3.2 Fossiler berättar
av Per Wikström
3.2.1 Överblick
Vi har gått igenom "Syndafloden legend eller verklighet?" och nu skall vi se närmare på fossilerna vad de säger oss. Det ser ut som ett helt nytt ämne, men det är det ju inte. Det hänger alltsammans ihop.
Vill du bli lurad? - antagligen inte. Kan
vi bli lurade utan att veta om det? Hur vet man att man blivit lurad? - inte
förrän sanningen blir uppenbar för dig kan du se om du blivit lurad.
Här vill jag lyfta fram två saker:
a) fakta som undanhålls oss för att det
stör teorin man byggt upp.
b) några debattmetoder som används.
3.2.2 Problemet med våra fossiler
Här ser vi skolboksversionen av fossila data som sägs stödja evolutionsläran. Har du sett sådana här familjeträd? Stödjer fossilerna evolutionsläran? Jag förstår inte med vilka ögon man ser på dem då. För verkligheten visar att livet uppstod plötsligt!
Här har jag problem att förstå varför man fortsätter att tro på en modell som så illa stämmer med observationer. Enligt utvecklingsläran eller evolutionsläran, har alla arter kommit ur en enda urcell en gång i tiden. Därmed skall antalet Phyla (stammar) t.ex. Chordata, alla med ryggrad, växa fram nedifrån.
Här ser vi vad fossildata visar. Teorin säger att fler och fler arter skall växa fram med tiden. Verkligheten säger att färre och färre arter finns med tiden (högre upp i skikten, många arter dör ju ut). Utvecklingsträdet liknar mer en gräsmatta.
3.2.3 Människans familjeträd i dagens skolbok
Det har en VÄLDIGT STOR BETYDELSE VILKEN GRUNDIDÉ MAN STARTAR MED. I evolutionsläran utgår man ifrån att LIVET ÄR UPPKOMMET AV SIG SJÄLVT – DET FINNS INGEN SKAPARE. Ingen intelligens bakom den otroliga ordning och det otroliga sammanhang vi ser runt om oss. Då måste man förklara livet med slumpen. Man måste lägga sin egen intelligens åt sidan – och kanske också droga ner sig lite – för livet kan bli ganska hårt att leva om man skall stå på ett sådant fundament.
3.2.4 Stephen J. Gould om familjeträden som pryder våra textböcker
“Familjeträden
som pryder våra textböcker bygger på
dragna slutsatser, som även om de är logiska, inte har stöd bland
fossilerna”.
(Stephen
J. Gould, "Return of Hopeful Monsters", Natural History,
89(7):50, 1977.)
Stephen J. Gould är den paleontolog som kanske är bäst känd i hela världen. Under sin livstid var han mycket aktiv i den offentliga debatten. Han författade många böcker om urtidsdjur ur en evolutionsteoretisk synvinkel. Han är känd som en upphovsman till ny-Darwinismen som hävdar ”Punktuated equilibrism”, d.v.s. att utvecklingen stått stilla under långa tider för att sedan göra språng.
Utvecklingssekvenser är morfologiska och inte en återgivning av paleontologiska data. Sekvensen är logisk med utgångspunkt från inställningen hos den som gör undersökningen, men inte därför nödvändigtvis riktig.
Om du fick en säck med hundskallar, och aldrig hade sett en hund, hur skulle du då inordna dem? Troligen från liten till stor och med de trubbnosiga i en grupp och de långnosiga i en annan, med en gemensam anfader vid trädets bas. Det skulle vara fullkomligt logiskt, men inte rätt. Hunden odlades inte från liten till stor, utan från mitten och utåt. Liten och stor visar bredden på gen-poolen, gränserna.
3.2.5 Fisk i fisk – vad säger det oss?
Fossil av en fisk som sväljer en annan fisk. Fossilisationsprocessen måste ha gått väldigt fort. Tusentals sådana här fossiler har hittats.
