IV Ö V R I G A U P P G I F T E R
A. Hemman och hemmansdelar k ä n d a g å r d a r
Ur Beskrifning till Kartan öfver Vartofta härad upprättad i Rikets allm. Karteverk 1880. Kartlagd 18771878.
(Anm! Kol. 1 = ST. Kol. 2 = Antal övriga lägenheter. kol. 3 = antal egor).
Areal Därav
Mtl. Namn på hemman 1 2 3 hektar åker skog övr. Anm.
1/4sk BAGGEDAMMEN, Lilla 1 74,8 24,7 40,1 10.1
1/4sk BJÖRKÅSEN 4 1 51,8 15,5 34,2 2.1 x
1 fr DANNEMARKA, säteri 11 1 379,5 134,7 182,7 62.1
1 fr Skattegården
säteri
1/2sk EKÅSEN 2 73,9 40,3 31,9 1,7
1/4sk ELMEDALEN 1 53,4 11,6 41,0 0,8 x
3/4sk GUNNARSTORP 1 4 1 100,3 47,9 47,4 5,0
1/4fr HAMRUM, Tomten x
1 sk " Korsgården x
1/4sk " Qvarnegården 9 3 47,1 10,9 34,8 1,4 x
1 fr " Lilleg.säteri x
1/2sk Brogården, sät x
LILLA 1 4 2 176,0 79,5 72,3 24,2 x
STORA 1 10 3 204,2 86,0 78,6 39,6 x
2 fr KARSTORP, säteri 9 2 285,6 165,1 41,6 78,9 x
KISASTRÖMMENS qvarn 2 1 3,1 1,0 2,1 x
frälsetorp 3 1 9,6 9,5 0,1
1/4sk KLINTEN x
1/4fr KOPPARKULLEN 2 2 52,2 9,8 40,6 1.8 x
1 kr KORSBERGA stommen 1 6 4 159,5 77,9 64,4 17,2 x
komministerbost.
1/4sk KYRKESKOGEN 1 79,6 21,9 49,1 8,6 x
1/4sk LARSAKULLEN 2 1 48,0 12,6 32,2 3,2 x
1/8fr LEDSÄNG, rå och rör x
LIDEN e. HAMRUM 2 30,7 17,6 9,7 3,4 x
Tomten
3/4sk LÖPARESKOGEN 1 2 135.6 30,5 89,0 16,1 x
1 sk MUNKEBO 8 1 287,3 113,7 150,51 23,1 x
1/4sk MOSSEN 1 69,7 7,1 61,9 0,7 x
1 sk MÖLEBO 1 2 1 220,7 81,9 124,2 14,6 x
1/4fr RUDER 1 44,6 15,5 26,8 2,3
1/4fr RÖSAND, rå och rör 1 62,6 27,0 26,1 9.5
1 sk SOLBERGA, Lilla 1 7 3 204,3 77,0 117,0 10,3
1 sk " Stora 5 2 214,7 48,9 139,5 26,3 x
1/2sk STALLERHULT 1 107,3 27,9 72,3 7,5
1/4fr STENBACKEN 2 2 55,6 33,0 22,1 0,5
1/4sk STENBOLET 2 66,5 21,0 36,9 8,6 x
1 sk STYRSHULT, säteri 7 1 197,3 117,1 67,3 12,9
1/2sk SÄNNERYD, Lilla 1 1 1 115,6 37,0 72,3 6,3 x
1/2sk " Stora 1 1 30,5 40,5 82,2 7,8 x
1/4sk SÖRAN 5 2 161,8 67,5 80,0 14,3 x
1/4sk TORSBO 2 85,0 19,4 53,0 12,6 x
1/2sk VADENE 1 5 2 154,6 33,0 103,6 18,0 x
17 hemman ha andelar
i HEDSMOSSEN 85,0 21,8 63,2
Af HjoStenstorps
jernvägsområde inom
denna socken 2 4,4
20 5/8 4232,4 1585,9 2125,3 516,8
Af verk och inrättningar finnas inom denna socken: 3 qvarnar, 1 tegelbruk och 1 jernvägsstation.
ANMÄRKNINGAR:Följande 17 hemman ha andelar i Hedsmossen: Björkåsen, Elmedalen, Klinten, Kopparkulllen, Kyrkeskogen, Larsakullen, Löpareskogen, Munkebo, Mossen, Mölebo, Stora Solberga, Stenbolet, Lilla Sänneryd, Stora Sänneryd, Söran, Torsbo och Vadene.
Särskilda anteckningar finns om nedanstående hemman:
HAMRUM Tomten: Se Liden och Hamrum, Lilla
HAMRUM Korsgården: Se Hamrum, Lilla
HAMRUM Qvarnegården: På egorna finns en qvarn
HAMRUM Lillegården, säteri. Se Hamrum, Stora
säteri, Se Hamrum, Stora
HAMRUM, Lilla: Består af Hamrum nr 2 Korsgården och 1/6 mtl Tomten. Jemför Liden.
HAMRUM, Stora: Består af Hamrum nr 4 Lillegården och nr 5 Brogården. På
egorna finns ett tegelbruk och Korsberga jernvägsstation.
KARSTORP, säteri: Egorna till Ledsäng som hör till Karstorp äro i motstående
egosummor inräknade. På egorna finnes 1 qvarn.
KISASTRÖMMEN: Rågångskarta fastställd år 1839. På egorna finns 1 qvarn.
KLINTEN: Se Söran
KORSBERGA Stommen: Häri ingår Kyrkogarden 0,3 hektar
LEDSÄNG: Hör till Karstorp och är i dess egosummor inräknade
LIDEN el. HAMRUM Tomten: Motstående utgör egorna till 1/12 Mtl Hamrum
Tomten, hvaraf det öfriga 1/6 mtl finns redovisat under Hamrum, Lilla
SÖRAN: Egorna till Klinten, som ligger i sambruk med Söran, äro i motstående egovälde inbegripna.
N å g r a k ä n d a K o r s b e r g a g å r d a r
(Komplettering av uppgifter i del I)
DANNEMARKA 2 mtl fr säteri
Säteriet delades 1904, 2 delar, den ena omfattande 1 1/2 mtl och den
andra 1/2 mtl (kallad Dannemarka Nolgården)
Ägare: Hela säteriet 2 mtl
1863 Anders Johanzon
1903 Aug. Johansson fr. Baggedammen
1 1/2 mtl Dannemarka 112 mtl Dannemarka (Nolgården)
1904 Aug. Johansson 1904 Linus Eriksson
1951 David Johansson (fr. 1917) 1951 " " (fr. 1904)
KARSTORP 2 mtl fr säteri Till sät. hör 1/8 mtl Ledsäng
Säteriet delades 1880 i 2 delar, vardera om 1 mtl. I dagligt tal kallas nu gårdarna för Gamla resp. Nya Karstorp. Ägare: Hela säteriet 2 mtl (jämte Ledsäng)
1863 August Hägg
1879 J.P. Hultstrand
1 mtl Karstorp (G:a Karstorp) jämte halva Ledsäng
1880 J.P. Hultstrand
1951 Karl A.F. Fagerbergs sterbhus
1 mtl Karstorp (Nya Karstorp) jämte halva Ledsäng
1880 N.P. Andrén
1951 Lars Jansson (fr. 1949)
LILLA SOLBERGA 1 mtl sk säteri
Gården oförändrad under perioden.
Ägare: 1863 Lars Johan Bohlin
1951 Signe Leijon f. Zackrisson (fr. 1949)
STYRSHULT 1 mtl fr säteri
Gården oförändrad.
Ägare: 1863 Joseph Christoffer von Strokirch
1951 Axel Jonsson (fr. 1938)
STORA HAMRUM 1 mtl fr säteri + 57/160 mtl sk säteri
Gården oförändrad.
Ägare. 1863 Carl Fagust
1951 Arne Nyman (fr. 1950)
MUNKEBO 1 mtl sk
Gården oförändrad.
Ägare: 1863 Carl Victor Muhr
1951 Carl Gustaf Indebetou (fr. 1937)
SÖRAN 1/4 mtl sk
Gården oförändrad.
Ägare: 1863 Carl Johan Pettersson
1951 Verner Elgemark (fr 1936)
Sambruk äger rum med 1/4 mtl Klinten.
STORA STALLERHULT 1/2 mtl sk
1863 var gården skiftad i 2 st 1/4 mtl gårdar under olika ägare.
Norra gården 1/4 mtl. Södra gården 1/4 mtl
Ägare: Eric Carlsson (18631884) Ägare: Anders Larsson (18631868)
Per Ericsson {18841911} Anders Larsson sterbhus
Herdis Ericsson (19111918) (18681874)
Carl Persson (18741926)
1918 blev Carl Persson Ägare till båda 1/4 mtl gårdarna.
bo, Erlandstorp, N.Fågelås och Werner Andersson,Persbo, Fröjered.
LILLA HAMRUM (Hamrum Korsgården) 1 mtl, uppdelad På 3 gårdar. Den största gården, 112 mtl, i dagligt tal benämnt Hamrum.
Ägare: 1863 Anders Johansson
1951 Rickard Lindes sterbhus (fr.1937)
De båda övriga 1/4 mtl gårdarna benämns i dagligt tal L:a Hamrum.
Gårdarna Karstorp, St. Hamrum, Munkebo och Söran har under perioden gått i många händer, varför en fullständig ägarelängd skulle kräva för stort utrymme.
i mantal satta fastigheter vid 1951 års slut jämte deras ägareoch areal.
Areal har
BAGGEDAMMEN 1/4 mtl sk
1:1 1/4 mtl Sanfrid Johanssons dödsbo 72
BJÖRKÅSEN 1/4 mtl sk
1:2 1/16 mtl Gustaf Johansson 11
1:4 1/32 mtl Karl Gustav Harald Andersson 13
1/32 mtl Paul Thor
1:5 1/32 mtl Gustaf Johansson (se 1:2) 5
1:6 3/32 mtl Amandus Gustafsson 16
DANNEMARKA 2 mtl fr.säteri
1:1 1 mtl David Johansson 189
2:2 1/2 mtl " " 124
2:3 1/2 mtl Linus Eriksson 49
EKÅSEN 12 mtl sk
1:2 1/8 mtl Aina Johansson,Bruntorp,Värsås 16
1:3 1/3 mtl " " " " 43
1:4 1/24 mtl " " " " 8
ELMEDALEN 1/4 mt 1 sk
1:2 1/8 mtl Enok Pettersson,Kopparkullen 22
1:3 1/8 mtl C.A. Carlehed,Skövde 27
GUNNARSTORP 3/4 mtl sk
1:4 5/32 mtl Ivar Borg 18
1:6 3/32 mtl Albertina Gustafsson m.fl. ägare 13
1:7 1/16 mtl Ernst Johansson 6
1:8 1/32 mtl Arvid Carlsson 3
1:9 1/32 mtl " " 3
1:17 7/48 mtl Korsberga Tegelbruk 18
1:18 1/8 mtl Bernhard Joelsson 14
1:19 5/48 mtl Nils Jacobssons dödsbo 13
HAMRUM. nr 3 Kvarnegården 1/4 mtl sk
3:2 1/32 mtl Miles von Strokirch o. Carola Fridner 5
3:3 3/32 mtl Berta Linde 16
3:4 1/16 mtl Oskar Larsson 11
1/16 mtl Olga Setterberg 11
HSJ äger större
delen
HAMRUM nr 4 Lillegården 1 mtl fr säteri
4:1 1mtl Arne Nyman 117
HAMRUM nr 5 Brogården 1/2 mtl fr såt.
5:2 57/160 mtl Arne Nyman 40
23/160 mtl Diverse ägare av jord
HAMRUM nr 2 Korsgården 1 mtl sk
6:2 1/2 mtl Berta Linde 61
6:4 1/4 mtl Oskar Larsson 33
6:5 1/4 mtl Olga Setterberg 30
HAMRUM nr 1 Tomten 1/4 mtl fr
1/12 mtl tillhör ägaren till 6:2
1/24 mtl " " " 6:4 och
1/24 mtl " " " 6:5
7:1 = 1/12 mtl Liden/ägare Miles von Strokirch 30
och Garola Fridner
KARSTORP 2 mtl fr sät.
1.1 1 mtl Karl Fagerbergs dödsbo 128
2:1 1 mtl Lars Jansson 131
KLINTEN 1/4 mtl sk
1:1 1/4 mtl Verner Elgemark, Söran 38
KOPPARKULLEN 1/4 mtl fr
1:1 1/4 mtl Enok Pettersson 58
KORSBERGA STOMMEN 1 mtl kr
1:1 1 mtl Fröjereds pastorat 124
KYRKESKOGEN 1/4 mtl sk
12 1/8 mtl Albert Sahlén 42
1:3 1/8 mtl Erik Andersson 35
LARSAKULLEN 1/4 mtl sk
1:2 3/16 mtl Ernst Sparv 37
1:3 1/16 mtl Karl Johansson 11
LEDSÄNG 1/8 mtl fr rå
och rör
1:2 1/16 mtl Karl Fagerbergs dödsbo,Karstorp 8
1:3 1/16 mtl Lars Jansson,Karstorp 8
(Liden: Se HAMRUM,1 nr 1 Tomten)
LÖPARESKOGEN 3/4 mtl sk
1:2 3116 mtl Per Carlssons dödsbo 32
1:4 3/16 mtl Enok Karlsson 31
1:5 3/16 mtl Paul Nilsson 31
1:6 /32 mtl Holger Möller 29
1:7 1/32 mtl Enok Karlsson (se 1:4) 4
MOSSEN 1/4 mtl sk
1:2 1/8 mtl C.A. Carlehed, Skövde 35
1:3 1/16 mtl Kurt Johansson, Fridene 14
1:4 /16 mtl " " " 16
MUNKEBO 1 mtl sk
1:1 1 mtl Carl Gustaf Indebetou 293
MÖLEBO 1 mtl sk
1:3 1/6 mtl Elof Magnusson 31
1:5 1/12 mtl David Josefssons dödsbo 19
1:7 1/72 mtl Johan Andersson 2
1:8 11/36 mtl Johan Björk 6
1:9 1/36 mtl David Josefssons dödsbo (se 1:5) 4
1:10 1/24 mtl David Gideon Johansson 7
1:11 1/36 mtl " " " 9
1/36 mtl " " "
1:12 11/8 mtl Johan Björk (se 1:8) 31
1:14 1/4 mtl Karl Ström 43
1:15 1/16 mtl Helmer Jonsson 11
1:16 1/16 mtl Johan Sten m.fl. ägare 11
1:17 1/48 mtl Gustaf Klar 4
1:18 1/16 mtl Karl Johan Gustafssons dödsbo 13
RUDER 1/4 mtl 1 sk
1:1 1/4 mtl Karl Axel Jonsson 45
RÖSAND 1/4 mtl fr
rå och rör
1:6 77/1536 mtl Edvin Andersson 10
1:7 77/1536 mtl Gustaf och Erik Granlund 10
1:8 77/1536 mtl Erik Larsson 12
1:9 77/1536 mtl Allan Cederholm 13
1:10 1/288 mtl Ture Johanssons dödsbo 1
1:18 53/1152 mtl Karl Erik Karlsson 11
SOLBERGA Lilla 1 mtl sk
1:1 1 mtl Nils Leijons dödsbo 190
SOLBERGA Stora 1 mtl sk
2:2 1/6 mtl Karl Edvard Andersson 32
2:6 5/48 mtl Verner Elgemark, Söran 19
2:8 11/48 mtl Algot Stafstedt 44
2:9 11/48 mtl " " 42
2:20 13/48 mtl Gustaf Johansson 61
(2:20=2:4+2:7)
STALLERHULT 112 mtl sk
1:2 1/4 mtl Johan Perssons dödsbo Erlandstorp, 53
1:3 1/4 mtl N.Fågelås o. C. Werner Andersson, 46
Persbo, Fröjered
STENBACKEN 1/4 mtl
1:1 1/4 mtl Anna Johansson, Bruntorp, Värsås 53
STENBOLET 1/4 mtl sk
1:2 1/16 mtl Martin Karlsson 16
1:3 1/16 mtl Paul Thor 9
1:4 1/8 mtl Elvir Pettersson 18
STYRSHULT 1 mtl fr sät.
1:1 1 mtl Axel Jonsson 198
SÄNNERYD Lilla 112 mtl sk
1:5 13/128 mtl David Andersson 19
1:6 13/128 mtl Gustav Oskar Johansson 20
1:7 3/64 mtl Karl Oskar Johansson 8
1:9 3/128 mtl Gustav Oskar Johansson (se 1:6) 5
1:10 3/128 mtl Karl Oskar Johansson (se 1:7) 5
1:11 13/128 mtl Hedvig Johansson 24
1:12 13/256 mtl Gustav Jonsson 10
1:13 13/256 mtl 11
SÄNNERYD Stora 112 mtl sk
2.3 1/6 mtl Emil Andersson 41
2:4 1/12 mtl Helmer Jonsson 20
2:5 1/8 mtl Gustaf Karlsson 30
2:6 1/8 mtl Marin Jansson 32
SÖRAN 1/4 mtl sk
1:1 1/4 mtl Verner Elgemark 102
TORSBO 1/4 mtl sk
1:2 1/8 mtl Richard Fredin 43
Oskar Pettersson
1:3 1/16 mtl Samuel Jonsson 18
1:4 1/20 mtl Nils Andersson 12
1:5 1/80 mtl Erik Andersson, Kyrkeskogen 5
VADENE 112 mtl sk
1:3 1/8 mtl Bertil Pettersson 35
1:4 1/16 mtl Henry Johansson m.fl. 15
1:6 1/32 mtl " " 6
1:7 1/64 mtl Helmer Johansson, Munkebo 3
1:8 1 64 mtl " " " 4
1:9 1/16 mtl Ossian Jansson 19
1:11 1/16 mtl Axel Fredin m.fl. 20
1:12 1/25 mtl Henry Johansson 4
1:14 3/100 mtl Holger Möller,Löpareskogen 10
1:15 3/200 mtl Gunnar Thilén, Värnamo 10
B. T o r p b a c k s t u g o r o c h l ä g e n h e t e r
(utanför stationsssamhället)
1863 1951 Anm.
BAGGEDAMMEN
81 Sandstugan - +
BJÖRKÅSEN
Jonsberg + -
Junghagen + -
Berget - +
110 Hedsmossen - +
DANNEMARKA
8 Backen + +
3 Broholm el +
3 Järnabron + =Broholm
Broängen + -
16 Dalen + -
6 Flytteryd + +
7 Hultet + +
1 Kilen + +
2 Kullängen + -
17 Lugnet + -
1 Nybygget + + =Kilen
5 Svensbo + +
13 Toves + -
9 Vasängen + -
82 Sörtorpet - +
EKÅSEN
83 Lyckan - +
GUNNARSTORP
49 Måsten ST + +
124 Sandbacken + +
72 Sandstugan + +
18 Sörgärldet + +
85 Tegelbruket - +
86 Småskolan - +
87 Nydal - +
125 Gunnarsbo - +
HAMRUM BROGÅRDEN
91 Granvik - +
Janstorp + -
66 Krogen + -
20 Smedstorp + +
51 Stakebo ST + +
67 Kartängen + -
68 Tångabråten + -
65 Karthaga kvarn - +
88 Rosenlund - +
126 Brog.kvarn o.såg + -
65 Kraftstationen - +
1863 1951 Anm.
HAMRUM LILLEGÅRDEN
63 Hästhagen + -
Karlstorp + -
64 Snickaretorp + +
62 Tången + -
55 Ulricsdal + + I K:a samh.
90 Björkelund - +
89 Fridhem - +
HAMRUM KORSGÅRDEN
52 Fahlbostorp ST + -
3 Stenkullen + + I K:a samh.
56 Rusarp + - I K:a samh.
61 Sandledet + -
93 Backafors - +
HAMRUM KVARNGÅRDEN
60 Ängen + -
127 Kvarn o. såg + +
KARSTORP
58 Björnängen + -
119 Brotorpet + +
118 Broängen + -
80 Karlstorp + -
70 Lerbacken + -
103 Lugnet + -
Nybygget + -
117 Nyttorp + - =Nyskog
116 Nyhemman - +
128 Backen - +
94 Alaström - +
95 Myrås - +
KISASTRÖMs kvarn + +
LEDSÄNG
KLINTEN
KOPPARKULLEN
Johannelund + -
120 Kullahagen + -
96 Sofielund - +
KORSBERGA STOMMEN
129 Kålabråten + - arr.
bost.
1863 1951 Anm.
50 Måsten ST + +
48 Nybro + +
124 Sandbacken + +
19 Skolan m. bost. + +
19 Skollärarbost. - +
97 Ängatorpet - - Fanns
98 Prästgård - + 1900
KYRKESKOGEN
78 Enebacken + -
LARSKULLEN
LIDEN
LÖPARESKOGEN
Björkelund + -
MOSSEN
MUNKEBO
29 Dammen + +
28 Jansbo + -
23 Kohagen + +
111 Nyttorp + -
32 Prästtorpet + - P-hagen
24 Ryd, St. + -
25 Ryd, L:a + -
27 Svensbo + -
30 Vrån + -
26 Åsen + -
31 Ängabacken + -
99 Granhagen - +
MÖLEBO
74 Lövåsen + +
69 Stenåsen + +
15 Soldattorp + -
121 Stenslund - +
100 Småskolan - +
RUDERNA
RÖDESAND
75 Björkelund + +
Stallebron + -
112 Pettersborg - +
113 Abrahamstorp - +
114 Gustafsberg - +
Dalen - +
SOLBERGA, STORA
Hultet + -
Källestugan + -
102 Motorpet + - Mohagen
41 Myran ST + -
Skogshult + -
77 Stallebrunn + +
1863 1951 Anm.
