..
Gotland 2005
Bud, Zeke och deras matte har varit på turné. Vi började med två dagars ÖK-tävlingar i Bråfors lördag och söndag. Visserligen är jag som medarrangör partisk, men tävlingarna var RIKTIGT bra! Jämna fina fårgrupper, trevlig bana, suverän servering och bra snurr på tävlingen. Vi klarade av 58 och 59 starter per dag och var ändå klara med prisutdelningen före klockan 17 på söndagen!
Bud och jag bröt på lördagen och på söndagen skrapade vi ihop 72 p med ett riktigt dåligt (snabbt och krokigt) hämt - 33 p. Med ett riktigt hämt skulle inte första priset vara så långt borta... Bud skötte sig fint, lyssnade och tog det lugnt. Det var skönt att få visa honom från hans bättre sida, för en gångs skull.
Direkt efter Bråforstävlingarna puttrade vi iväg i den nyinköpta Peugeot Partnern. Siktet var inställt på Mariefred, med mellanlandning hos Gunnel inför Gotlandsresan. Jag gladde mig åt att vi var klara så tidigt med tävlingarna, nu skulle vi hinna träna lite hos Gunnel och komma i säng tidigt. Färjan från Nynäshamn skulle avgå 04:50 så vi behövde några timmars sömn... Utanför Strängnäs började plötsligt bilen vibrera och gå dåligt... :-( Vad är nu detta???? Jag svängde av vid en mack och kollade under huven. Mina motorreparationskunskaper inskränker sig till att kolla olja och kylarvatten och titta om det verkar vara glapp någonstans, men allt sådant verkade ok. Jag lät bilen svalna lite och hoppades att den skulle självläka (SÅ fort hade jag väl inte åkt?...) men nejdå, den gick fortfarande dåligt. Eftersom jag bara ägt bilen i tio dagar (!) hade jag garanti på den så jag vågade inte åka längre. Det fick bli bärgare av bilen till verkstad och snälla Susanne, som också var på väg till Gunnel, kom och hämtade upp mig, hundarna och vår tattarpackning. Nu hade vi inte så gott om tid längre... Vi skyndade oss att träna hundarna lite i skymningen och sedan åt vi middag och stapplade i säng.
Uppstigning 02:00 (ska det föreställa semester?), in i bussen och iväg. Efter några timmars slummer på färjan var vi framme på Gotland strax efter 08:00. Eftersom tävlingarna i Gammelgarn började klockan åtta så var det raka spåret dit som gällde. Väl på plats konstaterade vi att det här var inte lätt. Massor av brutna ekipage i SK, mycket drag och får som sprang åt alla håll. Till ÖK:t blevdet bättre, men det var fortfarande svårt. Av våra sex starter (två i SK, tre i ÖK och en Lokalprovshund) var det bara King och Viktoria som kom runt... Bud sprang, sprang, sprang för att hålla kvar fåren på banan och det lyckades han med men vi fick gå av vid andra fösningsgrinden eftersom det var springigt och okontrollerat. Jag var i alla fall glad att Bud inte ledsnade och bet... Efter tävlingen åkte vi till vår fantastiska värd Hasse, som skulle inhysa oss - fem tjejer och tio hundar intog hans gård Glädstäde... När jag rastade Bud såg jag att han var stel och öm i kroppen igen. Hungriga som vargar upptäckte vi att pizzerian hade infört hösttider och serverade ingen pizza på vardagar. Det fick bli hamburgare hemma i köket istället. På morgonen hade jag ringt verkstaden och de lovade att titta på bilen omgående och höra av sig till mig om vad det var för fel. Jag förvarnade även bilfirman som jag köpt bilen av, att den stod på verkstad och att det skulle gå på garantin.
Tisdag morgon; tillbaka till Gammelgarn och idag såg det mycket bättre ut. Banan var flyttad något tiotal meter bort från draget och det gjorde skillnad. Fåren verkade också lugnare. SK-hundarna skötte sig fint, Gunnel o Kvick hade en kalasunda på gång med det strulade med delningen och fållan. Viktoria och King slog till och vann SK:t! Direkt efter SK:t drog vi iväg hem till Allan och hälsade på (och tränade lite). Jag skulle verkligen se till att Bud lyssnade så jag bråkade lite extra med honom. Efter en stund var han rejält flåsig och hade jobbigt med andningen igen... Tillbaka till tävlingen och ÖK-klassen. Gunnel och Ben tog sig runt lugnt och fint och Viktoria fick lilla Chris godkänd men när det var Buds tur var det inte så lugnt. Vi gick av efter framdrivningen eftersom han började ladda redan där... Annikas Tuff skar i hämtet på lokalprovet, så hon klev av där. Tillbaka hem till Hasse där vi firade Chris, King och Bens framgångar... Jag ringde verkstaden två gånger under dagen men de kunde inte säga vad det var för fel på bilen.
På onsdagen var vi lediga. Vi åkte till Fårö och turistade och sedan åkte vi in till Visby och åt och shoppade. Färjan gick hemåt strax efter sju på kvällen och vi angjorde fastlandet vid halv elva. Vid lunch fick jag veta av verkstaden att det var stor-reparation på min bil, toppen hade gått sönder och jag fick ordna ett annat färdsätt hem... Ringde bilfirman som hävdade att skadan skulle hanteras via försäkringsbolaget (mycket konstigt), ringde försäkringsbolaget som sade att så var det inte alls (tänkte väl det) ringde bilfirman igen och meddelade vad försäkringsbolaget sagt och började bli upprörd. Torsdag förmiddag behövde jag åka hem och jag ville gärna veta hur... Bilfirman ringde och kollade och återkom till slut med raka besked (men det tog tre dagar att få reda på hur det skulle vara). Bilen skulle fraktas till Borlänge och repareras där. Under tiden skulle jag få låna en bil av dem. Alltså återstod bara hur jag skulle komma hem?... Ringde min otroligt snälla mamma som lovade att hämta mig i Strömsholm - dit kunde jag åka med Susanne. Äntligen ordning! Kunde sova lugnt några timmar hemma hos Gunnel.
Torsdag morgon åkte jag och Susanne till Strömsholm, där snälla mamma väntade. Packade om tattarpackningen och styrde kosan hemåt. Klockan tolv hade jag tid hos veterinären i Hedemora för att röntga Buds tassar så vi åkte direkt dit. Efter det nedslående beskedet att Bud har pålagringar och inflammationer på ett flertal tår kunde vi fortsätta hem och packa ur bilen och åka till Borlänge och låna en annan bil till mig. På vägen hem från Strömsholm ringde bilfirman och sade att det var en garantireparation som Peugeot skulle stå för så bilen skulle repareras i Eskilstuna i alla fall... Nåja, bilen kommer upp till Borlänge i slutet av veckan - hoppas jag.
Vilken resa!!! Det var inte mycket tid för avkoppling, när det aldrig blev klart hur det skulle bli med bilen, tävlingarna var ingen höjdare och så beskedet om Buds tassar... :-( Även om det var väntat (jag har ju anat oråd de senaste veckorna) så är det inte kul att höra att en hund som inte fyllt fyra år är slut som tävlingshund. Nu äter han anti-inflammatorisk medicin + Glocosamin i 60 dagar, sedan ska jag testa om han klarar sig med bara Glucosamin ett tag. Prognosen är i alla fall att han inom överskådlig tid kommer att behöva äta anti-infl. och smärtstillande medicin för jämnan för att kunna fungera hemma. Det finns ingen anledning att bråka med honom och tävlingsträna när jag inte vet hur ont han har.
Här kommer några bilder från vårt äventyr:
..
..
..
..