Fisk i en lång fisk – Hur lång? Jo, 4,6 meter! I magen på denna 4,6-meters fisk är en annan fisk – förmodligen den stora fiskens frukost. Då ju matsmältningen går ganska fort, måste den här fisken ha blivit överraskad av en TURBIDIT strax efter sin frukost, och fossiliseringen måste ha gått SNABBT. Hur fort? – På ett ögonblick. Fiskar faller sönder väldigt fort sedan de dött. Först faller huvudet av och även om det finns fiskfossil utan huvud så finns det en uppsjö av de som fortfarande har sitt huvud kvar.
3.2.6 Perfekt bevarad fisk – SNABB fossilisering
Den här fisken kom simmande intet ont anande – så boiiing – var den ett fossil. VAD HADE ÖVERRASKAT DEN? – JO, EN TURBIDIT.
3.2.7 Turbiditer – snabb deponering
Slam-laviner eller jord mättad på vatten, övergår i flytande form. Jord kan inta detta tillstånd t.ex. vid jordbävningar.
Turbidit-strömmar är strömmar vars rörelser är drivna av gravitationen, undervattens- jordskred.
3.2.8 Hur snabbt kan dessa gå?
Vi vet p.g.a. av en händelse, som man kan säga var tur för vetenskapen men otur för televerket. 1929 skakades Grand Banks av en jordbävning. Slam löste sig från kontinentalsockeln bildade en turbidit som färdades – driven av gravitation – nedför kontinentalsockeln.
Grand Banks-turbiditen utanför New Foundland löste slam på den branta sluttningen, och bröt 12 transatlantiska telefonkablar som gick genom området. Med motstånd och kapacitansmätning kan man mäta sig till var brottstället ligger och tiden för avbrotten blev noggrant registrerade. De kablar som befann sig närmast epicentrum brast nästan omedelbart, antagligen av de massor som frigjordes. Längre bort fick man en ordentlig serie av avbrott. Turbiditens framfartshastighet kunde räknas ut och var tidvis mer än 100 km/h. Den sista kabeln bröts mer än 650 km från stranden och något mer än 13 timmar efter jordbävningen. Den resulterande turbiditen kom att täcka mer än 100 000 km2 och hade en genomsnittlig tjocklek på en meter. Volymen slam/sediment uppskattas till 100 km3. Turbiditer är ett intressant bevis för syndafloden. Turbiditen rände till sist längs havsbotten även in i skrovet på Titanic som hade sjunkit 1912.
3.2.9 Turbidit från södra Spanien
Här ett mäktigt lager lagt av en turbidit, en undervattensslamström. Vi vet att dessa turbiditier är orsaken till en stor mängd av de lager som täcker jorden. En turbidit bevisar inte syndafloden, men deras stora antal i sedimentära lager på kontinenterna vittnar om en omfattande undervattensaktivitet. Geologerna accepterade inte turbiditer förrän i mitten på 1900-talet och endast två årtionden senare kunde det fastläggas att tiotusentals sorterade lager på varandra har tolkats som lämningar av turbiditer. De betraktas nu vara ett av de vanligaste sedimentära berglagren. Till och med ovanliga typer som t.ex. gips, som vanligen bildas genom förångning av salthaltigt vatten, har blivit tolkade som turbiditer.
3.2.10 Deponering över stora områden
Man finner oftast också den riktning som vattnet haft när turbiditen lagts.
Sandstenslager har bildats av turbiditströmmar som burit partiklar av olika storlekar.
Karakteristik på turbidit:
-
Sorterat lager, sorterat från grovt till fint. Det grova hamnar längst ned och det finare högre upp. (Det grova materialet avsätts först, eftersom det är tyngst.)
-
Många tunna lager. De formas av serier av undervattensflöden av sand.
3.2.11 Vitt spridda lämningar
Tapeats Sandstone (se den vita pilen) bildat av en turbidit i Grand Canyon i Arizona. Tjockleken på lagret är totalt 37-97 meter. Cirka 30 % av allt sedimentärt berg i Grand Canyon har formats av turbiditer.