Stenåsen + -
130 Nolhagen +
SOLBERGA, LILLA
37 Lerkan + +
39 Oxhagen, St. + -
38 Oxhagen, L:a + -
40 Rytterås + +
36 Ylan + +
STALLERHULT, St.
STENBACKEN
STENBOLET
Hagen + -
Ruderna + -
104 Lillstugan - +
STYRSHULT
44 Ammetorp + + Amundtorp
42 Brunfall + +
43 Jacobstorp + - J-hemmet
45 Källebotorp + +
46 Soldatbost. ST + -
47 Lund + -
105 Anhalt(sstation) - +
131 Lövelund - +
SÄNNERYD, L:a
76 Mogrenstorpet + -
13 Sunnarstorp ST + -
106 Småskolan - - Fanns
1876-1941
SÖRAN
34 Gubbängen + -
35 Karlsberg + -
33 Korgatorp + +
115 Nybygget + -
132 Skackan + -
103 Lugnet - +
107 Hagalund - +
TORSBO
14 Torsbotorp + -
VADENE
Björkebacken + -
21 Dammen ST + -
Hedsmossen + -
Ljungstorp + -
Marieberg + -
123 Ruderna + -
122 Åsebacken + -
22 Åsen + +
109 Rosenlund - +
108 Björkvi - +
ÄLMEDALEN E-dalen
Förklaringar till kartorna sid. 5556 över torp och backstugor.
1. Kartan sid. 55.
I Del I sid. 10 finns motsvarande karta, här något modifierad. - De torp och backstugor, som vid den bokens tryckning 1975 voro kända och markerade på kartan har där utmärkts med nr 1 - 80.
2. Kartan sid. 56.
De torp och backstugor, som tillkommit under perioden 18631951, ha här upptagits, om deras lägen voro kända vid tiden för denna boks tryckning 1976. - Likaså ha upptagits i förra boken angivna torp och backstugor, vars lägen då icke voro kända men som är det nu. - På kartan har de, oavsett om de tillhört den första eller andra. kategorin, utmärkts med nr 81 - 132.
Fortfarande finns som synes ställen, som vi icke vet, var de legat men med benägen medverkan av intresserade läsare av denna boken kanske förteckningarna kan bli mera fullständiga.
På kartorna sid. 55-56 äro ej hemmanens namn utsatta, varför hänvisas till kartan i början av boken.
C. Korsberga stations samhälleFastigheter i Korsberga stationssamhälle 31.12.1951.
Kol. 1 = antal boende. Kol. 2 = ungefärligt byggnadsår. Kol. 3 = äldre fastighetsbeteckning och anmärkningar.
Nuv. beteck-ning Namn på fastighet. Ägare 1 2 3
Avsöndringar/av styckningar från Hamrum Kvarneg. (H:3)
3:7 Stugan f. jordbruksarbetaren Axel Bogren 1 1870-t Hus å 3:7
3:10 Andelsmejeri K:a Andelsmejeriförening 4 1910
3:11 Furubo Olga Johansson 1 1920-t Hus å 3:7
3:18 Stenbacken murararb.Johan Emil Morells dödsbo 4 1910-t
3:19 Österhög lantbrukaren Karl Henning Johansson 2 1900-t
3:20 Sandkullen fiskhandlare J.David Andersson 6 1900-t
3:21 Skogslund verkstadsarb. Sven Erik Liberg 4 1897
3:24 Skogsdalen f.byggmästaren Johan Emil Rundberg 4 1910-t
3:25 Ersbo omnibusäg.Gustaf Emanuel Jansson 2 1890-t
3:26 Solkullen 1 Augusta Vilhelmina Larsson Axvall 9 1890-t
3:27 Karlsro f.banv.Karl R.F.Grens dödsbo 2 1914
3:29 Järnvägsstationen Hjo-Stenstorps järnväg 5 1873
3:32 Mariedal rep.Rikard Lage Tengbert 7 1910-t
3:33 Hildesberg f.skogsarb.Johan Viktor Liberg 3 1900-t
3:37 Viborg Margareta Viktoria Andersson, St.Solberga 3 1870-t
3:38 Sandkullen 2 f.lärarinnan Tekla L.Arvidsson 3 1870-t
3:39 Furulund smedmäst.Karl Albert Nordkvist 6 19101920 2 hus
3:41 Persdal åg.äg.Bertil G.K. Tengbert 4 1920-t
3:42 Missionshuset K:a Missionsförsamling - 1880-t
3:43 Marieberg handl.Karl Martin Karlsson 3 1931
3:44 Skogshult f.kyrkväkt.Carl A.Johansson 2 1900-t
3:45 Lyckebo chauff.Sixten O.G.Johansson 2 1924
3:47 Skogsbo f.lantbr.Gustaf Linus Andersson m.fl. ägare 8 1930-t
3:50 Elimkapellet Elimförsamlingen, Hjo 4 1930-t
3:51 Furudal rörledn.mont.Gunnar E. Johansson 3 1940-t
3:52 Furudal 2 f.banv.Karl R.F. Gren - 1900-t
3:53 Marianneborg bag. mäst.K.E. Helmer 4 1940-t
3:54 Kooperativa (filial) Hjo Kooperativa handelsförening - 1940-t
3:55 Parkvillan tandl. Nils G.A. Rönnerman, Skövde 1 1940-t
3:58 Björkestorp f. söm. Karolina K. Frölander 2 1870-t
3:59 Sandhem länsskogv. Gunnar O.S. Dahlström 1 1890-t H3:23
3:61 Backen Vera Elisabet Friberg m. fl. ägare 3 1890-t hus å 3:7
3:64 Johanstorp Anna Olivia Ström, Gävle 1 1880-t hus å 3:7
9:1 Sofielund taxiäg. Harry S.O. Johansson 4 1880-t H3:28
Avsöndringar/avstyckningar från Hamrum Lillegården (H:4)
4:2 Ulriksdal Beda M. Boströms dödsbo 4 1880-t 2 hus
4 1936
Nuv. beteck-ning Namn på fastigh. Ägare 1 2 3
Avsöndringar/avstyckningar från Hamrum Korsgården (H:6)
6:10 Gärdhem f. lär. Elin Jansson m. fl. ägare 2 1920-t
6:11 Karlslund f. vägarbetaren Karl Viktor Öberg 2 1930-t
6:12 Anneberg tegelbr.arb. Sven Martin Friberg 2 1930-t
6:13 Tallbacken trafikbiläg. Sven Gösta Johansson 5 1950
6:14 Åkershill Nils Klasson 2 1940-t
8:1 Hallåsen 1 mur.mästare S. Linus Johansson 5 1910-t H6:8
1 mtl Korsberga Stommen
Komministerbostaden Fröjereds pastorat 4 1860-t
Arrendatorsbostaden Fröjereds pastorat 6 2 hus
5
Avsöndringar/avstyckningar från Korsberga Stommen (KS:1)
1:3 Vilan trafikbiläg J. Matteus (Mats) Jansson 4 1880-t
1:6 Solvik byggm. Nils Gustaf Svensson 4 1930-t
1:8 Björkvik teggelbr.arb. Gustav Adolf Hammarström 3 1920-t
1:9 Källedal f. lantbr. kommunalnämndsordf. Artur Lindgren 7 1920-t
1:10 Sandvik skräddarmäst. J. T. Gilbert Svärd 4 1920-t
1:12 Klarebo f.trikåstick. M Elvira Laandqvist 1 1870-t
1:13 Sveaborg tegelbr.arb. Markus Levi Karlsson 3 1900-t
1:14 Hagen tegelbr.arb. Lennart G. A. Gustafsson 5 1920-t
1:15 Frideborg div.handl. Gunnar H. F. Olsson 3 1880-t
1:16 Åkershäll K:a Andelsmejeriförening 1 1930-t hus å 1:2
1:17 Rosenlund byggn.sn K. G. Helge Nilsson 4 1930-t hus å 1:2
1:18 Folkskolan Gamla skolhuset. Lärarbost. Korsberga kommun 13 1840-t1870-t KS 1:2
1:28 Ålderdomshem Korsberga kommun 5 1898
Avsöndringar/avstyckningar från Torsviksborg (T:1)Fastigheten bildad 1902 av mark från 1/2 mtl Hamrum Korsgården H6:2 och från 3/32 mtl Hamrum Kvarnegården H3:3
1.1 Torsviksborg passtor Karl Widmark, Motala 5 1870-t
1:2 Lillängen tegelbr.arb. G. Alf Landqvist 2 1870-t Jv.tomt.1
1:3 Jv. tomten 2 f tegelbr.arb. Oskar Alfred Valström 2 1914
1:4 Solkullen 2 chark.handl. K. J. Ejnar Boström 1915
1:5 Johannedal söm. A. Maria Johansson 2 1890-t
1:6 Strömsborg tegelbruksarbetaren Mats Enar Yngve Gustafsson, Björkåsen 6 1900-t
1:9 Solkullen 3 f. lantbr. Karl Johan Bengtsson 2 1920-t
1:10 Stensborg möbelsn. Georg N. Carlén 2 1920-t
1:11 Solbacka f. agronom Lars Johan Kyhlberg 2 1920-t
1:12 Erslunda trafikbiläg. Esse W. Jansson 4 1940
1:13 Stenkullen Gertrud A. C. Johansson 1 1860-t
Summa 225 personer
Medverkande ovanstående tabell Einar Boström och Harry Johansson.
Teckenförklaringar till kartan över Korsberga stationssamhälle 1951 (nästa sida)
3=H:3 (Hamrum Kvarnegården)
4=H:4 (Hamrum Lillegården)
6=H:6 (Hamrum Korsgården - L:a Hamrum)
8=H:8 (Hamrum Kvarnegården)
9=H:9 (Hamrum Kvarnegården)
1=T:1 (Torsviksborg) för fastigheter norr om landsvägen Hjo-Korsberga-Fridene.
1=KS:1 (Korsberga Stommen) för fastigheter väster om landsvägen Hjo-Tidaholm
Se i övrigt tabellen.
(BILD)
K o r s b e r g a s t a t i o n s s a m h ä l l e .
Ökningen av antalet bostadshus under åren 1900 - 50 utgör i medeltal 9 hus/10-årsperiod
D. N ä r i n g s 1 i v
Jordbruket
Jordbruket har varit modernäringen i vidaste bemärkelse under tidsperioden 18631951. Gårdarnas storlek har varit dels större enheter och dels mindre familjejordbruk och någon väsentlig sammanslagning eller rationalisering har ej förekommit. I slutet på 1800-talet skedde en obetydlig nyodling, mest tidigare betade ängar utefter vattendragen.
Jordmånen består till övervägande delen av mjälablandad lättlera s.k. Kåkindslera, icke alltid så lättbrukad med den tidens redskap. Utefter Hökensås finnes sandjord som varit mer lättbearbetad.
Dräneringen bestod av öppna diken och tätt med små plogtegar. Det är anmärkningsvärt att en del täckdikning med tegelrör förekom redaan i slutet på 1800-talet och initiativtagare var C.W. Muhr på Munkebo. Rören var av grovt material men med bara 1 tums hål och tillverkade på orten. Intresset för systematisk täckdikning avstannade sedan och först omkring 1925 skedde den första verkliga täckdikningen på Stora Hamrum. Det tunga arbetet med landgrävning har säkert varit den avskräckande orsaken.
Växtföljden var starkt bunden och var 7- eller 8-årig. Träda, höstsäd, 3 á 4 vallar, 1 á 2 års vårsäd. Råg var den dominerande höstsäden och havre mest odlad vårsäd. En stor odling av klöverfrö har förekommit och särskilt Styrshult hade en erkänt god stam, som hävdade sig på olika fröutställningar. Under sista kriget och något efter 1945 odlades betydande arealer med oljelin, som visade sig gå bra på leran. Rotfrukter till djuren odlades allmänt fram till 1950-talet men avtog hastigt såsom varande alltför arbetskrävande. Potatis till husbehov var en stående gröda.
Konstgödselanvändningen var fram till 1950-talet mycket sparsam då däremot kalkning av trädorna gjordes regelbundet.
Ett ogräs, som var en mycket förekommande plåga i synnerhet i 1:a årsvallarna,var Sommargyllen, allmänt kallad för "Gula Rosor". Tack vare en övergång till insådd av vallen i vårsäd decimerades beståndet.
Höskörden stackades allmänt på gårdarna och först omkring 1925 blev hässjning mer vanlig. Höstsäden hängdes på stakar då däremot havren oftast stukades i skyl. 1938 gjordes en intensiv propaganda för ensilering enligt A.I.V.-metoden men intresset svalnade efter kort tid.
Djurhållning förekom allmänt på alla enheter. Mjölkproduktion var vanligast och bidrog mest till de knappa kontantinkomster jordbruket då rörde sig med. Under större delen av 1800-talet var oxar dragkraften i jordbruket och hästarna kom först mer allmänt in på 1900-talet. Svin, får och fjäderfä fanns allmänt men aldrig i stora mängder.
Kand nötkreaturen var sjukdomarna tuberkulos och smittsam kastning vanliga men en intensiv bekämpning sättes in på 1940-talets senare del. Omkring 1950 var sundhetstillståndet gott och sjukdomarna i det närmaste borta.
En gängse sed före 1930 var att nötkreaturen skulle tas in om nätterna sommartid och då en jordbrukare lät sina mjälkkor gå ute blev det fråga om anmälan för djurplågeri.
Arbetskraften utgjordes till stor del av den egna familjen men på de större gårdarna var torparna med dagsverksskyldighet vanligt förekommande. Statsystemet förekom även fram till mitten på 1940-talet och många hade ogifta drängar och pigor i sin tjänst.
Elektrisk ström kom till bygden mer allmänt 1918 men utbyggnad skedde fram till 1935 då så gott som alla gårdar hade elektrisk energi. I och med att man hade el.kraft, gröpade man hemma på gården sin foderspannmål, då däremot brödspannmålen fortfarande maldes i kvarnarna. 1916 köptes gemensamt av Munkebo, Söran och Styrshult en spannmålskross, vilken Styrshult senare övertog. Under senaste kriget anskaffades gemensamt en maskin för kapning och klyvning av gengasved och denna maskin ambulerade bland traktorägarna.
Av intresse är att följa hur mekaniseringen fortskridit inom socknens jordbruk. Mjölkmaskiner började användas i slutet av 1920talet på de större gårdarna. År 1862 tycks tröskslagorna börjat tystna på de större gårdarna. I ett brandförsäkringsbrev av 1840 fanns på Karstorp "tröskverk och körhus av vanlig konstruktion" och omnämnes att vid en brandsyn på Styrshult 1860 även fanns körhus och tröskverk. På Karstorp användes 1900 vattenkraft vid tröskning. C.F. Rittfelt, Blikstorp hade omkring 1910 en ångmaskin till utlåning och bl.a. Munkebo och Dannemarka använde sig av densamma. 1916 användes en tändkulemotor på Styrshult som dragkraft vid tröskning. Från slutet av 1800-talet finnes följande uppgift av Carl von Strokirch (C.v.S.): "Vid denna tid kom en Grosshandlare Larsson och demonstrerade en ny självavläggande skördemaskin samt en radsåningsmaskin från en firma i Amerika, vilken han hade agenturen för. Uppvisningen skedde på Stora Hamrum. Den förra kostade 700:- och den andra 300:- Fredrik Norling på Munkebo köpte en av vardera sorten och betalade med 1.000:-." Maskinerna fick väl ej tillräcklig tillsyn och fungerade ej tillfredsställande varför de snart blev undansatta. Såmaskiner kom i bruk rätt allmänt omkring 1905. På Styrshult kom den först 1911 vilket ansågs sent.
Slåttermaskiner och hjulräfsor fanns rätt allmänt i mitten av 1890-talet. Den första självbindaren i socknen fanns på Styrshult 1904. Det var då en sällsynt maskin och väckte stor uppmärksamhet. Det har berättats att "baronen på Kavlås och greven på Vreten" var på Styrshult och beskådade denna märkliga maskin.
Den första traktorn i socknen inköptes 1922 (Fordson) av Nils Sahlström på Munkebo och det var full folkvandring för att beskåda undret. 1939 fanns i socknen 9 st traktorer. Av större maskiner kan nämnas att 1946 kom de första skördetröskorna till Munkebo och Nya Karstorp. 1951 hade antalet ökat till 5 stycken.
Antal husdjur i Korsberga_18661951. År Hästar Oxar Tjurar Kor Ungdjur Får Svin Höns 1866 70 215 8 45O 184 520 113 1870 69 236 8 373 78 443 47 1875 51 265 9 508 200 498 73 432 1880 58 245 9 523 204 462 68 552 1885 84 228 17 655 223 566 171 - 1890 108 260 20 710 420 310 150 - 1895 123 280 15 710 460 300 500 - 1900 110 100 20 750 150 210 450 - 1905 158 78 14 658 275 229 225 1539 1910 225 26 25 680 300 130 250 1600 1919 260 53 10 581 257 438 234 2149 1927 194 22 20 604 401 121 445 2930 1932 232 14 18 737 409 89 442 3444 1937 234 11 15 750 456 47 409 2887 1944 220 6 20 704 463 42 287 2426 1951 134 - 9 534 341 6 327 3077
C.G. Indebetou Industrier
A. Tegelbruk
1. Det äldsta kända tegelbruket i Korsberga är Karstorps tegelbruk, som var beläget rätt nära huvudbyggnaden på gården. Lergropar erinrar om, var det legat. Det finns första gången omnämnt i en mantalslängd från 1781. Sin storhetstid tycks det ha haft omkring mitten av 1800talet, då det producerades omkring 40.000 murtegel och 20.000 taktegel pr år. Antalet anställda tegelslagare var bara 1 - 2, resten av arbetet utfördes av gårdens drängar och torpare. Inför restaureringen av Korsberga kyrka på 1850-talet hade man i förväg inköpt taktegel från Karstorp. Teglet blev dock ej pålagt, eftersom man var tveksam om takstolarna skulle kunna hålla tyngden av ett tegeltak. Tegelbruket nedlades förmodligen omkr. 1870.
Övriga äldre, nu nedlagda bruk, fanns på Munkebo och St. Hamrum.
2. Tegelbruket på Munkebo tillkom på den driftige C.V. Muhrs tid (18551874). Det finns upptaget i källor från 1860talet. Det låg c:a 100 m NV om huvudbyggnaden, och rester av tegelugnen finns kvar. Huvudsakligen gjordes tegelrör. 1866 tillverkades t.ex. 46.000 rör men bara 10.000 murtegel. Den damm, som finns intill, täcker antagligen lergroparna. Tegelrören voro mycket tjocka i jämförelse med de dräneringsrör av tegel, som vi ha varit vana att se. Man använde liksom i Karstorp kreatur som drivkraft. Antalet anställda var tydligen något större än i Karstorp.
3. Tegelbruket på St. Hamrums ägor vet man inte så mycket om. Det fanns i slutet av 1870talet och är upptaget i beskrivningen till 1880 års ekonomiska karta samt även angivet på kartan. Det låg strax norr om nuvarande Kvarnegårdens såg. Eftersom det inte är upptaget i 5-årsberättelsernas näringsstatistik, var det sannolikt av liten omfattning.
4. Så mycket större var då Korsberga Tegelbruk. Enligt E. Juhlin: Tegelbruken i Skaraborgs län, grundades bruket redan på 1850talet av Anders Johan Leijon. Eftersom denne Leijon var född 1848 och kom till L:a Solberga som arrendator omkr. 1870 är det väl mycket sannolikt att bruket anlades först i början av 1870talet. Enligt C.v.S. köpte denne Leijon, som f.ö. gifte sig med äldsta dottern, (Josefina Bohlin), på L:a Solberga, ett litet jordområde vid Lillån med god tegellera, skaffade sig en förstklassig tegelmaskin, som han monterade upp och först körde med hästvandring. Som detta gick for långsamt köpte han sig en gammal lokomobil, uppförde tegelbruksbyggnad, där han monterade upp tegelmaskinen jämte en fullbladig såg. Han experimenterade med att framställa starkt värmeisolerande tegel genom inblandning med sågspån. Senare lät han bygga en förstklassig ringugn för tegelbränning. Denna kostade mycket pengar, som han lånade med J.Gabrielsson i Spännefalla som borgensman, men räntorna steg och han kunde inte klara ekonomin utan gjorde konkurs. Borgensmannen fick övertaga det hela och som delägare fanns en tid godsägare Millqvist på Svartarp, Åsle socken, (måg på Söran) och handlare 0. Andersson i Värsås. Leijon lämnade Korsberga 1883 och flyttade till Söderbärke, där han blev föreståndare för ett stort tegelbruk. Han ansågs vara en mycket duktig fackman. Efter Leijon sköttes bruket av Nathanael Gabrielsson som förvaltare. En son till denne är den kände industrimannen Assar Gabrielsson, Volvos grundare. Han föddes 1891 under familjens Korsbergatid. Bruket gick emellertid dåligt och 1895 såldes det till J.L. Thilén i Korsberga för en billig penning, enligt uppgift 15.000 kr. Bruket brann snart upp men återuppbyggdes omedelbart. Som föreståndare för bruket verkade nu C.J. Ström, svåger till J.L.Thiién.
Produktionen bestod mest av murtegel, taktegel och dräneringsrör och dessa produkter fick ett allt större anseende. Bl.a. fick bruket guldmedalj vid en utställning 1910. Tegelleveranserna steg. Man levererade t.ex. tegel till kasernbyggnaderna i Skövde.
Statistik:
1882 23 arbetare + 1 tegelmästare 827.000tegel pr år 1895 500.000 0 0 0 1900 1.400.000 0 n 0 1913 4.000.000 0 0 " 1946 40 man 4.100.000 0 0 0
varav 2 miljoner murtegel, 2 miljoner tegelrör och 100.000 taktegel.
Bruket var i drift 1951 och hade då som föreståndare tegelmästaren Carl Sundström, en framstående fackman. Ägare var Korsberga Tegelbruks AB, vars chef var Gunnar Thilén i Värnamo, son till J.L. Thilén.
