September 1997

En strålande Kultursöndag

av Helén Andersson/Ewa Hvarfner

En tidig septembermorgon öppnar ridån för en som synes kommande vacker sensommardag. Gräset, som är grönt och nyduschat av nattens svalka, glittrar och ger liv. Älvorna dansar fortfarande i skogsbynet på vägen till Tidaholm. Färden tar sin början där och Dimbobygdens Kultur står för resan genom Dalsland och Värmland.

Bussen är fylld till sista plats.

Vi far genom Varaslätten. Där är de flesta bönderna igång med plöjningen. Det står som en slöja omkring traktordonet av måsar som ständigt söker sig till plogfårorna. Ett flertal små landsbygdskyrkor visar upp sina torn i lummig grönska. Vi är på väg till Dalsland. Själva pricken över i-et är von Echstedtska gården i Värmland.(bild 1)

Först gör vi en avstickare till Naturbruksgymnasiet i Nuntorp byggt efter 2:a världskriget. Här är allt perfekt och fräscht, helt i modern tappning. Här går att få sig en skräddarsydd utbildning. 4 linjer att välja på: djur, jordbruk, skogsbruk eller trädgård samt för gymnasieskola obligatoriska ämnen. Här får vi uppleva ändamålsenliga och fina lokaler. (bild 2) Uppiggande att även se djuren här. I växthuset bevattnas krukväxterna som står på särskilda bord. Överflödsvattnet rinner genom sand och återanvänds eftersom vattnet var rikt på näringsämnen. Ett vindkraftverk producerar 30% av elektriciteten som används på skolan. En lyckad investering. Här äts den medhavda matsäcken.

Resan fortsätter till Håverud (bild 3) och Akvedukten. När vi var där gick en båt genom slussen för att sedan gå genom akvedukten och vidare upp i Dalsland.

Skålleruds kyrka var något som fick oss att stanna och besöka. En träkyrka med 400-åriga anor. En generöst utsmyckad kyrka med religiösa symboler och berättelser i ord och färg. På kyrkogården fanns bl.a. ett 10-tal åldriga 1600-tals handsmidda järnkors med hjärtan och klockor på.

Hungern gjorde sig påmind. I Sunds vackra Herrgård i Säffle (bild 4) serverades lunchen, som bestod av biffar gjorda på älg och rådjur, färsk potatis, lingon och grönsaker, kaffe och kaka på maten. Mums.

Nu närmar vi oss målet för vår resa. von Echstedska gården. Guiden var en humoristisk kvinna som lovade oss ett husförhör. Alla väggarna inomhus är handmålade med motiv hämtade från Bibeln. (bild 5) Vid entrén mötte oss två på väggarna målade grenadjärer i naturlig storlek. I rum efter rum fick väggarna berätta. I matsalen var väggarna målade med bibliska motiv. Här blev vi husförhörda. Nu gällde det att kunna sitt gamla testamente. Till och med det cirkelrunda utedasset var försett med burleska målerier.(bild 6 och bild 7) Trädgården är unik. Den utgör genbank för värmländska äppelsorter, ett 20-tal, samt en kryddgård. Gården ligger bredvid sjön Summeln. På denna vackra 1700-tals gård ville vi gärna stanna mer än ett par timmar.

I Karlstad, nästa anhalt, fick vi en orienterande och rik guidning av Dag Johansson. Två statyer på Gustaf Fröding, (bild 8) samt monumentet på torget beundrades. Speciellt monumentet på torget gjorde starkt intryck oss. (bild 10) "Sola i Karlstad" en staty skänkt av Lennart Cedrup. Om Sola, som arbetade på ett värdshus, sägs att hon alltid var glad och positivt inställd "det ordner sej" ett flitigt använt uttryck. "Skina som Sola i Karlstad" kommer från denna glada flicka. Nu har hon en egen staty. (bild 9) Vi passerade på vår vandring Biskopsgården, danspalatset Sandgrund, Karlstads Museum (gamla och nya som ännu ej är invigt) och landshövdingens residens.

Resans sista etapp var ett stopp vid hembygdsgården Norrgården i Kristinehamn. Hembakat bröd och nybryggt kaffe väntade på oss.

Vår säkra chaufför, som lotsade oss på smala och krokiga vägar i Dalsland och Värmland tackar, vi särskilt. (bild 11)Vädergudarna stod helt på vår sida. Sol och regn om vartannat. Så fort bussen rullade, regn och vid sevärdheterna och uppehållen, sol och varma vindar.

Ett kulturminne att ta vara på.