Den ljusa gula färgen på denna kartbild av Nordamerika visar att större delen av kontinenten täckts av sandstenslagret som heter Tapeats Sandstone: Shepherds Point, Utah; Ventura Basin, Kalifornien; Marathon, Texas; Grand Canyon, Arizona; Castle Point, New Zealand. Det finns geologer som anser att 50% av världens sedimentära berg kan vara turbiditer.
3.2.12 PROBLEMEN MED ALLA FOSSILER
Jag
nämnde redan i den första
sektionens tredje del boken av Cremo och Thompson med 920 sidor som
berättar om fossil som är på fel plats. KAN FOSSIL VARA PÅ FEL PLATS? – NEJ,
ingen har flyttat dem sedan de
hamnade där de återfinns.
Det ser ut som om de är på fel plats om vi tolkar allt vi ser med
evolutionistiska ögon, för då skall allt komma i den ordning som man föreskrivit.
Förståelse av vårt ursprung kan ju aldrig hitta hem om man inte startar rätt.
(Michael A. Cremo & Richard L. Thompson, Forbidden
Archaeology - The Hidden History of the Human Race)
3.2.13 Stålkula hittad i prekambrium
Denna stålkula fann man i prekambrium-lagret i Sydafrika och den skulle vara över 2 miljarder år
(2 800 000 000 år) om vi ska tro skolgeologin.
(Michael
A. Cremo & Richard L. Thompson, Forbidden Archaeology - The Hidden
History of the Human Race)
3.2.14 Guadeloupe-kvinna hittad 1812 – 28 miljoner år
Ett helt människoskelett hittades på den franska karibiska ön Guadeloupe inuti ett stort block av kalksten, som av moderna geologer dateras till 28 000 000 år. Hon har funnits på British Museum i London mer än 100 år, så det är ett välkänt fynd. Människor, lika dig och mig, men ibland större, har hittats på mycket stort djup, ur geologiskt dateringsperspektiv betraktat.
3.2.15 Bokstäver funna i marmor
Bokstavsliknande relieftecken som 1830 hittats inuti ett marmorblock i ett stenbrott knappt två mil nordväst om Philadelphia i Pennsylvanien, USA. Marmorblocket kommer från ett djup på 20 meter. Marmorlagret låg under flera andra lager med olika bergarter. När stenarbetarna delade isär blocket, la de märke till en rektangulär fördjupning, 3,8 cm bred och 1,6 cm hög, som visade två relieftecken. Flera respektabla herrar från den närbelägna staden Norris i Pennsylvanien, kallades till platsen och de inspekterade objektet. Det är svårt att förklara bildandet av skrivtecknen som resultat av en naturliga, fysiska processer. Detta antyder att skrivtecknen har gjorts av intelligenta människor i en sedan länge förgången tid.
Raised letterlike shapes found inside a block
of marble from a quarry near Philadelphia, Pennsylvania (Corliss 1978, p. 657; American
Journal of Science 1831, vol. 19, p. 361). The block of marble came from a
depth of 60-70 feet.
In 1830, letterlike shapes were discovered
within a solid block of marble from a quarry 12 miles northwest of Philadelphia.
The marble block was taken from a depth of 60-70 feet. This was reported in the American
Journal of
Science (vol. 19, 1831, p. 361). The quarry workers removed
layers of gneiss, mica slate, hornblende, talcose slate, and primitive clay
slate before coming to the layer from which the block containing the letter like
shapes was cut.
While they were sawing through the block, the
workmen happened to notice a rectangular indentation, about 1.5 inches wide by
.625 inches high, displaying two raised characters. Several
respectable gentlemen from nearby Norris-town, Pennsylvania, were called to the
scene and inspected the object. It is hard to explain the formation of the
characters as products of natural physical processes. This suggests the characters were made by intelligent humans from the
distant past.