B. Stråhylsfabrik
Omkring 1885 påbörjade J.L. Thilén en tillverkning av s.k. stråhylsor. Dessa voro gjorda av halm och var ett slags fodral till buteljer. Fabriksbyggnaden var en större lada belägen invid järnvägen norr om stationen. Man fick medalj för sin fabrikation vid utställning i Göteborg 1887 och som mest tillverkades c:a 2 miljoner hylsor pr år. Efterfrågan var således stor och till och med export förekom. Antalet anställda var litet. Man använde sig mest av kvinnlig arbetskraft men även av skolbarn. I ett kyrkostämmoprotokoll 20.10.1886 heter det: "En stråhylsfabrik anmäles förekomma vid Korsberga station, där skolbarn arbeta. Detta har medfört försummad skolgång, varför skolrådsledamöterna skulle tillsäga föreståndaren att icke använda skolbarn de dagar, de skola vara i skolan samt att se till, att barnens hälsa ej äventyras". Fabriken lades ner omkring 1905.
C. Mejerier
I. Gårdsmejerier
Fram till slutet av 1800talet voro nästan alla industrier på landsbygden antingen knutna till herrgårdarna eller belägna vid bäckar, åar och floder, där man kunde utnyttja vattenkraften.
Typiska för dessa landsbygdsindustrier i äldre tider var de s.k. gårdsmejerierna. I Korsberga fanns sådana på nästan samtliga större gårdar. Uppgifter om dessa äro synnerligen knapphändiga men här nedan följer en del.
1. Söran gammalt gårdsmejeri. 1888 drevs det tillsammans med St. Hamrums mejeri av Vretens Nya Mejeri AB. 1895 hade mejeriet 70 leverantörer. Tillverkning: 21.037 kg smör och 3.288 kg skumost. Efter Fr. Svenssons död 1897 inköptes Söran av mejeristen Jönsson, som säkerligen också bedrev mejerirörelse. Han gjorde konkurs efter något år och Söran inköptes 1900 av handlanden J.L. Thilén, som drev mejeriet några år, varefter det nedlades. Mejeriet omnämnes i Hushållningssällskapets kalender 1903 men ej i 1913 års kalender.
2. Munkebo också gammalt mejeri, som under Muhrs tid 185574 utvecklades till ett välkänt ostmejeri. Fanns också under F. Norlings tid (18751910) men nedlades 1910, då han sålde Munkebo. Tillverkningen under de senare åren var c:a 10.000 kg ost + messmör.
3. Hamrums mejeri, gårdsmejeri för St. Hamrums gård. Se uppg. under Söran. Ej omnämnd i 1903 års kalender, varför det då säkerligen var nedlagt.
4. Styrshults mejeri. gammalt mejeri som fanns under J.C. von Strokirchs tid på Styrshult (18561899). Ej omnämnt i 1903 års kalander, varför det då säkerligen var nedlagt.
II. Då J.L. Thilén nedlade mejeriet på Söran, lät han bygga ett mejeri i Korsberga stationssamhälle på hörntomten, där landsvägarna till Tidaholm och Hjo möttes. (nu fast. Hamrum 3:25 Ersbo). Tydligen drev han icke själv mejeriet utan hyrde ut det till ett mejeribolag från MellanSverige, i dagligt tal kallat Mälarbolaget. Det ägde bestånd till 1910, då det nedlades, säkerligen beroende på att i november det året startades Andelsmejeriet i Korsberga och det fanns icke utrymme för 2 mejerier. Disponenten de sista åren hette Erik Friman från Eskilstuna.
III. Korsberga Andelsmejeri
Andelsmejeriets historia kan man följa i protokoll från stämmor och styrelsemöten. Det första protokollet är från ett sammanträde i Korsberga folkskola den 26.11.1909 då föreningen bildades och stadgar fastställdes.
Det sista protokollet är från ett styrelsemöte den 14.9.1966 då styrelsen godkände att den sista kvantiteten mjölk i överenskommelse med Mjölkcentralen överfördes till Tidaholms mejeri och driften därmed nedlades vid Korsberga andelsmejeri. Några funna tidningsurklipp från lokalpress och jordbrukets tidningar kan också ge bilder från verksamheten.
Föreningens bildande och start av verksamheten.
Andelsmejeriföreningen Korsberga bildades den 26.11. 1909 vid ett sammanträde "med de personer inom Fröjereds pastorat som hade antecknat sig för bildandet af ett gemensamt andelsmejeri."
Ordförande vid detta möte var Rickard Linde, Hamrum. Man var enig om att mejeriföreningen skulle omfatta Fröjereds pastorat, stadgar antogs och den första styrelsen valdes. Denna bestod av R. Linde, Hamrum (ordf.); C.B. Friberg, Hamrum; F.A. Jonsson, Styrshult; L.J. Lindgren, Sänneryd; C.F. Rittfeldt; 0. Settervall, Stommen och G. Åberg, Sörgården Fridene.
Föreningen fick 71 medlemmar och innan årsskiftet tecknades andelar för 700 kor vilket var 100 kor än som enligt stadgarna fordrades för att föreningen skulle vara konstituerad och träda i verksamhet.
Under vintern och våren 1910 var det tätt mellan stämmor och styrelsemöten. Efter vissa problem kunde en tomt i närheten av Korsberga järnvägsstation köpas av C.G. Setterberg, Hamrum och kontraktet skrevs den 16.3. En brunn borrades. Ritningar och kostnadsförslag utfördes av Axel Jonsson, Styrshult. Anbud på mejeriet infordrades. Dessa låg mellan 12.500 och 17.300 kronor. Efter vissa problem med den avsedde byggmästaren beslutade styrelsen att själva uppföra mejeriet och A. Jonsson åtog sig att leda arbetet.
Styrelsen planerade vid dessa möten inköp av mejeriinventarier. Priset för dessa bestämdes till att ej få överstiga 2.500 kr. Till detta pris kunde genom Nilssons i Broholm begagnade inventarier inköpas från Tvååker som därefter renoverades av honom. Inköp av ångpanna och ångmaskin och kompletterande mejerimaskiner gjordes separat under juli månad. Pengar lånades från bank och privatpersoner.
Vidare hade styrelsen att anställa maskinist och mejerska och ordna uppgörelse om mjölkskjutsar.
År 1910 måste ha varit ett mycket verksamt år. Den 1.11.1910 och driften kunde programenligt upptagas.
Utveckling
Hur utvecklingen sedan blev vad gäller antalet leverantörer, invägd mjölkmängd och mjölkpris speglas i efterföljande tabell.
Korsberga andelsmejeri.
År Antal leverantörer Mjölkmängd kg/dag Fetthalt Mjölkpris öre/kg
1910 1) 90 2.600 3,3% 7,4 1920 108 2.500 3,0% 22,9 1930 149 4.700 3,2% 9,2 1940 244 9.900 3,4% 14,2 1950 296 15.600 3,6% 25,9 1) Omfattar endast mejeriets två första driftsmånader.
Inte utan problem
Naturligtvis fick man som i andra företag då och då problem med den mekaniska utrustningen och krav på att modernisera och anpassa den till ökade krav och förändrade mjölkmängder.
Att utvecklingen ibland kunde pocka på drastiska lösningar framgår bl.a. av ett styrelseprotokoll från 1913. Då har styrelsen tre förslag att ta ställning till för att kunna ge ett bättre mjölkpris. Dessa var 1. ökad ystning; 2. utarrendering av mejeriet; 3. försäljning av mejeriet.
Även 1923 finns förslag uppe om försäljning eller utarrendering vilket då avslås av föreningsstämman.
I ett protokoll från 1914 omnämns att smörexporten stoppas p.g.a. kriget vilket kommer att leda till lägre smörpriser. Från detta år nämns också svårigheter med likviditeten och att nya lån måste tas.
Protokoll från 1924 berättar om verkligt olustiga problem att ordnas upp av styrelsen. Då har mejeristen avvikit och 5.000 kr fattas i kassan. Ordföranden A. Jonsson valdes att ta hand om drift och affärer tills vidare.
Ungefär 10 år senare upptäcks åter igen en förskingring av mejerikassan och ordföranden utses åter igen till att ta hand om kassan och sköta bokföring och mejeriets affärer.
Varierande mjölkpriser
Under första världskriget och åren närmast därefter ändrades mjölkpriset snabbt. Mjölkpriset är inte konsekvent redovisat i protokollen men 1915 nämns ett mjölkpris på 8,5 öre pr kg, 1917 är det uppe i 18 öre, 1918 i 26 öre och i maj 1919 är mjölkpriset 31 öre pr kg levererad mjölk. År 1922 har priset åter sjunkit och man kalkylerar med att gå ned till 8 öre pr kg, vilket i så fall enligt protokollet kommer att innebära att skummjölkspriset till leverantörerna sänks från 2 till 1 öre pr kg. Under 1933 anges mjölkpriset till 6,4 öre vilket är det lägsta priset som angetts i protokollen. Ar 1938 är priset 12,4 öre och under 1940talet steg mjölkpriset från c:a 18 öre till 27 öre.
Diverse händelser
Osttillverkningen påbörjas 1913. Ombyggnad av smörrum och byte till större maskiner 1938. Fastigheten Åkershäll inköps för 8.500 kr. 1939. Karthagens mejeri övertas tillsammans med SMR 1940. Ordföranden utsågs ätt fara till militärförläggningen i Lysekil för att skriva köpekontrakt med förre ägaren Falk. En omfattande tillbyggnad av mejeriet sker 1942 för att öka ystningen. Sommarleveranserna av mjölk till SMR i Götene påbörjas 1946. Olofstorps mejeri i Fröjered övertas 1949 tillsammans med Mejeriförbundet. Detta mejeri har då en dagsinvägning på i medeltal c:a 2.000 1 pr dag. Smörtillverkningen läggs ned 1950 då smörkärnan är slut. Grädden levereras i stället till Götene.
(Anm: Den 1.11.1965 överlåts driften vid Korsberga mejeri till Mjölkcentralen och den 1.11.1966 upphör driften vid Korsberga andelsmejeri.)
Fyra ordföranden
1909 1910 R. Linde, Hamrum. 1910 1915 F.A. Jonsson, Styrshult 1915 1959 A. Jonsson, Styrshult 1959 1966 V. Elgemark, Söran
Föreståndare 1951
Mejeristen Ivan Ahlqvist
Tidningsurklipp
En artikel i en lantbrukstidning från september 1942 redogör bl.a. för den omfattande tillbyggnad och modernisering som då gjordes för ostproduktion. I artikeln nämns också att Korsberga mejeriförening är en av de äldsta i länet och man avslutar artikeln med att "Korsberga mejeriförening är ett företag, som föreningsrörelsen kan vara stolt över".
I ett annat tidningsurklipp från en lantbrukstidning från november 1947 under rubriken "Västsvenska mejerier" berättar man om Korsberga andelsmejeri och dess verksamhet som sträcker sig in i sex socknar. Mejeriet har varit med om mejeriorganisationens genombrottsår och man har solidariskt ställt upp när länets mejeriförbund bildades 1932 och när Riksost bildades c:a 10 år senare. Vidare berättas i artikeln: "Den som under några år följt och bevistat de varje höst återkommande utställningarna av mejeriprodukter i Skara har ej kunnat undgå att lägga märke till namnet Korsberga andelsmejeri. I höstas återfanns det som vanligt med förnämlig placering på prislistan. Tre produktprov hade mejeriet vid senaste smör- och ostutställningen. Det var smör, Herrgårdsost och Sweciaost. Samtliga tre belönades med hederspris. Smörprovet var för övrigt bland dem som kom upp i högsta poängtal." Göran Jonsson.
D. Lervarufabrik
I ett nedlagt spannmålsmagasin vid järnvägsövergången på Tidaholmsvägen började man på 1920-talets början att tillverka blomkrukor och annat lergods. I dagligt tal användes ordet "Pottefabriken". Fabrikationen startades av Eric Öhlander, en svärson till J.L. Thilén. Tillverkningen lades ner omkr. 1940, då man på tomten skulle bygga Kooperativa handelsföreningens filial.
E. Cementvarufabrik
för tillverkning av cementblock fanns 1946 - 1951 i Kisaströms nedlagda kvarn. Ägare: Ejnar Boström, Esse Jansson och Billy Widmark.
F. Kvarnar
Sedan långt tillbaka i tiden har det funnits kvarnar i socknen, belägna vid vattendragen, men det finns även uppgift om att en väderkvarn har funnits vid Dannemarka. I Thengbloms beskrivning 1754 står det: "Det fanns en mjöl- och sågkvarn vid Tidan på säteriet Hambrum (sedermera kallad Karthagens kvarn). I Yan (Thengblom kallar ån för Lillån) finns 2ne qvarnar, den ena vid Qvarnegården, den andra vid säteriet Hambrum". -I beskrivningen till ekon.kartan 1880 finns angivet: 3 qvarnar i socknen (det gällde då Karthagens kvarn, Qvarnegårdens kvarn och Kisaströms kvarn).
1. Karthagens kvarn ligger vid Tidan något 1010-tal meter norr om bron. Den är belägen på Hamrum Brogårdens ägor och heter ofta i gamla handlingar Hamrum Brogårdens kvarn. Kvarnen jämte fallet köptes i början av 1900-talet av firma K.o.V. Smedberg i Hjo, för att bygga kraftstation. Kvarnen fanns kvar 1951 men där var ingen större rörelse då.
2. Kvarnegårdens kvarn. Denna kvarn, som varit i oavbruten drift i ett par hundra år, ligger där landsvägen Hjo-Fridene passerar Yan. Från slutet av 1800-talet till 1948 innehades den av den kände mjölnaren Johan Jansson. Kvarnen fanns kvar 1951 med sonen Helmer Jansson so m arrendator.
3. Kisaströms kvarn. Här har ursprungligen funnits 2 kvarnar, en på vardera sidan om ån Tidan. Så småningom blev det endast 1 kvar. Denna inköptes 1897 av Johan Andersson, som drev kvarnen till sin död 1918, då den övertogs av mjölnaren i Karthagens kvarn, Artur Manfred Ström, som i sin tur sålde den 1927 till B.G.S. Berggren, som byggde till kvarnen och anskaffade ett valsverk. 1938 såldes kvarnen och fallet till Gunnar Thilén. Kvarnen kom därefter att användas som cementvarufabrik.
På de gårdar utmed Hökensås, där bäckar med små fall fanns, var det i gången tid flera små kvarnar; alla nu nedlagda.
4. Stallerhults kvarn fanns inpå början av 1900talet.
5. Larsakullens kvarn " " " " 1900talet.
6. På St. Hamrums gårdsområde vid Yan fanns en av Thengblom 1754 omnämnd kvarn, som fanns i drift under 1:a delen av perioden. Under 1:a världskriget anlade här kvarnägaren Johan Jansson i Kvarnegården ett litet kraftverk, som försåg bygden med elström. Detta ägde bestånd 1951, men var då av mycket lokal karaktär.
G. Sågar
Vid samtliga här ovan angivna kvarnar har funnits sågar. När kvarnarna nedlades, så slutade också sågverksdriften. Kvar fanns 1951 endast sågverket vid Kvarnegården.
H. Elektricitetsverk
1. Karthagens kraftverk anlades av firma K.o.V. Smedberg i Hjo åren 19091911. Fallet var på 12 fot. Elströmmen fördes genom en 12 km lång ledning till Strömsdals kraftstation i Hjo. - Kraftverket såldes senare till Kungl. Vattenfallsstyrelsen, som nedlagt det gamla kraftverket och byggt ny stor kraftstation ett 100-tal meter norr om den gamla. I drift 1951.
2. Kisaströms kraftverk. Under 1:a världskrigets sista år, då bristen på olja och fotogen var stor, blev elektriciteten räddaren. Många kraftstationer togs i bruk. Så var fallet i Kisaström, där ett litet kraftverk byggdes för Karstorp och Liden. År 1938 köptes fallet av Gunnar Thilén som lade ner det lilla kraftverket och byggde en ny större kraftstation, som bl.a. skulle förse tegelbruket med elkraft. - Fanns kvar 1951
I. Brännerier
1834 uppfördes på Karstorp ett brännvinsbränneri som ägde bestånd in på 1870talet. Tillverkningen kontrollerades av s.k. kontrollörer, bland vilka kan nämnas Carl Bergius på Liden, skollärare S.P. Blomén m.fl. - Tillverkningen var särskilt stor under den tid som Aug. Hägg ägde Karstorp 18591869.
J. Konservfabrik
På Karstorp förekom under äg. J.P. Hultstrands tid 1876-1884 tillverkning av konserverade ärter. På etiketterna till burkarna fanns avbildade stora fabriksanläggningar med många skorstenar. I själva verket skedde tillverkningen i en statarstuga.
Handel och hantverk
År 1846 upphörde skråväsendet i Sverige men fortfarande fanns kvar inskränkande bestämmelser i näringsfriheten. Så gällde t.ex. förbud mot "lanthandelsbodar" inom tre mil från stad. Först 1864 fick vi full näringsfrihet här i landet. I princip skulle nu varje medborgare få utöva vilket näringsfång som helst. Näringsfrihetens utvidgande kom således även kvinnorna till godo. Tack vare de nya bestämmelserna och genom järnvägens tillkomst, så slog sig affärsmän och hantverkare ner i Korsberga och främst då i det begynnande stationssamhället. Här nedan följer nu dels de affärsmän och deras affärer, som funnits i Korsberga inom perioden, dels några hantverkare, vilka äro angivna i gängse kalendrar utgivna åren 1875, 1887/88, 1903, 1913, 1923 och 1942/43 samt från det år 1913 utgivna Korsberganumret av Hjo Tidning.
A. Affärer och affärsmän
1. Fröknarna Anna Albertina Fagust och Emma Sofia Fagust, döttrar till St. Hamrums ägare Carl Fagust, hade efter faderns död 1865 en liten lanthandel i Korsberga. I vilket hus framgår ej av handlingarna men de hyrde av en f.d. handlare Anders Johansson. Möjligen kan det vara där handlare Fridholm senare flyttade in. - De flyttade 1871 till Ångarps socken (nuv.Tidaholm).
2. Fridholm (Pettersson), Per August flyttade från föräldrahemmet i Gunnarstorp till Korsberga stationssamhälle 1873 och Öppnade där lanthandel i ett långt envåningshus (nu rivet) beläget på torpet Rusarps mark, där landsvägen från Tidaholm möter landsvägen HjoFridene. Den fanns långt in på 1890-talet. Enligt C.v.S. sålde han matsnus, kaffe, socker m.m., vilket han vägde upp med en fjädervåg, som han höll i ena handen.
3. Linder Karl Napoleon utflyttade 1877 till Korsberga från Varnhem, där han varit "traktör" och öppnade en ordentlig lanthandel i fastigheten Viborg(H3:37) vid nedfartsvägen till järnvägsstationen. När Linder blev äldre gick affärerna allt sämre och till sist var ölförsäljningen hans huvudsakliga inkomst. Men denna blev alltmer reglerad och Linder förlorade så småningom rättigheten. Han hade under senare år, då krafterna tröt, ett biträde som hette K.V. Strandbäck (f.1861, infl. 1889, utfl. 1893). Denne vann 25.000 kr på en lottsedel, som han fått av Linder. Pengarna använde han bl.a. till att sätta upp en speceriaffär vid torget i Hjo. Linder dog utfattig.
4. Thilén, Johan Levin kom till Korsberga från Klämesbo och köpte en liten fastighet, Fredriksborg, som han senare om- och tillbyggde och gav namnet Torviksborg. Här öppnade han 1879 en diversehandel i konkurrens med Fridholm och Linder, vilkas affärer han så småningom "tog död på". - Affären utökades alltmer och kom att så småningom omfatta, förutom specerier, manufakturvaror, järnvaror, spannmål, foder- och gödningsämnen m.m. När Thilén dog 1930 var rörelsen fortfarande omfattande. Den fortsattes i sterbhusets namn och övertogs 1942 av dottersonen Billy Widmark. Affären fanns kvar 1951.
5. Lindqvist, C.V. öppnade omkring 1900 en speceriaffär i fastigheten Solkullen I . Affären övertogs 1904 av handelsbiträdet i Thiléns affär,
6. Johansson, Oscar, som under hans tid fick en allt större omfattning. Efter hans död 1929 gick den i sterbhusets namn och sköttes av sonen Sixten till omkr. 1940, då affären såldes till
7. Karlsson Martin, som vid periodens slut 1951 fortfarande var innehavare.
På 1930-talet öppnas ett par nya affärer i en annan del av stationssamhället, nämligen utmed landsvägen till Tidaholm väster om järnvägen.
8. Larsson, Ragnar öppnade diverseaffär i fastigheten Frideborg (KS:15). Denna övertogs omkring 1950 av
9. Olsson Gunnar. Affären fanns kvar 1951.
10. Boström, Ejnar öppnar 1936 charkuteriaffär i fastigheten Ulriksdal 2 (H4:5). Kvar 1951
11. Hjo Kooperativa handelsförening öppnade i början av 1930talet en filial i Korsberga. Först var den förlagd till fastigheten Källedal (Ks 1:9). I början av 1940-talet flyttades affären till en nybyggd fastighet (H3:54) mellan järnvägen och den nya landsvägsförbindelsevägen till Hjo. Hjo Kooperativa handelsförenings filial. Fanns 1951: föreståndare då Ragnar Lindblad.
I början av 1940-talet öppnas 2 st bagerier i Korsberga.
12. Hanna Gustafssons bageri i Parkvillan (H3:55) Fanns 1951
13. Anna Anderssons bageri i Marianneborg (H3:53). Fanns 1951.
Av äldre affärer kan till slut nämnas, att på Söran öppnade ägaren 14. Fr. Svensson på 1880-talet en liten lanthandel i en flygelbyggnad, där också ett mejeri var inrymt. När J.L. Thilén köpte Söran 1900 drevs fortfarande affären och övertogs då av Johan Larsson (svåger till Thilén). Denne hade affären i några år till omkr. 1905, då den nedlades och Johan Larsson blev föreståndare i Thiléns affär i samhället.
