå är den det viktigaste på denna jord
När jag är ensam och behöver en vän,
då finns du alltid där
Därför vill jag att du ska veta
att jag dig närmast i hjärtat bär
Det finaste av allt är kärleken,
känslan ingen människa kan förklara.
Men en sak är jag säker på
det är något fint vi alla bör bevara.
[ av Carina N. ]
Velkommenigen guds engle små
fra høje himmelsale.
Med dejlige solskinsklæder på
i juorden skyggedale!
Trods klingrende frost godt år i spå,
for fugle og sæd i dvale
[ Dorte ]
Våld
Vi lever i en märklig värld
som föder våld, oro och vilsenhet
Varför ?..
En spark, ett slag
och ett liv är förstört
varför ?..
För att du ville bevisa något,
va då ?..
Är du stor nu,
var det värt det
Vad ville du bevisa ?..
Du visade på din taskiga barndom
Men du.....
Jag vägrar att förstå dig
Tänk!..
Bror 1970
Dikten tillkom sedan mitt kusinbarn oprvocerat hade blivit nersparkad
Ensam
Jag sitter här så ensam,
tänker bara på dig.
Du var min bästa vän,
men sen svek du mig.
Jag kunde inte förstå,
Kunde du inte se mina tårar?
Du lämnade mig,
så där utan vidare,
utan att säga hej då.
Du ringde aldrig.
Du skrev aldrig.
Så nu sitter jag här alldeles ensam
och tänker på dig och
hur skulle det vara om du var här.
[ Rosita Nilsson
Sommaren 1998 ]
Schimär
Jag stod på en röd strand
omsvept av morgonsolen,
i ett gyllene dis.
Såg ut över ett upprört hav
tänkte på.....ingenting.
Då,..
fick jag se dig komma vandrande,
nej
svävande som en gyllene,
underbar hägring
över dynerna
Jag ville ropa på dig min vän.
Men...
plötsligt var du försvunnen
kanske var det en chimär
en bild ur mitt innersta väsen.
Bror 1970
Fruktan
Med ögon fyllda av fruktan
fruktan över vad som skulle hända
fruktan för sitt liv
stod hon i en vattenkö
Hon ville ge sig av, men vart ?..
Hon kunde ej
vatten är viktigare än fruktan.
[ Dessa rader kom till efter en grym händelse
på en marknadsplats i krigets Jugoslavien ]
Kom !!
Vi flyger till landet Gos,
lycksalighetens ö
vi flyger liksom svalorna på lätta vingar
vi lämnar tid och rum
där ska vi vandra nakna, hand i hand
genom livet
och lyckligöra varann
du och jag
Av B.R 1970.
Blå stad
Jag vandrade ensam genom min stad
det var stilla och tyst överallt...Inte ett ljud
men så....
långt borta hördes en ljusblå ton
som tonen från en flöjt.
Ner mot ån glödde träden
som av tusen stjärnors bloss
och dimmornas slöjor bjöd till dans
från torgets stapel hördes en spröd melodi
Jag undrade varför.
Visst........
jag var född i dag
Av B.R 1990.
Jag önskar död
Jag älskar att hata, alla giftiga lögner
Jag önskar död
åt allt tvivel
Jag måste sudda ut allt tvivel
Jag vill att min smärta försvinner
Jag väntar på bättre dagar
Jag önskar att älska
men jag måste vänta
och ändå
älskar jag att hata
[ av Sladjana persi
övers. 1987 från Serbokroatiska. Bror Rosquist ]
Tankar
Sitter här helt likgiltigt
medan musiken dånar högt och ljudligt.
Tankar surrar omkring
och jag känner mig alldeles tom.
Läxor hopas sig över mig
och inga barn finns
som tröstar och ropar HEJ.
Om några timmar kommer du
men just nu är klockan bara sju.
Varför känner jag mig så trött och sliten?
Kanske för att jag sitter mitt i skiten.
Kaffet kallnar i koppen
och jag är frusen,
ja,i hela kroppen
Tankar om fortsatt liv känns tungt
så det gäller att ta det lugnt.
Hur länge ska det få fortsätta
innan mina tankar får lätta?
Tankar mal hit och dit.
Har jag varit blåögd.
gått på en nit?
Mona Nilsson
Jag bär ständigt en bild inom mig,
en bild av en ung vacker kvinna
med mörkt, utslaget hår.
Sirena, du borde vara lycklig,,,,
men jag ser oro och fruktan i dina ögon.
Dessa ledsna ögon förföljer mig ständigt.
Jag vill att du, min vackra Sirena
med all min kärleks makt,
låter mig,
plåna ut oron
ur dina sorgsna vackra ögon.
BR.1998-09-15.[ Tankarna på denna dikt vaknade den dag
då jag i tidnigen såg en bild av en ung vacker,
men ack så sorgsen kvinna i krigets Zagreb ]
"Gul og fin som solen
Det er jeg hestehoven
alle kjenner meg.
I hver liten grøftekant jeg står
minner barna om at det er vår."
Strof ur barnvisa:
upphovsman okänd
|