3.2.16 Figurin – 2 miljoner år – jämförd med en som är 30 000 år gammal
En liten avbildning av en människa, formad i lera, hittades 1889 vid Nampa, Idaho, USA. Figurinen kom från en borrning av en 100 meter djup brunn. Borrningsarbetets fortskridande visar att för att nå det lager där figurinen hämtades, måste de först tränga ner genom ca 15 meter jord, sen genom fem meter basalt, därefter genom växlande lager av lera och kvicksand, ner till ett djup av ca 100 meter, när sandpumpen började kasta upp åtskilliga lerkulor, några av dem mer än fem centimeter i diameter, täckta av järnoxid. I den lägre delen av detta lager fanns tecken på en begravd markyta täckt av växtmylla. Det var där som figurinen hittades, på ett djup av ca 105 meter. Någon meter lägre ner nådde man sandsten.
Figurinen är gjord av samma material som lerkulorna, och den är ca fyra cm hög, och är märkvärdigt naturtroget utformad att likna en mänskokropp. Den avbildar en kvinna på det naturtrogna sätt som känd antik konst representerar.
Figurinens yta har spår av järn som visar att den är mycket gammal. Dessa rostfläckar sitter på skyddade delar av den på ett sätt som en förfalskning inte skulle kunna ha. Vid jämförelse 1890 med rostmissfärgningen på lerkulorna som ännu låg bland gruset från brunnsborrningen, visade sig att likheterna var slående.
Andra reliker som hittats under lavafält vid Stilla havskusten och på förhistoriska platser i Europa påminner om detta fynd.
(Se mer detaljer i den engelska texten nedan.)
A2.4 A CLAY
IMAGE FROM NAMPA, IDAHO (PLIO-PLEISTOCENE)
A small
human image, skillfully formed in clay, was found in 1889 at Nampa, Idaho (Figure
A2.4). The figurine came from the 300-foot level of a well boring. G. F.
Wright (1912, pp. 266-267) wrote: 'The record of the well shows that in reaching
the stratum from which the image was brought up they had penetrated first about
fifty feet of soil, then about fifteen feet of basalt, and afterwards passed
through alternate beds of clay and quicksand . . . down to a depth of about three
hundred feet, when the sand pump began to bring up numerous clay balls, some of
them more than two inches in diameter, densely coated with iron oxide. In the
lower portion of this stratum there were evidences of a buried land surface,
over which there had been a slight accumulation of vegetable mould. It was from
this point that the image in question was brought up at a depth of three hundred
and twenty feet. A few feet farther down, sand rock was reached."
As for the
figurine, Wright (1912, p. 267) noted: "The image in question is made of
the same material as that of the clay balls mentioned, and is about an inch and
a half long; and remarkable for the perfection with which it represents the
human form. . . . It was a female figure, and had the lifelike lineaments in the
parts which were finished that would do credit to the classic centers of art.”
"Upon showing the object to Professor F. W. Putnam," wrote
Wright (1912, pp. 267-269), "he at once directed attention to the character
of the incrustations of iron upon the surface as indicative of a relic of
considerable antiquity. There were patches of anhydrous red oxide of iron in
protected places upon it, such as could not have been formed upon any fraudulent
object. In visiting the locality in 1890 I took special pains, while on the
ground, to compare the discoloration of the oxide upon the image with that upon
the clay balls still found among the debris which has come from the well, and
ascertained it to be as nearly identical as it is possible to be. These
confirmatory evidences, in connection with the very satisfactory character of
the evidence furnished by the parties who made the discovery, and confirmed by
Mr. G. M. Cumming, of Boston (at that time superintendent of that division of
the Oregon Short Line Railroad, and who knew all the parties, and was upon the
ground a day or two after the discovery) placed the genuineness of the discovery
beyond reasonable doubt.