15. Vid sekelskiftet bedrev Schalander och Engman en omfattande slakterirörelse på fastigheten Ulriksdal 2, vilken senare övertogs av slaktare J.Boström. (H:4) Medverkande: Einar Boström och Harry Johansson Marknader
En form av affärsverksamhet förekom ett par gånger om året på ett område på båda sidor om vägen till Bruntorp, strax väster om Thiléns affär. Sedan gammalt, åtminstone före 1875, hade här hållits s.k. kreatursmöten i april och oktober. 1876 begär kommunalstämman att regelrätta marknader skulle hållas här, en vårmarknad omkr. 15 april och en höstmarknad omkr. 20 oktober, och sådana kom också till stånd. Marknaderna i Korsberga var livligt besökta och "Rusarpa marken" var vida känd i slutet av 1800talet och början av 1900talet. Verksamheten upphörde först På 1930-talet.
B. Hantverkare
(för de som voro bosatta utanför stationssamhället ha angivits var i socknen de bodde).
Dalin, Frans; skomakare (Kal. 1875) Frid, Carl August; skomakare ( " 1887/88) Johansson. Frans; smed ( " " ) Kjellander, Anders; skräddare ( " " ) Ringberg,F.; skräddare (HT 1913) Lindelöf, A.E.; skräddare (HT 1913 o.Kal. 1913 o. 1923) Johnsson, Gustaf; skräddare, Sörgärdet (HT 1913) Friberg, Nikolaus; skomakare (HT 1913, Kal. 1913, 1923, 1942/43) Mynt, Lars; skomakare, Torsbotorp (HT 1913) Larsson, Johan L.; skomakare, Torsbotorp (HT 1913) Nordqvist, C.J.; smed (HT 1913, Kal. 1913) Sandberg, Go Albert; sadelmakare (" " " ") Boström, Justus; slaktare (" " " " Rundberg,Johan Emil; byggmästare (Kal. 1923) Malmström, Hjalmar; byggmästare, Lövåsen Mölebo (" 1942/43) Svensson, Nils; byggn.snickare/byggmästare (" ") Josefsson, Gunnar; båtbyggare, Mölebo (" ") Johansson, Linus; murare (" ") Hallgren, G.; reparatör, Rödesand (" ") Svärd, Gilbert; skräddare, f. 1902 (" ") Johansson, Gunnar; smed f. 1891 (" ")
Dessutom kunna nämnas t.ex.
Frölander, Anders Petter; bildhuggare Nordqvist, Karl Albert; smed Tranbom, Karl F.E.; förgyllare
Kommunikationer
Hjo-Stenstorps Järnväg (H.S.J.)
Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg byggdes åren 1855-1862 och hade 1859 nått Skövde. I början av 1860-talet började man i Hjo på allvar diskutera en järnvägsförbindelse därifrån och till stambanan. I samråd med förespråkarna för järnvägsförbindelser från Lidköping och Skara till stambanan enades man om att Stenstorps station skulle bli anknytningspunkt för båda de blivande banorna.
De mest aktiva förespråkarna för Hjo-banan förutom de ledande i Hjo var grevarna Göran Posse på Vreten och Gustaf Sparre på Almnäs samt friherre Fredrik von Essen på Kavlås. Dessa förde snabbt järnvägsfrågan mot en lösning. Som framgått av Korsberga-krönikan började man redan 1869 på kommunalstämman att diskutera järnvägsfrågan. 12.1.1871 bildades ett interimbolag i Hjo och inbjudan till aktieteckning utfärdades. 5.4.1871 fastställdes bolagsordningen av Kungl. Maj:t för Hjo-Stenstorps Järnvägs AB, bildat för "att anläggas och med lokomotiv trafikera järnväg från staden Hjo till Stenstorps station å Västra Stambanan" och 19.1.1872 erhölls koncession på järnvägsanläggningen.
Redan 1870 hade järnvägsbyggaren major Claes Adelsköld uppgjort planerna och beräknat kostnaderna för hela anläggningen inkl. rullande material till 575.000 Rdr. Spårvidden blev 3 fot eller 891 mm, alltså det man brukar kalla en smalspårig järnväg. Samma spårvidd fick också de andra anslutningsjärnvägarna i Skaraborgs län. Arbetet började 2.4.1872 och gick fort. Byggherren var A. Th. Wallenius, Svaneberg. - Grusningen kunde börja på våren 1873 och då användes det första loket, Nr 1 med namnet Karl IX, av folkhumorn döpt till "Lelle Ka1". Lok nr 2 hette Alexis Sparre, vanligen kallad "Sparren". 17.9.1873 gick första tåget på linjen från Hjo till Stenstorp och 12.11.1873 var banan godkänd för allmän trafik. Den 39 km långa banan hade kostat 700.000 Rdr. - Invigningen ägde rum 18.11.1873 med ett långt festtåg från Stenstorp till Hjo. Styrelsens ordförande greve Gösta Posse hälsningstalade och landshövdingen i Skaraborgs län, Malmsten, förklarade banan invigd. Invigningshögtidligheterna avslutades på Almnäs med en stor fest. - Staden Hjo hade skrudat sig till fest.
H.S.J. började sin ordinarie trafik efter tidtabell 1.12.1873 med ett tåg i vardera riktningen pr dag. Uppehåll skulle göras vid stationerna Korsberga, Fridened, Ljunghem (senare benämnd Vreten) och Svensbro. De fyra stationshusen voro då också färdiga.
1.1.1874 tillkom två nya stationer, Mofalla och Dala. Några anhaltsstationer byggdes också, bland dem Styrshult.
Lokparken utökades 1874-1876 med ytterligare 3 lok. Ekonomin var god under de första åren men blev senare sämre. Vid 20-årsjubiléet 1893 var den dyster, men så ljusnade konjunkturerna och från 1895 började H.S.J., i vars ledning nu greve Nils Posse, Vreten, hade efterträtt sin fader, att gå bättre och aktierna steg över pari. Det var då som de ledande kommunalmännen i Korsberga sålde sina 190 aktier. Nils Posse, som blev VD 1900 ledde företaget i 20 år på ett utmärkt sätt och när han dog 1920 var H.S.J:s ställning utmärkt. Han efterträddes av sin son greve Gustaf Posse på Dala. Sonen var VD ända till förstatligandet 1.7.1948. (Banan, liksom övriga smalspårsbanor fick snart sin dödsdom, som dock verkställdes i två etapper. Person- och styckegodstrafiken upphörde 28.5.1961 och godstrafiken 1968, varefter rälsen revs upp). - Källa: Artiklar av sign. I.M-s i tidskriften Axevalla.
Som framgått av föregående kom järnvägen till Korsberga 1873. Stationshuset var då färdigbyggt. 1876 blev anhaltsstationen Styrshult färdig. Järnvägen fick en utomordentlig betydelse för socknen som, därmed fick en ordentlig uppryckning genom att ett stationssamhälle tillkom, som för varje år blev allt större med allt vad det innebar av förbättrad service för hela befolkningen i form av billiga transporter men också affärer, hantverkare m.m. Också kommunen som sådan hade stor nytta genom att skattekraften ökade. Det lades ut stickspår till tegelbruket och till en grustäkt i Korsberga kullar, varifrån man tog gruset, som för banans underhåll var ovärderligt.
Under åren 18731951 har följande föreståndare tjänstgjort vid
A. Korsberga järnvägsstation
18731903 Åhlström, Johan Edvard, stationsinspektor
19031915 Karlsson, Karl August, stationsinspektor
19151945 Carlsson, Göran August, stationsinspektor
19451949 Grunditz, Sven Ragnar, stationsinspektor
19491951 Medberg, Lars Johan Anton, stationsmästare
1951 f. Bernehäll, Erik Göran August, stationsmästare
B. Styrshults anhaltsstation
18744875 Rydberg, Frans, stationsföreståndare
18761881 Lundqvist, Eric Ivar, stationsinspektor
18811903 Olsson, Johannes, stationsföreståndare tillika banmästare
19031922 Hall, Per Alfred, stationsföreståndare tillika banmästare
19221932 Johansson, Johan Linus, banarbetare
19321948 Nordström, Nils Arvid, tegelarbetare
B. Landsvägar och broar
1. Sedan långt tillbaka i tiden har stommen i landsvägsförbindelserna genom Korsberga socken utgjorts av två vägar. Den ena: Från Hjo över Korsberga till Falköping via Fridene, Vreten och Dala. Den andra: Från Korsberga till Tidaholm via Klämmesbo. Båda vägarna äro försedda med milstenar. - Vägen från Kilen till Järnabron räknades också som landsväg. Under 1900-talet har ett par vägar av landsvägskaraktär tillkommit. 1933 byggdes inom stationssamhället en kort förbindelseväg mellan vägen Korsberga-Tidaholm och KorsbergaHjo, sannolikt av trafiksäkerhetsskäl. Man slapp nämligen då att passera järnvägen, då man skulle åka Tidaholm-Korsberga-Hjo. - I slutet av 1930-talet byggdes så bygdevägen från Korsberga samhälle till Bruntorp vid landsvägen Hjo-Skövde om till landsväg. Den fick delvis en helt ny sträckning, vilket medförde att en ny bro över Tidan vid Kisaström fick anläggas. Den gamla bron invid Karstorp var så skröplig, att den måste kasseras. - Ett par andra brobyggen projekterades under 1940-talet men arbetena påbörjades först senare. Det ena gällde bro över ån Yan vid Kvarnegården på landsvägen Korsberga till Fridene. Det andra, bro över ån Tidan vid Karthagen vid samma landsväg.
2. Trafiken på landsvägarna under äldre tider var inte så stor och därför krävdes det heller inte så stort och dyrbart vägunderhåll före bilismens tid. Då blev kraven givetvis större. - Den första bilen, som man fick se i socknen på vägarna, var väl den som kung Gustaf V färdades i vid sin "eriksgata" 1910. Han besökte då även Korsberga. Om det nu var kungen eller hans bil som rönte den största uppmärksamheten kan kanske diskuteras. - Den första bilen i Korsberga köptes några år senare av jägmästaren Carl von Strokirch på Liden. - Efter 1:a världskriget tog så bilismen fart och vi får se de första bussarna på vägarna. Den första busslinjen genom Korsberga var privatägd och började 1924 då Nils Klingvall i Tidaholm började
trafikera linjen TidaholmHjo över Korsberga. 1935 övertogs linjen av ett bussbolag, där H.S.J. var största intressenten. Den andra busslinjen kom till något senare på 1920talet och den gick mellan Korsberga och Skövde. Den var från början järnvägsägd. Båda linjerna trafikerades vid periodens slut 1951. I övrigt karaktäriseras landsvägstrafiken förutom av den ständigt ökande privatbilismen av taxiväsendet. Den förste taxiägaren i Korsberga var Gustav Jansson, Ersbo.
C. Telefonen
Den förste, som veterligt intresserade sig för telefonen som det nya kommunikationsmedlet var antagligen ägaren till Gamla Karstorp, Anders Johansson och hans bror, som i början av 1880talet lät anlägga en ledning över till sitt föräldrahem Lillegården i Värsås, där man redan var ansluten till telefonnätet. På 1880talet inrättas i Korsberga en liten telefonväxel i Söran, till vilken gårdarna Munkebo och Styrshult anslöto sig. Söran fick nr 1, Munkebo nr 2 och Styrshult nr 3. Denna telefonstation lades sedan ner, när Telegrafverket fick monopol på telefon och telegrafväsendet. En telefonstation installerades omkr. 1900 i fastigheten Viborg i centrum av Korsberga stationssamhälle. Föreståndare blev änkefru Olga Svensson från Söran och därefter hennes dotter Agnes Svensson, som förestod stationen vid periodens slut. Den var då flyttad till fastigheten Marieberg.
E. F ö r e n i n g a r
Fria kristna samfund
I mitten av 1700talet rapporterades det till domkapitlet i Skara, att en egendomlig religiös rörelse uppstått i Fröjereds socken. En ny komminister som hette Nils Vennerdahl predikade så att kyrkan fylldes av folk, både från den egna församlingen och från grannförsamlingarna. En religiös rörelse och väckelse gick över bygden. Det för den tiden egendomliga var att de väckta samlades i hemmen till andakt med bibelläsning och bön. Rörelsen hade en märkbar inverkan på människornas livsföring. Man besökte inte så mycket lekstugor och gillen, och en allvarligare livsstil präglade befolkningen.
Domkapitlet i Skara diskuterade den märklige prästens verksamhet. Många tyckte inte om den. Det blev undersökningar, förhör och skrivelser i ärendet. En lektor vid namn Anders Knöös tillhörde domkapitlet vid denna tid. Han tog prästen och hans verksamhet i försvar, och menade att prästens verksamhet alls inte stred mot evangeliet. I samband med komminister Vennerdahls tid i Fröjered användes så vitt man vet uttrycket "läsare" för första gången i vårt land. Senare användes uttrycket om dem som tillhörde något av de fria kristna samfunden. Från början var alltså "läseriet" en rörelse inom den svenska kyrkan.
Säkert deltog också många från Korsberga socken i "läsarprästens" verksamhet i Fröjered. Småningom möttes de fria rörelserna med större misstro från kyrkan och från världsliga myndigheter. Man var rädd att den gamla karolinska enhetskyrkan skulle splittras.
Den nya fromheten förde emellertid med sig starka religiösa rörelser. Det var i "läseriet" de stora väckelserna på 1800talet hade sin rot.
På 1870talet gick de andliga väckelserna fram över bygden med stor kraft. Man hade samlingar i hemmen, "stugmöten" dit många kringresande kolportörer kom på besök. Här i socknen verkade bl.a. den kände kyrkobyggmästaren Anders Pettersson från Värsås. Han var inte bara berömd som en duglig yrkesman utan också som predikant. De fria rörelserna avlägsnade sig mer och mer från svenska kyrkan. När rörelserna växte i omfång, blev behovet större efter en egen samlingslokal.
Missionshuset i Korsberga uppfördes på våren 1883, några månader innan Korsberga Missionsförsamling bildades. Genom gåvor och frivilliga dagsverken blev kostnaderna för missionshuset bara 300 kronor.
En "Protokolls Bok" från Missionsföreningens första tid finns bevarad. Där kan man läsa följande: "Den 29 september 1883 kommo följande personer: Per Eriksson Stallerhult, J.F. Bohlin L:a Solberga, Gustaf Larsson Nolgården, August Larsson Stenbolet, Anders Johansson Hamrum och Carl Jansson Stora Sännruder, hvilka för närvarande utgöra medlemmarne i Korsberga Missionsförsamling, tillsammans i dess Missionshus,"
Missionshuset har sedan renoverats och byggts om flera gånger. 1909 uppfördes en mindre sal och ett kök. Då fick man också för första gången en eldstad. I ett protokoll från 1909 nämns också att Korsberga Baptistförsamling skulle bidraga med halva kostnaden för reparationen. Vidare sägs att Blåbandsföreningen och Missionsföreningen kommit överens om att gemensamt använda lokalen. Allianstanken fanns alltså redan vid denna tid.
Till 70årsjubiléet 1952 byggde man på nytt om den stora salen. (Det kan också nämnas att till 90årsjubiléet 1972 gjordes en omfattande ombyggnad).
Vid årsmötet 1916 valdes ombud till Västergötlands Missionsförenings årsmöte i Skövde. 1918 sändes bidrag till Västergötlands Missionsföreningar och till Fosterlandsstiftelsen. Först 1928 anslöts föreningen till Svenska Missionsförbundet som bildades 1878. Från 1930 kallade man sig här i Korsberga för Missionsförsamling. Sedan 1940 är denna ansluten till Hjo församlingskrets som har egen pastor, bosatt i Korsberga.
År 1894 lät en av Korsberga Missionsförenings medlemmar döpa sig som vuxen enligt baptistiskt synsätt. Åtta andra följde snart hans exempel. Dessa begärde utträde ur Missionsföreningen och anslöt sig till Skövde baptistförsamling. Korsberga blev nu en utpost till denna, som sände predikanter och svarade för mötesverksamheten i Korsberga. En av dessa predikanter var Carl Widmark, som var verksam i Korsberga från 1911. Han blev sedan en av förgrundsgestalterna för pingströrelsen i bygden.
Ar 1912 kom evangelisterna Ada Andersson och Elna Gustafsson till Korsberga. Dessa och deras anhängare tyckte sig inte finna förståelse utan snarare motstånd från baptistsamfundet. Detta skedde den 15.9.1913. Den 14.1.1914 bildades en s.k. fri församling med 22 medlemmar i Korsberga. Senare antog den namnet Elimförsamlingen. Pastor 0. Jansson var mötesledare när denna församling bildades.
Den lilla församlingen i Korsberga har sedan blivit känd genom en speciell händelse. Carl Widmark som nu var verksam i Korsberga som pingstpredikant sammankallade pingstpredikanter från hela landet till en bibelstudievecka. I bibelstudierna deltog bl.a. också den senare så kände Levi Petrus. Bibelstudieveckan hölls i juni 1916. Sedan dess har det varit tradition att pingstpredikanter från hela riket samlas under en vecka på försommaren. Korsberga blev dock inte platsen för samlingarna under kommande år. Först ordnades dessa i Kölingared och senare i Nyhem vid Mullsjö. Korsberga var alltså den ursprungliga platsen för den samling inom pingströrelsen som numera kallas Nyhemsveckan.
År 1919 bildades i Fridene en fri församling kallad Ebeneserförsamlingen. Redan 1912 hade en liknande församling bildats i Klämmesbo. Det visade sig svårt att klara verksamheten i dessa små församlingar. Ebeneserförsamlingen i Fridene anslöt sig 1929 till Elimförsamlingen i Korsberga. Senare, år 1938, anslöt sig Elimförsamlingen i Korsberga till pingstförsamlingen i Hjo. Man beslutade dock att verksamheten i Korsberga också i fortsättningen skulle bedrivas med egna predikanter, egna kassor o.s.v. med visst stöd från församlingen i Hjo.
Börje Löfving.
Övriga föreningar
1. Skarpskytteförening 1863 1876 2. Skytteförening 1900 1951 (Anm: fanns kvar 1951 men endast till namnet) 3. Logen "Korsblomman" (IOGT) Omkr. 1900 4. Blåbandsförening 1902 1951 5. Kyrklig syförening 1905 1951 6. Idrottsförening 1924 1951 7. Kyrkokör 1924 1951 8. Röda Korskrets 1942 1951 9. Lottaförening 1944 1951 10. Församlingshemsförening 1945 1951
Dessutom har funnits bl.a. fruktodlarförening, biodlarförening, hingstförsäkringsförening, JUFavdelning jämte politiska föreningar.
F. N å g r a k ä n d a p e r s o n e r
Många äro de personer i Korsberga, som förtjäna att kallas för "kända personer" och därigenom bli föremål för särskilda artiklar i detta avsnitt av boken, men utrymmet tillåter bara att ett fåtal har medtagits: C.G. Bjerkander, A.P. Frölander, Johan Möller, C.V. Muhr, Petter Jonsson i Rödesand, Alfred Stalin, J.C. von Strokirch, J.L. Thilén samt Carl Persson, som ägnas en längre artikel beroende dels på att han förutom sina förtjänster som kommunens förtroendeman väl är den Korsbergabo som är mest känd utanför socknen, dels för att en tryckt biografi över honom saknas.
Carl Gustaf Bjerkander, född 9.6. 1839i Hångsdala, d. 1929 i Göteborg, son till den kände prästmannen Per Bjerkander. "Fadern ville att även sonen skulle studera teologi men däråt stod ej hans håg. Sonens stora intresse var djur och växter. Föräldrarna insåg klokt nog att det var bäst att sonen fick följa sin böjelse. Pojken avlade mogenhetsexamen och sedan studerade han lantbruk". (citat ur Johans Månsons artikel i Hjo Tidning 1955. Lantbruksinspektören).
Bjerkander var gift med Amanda Serafia Maria Mellin, f. 24.10.1850 i Acklinga. -Så småningom hamnade familjen Bjerkander i Fröjereds socken, där de arrenderade en gård i Klämmesbo. Samtidigt hade de en intilliggande lanthandel, som senare övertogs av handelsbiträdet hos firma Carl Sjöstedt i Hjo, G. Werner Andersson, gift med en dotter till Carl Persson i Stallerhult. 1884 köpte Bjerkander gården Mossen (1/8 mtl) i Korsberga, där de sedan bodde i ett tiotal år, varefter de 1897 flyttade till Göteborg. (Domkyrkoförsamlingen). En son blev en framstående fabrikör och affärsman, genom giftermål ägare till Nordlöfs skofabriker i Göteborg.
Bjerkanders tid på gården Mossen var en uppryckningens tid. Han förbättrade manbyggnaden, och målade den vit så att den såg ut som en herrgårdsbyggnad, anlade en vacker park med en springbrunn, varav rester ännu finns kvar på den nu öde gården. Men kroppsarbete låg inte för honom och eftersom gården var liten så fick han dålig ekonomi och sålde den därför innan det blev helt ohållbart. Men om hans intresse för själva jordbruksarbetet, men ej för jordbruket, var minimalt så hade han andra intressen av ett helt annat slag. Han reste omkring och höll föredrag i jordbruksfrågor men även i politiska frågor. På 1880talets slut var det stora inrikespolitiska strider mellan tullvänner och frihandlare, vilket resulterade i att tullvännerna (protektionisterna) vann 1888. Bjerkander var protektionist och engagerade sig hårt i kampen. Han skrev långa föredrag, märkligt nog på vers, varav det mest kända opuset är "Tullfrågan och Fosterlandet Versifieradt föredrag" utgivet på eget förlag 1887, tryckt i Falköping hos August Johansson. Här nedan ett smakprov t.ex. om den tullfria importen, särskilt av spannmål, vilken medförde låga priser för de svenska jordbrukarna: "Se, landet översvämmas utifrån och arbetet beröfvas landets son Och våra näringar gå platt i qvaf Vi gräfva blindt vår egen välfärdsgraf."