To this
evidence is to be added, also, the general conformity of the object to other
relics of man which have been found beneath the lava deposits on the Pacific
coast. In comparing the figurine one cannot help being struck with its
resemblance to numerous 'Aurignacian figurines' found in prehistoric caverns in
France, Beigium, and Moravia. Especially is the resemblance striking to that of
'The Venus impudica' from Laugerie- Basse." The Nampa image is also similar
to the famous Willendorf Venus, thought to be about 30,000 years old (Figure
A2.5).
3.2.17 Fossiliserad del av sko funnen 1922 – mer än 200 miljoner år?
Del av sko funnen i Nevada 1922. Stenen från triasperioden är daterad till 213 000 000 - 248 000 000 år
3.2.18 William Meister fann skoavtryck med trilobit
William Meister fann detta skoavtryck i sten (Utah, USA) och som dateras till 505 000 000 år. Det kan nämnas att Meister blev troende på grund av detta fynd.
3.2.19 Närbild på skoavtrycket där trilobiten syns
Detta mänskliga, ca tre dm långa skoavtryck, som är samtida med trilobiter, hittades 1968 i Utah, USA. Den vänstra delen av bilden visar hur skoavtrycket har pressat ner en trilobit i den då ännu mjuka marken, innan fossiliseringen. Den högra delen av bilden visar den del av stenen som fyllt ut fotspåret. Den runda bilden i mitten visar en förstoring av trilobiten. Det fanns fler trilobitfossiler i samma sten. Evolutions-troende påstår att trilobiterna utrotades 240 miljoner år innan människan utvecklades. Notera att bakre delen av hälen är sliten precis som våra skor slits idag. Hälen har gjort ett avtryck som är tre millimeter djupare än resten av sulan. Man har senare gjort liknande fynd på platsen, men detta är det enda där en trilobit hittats inuti skoavtrycket.
Humanlike Footprints with Trilobite. In 1968, 43 miles northwest of Delta, Utah, William J. Meister found these and other apparent human shoe prints inside a 2-inch-thick slab of rock. Also in that slab were obvious trilobite fossils, one of which was squashed under the "heel" The 10-inch-long shoe print is at the left, and its rock mold is to its right. According to evolutionists, trilobites became extinct 240 million years before humans evolved. Notice how the back of the heel is worn, just as most of our shoes wear today. The heel was indented in the rock about an eighth of an inch deeper than the sole. Others have since made similar discoveries at this location, although this is the only fossil where a trilobite was inside an apparent shoe print.
3.2.20 London hammaren
ÄR DEN 140 miljoner år – eller är den 4000 – 6000 år?
Den här järnhammaren har man funnit i ett lager som tillhör
kritaperioden, d.v.s. den är 75 till 144 miljoner år gammal enligt
konventionell evolutionsberäkning.
Handtaget var delvis förstenat. Den hittades i London, Texas, USA. Järnet består
av 96 % järn, 2,6 % klor och 0,74 % svavel.
http://www.bible.ca/tracks/fossilized-hammer.htm
3.2.21 Polystrata trän – vittnar om att det gick snabbt
Förstenade trädstammar har hittats, som ofta sträcker sig genom flera sedimentära bergarter, vilket visar att trädstammarna och berglagren bildats vid samma tid. Den vänstra bilden visar en tiometers upprättstående fossil trädstam, en av hundratals som hittats nära Cookville, Tennessee, i Kettles kolgruva. Många av dem sträcker sig genom lager av sandsten och kol, vilket visar att dessa lager bildats snabbt. Den högra bilden är från Yellowstone National Park.
3.2.22 Brea Tar Pit-fynden
I dessa tjärpölar i Californien hittade man fossil av jätte-sengångare, jätte-sabeltandad tiger, jätte-bison, jätte-varg och jätte-mammut. Alla dessa varelser levde enligt läroboken för miljoner år sedan, men skelett av jätte-sengångaren har hittats i grottor i Sydamerika med delar av skinnet/pälsen fortfarande intakt. (Förresten har man även funnit jättekänguru i grottor i Australien, även de med sin päls i behåll, vilket visar att de inte kommer från miljoner år tillbaka i tiden - trots den långsamma förruttnelse som som råder i dessa grottor. HUR kan man förklara det med den tidsskala vi blir lärda i skolan och får höra om varje dag?