En annan känd dikt av Bjerkander var den, som han skrev till invigningen av Korsberga nya kyrkogård 1888, och som också vid det tillfället lästes upp av författaren själv. Den anses vara hans bästa dikt.
Bjerkander tycks ha varit mycket produktiv som diktare med synnerligen skiftande ämnesval, men alltid i en högtravande stil. Så t.ex. utgav han vid Oscar II:s död 8.12.1907 ett "Sorgeqväde vid anblicken af den stora flaggningen på half stång. I djupaste ringhet tillegnadt det vördade, sorgtyngda Kungahuset och det medsörjande Svenska Folket".
En annan dikt av Bjerkander är "en 15 öres dikt till Carl von Linnés land, Konungen ynnestfullt honorerad". Bjerkander skrev alltid under signaturen "-----r".
Anders Petter Frölander föddes 3.4.1829 i Djursätra,Värsås socken. Han bodde på föräldragården till 1877. Under den tiden hade han ingått äktenskap med Lovisa Justina Wallenkampf, f. 9.12. 1833 i Börstig. 1877 flyttade han till Korsberga, där han köpte en liten gård i Vadene, där han bodde till 1881. Då var hustrun död. Hon dog 1879. Frölander flyttade 1881 till Korsberga stationssamhälle till huset Björkestorp. Han flyttade in efter en skomakare Frans Dalin som det året emigrerade till USA. 1882 gifte han om sig med svägerskan Maria Charlotta Henrica Wallenkampf, f. 26.5.1831 i Brissmene. Hon dog i Björkestorp 31.10.1895 och där dog också A.P. Frölander den 9.2.1910.
A.P. Frölander var en mångkunnig hantverkare. Han var murare och byggnadssnickare och som sådan var han med om uppförandet av många nya kyrkor. Han var nämligen anställd hos den kände byggmästaren och kyrkobyggaren Pettersson i Värsås, också känd som en av frikyrkorörelsens ledande män i Västergötland. I dessa nya kyrkor fick han bl.a. utföra ornament och finare träsniderier. Han hade tidigt lärt sig att snida figurer i trä, läromästare skulle varit folkskollärare Lövströms fru i Värsås, och blev allt skickligare på det området, varför man minns Frölander icke som byggnadssnickare och murare utan som träsnidare och bildhuggare, en verksamhet han bedrev som hobby. Bland hans kyrkliga arbeten kan nämnas Kristusbilden i Edhems kyrka och "De 4 djuren" i Halna kyrka. Likaså har han varit med om att bygga Dala kyrka och Brastads kyrka i Bohuslän.
Han blev alltmer uppmärksammad som träsnidare och fick erkännande vid två stora utställningar: Allmänna Industriutställningen i Stockholm 1866, då han fick diplom och medalj i brons för "väl gjorda leksaker af trä" och Allmänna Konst och Industriutställningen i Stockholm 1897, då han likaledes fick diplom och bronsmedalj för väl utfört snideri. Vid den senare utställningen hade han utställd tavlan "Sankt Göran och draken", vilken väckte berättigad uppmärksamhet. Den har sedermera skänkts till Korsberga. kyrka, där den (1976) nu finns upphängd på norra långväggen. Bland Frölanders arbeten av leksakskaraktär har väl hästarna blivit de mest kända. Många "Frölandershästar" finns ute i bygderna, synnerligen välgjorda. Han gjorde också möbler, spegelramar, bösskolvar m.m. Huset i Björkestorp (H3:58) fanns kvar 1951. Där bodde då dottern, sömmerskan Karolina Frölander, f. 1870.
Johan Möller föddes 3.9.1869 i Storegården, Suntaks socken. Hans fader var Johan Gustaf Johansson, f1.7.1826 i Myråsen, Velinga socken och hans mor var Anna Sofia Hernlund, hemmadotter från Storegården. Gustaf J. antog före sitt giftermål 1865 namnet Möller. Enligt en uppgift skulle det skett när han en tid arbetade vid gevärsfaktoriet i Huskvarna. Från 1865 brukade han sin avlidne svärfars gård men han var inte bara jordbrukare utan sysslade också med allehanda mekaniskt arbete, bl.a. urmakeri. Många klockor har Gustaf Möller tillverkat, de flesta under Suntakstiden. 1874 flyttade Gustaf Möller och hans hustru till Korsberga, där de köpte 5/32 mtl Löpareskogen, en gård som sedan gått i släkten i flera generationer. Han fortsatte där med sitt urmakeri, men inte i någon större utsträckning. Av hans tillverkning i Suntak eller Korsberga nämner E. Magnusson i sitt arbete "Allmogeurmakeriet i Västergötland och i Västra Småland Falköping 1967" bl. 2 golvur, i proberur, ett stort väggur med 4 visare, 2 pendyler. Klockan L Korsberga kyrkas altartavla, skänkt 1826 av riksdagsmannen Lars Svensson i St. Stallerhult, och gjord av Lars Månsson i Ekåsen, hade ej gått på många år, då den vid sekelskiftet 1900 ställdes i ordning av Gustaf Möller, så att den kunde slå vid nya århundradets ingång. Men i Korsberga var nog Gustaf Möller mest känd som "tanddoktorn". Åtskilliga äro de personer som fått någon värkande tand utdragen av "Möller i Löpareskogen" med hans egenhändigt tillverkade tänger, de s.k. "nöklarna" (även sonen Johan prövade på "yrket" men med föga framgång). Gustaf Möller dog 1907.
Sonen Johan Möller var bara 4 år när han kom till Korsberga. I Löpareskogen har han sedan levat hela sitt liv om man bortser från åren 1902 1904 då han var i Amerika, gripen av den grasserande "Amerikasjukan" i Korsberga under århundradets 1:a år. Fadern kallade tillbaka honom, eftersom han behövdes i jordbruket, då fadern började bli gammal och. ej så arbetsför. Efter faderns död 1907 blev Johan Möller ägare till Löpareskogn. Han var gift med Gerda Pettersson, f. 1881 i Korsberga (Kopparkullen), d. 1937 i Löpareskogen.
Johan Möllers största berömmelse är inte som jordbrukare utan på ett helt annat område. Docent Johan Götlind vid Landsmålsarkivet i Uppsala skriver bl.a. följande om Johan Möller: "Bland Landsmålsarkivets korrespondenter i Västergötland är det ingen som lämnat mer uppteckningar än Johan Möller i Korsberga, Vartofta härad. Några siffror: 3508 blad i kvartsformat, 1149 s.k. ordlappar, 7 bl. i folio han är ett mönster för en god bygdemeddelare". Johan Möllers skolbildning var inte stor. 10åring började han i Korsberga folkskola just i lärarskiftet, då Axel Björklund tillträdde. Efter 3 års skolgång med varannandagsläsning och ganska många frånvarodagar Johan behövdes nämligen i jordbruket var han färdig att släppas ut i livet. Under skoltiden lånade han åtskillligt ur det gamla sockenbiblioteket, t.ex. Afzelius stora arbete "Svenska folkets sagohävder" och Per Thomassons folklivsskildringar, vilka böcker påverkade hans senare inriktning. I 20årsåldern började han själv skriva små berättelser, som publicerades i ortspressen, något som han fortsatte med hela sitt liv.
Möllers intresse för uppteckningar väcktes antagligen av docenten Sven Lampa, son till komminister i pastoratet. A. Lampa (18841894). Uppteckningarna berör inte bara Korsberga utan ett flertal socknar däromkring. Troligen var det också Lampa, som lärde Möller landsmålsalfabetet, vilket han fullständigt behärskade. Johan Möller började som medarbetare till Landsmålsarkivet i Uppsala 1898. Då han for till Amerika 1902 avbröts detta uppteckningsarbete men återupptogs 1925. Han har gjort uppteckningar av alla slag: ord, ordspråk, ordstäv och talesätt, sagor, sägner, visor, gåtor, "skrock", lekar, beskrivning av olika slags arbete t.ex. tjärbränning, allt enl. Götlind, som också tillägger att han har ett mycket gott sätt att berätta och ett synnerligen rikt förråd ur folkmålsord. Hans skildring av en tjäderjakt är enligt Götlind alldeles oförglömlig och är i själva verket ett litet konstverk (ingår i Götlinds arbete: Saga, sägen om folkliv i Västergötland). Tyvärr kan inte något ur Möllers uppteckningar återges i detta arbete, eftersom det ej är skrivet med våra vanliga bokstäver utan med landsmålsalfabetets. Författaren kan emellertid hänvisa intresserade för "vårt ädla språk, västgötskan" till boken "Wästgötamålet" av Samuel Landtmansson utgiven 1952. Här citeras Johan Möller ofta och i mycket berömmande ordalag. Johan Möller dog i Löpareskogen 1940.
Carl Victor Muhr kom till Korsberga från Bottnaryd år 1855, då han blev ägare till 1 mtl Munkebo. Han var son till bruksförvaltaren vid Lassåna bruk i Närke, Carl Adolph Muhr och Hedda Christina Ringström. C.A. Muhr skrev den berömda s.k. "Brukskatekesen", söm kom ut i flera upplagor. Carl Victor Muhr föddes 19.1.1822 i Örebro och antogs som elev vid Skogsinstitutet 1842, där han dock tydligen inte avlade slutexamen, men kallas ändå alltid för jägmästare. Efter sin far fick han ärva 30.000 och var således då en förmögen man. Han gifte sig med Johanna Maria Sylvén, f. i Hjärpås 16.3.1834. Muhrs bodde på Munkebo till 1874 då de flyttade till Ryda i N. Sandsjö socken, Jönköpings län. Han dog 14.2.1910 i Skara.
Han hade inte bott länge i Korsberga förrän han börjar intressera sig för och användas i socknens angelägenheter. Redan 1857 blev han ordförande i sockennämnden och fick som sådan ett stort inflytande. Men så var har, också en mycket dugande man, intelligent, handlingskraftig, men också en varmhjärtad människa. När så kommunen bildades 1863 blev han den förste ordföranden i kommunalstämman och som sådan den ledande kommunalmannen. Hans protokoll äro mönstergillt utformade och de vittnar om hans stora initiativrikedom och även om människan bakom orden. Han tar ofta upp principiella frågor och utvecklade sina ståndpunkter både utförligt och övertygande. Som ordförande under nödårens tid 18671869 betydde det verkligt mycket för den nödlidande befolkningen att ha en man i ledningen, som begrep vad situationen krävde och också kunde handla med förutseende. Även de kyrkliga frågorna intresserade honom och han deltog flitigt på kyrkostämmorna, där han i kraft av sin ställning betydde mycket, särskilt som den kyrkliga ledningen under de första 10 åren av Muhrs Korsbergatid var svag, eftersom kyrkoherden var tjänstledig på grund av sjukdom och vice pastorer flitigt byttes om. Många äro hans förslag på kyrkostämmor, varav ett här kan nämnas och då ett originellt sådant. "Han gillade ej kollektupptagningen i kyrkan. Han ansåg den närmast som tiggeri och framför allt var den störande för andakten. Därför föreslog han att den skulle upphöra. Kompensation skulle ges på det viset, att man skulle öka skatten med 1 öre pr fyrk. Sedan användes detta system i många år." Muhr var en driftig jordbrukare och i mänga avseenden "före sin tid". På gården inrättades ett mejeri, mest för tillverkning av ost. Detta mejeri ägde bestånd långt efter Muhrs avflyttning från Munkebo, ända in på 1900talet. Likaså byggde han ett tegelbruk på gården, där det bl.a. tillverkades dräneringsrör. Dessa utnyttjade han vid. vad man nu kallar täckdikning. Rören voro efter vår tids bedömning mycket klumpiga och med en mycket liten invändig diameter.
Många tekniska frågor sysselsatte honom och lösningen av flera av dem utnyttjade han i jordbrukets tjänst. Han insåg vattenfrågans stora betydelse. En vattenledning anlades från några bra källor öster om gården. Ledningen var av trä, borrade tallstockar. I ledningen hade korna skålar att dricka ur. Överloppsvattnet från boningshusledningen, där alltid vattnet var rinnande, gick till en vattenpost på gårdsplanen. Alla avlopp mynnade ut i en liten damm. Därifrån rann vattnet till en större damm, som kallades sjön. Nedom denna var ett överfallshjul, som drog en spånhyvel. I sjön fanns inplanterad fisk. Sjön hade rent vatten, där man kunde bada. Inga slaskledningar fanns på gården. Sådana gillade han ej utan skulle slask och avfall läggas i komposter för att komma jorden tillgodo.
Han förargade sig över att en stor del av värmet skulle gå bort utan nytta vid eldning. Därför konstruerade han ett slags spisar, varå han fick patent. Av dylika spisar fanns en i matsalen på Munkebo men dessutom t.ex. i Korsberga folkskola. Han konstruerade en torkria för att kunna få skörden torkad under regnväder. En tid experimenterade han med att försöka öka årliga tillväxten hos träd. Han gav dem gödning med guano och salpeter. Till en början ökade tillväxten men stannade sedan av, kanske på grund av övergödning. Han konstruerade också en kvarn för att göra potatismjöl och stärkelse. Denna "stärkelsefabrik" ägde bestånd i många år, dock utan att inbringa några större pengar. Muhr var en alltför dålig affärsman för att kunna utnyttja sina uppfinningar ekonomiskt.
När Muhr flyttade 1874 från Munkebo var gården i ett synnerligen gott skick och gav stora skördar. Efterträdaren, systersonen och tillika svärsonen Fredrik Norling, hade det således väl förspänt. Men tiden omkring sekelskiftet var en besvärlig tid för lantbrukarna i socknen. Många råkade på obestånd och fick lämna sina gårdar. Så blev fallet också med Norling, som sålde Munkebo 1910. Men det var nog inte bara de svåra jordbruksekonomiska förhållandena som bidrog härtill. Munkebo var känt för sina stora och dyrbara fester. Det var också ett synnerligen gästfritt hem, där flera av Fr. Norlings studiekamrater från universitetstiden t.ex. läroverksadjunkten Alfred Persson i Vänersborg (f. i Mölebo) och den sedermera så kände naturvårdaren och läroverksläraren i Skara, Alfred Stalin, hade så att säga sitt andra hem.
Ett gammalt original.
Petter i Rö'sånn, som han på äkta allmogespråk kallades, var ett original i ordets vidsträcktaste bemärkelse. Han var lantbrukare, jägare, fiskare m.m., men i allt vad han sysslade med framträdde ständigt en viss egendomlighet. Stundom kunde man få höra Petter benämnas TrollPetter. Detta namn hade han fått därför att många personer trodde, att Petter kunde lite mera än människor i allmänhet. Trolla var nog en sak, som Petter aldrig kunnat, men på grund av hans knepighet och stora förmåga att förklara en hel del mystiska saker var det ej underligt, att den oinvigde, som ej sin hjärna att utforska rätta sammanhanget, helt lätt kom till det resultatet, att gubben kunde trolla. Följande exempel torde belysa det sagda: Det var en gång några herrar, som var på väg att besöka Petter för att rådfråga honom om en del saker angående jakt, ty som redan är nämnt var Petter en mycket skicklig jägare, men för att få råd av Petter fordrade han, att den besökande hade med sig en stor kvantitet brännvin. De nämnda herrarna hade med sig åtskilliga litrar, men när de kommit till en hage belägen ett litet stycke från Petters hem, gömde de hela spritförrådet utom en flaska. Deras åtgörande uppmärksammades av en liten flicka, närmaste granne till Petter. Hon förstod genast anledningen till herrarnas åtgörande och sprang en genväg till Petters hem och talade om var de nämnda herrarna gömt spritförrådet. När sedan dessa herrar kommit till Petter och språkat en stund och de tillsammans förbrukat innehållet i den medhavda buteljen skulle de naturligtvis be om ursäkt för att de ej hade mera brännvin att bjuda på. Döm om deras förvåning när Petter helt lugnt säger: "Dä ä nok inte slut, i har allt mer må er". De framhöllo ånyo, att de ej hade mera, men då säger Petter, med en fjärrskådande blick: "Ja' vet allt, att ni gömde en hel mängd brännvin i hajen" han nämnde precis samma plats, där de gömt flaskorna; något som ej var svårt för honom efter de tillförlitliga uppgifter flickan lämnat. För de förvånade herrarna var detta ett tydligt bevis, att Petter kunde trolla.
På tal om att framstående personer besökte Petter kan nämnas, att greve Posse på Almnäs ofta besökte honom och hade åtskilliga gånger sina döttrar med sig. Vid ett sådant besök förärade Petter, fröken Posse en käpp, som han själv förfärdigat. Fröken Posse satte stort värde på denna gåva, och sedan hon låtit måla käppen, blev den upphängd i ett av de fina rummen på Almnäs.
I sina yngre dagar var Petter med och arbetade när järnvägen mellan Hjo och Stenstorp byggdes. Många äro de historier, som berättas från denna hans rallaretid.
Ett par ex. torde förtjäna att anföras: Vid det ställe, där arbetarna rastade, stod en stor ihålig asp. Petter hade sett att där var ett stort getingbo och han ville nu spela sina kamrater ett spratt och frågade dem, om någon vore så djärv att han vågade hålla om aspstammen med näsan framför hålet på densamma. Om någon vågade detta skulle han erhålla en kanna brännvin, i annat fall skulle brännvinet tillfalla Petter. Det var ingen av de övriga arbetarna, som uppmärksammat getingboet i aspstammen och därför var det genast en av dem, som beredde sig att omfamna aspen, men knappt hade han fått näsan mitt för hålet på trädet, förrän Petter med en grov käpp slog ett kraftigt slag på trädstammen och ropade: "Alle man ut!" Detta läto getingarna ej säga sig två gånger, och den som vann vadet var naturligtvis Petter.
En annan gång slog Petter vad med några personer, att han skulle springa runt Mullsjön på otroligt kort tid. Som pris utsattes en kanna brännvin. Även denna gång vann han vadet och erhöll det "sköna" segerpriset.
Som redan är nämnt var Petter även lantbrukare. Innan han flyttade till Rösand, arrenderade han ett litet ställe i Sänneryd, vilket han brukade efter "egna" principer. Hans husdjur utgjordes förutom av dragare endast av en massa höns, att detta ej kunde lämna någon ekonomisk vinst säger sig självt. Efter några års vistelse i Sänneryd köpte han ett litet ställe i Rösand. Här bodde familjen några år i en jordkula, innan de kunde bygga ett riktigt bostadshus. Förutom dragare hade Petter första tiden i Rösand en massa kaniner. Efter en tid skaffade han även nötkreatur.
Om Petter var en dålig lantbrukare, sa var han desto skickligare jägare och det var ytterst sällan han kom tomhänt hem från skogen. Han hade många erfarenheter på jaktstigen och många var de sätt, varmed han fångade sitt byte, han lade ut snaror, saxar och även giftbete. Skulle det trots allt misslyckas, hade Petter alltid en fingerad hare i jaktväskan. Han hade nämligen skurit av bakbenen på en skjuten hare och fästat dessa på en pinne, vilken han fastgjort i jaktväskan och när han ej lyckades skjuta något villebråd, vred Petter blott på pinnen, så att benen på haren blev synliga utanför väskan. På grund av den nämnda anordningen var det ingen, som sett Petter gå tomhänt från skogen. Författaren har sett ett mycket lyckat foto av den gamle jägaren. Han står där med sin dubbelbössa under ena armen och ett rävskinn hängande över den andra en träffande bild, ty särskilt rovdjursjakt var hans specialité och många äro de rävar och andra rovdjur, som Petter oskadliggjort.
Petter var även spåman och djurläkare. När Petter spådde tillgick det på så sätt, att han hade en Grå-jok (gutaperkadocka) i en karaffin, vilken han skakade på och tydde framtidens dunkla gåtor för den besökande, varvid hans goda munläder kom honom väl till pass.
Som djurläkare anlitades Petter vid olika åkommor på djuren, men på detta område förefaller det som hans kunskap och behandlingsmetoder ej var så framgångsrika.
Angående Petters utseende, var han en man av medellängd. Han såg ej illa ut bara han hade tvättat sig lite oftare, men det var en sak som den gode Petter sällan gjorde och därför såg han nog litet mystisk ut med sina stora smutsfläckar på kinderna.
Personligen var Petter en glad och språksam man, aldrig hade någon hört honom vara rådlös eller klaga på livets besvärligheter. Ofta får man höra personer berätta om hur Petter räddat situationen med ett fyndigt svar. Följande ex. utgör bevis för detta. Petter hade en gång en oxe, som hade en ful gång på grund av att han skevade med benen när han gick. En gång var Petter till Hjo stad i ett ärende och åkte efter oxen. Petter mötte då några fina herrar, som uppmärksammade oxens fula gång och sade till Petter: "Det var bedrövligt vad den oxen går illa," men Petter svarar genast "Å dä ä nok inte så falit, men han ä högfalier å ska göra säk te å skeva, när han möter fint folk."
Men även Petters på växlingar och äventyr så rika liv nådde sitt slut, och en vacker sommarsöndag, när han var på hemväg från ån, där han sett till sina fisknät, träffades han av ett slaganfall, som efter några minuter ändade hans liv.
Helmer Jonsson.
Petter Jonsson föddes d. 27.10. 1830 i Gunnarstorp, Korsberga socken. Fadern hette Jonas Olofsson, född i Hvarf den 20.3.1784 och inflyttade till Korsberga omkr. 1825 som brukare av 1/4 mtl Gunnarstorp, vilken gård ägdes av en komminister i Falköping. Modern hette Stina Carlsdotter, f. 30.1.1787 i L:a Solberga, Korsberga socken. De fick många barn, varav Petter var nr 7. I Gunnarstorp växte Petter upp och stannade i hemmet till 1851, då han som 21åring tog plats som dräng hos Gustaf Nyberg på Liden (1/12 mtl Hamrum Tomten). Nyberg hade varit nämndeman. Här stannade han till 1853, då Nyberg sålde gården till friherre Bengt Johan Fleetwood på Styrshult. C.v.S. berättar följande om gårdsköpet: "Om denna affär brukade den "gamle" trollkarlen Petter i Rödesand tala varje gång, som jag träffade honom och historien lyder. "Se jak kommer så väl ihöög, när baron köpte Liden. Han satte in sina hästa i kvarnastall, å sena gick han öpp för backen å va inne å tala må Nyberg. Sena kom han ut te mäk i brögghuset, för se jak tjänte dräng hos Nyberg. Å så frågte han mäk, hur möe råg di hade sått ut på Liden då året. Jo, ena tunna å 2 1/2 kappa, sa ja, för jak har själver sått ut'et. Då skratta baron å sae, att Nyberg hade sagt, att di hade sått ut 8 tunner. Sena geck han in te Nyberg å skrev kuntrakt, å jak skrev mäk som vettne." Efter köpet flyttar baron Fleetwoods dotter Ingeborg och hennes man Josef Christoffer von Strokirch in på Liden. De bodde här bara något år. Därefter flyttade de till Styrshult 1856 efter baron Fleetwoods död. -
Petter Jonsson stannade efter försäljningen av Liden ej kvar som dräng där utan flyttar hem till Gunnarstorp och övertar tydligen faderns roll som brukare av Gunnarstorp. Fadern flyttade till en backstuga, där han dog 1865 och modern 1870.
Petter Jonsson gifte sig 1856 med Maria (Maja) Stina Andersdotter, f.3.3.1839 i Baggedammen, Korsberga socken. Hennes far, som var ägare av 1/8 mtl där, hette Anders Pettersson, f. 24.9.1801 i Fröjered. Modern hette Märta Andersdotter, f. 20.5.1812 i Kyrkefalla.
Petter Jonsson och hans hustru stannade kvar som brukare av Gunnarstorp till 1861, då de flyttade till en 3/64 mtl:s gård i L:a Sänneryd, vilken ägdes av svärfadern. De fick många barn: 2 födda i Gunnarstorp, 4 i Sänneryd och de 2 yngsta i Rödesand, dit Petter flyttade 1872. Gården ägdes av svärfadern och här fick Petter av denne 3 tunnland jord. Där bygger han tydligen först en "jordkula" som stod kvar långt in på 1900talet. Stället fick namnet Pettersborg och finns under det namnet upptaget i Husförhörslängden 18641876. Efter en tid flyttade Petter in i ett nytt hus, där han bodde till sin död. Han dog 1913. Hustrun hade dött 1908.
Alfred Stalin en föregångsman inom miljövården. Söder om Korsberga kyrka på gamla kyrkogården ligger en gravsten med denna inskription: Alfred Stalin Skara
1862 1942 Naturens vän och vårdare Skaraborgs läns Naturskyddsförening nedlade stenen år 1959
Alfred Stalin måste ha varit en betydande man, eftersom han hedrades på detta sätt. Anledningen till att stenen nedlades 1959 var, att Skaraborgs läns Naturskyddsförening detta år firade 50års jubileum. Stalin var initiativtagare och under lång tid den drivande kraften inom denna förening.
Vid den tid Stalin verkade var naturskydd och miljövård inte alls gångbart på samma sätt som i våra dagar. Naturskyddarna ansågs av de flesta som fanatiker utan anknytning till verkligheten. Man hade kvar mycket av den urgamla och i forna tider motiverade uppfattningen att det snarare var människan som behövde skyddas mot naturen och inte tvärt om. I gamla tider var det en bedrift att tränga tillbaka ödemarken, skydda sig mot rovdjur, dika ut myrar och förvandla skogar till odlad mark. Omkring sekelskiftet hade tekniken på olika områden gjort stora framsteg. Den gamla landskapsbilden förvandlades snabbt med hjälp av tekniska hjälpmedel. Torvmossar dikades ut i stor skala, sjöar reglerades för att vattenkraften skulle kunna utnyttjas, grusåsar raserades för vägbyggen, bergshantering av olika slag ökade o.s.v.
Det var under sådana förhållanden som naturskyddstanken vaknade. Många såg med oro på den hänsynslösa naturförstörelsen och det ohämmade utnyttjandet av naturtillgångarna. Alfred Stalin hörde till dem som inte nöjde sig med att stillatigande se på händelsernas utveckling.
År 1909 stiftades Svenska Naturskyddsföreningen. Stalin ville emellertid inte nöja sig med att Skaraborgs län endast skulle bli en liten del, underställd en riksorganisation. På hans initiativ bildades på sommaren 1909 en fristående organisation som kallades Skaraborgs läns Naturskyddsförening. Han menade att man på detta sätt med större kraft kunde koncentrera sig på skydd av länets högst speciella flora och naturförhållanden i allmänhet. Först 1938 anslöts Skaraborgs läns Naturskyddsförening till Svenska Naturskyddsföreningen.
I naturskyddskretsar är Stalins namn ännu känt och aktat. Han sparade ingen möda för att genomdriva sina syften. Det var huvudsakligen hans förtjänst, att den första styrelsen för Skaraborgs läns Naturskyddsförening fick landshövdingen, friherre Fabian De Geer som ordförande. I styrelsen ingick i övrigt många av länets mest inflytelserika personer. Först 1923 blev han formellt ledamot av styrelsen, fastän han tjänstgjort som dess sekreterare från starten och förblev sekreterare till 1941. Dessutom var han föreningens skattmästare under många år. Han höll sig oftast blygsamt i bakgrunden, när det gällde att synas utåt. Men i det tunga arbetet på fältet var han outtröttlig. I ett cirkulär, "Skydd för Sveriges natur" vädjade föreningen till bl.a. länets prästerskap, folkskollärare, jägmästare m.fl. om en allmän inventering av länets naturminnen. Resultatet skulle insändas till föreningens sekreterare, Alfred Stalin. Enligt stadgan ålåg det sekreteraren "att föra protokoll vid Föreningens och styrelsens sammanträden, sköta Föreningens korrespondens, handhava Föreningens arkiv samt i övrigt utföra de uppdrag som av styrelsen överlämnats åt honom." Dessa uppdrag var mångfaldiga. Som exempel kan nämnas: föreslå fridlysningar, utreda äganderätten och utverka jordägarnas tillstånd vid fridlysningar, ombesörja fridlysningar hos Länsstyrelsen. svara på remisser från Kungl. Vetenskapsakademien, ombesörja ev. inhägnad och uppsättande av anslagstavlor. Som synes var det uppdrag som krävde både teoretiskt och praktiskt kunnande. Allt detta arbete utfördes utan någon som helst ersättning.
Förståelsen hos allmänheten för naturskyddets strävanden var många gånger ganska liten. Ibland kunde inställningen vara rent fientlig. Föreningen hade inte så många medlemmar. Stalin klagar ofta på att föreningens ekonomiska möjligheter var små. År 1918 t.ex. hade föreningen 68 medlemmar i hela länet. Emellertid ökade småningom föreningens medlemstal avsevärt och därmed dess ekonomiska resurser. Som jämförelse kan nämnas att föreningen 1975 hade 2.355 medlemmar. Stalins pionjärgärning har alltså gett resultat.
Stalin var nog inte en man som strävade efter yttre utmärkelser. Ändå måste det ha berett honom tillfredsställelse, när han år 1934 genom landshövding Ekman tilldelades den förnämliga utmärkelsen "Illis quorum meruere labores" för sitt arbete inom naturvården.
Vid hans bortgång den 6.3.1942 skrev många tidningar erkännsamma ord om Stalin och hans arbete. Här ska citeras något ur en artikel i Falköpings tidning: "Med en konstnärs blick såg denna naturvän bättre än någon annan de stora naturvärden, som borde hägnas från förstörelse och utrotning. Och därmed var han helt inne på det område, inom vilket han för länets vidkommande satt spår, som länge skola skydda hans minne bland naturvänner naturskyddet. Här var det mer än en som betraktade honom som fanatiker och han stötte nog mer än en gång på motstånd, men med en energi, som ej gav tappt inför några svårigheter lyckades han så småningom genomföra oerhört mycket. Vid naturskyddsföreningen var han djupt fästad och kvarstod ock som dess sekreterare tills för ett år sedan, då han av ålderns krämpor tvingades att dra sig tillbaka....
Personligen var Stalin "en lika enkel och anspråkslös man, som hans intellekt var medryckande och bestickande. Hans ordvändningar kunde stundom vara ganska robusta, men innehållet i vad han sade var alltid så lagt, att det skulle undervisa och intressera.... Under den enkla, stundom nästan vårdslösa ytan dolde sig en stor ande med omfattande kunskaper, en kulturpersonlighet av vittfamnande mått. Och därtill var han en i alla livets förhållanden trofast son av det län, som sett honom födas och dö, och som han omfattade med nästan religiös kärlek. Blommorna och vad därmed sammanhänger har förlorat en beundrande vän."
I tidningen "Skaradjäknen" nr 1 år 1942 skrev Stalins mångårige vän, kollega och medarbetare inom naturvården, lektorn i biologi, David Nilsson följande:
"Alfred Stalin in memoriam
Före detta adjunkten vid Skara högre allmänna läroverk Alfred Stalin avled fredagen den 6 mars på sjukhuset för kroniskt sjuka i Skara i en ålder av nyss fyllda 80 år.
Härmed har en av det svenska naturskyddets föregångsmän gått ur tiden. Skaraborgs läns Naturskyddsförening tillkom på hans tillskyndan samma år som Svenska Naturskyddsföreningen bildades, och han blev dess mångårige sekreterare, och den egentliga själen i dess verksamhet, ända tills ohälsan bröt hans krafter. Det skall tacksamt erkännas, att det mesta som har blivit utfört ha vi honom att tacka för och talrika av hans uppslag både omfattande och vidsynta ha inte kunnat fullföljas av brist på medel. Tack vare hans outtröttliga arbete ha dock viktiga växtlokaler inom länet kunnat skyddas för förstörelse och smärre reservat blivit avsatta. Det må erinras om de båda sista fyndigheterna i Sverige av fjädergräset, Stipa pennata, på Falbygden, Eahagen i Valle härad, de båda reservaten på Österplana vall och mycket annat. Han blev också föremål för en storstilad hyllning av föreningens ordförande, landshövding Mannerfelt, vid årsmötet i Skara 1940, det sista som han kunde bevista.
Med Alfred Stalin föll en gammal enslig fura, som tidens stormar länge förgäves sökt bryta. Västgöte till börden ägde han rasens seghet och envishet i oerhörd grad, en stridbar man i sin krafts dagar, som inte räddes att skifta hugg för det han ansåg rätt och riktigt. Kompromisser föraktade han djupt: den som inte var vän, han var fiende. Han undervisade i matematik och fysik, men hans huvudsakliga livsintresse var botaniken och hans kärlek till hembygdens natur var rent gripande. En fosterlandsvän som ingen, kunde han stundom slå över i något som liknade hat, när utvecklingen gick i banor, som han inte gillade. En svår prövning var ohälsan under de sista åren, men hans järnvilja höll honom uppe i det längsta på de ensliga vandringar han gjorde med portören på ryggen, fastän ryggen blev allt mer krökt och stegen allt tyngre. Han slöt sig mer och mer inom sitt skal, och under der. sista tiden var de personer lätt räknade, som han släppte över sin tröskel.
Den originelle mannen få vi aldrig mera möta i Surbrunnsallén, inga närmare släktingar sörja hans bortgång, men förvisso skall hans minne länge bevaras av många naturvänner i denna stad och i denna landsända."
Under hela sin levnad höll Stalin kontakt med sin hembygd. Ofta uppfattades han kanske som en något bisarr natur. Inte så många förstod att uppskatta det djupa allvar som var drivkraften i hans naturskyddsarbete. Naturligtvis drabbades han av många. kännbara motgångar. Det hör liksom till i detta slags arbete. Han var verksam på många ställen i länet. Hans mest kända insatser i hembygden var försöken att hindra regleringen av Lillån ett försök som i likhet med många andra blev ett misslyckande. Här kan f.ö. nämnas att det första naturminne, som skyddades av föreningen (år 1911) var ett par Salixhybrider och några sällsynta aspar på Munkebo. Stalin hade tillsammans med den kände botanikprofessorn R. Sernander gjort en botanisk inventering i Lillåns dalgång från Klämmesbo till Mölebo. Sernander lämnar en rapport om strändernas växtvärld, där han bl.a. påvisar vissa växter med som han säger "en för breddgraden synnerligen nordisk karaktär". Stalin gör också en naturgeografisk utredning av områdets geologiska bildning och ställer denna som grund för dalgångens synnerligen intressanta flora. Lillån har också, säger han, utom sin vetenskapliga betydelse ett stort skönhetsvärde. Han talar om åns slingrande fåra, den omväxlande och rika vegetationen och de lövklädda sluttningarnas mjuka linjer. "Huru ödsligt skulle det ej bli" säger han, "om i stället för detta kommer en naken stel kanal".
Redan 1906 hade södra delen av Lillån reglerats till i trakten av Kantebo. År 1918 begärde en del strandägare att sträckan från Mölebo till bron över järnvägen också skulle regleras. Syn hölls i oktober 1919. Flera markägare var dock inte belåtna med denna förrättning utan anmälde klander mot denna vid tinget i Tidaholm. Ärendet kom flera gånger inför tinget 19221925. De klagande hade ingen framgång, trots Stalins energiska medverkan med utredningar och inlagor.
Åren 19251926 utfördes grävningarna på sträckan Mölebojärnvägsbron. Nu var endast biten mellan Kantebo och Mölebo orörd. Där fanns flera av de botaniska rariteter som Stalin värnade om. Genom Skaraborgs läns Naturskyddsförening begärdes fridlysning av detta område. Stalin anlitade experter av olika slag, han skrev inlagor och bearbetade markägare. Han sparade varken möda eller egna pengar för att få fridlysningen till stånd.. Till ansökan om fridlysning kunde han foga, dels yttrande med stöd för fridlysning från professor Sernander, och dels vitsord från Kungl. Vetenskapsakademien. Allt var dock förgäves. Trots Stalins energiska och oegennyttiga arbete kunde fridlysningen ej bli av.
Stalins farhågor för kanaliseringens påverkan på det egenartade växtsamhälle som utbildats kring Lillån besannades. Mycket snart dog t.ex. de intressanta Salixarterna ut och fridlysningen av dessa och asparna på Munkebo upphävdes. Nu kan det också tilläggas att arbetena med kanalen blev mycket dyrare än beräknat. Den vinst i jordbruksmark man hade räknat med torde ha varit ganska ringa.
Den 18.5.1926 skrev Stalin i Hjo tidning en artikel rubricerad "Lillån i Korsberga som naturminne". Där redogör han kortfattat för de växter och växtsamhällen som gjorde Lillån särskilt intressant. Botaniken var ju hans stora intresse, och det är med värme och rörelse han nu talar om de naturvärden som har förstörts. Med stor sakkunskap nämner han de viktigaste arterna och varieteterna som växte vid Lillån och som nu (1926) hotas. Hans drivkraft var alltid kärleken till naturen. Artikeln slutar med dessa ord som nog kan stå som ett testamente från den outtröttlige naturvårdskämpen Alfred Stalin, ord som än i dag har aktualitet i ett vidare perspektiv: "Denna natur, som nu hotas av undergång, fordrar att behandlas med pietet. Våra efterkommande ha rätt att få se huru deras lands natur en gång varit. "Från fäder är den kommen, till söner skall den gå! Framtidens dom måste bli hård, om vi utan tvingande skäl låta denna natur förintas."
Börje Löfving.
Karl Alfred Stalin föddes 9.2.1862 i Korsberga som son av hemmansägaren och nämndemannen Carl Gustaf Carlsson i Hamrum Korsgården (L:a Hamrum), född 3.2.1826 i Larskullen i Korsberga och hans hustru Anna Stina Johansdotter, f. 8.9.1826 i Värsås socken. Faderns släkt hade i generationer bott i Korsberga. De av släkten som blev studerade karlar antog släktnamnet Stalin. Familjen måste lämna L:a Hamrum 1869 på grund av ekonomiska svårigheter. Först flyttade man till Gunnarstorp i Korsberga, där man dock stannade endast en kortare tid, men tillräckligt länge för att Alfred Carlsson, som han då hette, kunde börja i Korsberga skola. 1870 flyttade man till Hjo landsförsamling och Alfred fortsatte sin skolgång i Svärtans skola och i Hjo Pedagogi, innan han intogs i Skara läroverk, där han tog studentexamen 1881. Året före hade föräldrarna återvänt till Korsberga och hyrde först i Mossen, senare i Torsbo och till sist i Vadene, där fadern dog 22.2.1903 och modern 17.7.1912.
Efter studentexamen 1881 fortsatte han sina studier vid universitetet i Lund. Först studerade han sitt älsklingsämne botanik men kom tydligen i konflikt med professorn i ämnet och övergick till att studera matematik och fysik. Han tog filosofie kandidatexamen 1890 och återvände därefter till Korsberga och stannade i föräldrahemmet ända till något av de första åren på 1900talet, då han av goda vänner övertalades att fortsätta sina studier med att komplettera i ett tredje ämne för att bli behörig att söka ordinarie adjunktstjänst vid läroverk. Dessa studier bedrev han vid Göteborgs Högskola. Då han blev färdig med dessa fick han plats som vik. adjunkt vid Vänersborgs läroverk vt 1905 ht 1906. Så till slut fick han ordinarie adjunktstjänst vid Skara läroverk 1909, där han stannade till sin pensionering 1927. Han dog i Skara 6.3.1942.
Josef Christoffer von Strokirch. Korsberga socken var under 1600och 1700talen vida berömd, därför att där på de större och även på medelstora gårdar bodde så mycket adelsfolk. Det var med något undantag inte fråga om högadel utan mest var det personer, komna ur lägre samhällsklasser och som blivit adlade för sina förtjänster i krig. Ibland fick de Korsbergagårdar som belöning i form av donationer och vars efterkommande därigenom stannade kvar på gårdarna i socknen. Följande adelssläkter kan nämnas: Kagg (friherrlig), Papegoja (gammal adelssläkt från 1500talet), Hammarhielm, Leijonvall, Fältstierna, Gyllenstorm, Tranhielm, Ridderfelt, Ridderhierta, Bruce, Lagerberg, Gyllensvärd, Örnevinge, Brand, Natt och Dag (gammal adelssläkt), Lilliehöök (gammal släkt), Hård av Segerstad, von Nackrejs, Sahlefelt.
När vi kommer in på början av 1800talet finns ytterst få av dessa släkter kvar i Korsberga. Många hade dött ut och representanter för de övriga hade flyttat från socknen. Men så förnyas adelsbeståndet i Korsberga i mitten av århundradet genom att hit inflyttar medlemmar av släkterna Fleetwood och von Strokirch, och därmed återbördas också till socknen den Hammarhielmska släkten.
Josef Christoffer von Strokirch, föddes 14.1.1825 i Utvängstorp som son av Johan von Strokirch och Brita Charlotta von Döbeln. Johan v. S. var son till kapten Bengt v. S. på St. Kärr och Brita Charlotta von Döbeln, brordotter tillika fosterdotter till den berömde generalen Georg Carl von Döbeln, som hon f.ö. som närmaste släkting fick ärva. Johan v. S. och hans hustru flyttade snart efter sonen Josef Christoffers födelse till Hjo, där de köpte en fastighet på Kyrkogatan samt gården Backen i Hjo socken. Johan var sjuklig och dog snart, varefter familjen definitivt bosatte sig i fastigheten i Hjo. Josef utbildade sig till affärsman men hade som sådan inga större framgångar. 1855 blev han jordbrukare. Han gifte sig då med Gustava Charlotta Ingeborg Christina Fleetwood, dotter till friherre Bengt Johan Fleetwood till Styrshult och hans hustru Charlotta Hammarhielm. För vidare uppgifter om B.J. Fleetwood och Charlotta Hammarhielm: se del I). De nygifta bosatte sig 1854 på Liden men efter friherre Fleetwoods död 1856 flyttade de över till Styrshult, som blev deras gemensamma hem i över 40 år.
J.C. von Strokirch var en i Korsberga mycket känd man. Han deltog flitigt i socknens angelägenheter redan före den stora omorganisationen 1863. Han blev sockennämndens ordförande redan 1859 och efterträdde då jägmästare C.V. Muhr. 1863 valdes han av kommunalstämman till motsvarande befattning genom att han då blev ordförande i kommunalnämnden. Som sådan verkade han åren 18631881 (19 år) och var också kommunalstämmans ordförande under åren 18721881. Han kunde alltså, då han avgick av hälsoskäl, se tillbaka på en lång och framgångsrik gärning såväl i Korsberga som även utanför kommunen. Så t.ex. var han mycket verksam vid tillkomsten av H.S.J. och vid bildandet av Hjo Sparbank.
Trots att han var adelsman ansågs han vara mycket demokratisk, hade stark rättskänsla, var känslig och visade stor vördnad för religionen men var också mycket häftig. Hustrun Ingeborg Fleetwood hade stort anseende i bygden, en sund människa , harmonisk och hjälpsam mot fattiga och sjuka.
Under sina sista år led han en stor motgång vid försäljningen av de s.k. järnvägsaktierna. Han kämpade hårt för vad han ansåg vara rätt men besluten gick helt emot honom, vilket, kanske, känslig som han var, medförde en för tidig död. Han dog på Styrshult 17.10.1899. Hustrun sålde en tid efter gården och flyttade till Hjo, där hon dog 19.5.1926.