3.2.23 Jätte-sengångare
3.2.24 Jätte-bison
3.2.25 Jätte-mammut
3.2.26 Jätte-varg
3.2.27 Jätte-sabeltandad tiger
Det faktum att alla dessa djur är större än våra nuvarande levande djur talar emot det gängse evolutionistiska tänkandet. Evolutionen föreslår att vi utvecklats från enkel till komplex och från liten till stor. Den fossiliserade jättesabeltandade tigern är inte den enda man funnit. Man har hittat en hel serie med tigrar med olika längd på tänderna. Detta är i överensstämmelse med den värld i vilken de levde där konkurrensen fortfarande var liten. Men när konkurrensen ökade kom de med ”normala” tänder och andra företräden att ha en fördel över de med jättetänder och de extrema varianterna försvann. Tjärgroparna är även ett vittne om den omfattande mängd med organiskt material som omvandlades till tjära på ungefär samma sätt som oljedepositioner bildas. Om dessa depositioner är miljoner år gamla, hur kommer det sig att de fortfarande bildar gasbubblor (som på bilden vid 3.2.22) som kommer ifrån förruttnelseprocessen? Gasen i fält som dessa skulle för länge sedan ha försvunnit genom poröst berg och sprickor om de hade varit miljontals år gamla.
3.2.28 Coelacanthen – levande fossil
Coelacanthen, en art inom fiskfamiljen kvastfeningar, har daterats till att vara 400 miljoner år gammal. Man trodde att den hade dött ut ca 70 miljoner år sedan, och att den var ett mellanled mellan fisk och amfibiedjur. Men under 1900-talet återupptäcktes den levande, pigg som en mört, och identisk med sina fossila förfäder.
Mer
än 500 levande fossiler har dokumenterats. Men John Mackay vid Creation
Research menar att på sätt och vis är alla levande organismer levande fossil,
för även de organismer som inte är identiska med fossiliserade exemplar,
ändå är släkt.
(John Mackay, personligt samtal, 2002.)
Exakthet vid DNA-kopiering: "Levande fossiler" är levande bevis på den exakthet med vilken växter och djur förökar sig, och för det faktum att många av dem faktiskt inte förändrar sig alls.
När vi nu lämnar fossilerna för denna gång och går över till nästa ämne, kan vi vara överens om att de visar att deras begravning har gått snabbt, annars ...
Till nästa avsnitt: "Ett vulkanutbrott skakar evolutionsmodellen"
Tillbaka till huvudsidan för "Syndafloden - legend eller verklighet?"
Ariska rasen
Befolkningstillväxt
Behemot
Blindtest
Bärnsten
Darwin
Dinosaurier
Dinosauriekött
Erasthostenes
Erosion
Figuriner
Flodslam
Fossil
Glaciäris
Grauballermannen
Halos
Helmont
Hitler
Homo Erectus
Jesus
Jordens ålder
Kol-14
Korallrev
Korsskikt
Lamark
Lamarkism
Lerfiguriner
Leviatan
Londonhammaren
Lucy
Lyell
Magnoliafossil
Malakit
Methuselah
Musfällan
Neanderthalaren
Nebraskamannen
New Age
Niagarafallen
Oljekällor
Orion
Pasteur
Petroleum
Piltdownmannen
Plejaderna
Polystrataträd
Radiometrik
Redi
Sjusjärnorna
Socialdarwinism
Stalaktiter & stalagmiter
Stalin
Syndafloden
Treenigheten
Weismann
Zirkoner
Åldringsvård
Äktenskapet
Äldsta trädet
Öken