En son till familjen var jägmästare Carl von Strokirch, som blev ägare till Liden. Hans "Korsbergaminnen" har på sina ställen citerats i detta arbete. Även sonen till Carl von Strokirch, stadsingenjören Miles von Strokirch, har berikat Korsbergalitteraturen med "Kasebergasagan", en skildring full av humor som också är citerad i detta arbete. Två andra medlemmar av den Strokirchska familjen på Styrshult är Anna von Strokirch g. Fridner, som skrivit boken "Gårdar och människor" samt konstnären Einar von Strokirch, vilkens verksamhet, dock icke var förlagd till Korsberga. Båda äro syskon till Carl von Strokirch.
Medlemmar ur familjerna Fleetwood och von Strokirch äro begravda i den gemensamma familjegraven på Korsberga gamla kyrkogård.
Johan Levin Thilén föddes den 18.7.1856 i gästgivaregården Klämmesbo i Fröjereds socken. Föräldrarna voro Emanuel Olsson och Lena Kajsa Andersson. Han gifte sig 1879 med Ida Olivia Larsson, dotter till ägaren av den störstagården i Mölebo, Emanuel Larsson. I och med giftermålet lämnade han Klämmesbo och slog sig ner i det under uppbyggnad varande stationssamhället i Korsberga socken. Här köpte han först ett litet hus Fredriksborg av en f.d. soldat Krans, vilket hus han senare om och tillbyggde. Han kallade det då för Torviksborg och här öppnade han omedelbart en liten diversehandel. Den gick bättre och bättre, för konkurrenterna Fridholm och Linder allt sämre. Från att från början varit enbart en speceriaffär utvidgades den att omfatta allt fler verksamhetsgrenar, t.ex. manufaktur, järnvaror, spannmål, fodermedel och gödningsämnen. Men Thilén lät sig icke nöja med dessa framgångar på handelns område utan blev alltmer en industrins man. Och som sådan har han betytt oerhört mycket för Korsberga genom att bereda arbete åt många människor. Hans industriella verksamhet omfattar många områden. Han började 1885 med att starta en stråhylsfabrik för tillverkning av halmfodral till flaskor, något 100tal meter norr om Korsberga järnvägsstation i en större lada eller loge, där fabrikationer. bedrevs under primitiva förhållanden men stadigt utvecklades. Man kom upp som mest i en tillverkning av 2 miljoner hylsor pr år. Fabrikationen nedlades omkr. 1905. En betydligt större industri var Korsberga tegelbruk. Detta, som hade kommit på ekonomiskt obestånd, inköptes 1895 av Thilén, som utvecklade bruket till ett stort företag, som mest gav arbete åt 5060 man. 1912 inköpte han Värnamo tegelbruk och den s.k. Thilénkoncernen blev sedan ägare till ytterligare tegelbruk i Värnamotrakten och i Skaraborgs län Horns och Töreboda tegelbruk. År 1900 inköpte han egendomen Söran. Här fanns på gården ett mejeri, som dock snart upphörde och Thilén uppförde i stället ett nytt mejeri i Korsberga stationssamhälle. Vid Andelsmejeriets tillkomst 1910 nedlades emellertid detta.
Thilén har som framgår av ovanstående visat sig vara en mångsidig och ytterst driftig man. Givetvis togs hans kapacitet i anspråk för allmänna värv. Han var t.ex. vice ordförande i kommulnalstämma och kommunalnämnd 19021905 samt nämndeman åren 19061917, ledamot i både kyrko och skolråd.
Den frikyrkliga verksamheten i Korsberga hade i Thilén ett gott stöd. Han var medlem av Missionsförsamlingen, där han var kassör i många år. Två av hans döttrar blevo f.ö. gifta med predikanter, dock icke inom Svenska Missionsförbundet utan inom pingströrelsen, dottern Torborg med Carl Widmark och dottern Herdis med Eric Öhlander.
Då Thilén dog 2.2.1930 var fortfarande hans företag stadda i stark utveckling och dessa övertogs till en början av sterbhuset. Efter hustruns död 25.7.1935 inträdde en ny epok för den affärs och industriverksamhet, som J.L. Thilén så skickligt byggt upp. Vid 1951 års utgång var det bara Korsberga Tegelbruk som fanns kvar av den industriella verksamheten jämte affären i Torviksborg, vilken senare dock snart såldes.
Carl Persson i Stallerhult
Namnet Carl Persson är för alltid knutet till den gård, där han bodde från 1874 till sin död 1926. Hemmanet heter egentligen St. Stallerhult, 1/2 mtl skatte och var 1874 delad i två gårdar om vardera 1/4 mtl. Den ena av dessa, den södra gården, såldes ovan angivna år av Lena Christina Andersdotter (förf.s farmor) och hennes syskon till Carl Perssons svärfar. Efter dennes död 1879 övergick den i Carl Perssons ägo. 1918 blev han ägare också till den andra 1/4 mtl gården, varigenom han de sista 8 åren av sitt liv var ägare till hela hemmanet.
En samtida journalist skrev följande om gården:
Stallerhult var en gård för en riktig riksdagsman. Den passade Carl Persson. Han hade bekommit den med sin hustru och gården var god, d.v.s. inte överdåd på något vis. Inga skrytsamma åbyggnader, inga väldiga arealer, icke ens en särdeles fet jord, utan det jämna, det överkomliga och det tillräckliga. En bondgård av de bättre, som vi gud ske lov ha många i Sverige. På västra sidan Vättern ligger en långsträckt ås, som går i norr och söder och heter Hökensås. På dess östra, mot Vättern vända sluttning, ligger Guldkroken, en trakt, vars namn ger tillkänna, att här är en god och bördig bygd. Så är det. Den är vacker, både av sitt läge mot Vättern och den ljuvliga vegetationen, särdeles ett vackert bestånd av allehanda lövträd och den goda odlingen. På denna sida om åsen bodde inte Carl Persson. Utan på den andra sidan, där sluttningen vetter ut åt Västgötaslätten och bort emot Vänern. Gårdens skog går upp till åsens krön. I skogsbryret ligger gården. Nedanför ligga ägorna i en kvadratisk figur. De begränsas av en bäck med en rik vegetation av lövträd och buskar. Längst uppe vid gården sandjord, längre ner sandmylla och lättlera och nederst lerjord. 80 tunnland åker och dubbelt så mycket skog. Kan man begära bättre? Trädgård omkring manbyggnaden och den skötte Carl Persson själv. Han visade den, och den var välskött, som allt vad Carl Persson tog sig för i livet."
Stallerhult var således ingen direkt släktård.
De föregående ägarna, riksdagsmannen Lars Svensson, ägare till hela hemmanet och hans son Anders Larsson och dennes barn, ägare till halva hemmanet, voro dock släkt till släkten.
Carl Persson var född i Korsberga, på en liten gård i Mölebo om 1/6 mtl. Fadern hette Per Larsson, son till Lars Eriksson och hans hustru Margareta Svensdotter från Munkebo, vilka f.ö. byggde den vackra 2vånings manbyggnaden, som ännu står kvar i tämligen oförändrat skick. Modern hette Cajsa Svensdotter, (d. 1849)., dotter till hemmansägaren Sven Jansson och h.h. i L:a Stallerhult, granngård till St. Stallerhult, men belägen i Fröjereds socken. Per Larsson hade i detta äktenskap tre barn: Lars Johan, .1. 1839 (blev hemmansägare i Lämmagårdstorp och Lämmagården i Fröjereds socken), Sven August, f. 1842 (blev hemmansägare i St. Sänneryd i Korsberga socken och Västarp i Fridene socken, där han f.ö. också var gästgivare) samt Carl, född 1844, som blev hemmansägare i Stallerhult och föremålet för beskrivningen i denna artikel. Samtliga tre äro födda i Mölebo.
I ett senare äktenskap med Cajsa Larsdotter hade Per Larsson sönerna Magnus och Alfred samt dottern Christina. (Anmi: Av någon egendomlig anledning överensstämmer inte Carl Perssons födelsedatum 24.10.1844, vilket återfinnes i samtliga uppslagsböcker, med kyrkoböckernas födelsedatum, 22.10.1844, ett datum, som från födelseboken följer honom i samtliga Husförhörslängder och församlingsböcker ända till församlingsboken 1916 1931, där datum ändrats till 24.10.1844).
I föräldrahemmet i Mölebo växte så Carl upp och började sin skolgång i Korsberga folkskola år 1854. Skolan hade då varit i bruk i 7 år, f.ö. en av de äldsta folkskolorna i Skaraborgs län. Samtliga examensböcker o.d. finns bevarade från 1847. Folkskolläraren hette då Samuel Petter Blomén, som alltså var den, som lade grunden till Carl Perssons kunskaper. I en artikel i Våra män 1917 (valbroschyr från Moderata Valmansföreningen i Skaraborgs läns södra valkrets) skriver Carl Persson om sin skolgång och sina vidare steg på "kunskapens väg": "Den undervisning, som jag under skol och ynglingaåren inhämtade, lämnades först av skolläraren S.P. Blomén, som jag bevarar i tacksamt minne. Efter konfirmationsåret var i Korsberga anställd en vikarierande ung skollärare (Wilander), vilken under vintermånaderna tog sig välvilligt an mig och några jämnåriga med att undervisa i åtskilliga ämnen, varav vi alla voro i stort behov och med stort intresse tillgodogjorde oss. Vidare var under dessa åren 18601870 inom Korsberga bosatt en person, C.V. Muhr, som då hade ledningen och förvaltningen inom kommunen. Han inrättade sockenbibliotek med väl valda läro och litteraturböcker samt på egen bekostnad tillökade bokantalet betydligt. Icke nog härmed, utan han tillhöll oss ungdomar allvarligt att använda alla lediga stunder för läsning av böckerna samt alltid föra en nykter och redbar vandel. Vi, som då voro ynglingar, hörde och följde hans råd gärna." (Anm: Från 1860talet finns bevarat foto av skolläraren Wilander, Carl Persson och två jämnåriga unga män, rökande pipa. Sannolikt var det dessa tre ynglingar som Carl Persson härovan angiver som de "bildningstörstande".)
På gården i Mölebo stannade Carl Persson sedan kvar och hjälpte sin far med jordbruket. Men när han kommit upp till myndig ålder måste han tänka sig en annan framtid än att gå hemma som jordbruksarbetare. En egen gård hägrade naturligtvis men de ekonomiska möjligheterna för honom voro väl inte så stora att förverkliga den drömmen på annat vis än genom att gifta sig till en gård. Men han försökte i alla fall först på ett annat vis för att skaffa sig pengar. Han började i slutet på 1860talet (alltså i 25årsåldern) att hålla auktioner. Han blev alltmer anlitad som sådan och fick anseende som en duktig och hederlig person. 1871 gifte han sig med Anna Andersdotter, dotter till hemmansägaren Anders Gustaf Johansson i Slätten i S. Fågelås socken och hans hustru Maria Erlandsdotter. A,G. Johansson var f.ö. en av de ledande frikyrkomännen i trakten. Carl Persson lämnar vid sitt giftermål Korsberga för några år för att bruka svärfaderns gård. 1874 återkommer han till Korsberga, nu som brukare av svärfaderns nyinköpta gård 1/4 mtl St. Stallerhult, som han ju efter dennes död 1879 blev ägare till. Av familjens tre barn är dottern Maria född i Slätten 1872 (d. 1919, g.m. handlanden Samuel Larsson, Isleryd, N. Fågelås), dottern Hilma född i Stallerhult 1875 (d. 1942, g.m. handlanden Werner Andersson, Persbo, Fröjered) och sonen Johan född i Stallerhult 1878 (d. 1942 på sin ägandes gård Erlandstorp, N. Fågelås, g.m. Herdis Eriksson från Stallerhult).
Vid sidan av sitt jordbruksarbete fortsatte Carl Persson att hålla auktioner, gjorde bouppteckningar o.d. och detta blev så att säga förberedelse till hans långa offentliga bana. I tidningsartiklar om Carl Persson brukar det ofta stå, att han gått den för en bonde vanliga vägen till riksdagen, d.v.s via kommunala uppdrag. Visserligen började Carl Persson ganska snart efter sin återkomst till Korsberga att intressera sig för kommunala angelägenheter, dock utan att få några ledande befattningar, men den verkliga och betydelsefulla inledningen till hans offentliga verksamhet var, att han av kommunalstämman i Korsberga den 1.2.1876 valdes till socknens nämndeman vid Dimbo tingslags häradsrätt av Vartofta och Frökinds domsaga, ett uppdrag, som han sedan innehade t.o.m. år 1884, då han på egen begäran avgick. Han var då sedan några år riksdagsman och fann det vara svårt att förena de båda uppdragen. Det blev för besvärligt för honom att så ofta, som han ville, kunna deltaga i de tre årliga tingen, särskilt då vinter och vårtingen, som inföll under den tid riksdagar hölls. Ätt befattningen som nämndeman betytt oerhört mycket för att han "blev den han blev" inom det offentliga livet har han många gånger vitsordat. I den förut nämnda valbroschyren från 1917 skriver han därom följande: "Jag fann nämndemansbefattningen som en mycket värdefull skola. Finnes intresse bjudes här rika tillfällen att sätta sig in i alla förekommande ärenden och förvaltningsgrenar, och detta så mycket mer som både ordinarie och tillförordnade ordförandena i rätten med den största vänlighet och villighet lämnade råd och upplysningar." (Anm: Under Carl Perssons nämndemanstid skedde ett byte på domartjänsten. Häradshövdingen Otto Emanuel Wijkmark på Torp avled 1879 och efterträddes som ordinarie häradshövding 1880 av Swante Albin Brag. Under Wijkmarks sista år och under vakansen tjänstgjorde vikarier). Vid ett annat tillfälle säger han, att "nämndemansuppdraget hör till de lärorikaste, som en olärd hemmansägare kan erhålla."
Redan under sina första år som nämndeman tilldrog han sig mycket fort uppmärksamhet genom sin stora begåvning och det ena förtroendet efter det andra föll på hans lott. Så t.ex. var det han som i huvudsak svarade för lagfartsärendena, dock givetvis under överinseende av häradshövdingen. Han blev alltmer uppmärksammad inom häradet och i hela domsagan och det visade sig också, när man på hösten 1881 skulle välja riksdagsman för åren 18821884 i Vartofta och Frökinds domsagasvalkrets. Carl Persson blev vald, vilket enligt vad han senare uppger var för honom en stor överraskning. I en artikel i Stockholms Dagblad 23.10.1919 med anledning av 75årsdagen återfinnes följande om hans inval i riksdagens 2:a kammare. Där står: Han har själv en gång med den för honom karakteristiska anspråkslösheten i denna tidning berättat om hur han blev riksdagsman. Vi citera honom själv: "Orsaken till att jag blev uppsatt som kandidat torde ha varit den, att jag då och då flera år förut var nämndeman i Vartofta häradsrätt i Dimbo tingslag och av såväl ordföranden som nämndemanskamraterna i rätten hos den person, som ledde valrörelsen omgavs som den, vilken möjligen kunde erhålla röster., ifall ny kandidat skulle uppsättas. För mig var valutgången en stor överraskning och ingav mig allvarliga bekymmer, ty dels hade jag aldrig haft en tanke på att ens ifrågasättas som riksdagsman, dels ansåg jag det betänkligt så lång tid av året vara borta från hemmet även av skäl, att jag behövde deltaga i arbetet å mitt jordbruk och dels till största delen därför att jag hittills var främmande för politiska frågor samt kände mig sakna kunskaper, insikter och begåvning att kunna ens med små anspråk från valmännens sida fylla en sådan deras fordran. Ett tror jag mig kunna med säkerhet angiva, att hade den offentliga kandidaturen vid den tiden, då jag först blev vald, varit så allmän som nu, så att jag måst å folkmöten uppträda och göra reda för mina politiska åsikter och insikter så hade jag icke blivit uppsatt som kandidat. Att jag sedan oavbrutet blivit omvald torde huvudsakligen bero på att valmännen inom kretsen ha varit obenägna för att ofta byta om riksdagsman. Vidare, när deras ombud blivit använd i riksdagsarbetet genom ledamotskap i ordinarie utskott m.m., anse valmännen detta utgöra bevis på lämplighet för uppdraget, och ju flera riksdagar deras ombud bevistat, desto större överseende ha de med honom. Riksdagsmannen
Så började då Carl Perssons långa bana som ledamot av riksdagens 2:a kammare. På hans gravsten på Korsberga gamla kyrkogård står bl.a. orden: "Ledamot av II K under 43 riksdagar". Det ser först litet förbryllande ut, när man vet, att han började 1882 och slutade 1918, d.v.s. "endast" 37 år, men det var inte bara de 37 ordinarie, lagtima, riksdagarna han deltog i, utan också 4 urtima riksdagar, varav den sista hösten 1918 samt i 2 upplösta. Under de 37 riksdagsåren representerade han Vartofta och Frökinds domsagas valkrets (enmansvalkrets) under åren 18811911 och Skaraborgs läns södra valkrets (flermansvalkrets med 5 mandat) under åren 19121918. Den sista mandatperiod, för vilken han var vald, omfattade tiden 19181920 men han deltog endast i de båda riksdagarna under 1918 (den lagtima på våren och den urtima på hösten). I början av januari 1919, före riksdagsarbetets början avsade han sig ledamotskapet.
Vid riksdagsmannavalen i den gamla valkretsen VartoftaFrökind blev han period efter period, som då gällde 3 år, omvald varje gång utom en (valet 1893 för perioden 18941896) med mycket stor majoritet. Nedanstående tabell för valen 18901905, tagen ur Aftonbladet 23.10.1906, är belysande.
Valår Carl Perssons Närmaste mans röstetal röstetal
1890 (för perioden 1891-1893) 380 23 1893 ( " " 1894-1896) 411 237 1896 ( " " 1897-1899) 294 79 1899 ( " " 1900-1902) 348 47 1902 ( " " 1903-1905) 456 19 1905 ( " " 1906-1908) 1036 188
I Korsberga socken fick Carl Persson för det mesta samtliga röster, vilket visar hans grundmurade anseende i sin hemkommun.
En flyktig blick på denna tabell visar att Carl Perssons återval endast en enda gång varit allvarligt hotad, nämligen 1893.
Vad var då orsaken till detta? En bidragande orsak, dock säkerligen icke utslagsgivande, var att Carl Persson hade blivit indragen i en process mellan mjölnaren A.G. Larsson i Fröjered och hans svåger handlanden M.A. Jansson också i Fröjered. Efter att från början ha gällt frågor rörande A.G. Larssons konkurs, där Carl Persson deltagit i utredningen i egenskap av syssloman, utvecklade sig händelserna till att A.G. Larsson stämde M.A. Jansson för mened och i det målet blev Carl Persson jämte sin gode vän och riksdagskamrat L.J. Jansson i Djursätra och skolläraren C.E. Carlsson i Fröjered instämda av käranden Larsson för att de, som det står i stämningsansökan, "undanhållit sanningsenlig upplysning och derigenom fört eller sökt föra Häradsrätten bakom ljuset samt att vittnet Persson sökt inverka på förut hörda vittnen, alla till svarandens fördel, och för att undandölja hans orätta och olagliga beteende". Häradsrättens utslag 22.4.1892 blev friande, liksom också Göta Hovrätts 20.12.1892 men Larsson fullföljde till Högsta Domstolen, som 15.8.1893 fastställde Häradsrättens och Hovrättens utslag. Målet blev således avgjort kort före riksdagsmannavalet i september 1893. Hade så ej skett hade han ej varit valbar enligt då gällande bestämmelser. Hans politiska bana hade därigenom antagligen blivit stoppad. Nu blev detta inte fallet, men i agitationen mot hans återval utnyttjade givetvis motståndarna denna process. Nej, den verkliga och viktigaste orsaken till att så många röstade emot honom vid detta riksdagsval var av helt politisk natur. När Carl Persson kom in i riksdagen 1882 anslöt han sig till Lantmannapartiet, där den ledande mannen då var Carl Ifvarsson. Partiet stod då på höjden av sin makt. 1888 i samband med de stora tullstriderna splittrades partiet. Protektionisterna gick ur och bildade Det nya lantmannapartiet, och de som kvarstodo antog då namnet Det gamla lantmannapartiet. Som lantbrukare var givetvis Carl Persson anhängare av spannmålstullar och inträdde därför i Det nya lantmannapartiet, men eftersom han icke var någon extrem tullanhängare och i övrigt mer hade moderata, nästan liberala uppfattningar i övriga politiska frågor, så trivdes han icke i partiet utan övergick eller kanske snarare "återgick" vid urtima riksdagen 1892 till Det gamla lantmannapartiet, där han kände sig mera hemma. Det var detta "svek" som kritiserades inför riksdagsvalet 1893, i Vartoftavalkretsen, främst av godsägare och storbönder, som ville ha en av "de sina" som riksdagsman. Det gick nu inte, utan Carl Perssons förtroende bland de mindre jordbrukarna och övriga utanför jordbrukarnas krets vår så stort, att han återvaldes, och inte bara den gången utan också i fortsättningen, så länge valkretsen bestod, d.v.s. till och med år 1911. År 1895 återförenades de båda lantmannapartierna under sitt gamla partinamn Lantmannapartiet, inom vilket parti Carl Persson fick en alltmer dominerande ställning. 1899 blev han medlem av förtroenderådet (partistyrelsen) och 19091911 ordförande i detta. Hans väg gick emellertid alltmer åt höger och då Lantmanna och borgarpartiet år 1912 bildades genom sammanslagning av Lantmannapartiet och Nationella framstegspartiet blev han dess förste ordförande, dock endast under det första året, varefter Arvid Lindman blev ledare. Någon partiledare i ordets verkliga betydelse var aldrig Carl Persson. Därtill saknade han intresse och kanske också fallenhet. Hans bestående insatser inom svensk politik ligger på ett helt annat plan. Carl Persson tillhörde det nybildade partiet under hela sin återstående riksdagsmannatid och särskilt under de första åren hade han ett stort inflytande inom partiet såsom medlem av förtroenderådet. I sin nya valkrets, Skaraborgs läns södra valkrets, var han från 1912 och till sin avgång invald på moderata listor med kandidater som delade Lantmanna och borgarpartiets åsikter.
Ehuru Carl Perssons insatser som riksdagsman icke i främsta rummet är av direkt politisk art utan domineras av det arbete han utfört i utskott och kommittér, så skall här i alla fall tas upp några stora politiska frågor och Carl Perssons åsikter och agerande i dessa, med undantag av den betydelsefulla tullfrågan, där hans ställningstagande väl får anses vara klargjord i det föregående.
Carl Persson är ju framför allt känd som en stor sparsamhetsivrare, som "höll hårt om statens pung", allt enligt traditionerna från Lantmannapartiets äldre period. Detta medförde bl.a. att han motsatte sig härordningsförslagen av år 1892 och 1901. Senare, under trycket av världshändelserna som ledde fram till 1:a världskriget, blev han dock en varm försvarsvän. I rösträttsstriderna i början av 1900talet, som ledde fram till den allmänna rösträtten för män vid val till 2:a kammaren, tog han verksam del. Han var anhängare till en utökning av rösträtten men var avgjord motståndare till de proportionella valen. Led den självständighet, som var utmärkande för honom, hade han svårt att tänka sig att vara bunden av ett partiprogram. De gamla majoritetsvalen i enmansvalkretsar voro idealet för honom. Unionsbrottet 1905 var givetvis en händelse, som han givetvis måste ta ställning till. Som medlem av de 2 särskilda utskotten, som behandlade frågan i riksdagen, där han f.ö. var vice ordförande i det sista, verkade han för en "mjuk" uppgörelse helt i linje med Gamla lantmannapartiets åsikt och bidrog därigenom till en fredlig uppgörelse. I försvarsfrågorna 1914 tog han verksam del. Han var medlem av 19111914 års försvarsberedning. Så till slut den stora demokratisering av det svenska samhället genom den allmänna rösträttens införande på urtima riksdagen 1918. Carl Persson var måttligt intresserad, och deltog inte i debatterna. Hans "svala" intresse kan kanske utläsas av hans öppningsanförande vid urtimans början d. 30 oktober. Har var då sedan några år karnmarens ålderspresident. Hans lapidariska ord lyder enl. kammarens protokoll: "Mina herrar! Intill dess, det för kammaren tillkännagivits, vilka som förordnats till talman och vice talman, åligger det mig att föra ordet, och jag ber att få hälsa alla hjärtligt välkomna till utförande av det arbete, som föreligger. Med dessa ord förklarar jag detta sammanträde öppnat."
Nu var väl Carl Persson inte känd för att vara en stortalare, men detta var ju i torftigaste laget inför en riksdag, som väl är en av de betydelsefullaste i modern tid. Men det hade väl sin förklaring i detta speciella fallet.
Hurudan var då Carl Persson som riksdagstalare? Här nedan finns ett omdöme. Generaldirektören i Statskontoret Wilhelm Björk, så socialdemokrat han var, dock en stor beundrare av Carl Persson, berättar i en artikel i GöteborgsPosten 11.1.1966 följande: "Från det tillfälle, då jag 1908 för första gången från andra kammarens talmansläktare konfronterades med den folkvalda, bevarar jag ett livligt minne av hur ledamöterna lämnade sina bänkar och samlades kring en äldre man på Västgötabänken. Han talade ganska lågmält, men anförandet, beledsagat av måttfulla handrörelser, präglades av synnerlig reda och ingående sakkännedom. Och då det ringde till votering och mannarna i en lång rad vandrade runt talmansbärdet, inhöstades segern av den sida, som den så uppmärksammade talaren företrätt. Vad saken gällde har inte stannat kvar i minnet. Men talaren var Carl Persson i Stallerhult, bondehövdingen." Carl. Persson hade alltid för vana att ej använda kammarens talarstol utan talade alltid från sin bänk. Därigenom blev det utomordentligt svårt för andra än riksdagens ledamöter att följa hans anföranden, vilket också dåtidens riksdagsreferenter klagade över. "Men det spelar ingen roll" sade en gång en sådan, "jag begriper ju ändå inte, vad han säger. Han talar ett obegripligt tungomål det lär vara västgötska och så talar han fruktansvärt fort och tyst."
Det inflytande, som han utövade genom vad han sade i kammardebatterna, var dock ett intet mot vad det betydde, som han sade i utskott och kommittéer. "Har Stallerhult gått med på detså behöver du inte vara orolig. Det blir som han vill" var uttalanden, som var gängse i riksdagen under 1900talets första årtionde. Då det i denna artikel icke är möjligt att redogöra för allt, vad han uträttat i utskotten och kommittéerna samt som sakkunnig så lämnas här nedan bara en uppräkning av de viktigaste sådana, som han varit medlem av. Det viktigaste var givetvis Statsutskottet, där hans insatser under 28 år varit av utomordentligt stor betydelse. Sammanställningen har han gjort själv den 14.3.1925, året innan han dog. Hans utomordentligt goda minne, för vilket han var känd, hade icke försvagats, däremot var hans hörsel då betydligt nedsatt. Att denna förteckning kommit till ha vi redaktören för VästgötaBladet Otto Svensson att tacka. Han skriver i sin tidning 23.2.1926 i sin minnesruna över den då nyss avlidne följande. Av någon anledning kom jag att stanna efter 80årsfestens slut. Här satt den gamle i kretsen av hustru, barn och barnbarn och berättade åtskilligt ur sitt rika liv. Där låg en familjebibel i praktfullt band på ett bord. "I den skulle Farbror teckna upp alla sina förtroendeuppdrag till glädje och uppmuntran för efterlevande", menade jag. "Ja, det är väl ingenting", svarar han. Vid ett senare sammanträffande sade han mig dock: "Nu har jag gjort, som du sá, men jag skrev det inte i bibeln". Här nedan följer förteckningen av uppdragen jämte upplysningar om hans utmärkelser i form av ordnar. Författaren har förtydligat genom att i parenteser tidsangiva de olika uppdragen.
Vald till Riksdagsman i Andra kammaren 1881. Innehade detta uppdrag till och med 1918 års slut, då avsägelse skedde.
Bevistat 43 riksdagar, derav 37 ordinarie och 6 urtima.
Inom riksdagen varit:
Suppleant i Lagutskottet 3 år (18851887.A) Ledamot i " 3 år (18881890) Suppleant i Statsutskottet 1 år (1887B) Ledamot i " 28 år (18911918A) Statsrevisor (1890, 1898, 1900, 19021904) 8 år Ledamot i flera särskilda utskott (ex. Läroverksutskottet 1904) Ledamot av Talmanskonferensen i flera år (19071914B) Ålderspresident de fem sista åren (19141918)
Av Kongl. Maj:t haft förordnanden till ledamot i följande kommittéer och kommissioner.
Mantalskrivningskommittén (1889) Kommittén för utarbetande av lag ang. Civilstatens pensionsväsende (18891902) Post och Telegrafkommittén (18991901) Kommittén ang. omorganisation av Arméns musikpersonal (19021903) Ledamot i Löneregleringskommittén fr.o.m. 1902 t.o.m. 1918. Ledamot i kommissionen för truppförbandens förläggning Sakkunnig för bearbetandet av förslaget ang. arméns centrala förvaltningsmyndighet (1907) Ledamot i Bodens befästningskommitté (1905) Sakkunnig ang. omorganisation av Marinförvaltningen (19071908) Sakkunnig ang. utredning av den brist som uppstått i byggnadsanslagen för Armén (1907) Sakkunnig för utarbetande av reglemente för blivande civilkommission (19081910) Ledamot i Civilkommissionen, v.ordf. hela tiden (1908-1915) Ledamot i kommittén för omorganisation av Medicinal styrelsen (1908) Sakkunnig ang. utredning om behovet av vissa bygg nader för armén Sakkunnig ang. utredning om officerarnas enskilda byggnader å mötesplatserna samt användning av platserna Ledamot i Lönekommittén för personal anställd i järnvägsstaten (1906~1907) Sakkunnig för fortsatt utredning ang.Presterskapets avlöning (1909) Sakkunnig för uppgörande av förslag till förplägnads anstalter i Boden och Karlsborg (1910) Ledamot i försvarsberedningen (Staafs stora försvars kommitté) (19111914) Ledamot i kommittén för Patent och registreringsverket (1912) Ledamot i kommittén för utarbetande av lag ang. Arméns och Marinens avlöning i krig (19141915) Sakkunnig ang. granskning och utarbetande av lag ang. upplåtande av mark för militära behov, tågordning för trupper m.fl. frågor (19161917)
Åtskilliga förordnanden att inom vederbörande departement några dagar biträda statsrådet och expeditionschefen att granska vissa frågor som i K. Prop. ämnats föreläggas Riksdagen.
Det första kommittéarbetet började 1889 och avsade jag mig i slutet av 1918 vad som då ej avslutats näml. 1902 års Löneregleringskommritté.
Av K. Maj:t blev jag 1899 utnämnd till Riddare av Kongl. Wasaorden. 1906 " " Riddare av Kongl. Nordstierneorden. 1915 " " Kommendör av K. Wasaorden 2dra klass 1922 " " Kommendör av K. Wasaorden lsta klass
Betecknas: Kommendör av K.W.O. lsta kl. R.N.O.
Stallerhult den 14 mars 1925
Carl Persson
Landstingsmannen
Carl Perssons förmåga har givetvis också tagits i anspråk inom vårt län. 1885 valdes han första gången till landstingsman. Valkretsen var då Dimbo tingslag, som hade att utse 3 ledamöter. Valet företogs av elektorer inför häradsrätten på sommartinget i Dimbo. Elektorerna hade förut valts på de olika kommunalstämmorna inom häradet och försiggick där i regel i mars månad. Korsberga kommun hade att utse 2 elektorer 1876, då Carl Persson första gången valdes till nämndeman, var också debutåret för hans val till elektor vid landstingsmannaval. De därpå följande åren tills han valdes som landstingsman är han ömsom elektor eller suppleant för denne. Till landstinget omvaldes han gång på gång ända till 1893, då han på grund av förut angiven process icke var valbar. Högsta domstolens utslag kom ju icke förrän i augusti 1893 och landstingsvalet hade då redan skett på sommartinget. Han återkommer inte till landstinget förrän genom valet 1896, men sedan är han oavbrutet medlem tills han frivilligt avgick vid landstingsperiodens slut 1922. Trots påtryckningar ställde han inte upp för omval. Han åberopade som skäl förutom sin ålder, 78 år, också sin nedsatta hörsel. Liksom i riksdagen åtnjöt Carl Persson i landstinget stort förtroende och genom sin stora förtrogenhet med allt det nya på lagstiftningens område, var han givetvis en stor tillgång. I sin "Skaraborgs läns landsting En krönika till 100årsjubiléet" skriver Robert Eldh följande: "... torde väl få anses lämpligt frammana den bild, som kammarherre Erland von Hofsten (Carl Perssons efterträdare som landstingsordförande) tecknat av denne märklige man. Carl Persson, som inträdde i landstinget år 1885 och bevistade 34 landsting, skulle säger van Hofsten med sitt klara förstånd, sin stora erfarenhet och sin arbetsamhet gjort sig bemärkt inom vilket verksamhetsområde som helst i livet, och det blev därför rätt naturligt, att han fick en dominerande ställning i landstinget. Hans inlägg i debatten röjde alltid den kunnige mannen, och det var därför sällsynt,. att landstingets beslut icke fattades i enlighet med hans yrkande. När han kom till ett landstingssammanträde, hade han alltid mycket noggrant läst sig in uti de frågor, som skulle bliva föremål för behandling. Ofta hade han genomgått de riksdagsbeslut och författningar, som kunde hava inflytande på dessa frågor. Hans minne var fenomenalt. Då han var närvarande, kunde man med säkerhet lita på, att man ej företog sig något, som stod i strid med gällande lagar och författningar. Vid 1902 års landsting blev Carl Persson vice ordförande i landstinget och efter Ivar Wijks bortgång år 1911 ordförande t.o.m. år 1918. Han avgick på grund av försvagad hörsel men kvarstod dock i landstinget t.o.m. år 1922 och var under dessa år ingalunda arbetslös utan skötte ordförandeskapet i undervisningsutskottet och lär därvid själv ha skrivit alla utskottsutlåtandena. Carl Perssons insats i vårt landstings arbete har varit av utomordentlig betydelse för vårt län och hans namn skall sent glömmas i våra bygder".
Kommunalmannen
Trots sin stora arbetsbörda i riksdag och landsting hann Carl Persson med att göra sin hemsocken stora tjänster som kommunal förtroendeman på olika Poster. I föregående artiklar har detta berörts och därför upptas här bara en kort sammanfattning av viktigare uppdrag, som han haft. Hemsocknens angelägenheter låg honom alltid varmt om hjärtat och han gjorde socknen känd inte bara genom sin person utan också genom de ofta citerade orden från hans riksdagsarbete: "Jag undrar hur det kommer att verka i Korsberga".
Ordförande i kommunalstämman (18971908) kommunalnämnden (18971908) valnämnden (19101925) Ledamot av taxeringsnämnden (18771924) Ledamot av skolrådet (18801920) Kommunal revisor i 25 år Ledamot, ofta ordförande i utrednings och byggnadskommittéerna bl.a. för: Nya kyrkogården (18851888) Gravkapellet (1893) Kyrkorestaureringen (18951896) Nya ålderdomshemmet (1898)
Carl Perssons kommunala gärning rönte stor uppskattning under hans levnad men hans minne är inte glömt. I Hjo Tidning 9.12.1938 finns en artikel av redaktör Brage Engedahl, där han bl.a. skriver: "Den gamla sanningen att ingen är profet i sin fädernestad håller inte streck i Körsberga. Carl Persson i Stallerhult är alltjämt, långt efter hans bortgång, en stor man i sin hemsocken och den aktar och vördar hans minne i varje fall får jag ett starkt intryck av det, när jag sitter och talar med hans efterträdare på kommunalstämmoordförandeposten i Korsberga, lantbrukaren Arthur Lindgren i Sänneryd. Det är "Stallerhults" förtjänst, att vi fortfarande i dag som är har det skapligt ställt med skatter och kommunala omkostnader i den här socknen, han planerade och skötte allt så förtänksamt och omsorgsfullt, att vi ännu i dag skörda frukterna av det, säger han med verklig värme i rösten. Han var väldigt mån om att vi skulle vara med vår tid här hemma i Korsberga, och när han kom tillbaka från riksdagarna drev han igenom det ena och det andra, som var beslutat där uppe i Stockholm och som han menade, att vi kunde göra lika gärna först som sist, för vi skulle i alla fall inte slippa ifrån det. Och det var bättre att ta det i god tid och succesivt än att sedan få det på en gång. På det sättet blev vi faktiskt föregångsman inom den tidens folkskoleväsende och våra skolor från då ha vi nytta av nu. Och så han skötte fattigvårdsfrågorna se'n alla processer tog han på sin lott och som han fullföjde dem se'n."
Carl Perssons offentliga gärning har i denna artikel blivit föremål för en beskrivning, som ingalunda gör något anspråk på fullständighet. Därtill är det använda materialet alltför stort.
Givetvis kommer i artikeln fram en hel del om Carl Persson som människa men tyvärr finns icke utrymme för en mera utförlig skildring, ehuru det skulle varit intressant. Så t.ex. finns mycket att hämta ur hans dagböcker (en form av kassaböcker med utförliga anteckningar om utgifter under riksdagstiden och hans inkomster som riksdagsman och från olika kommittéer och sakkunnig uppdrag). De visar att det inte var så "fett" de första årtiondena som riksdagsman, och att han då var tvungen ti11 den största sparsamhet för att kunna inte bara få det att gå ihop utan också få över för sin familj där hemma och bidraga till gårdens ekonomi. Först från de första åren efter sekelskiftet blir hans inkomster större genom de många kommittéuppdragen och vid sin död var han en förmögen man. Även de många historier och anekdoter, om honom, som cirkulerade i pressen och bland riksdagskamraterna, skulle förtjänat sitt eget kapitel.
Efter ett långt liv slutade Carl Persson sina dagar på sitt kära Stallerhult den 20.2.1926 och blev vid begravningen den 2.3.1926 i Korsberga kyrka föremål för storslagna ärebetygelser.
tillägg av uppifter ur "Sveriges Dödbok 1968 - 1996" CD-ROM skiva från Sveriges Släktforskarföbund, 1997. Rättelserna utförda av C H Ekelöf. Ändringarna anges med kursiv stil.
En stor del av de i föregående artiklarna nämnda personerna ha här upptagits. Förklaringar och använda förkortningar finns i slutet av registret i boken.
Ahlgvist, 0. Ivan, f. 1910 i Bringetofta (F). Mejerist G.m. A. Solveig U. Håkansson, f. 1912 i Genarp (M). Musikdirektör, organist.
Ahlström, Johan Edvard, f. 1837 i Sölvesborg (K), d. 1903 i K:a. Stationsinspektor. G.m. Olivia Alfrida Maxiliana Krook, f. 1848 i Falköping, d. 1912 i Hjo.
Andersson, Anders Johan, K:a Stommen. Kv Se del I.
Andersson, Anna H. född Högberg, f. 1901 i Värsås. Bageriidkerska G.m. K.E. Helmer Andersson, f. 1904 i Daretorp, d. 1975 i K:a (Marianneborg)
Andersson, J. Assar, f. 1901 i F:d. (C) G.m. Annie E. Borg, f. 1914 i Hjo l (C)
Andersson, August, f. 1855 i K:a (St. Stallerhult), d. 1924 i Hjo. Äg. t. 1/4 mtl Ruderna. KN G.m. Augusta Helena Gustafsdotter, f. 1862 i Värsås.
Andersson, Carl, f. 1841 i Hendene. Hälftenbrukare i K:a Stommen. G.m. Emma Lovisa Svensdotter, f. 1850 i Hangelösa.
Andersson, N. David, f. 1889 i Segerstad. - Hem.äg. i L:a Sänneryd. - G.m. E. Natalia L. Svärd, f. 1892 i Segerstad.
Andersson, Karl Edvard, f. 1876 i Kyrkefalla. Hem.äg. i St. Solberga (Västergården) G.m. Hilda Valborg Tranbom, f. 1898 i K:a. (Västergården)
Andersson, J. Edvin, f. 18991005 i K:a.d. 19960203 Hem.äg. i Rödesand. G.m. Härdis Magareta Andersson, f. 18990902 i Daretorp. Död 19850124
Andersson, F. Emil, f. 1877 i Värsås. Hem.äg. i St. Sänneryd.
Andersson, N. Erik, f. 1878 i K:a (Kyrkeskogen). Hem.äg. i Kyrkeskogen. G.m. Ellen Maria Lindgren, f. 1885 i K:a, d. 1949 i K:a (Kyrkeskogen).
Andersson, J. G, Helmer, f. 19030709 i S. Fågelås. d 19780709 Tegelarbetare, St. Solberga. KF G.m. Ellen Matilda Gustafsson, f. 19021113 i Skållerud (P). Död 19851219Fam. fl. t. Värsås 1939.
Andersson, Johan, f. 1849 i Hofby, d. 1918 i K:a (Kisaström). Mjölnare Gom. Anna Kristina Andersdotter, f. 1861 i Skeby. Utfl. t. Hjo 1919.
Andersson, Johan S. f. 1872 i K:a (Kyrkeskogen), d. 1951 i K:a (Mölebo) Hem.äg. i Mölebo. G.m. Anna Dahl, f. 1894 i S. Fågelås, d. 1922 i K:a (Mölebo).
Andersson, Karl Axel, Fridene/Hjo, f. 1908 i N. Fågelås. (C) G.m. Ingrid Odhqvist, f. 1917 i Göteborg, Oscar Fredriks förs.
Andersson, Karl Gustaf Harald, f. 19110401 i K:a.d 19800203 Hem.äg. i Björkåsen. G.m. Märta Kristina Kvist, f. 1914 i Magra (P).
Andersson, Lars Johan, f. 1841 i Varola, d. 1896 i K:a (Hamrum). Äg. t. 1/2 mtl Hamrum Korsg. Kv G.m. Augusta Helena Snäll, f. 1849 i Kyrkefalla, d. 1912 i K:a (Hamrum).
Andersson, Nils F., f. 1854 i Edåsa, d. 1930 i K:a (L:a Hamrum). Äg. t 1/4 mtl Hamrum Korsg.
Andersson, Nils A., f. 1902 i K:a. Hem.äg. i Torsbo.
Andersson, Carl Werner, f. 1870 i Värsås, d. 1967 i F:d (Persbo). - Handlare i Persbo - Deläg. i 1/2 mtl Stallerhult. . G.m. Hilma Persson, f. 1875 i K:a (Stallerhult), d. 1942 i F:d (Persbo).
Andrén, Arvid Johan. Oskar., f. 19071210 i Ransberg. d. 19881017- Arr. o. tegelbr.arb. i Stakebo KF G.m. Margit Viola Ingeborg Johansson, f. 19150430 i Ransberg. Död 19940616 - Fam. fl. 1944 t. Värsås.
Arvidsson, Anders, i.o. präst. - Se art. Prästerna.
Arvidsson, Tekla, f. 1881 i Fägre, d. 1961 i K:a (Sandkullen 2) - Bitr. folkskollärare.
Aurén, N.P. - Kamrer - Äg. t. Nya Karstorp 1880-1881 - Ej bosatt där.
Beckman, Hilda, f. 1858 i F:e, d. 1952 i K:a. Småskollär. i Gunnarstorp.
Bergius, Carl, f. 1832. - Se del I - Kompl: Ordf. i Fvst 1863-1867 - Fl.1869. - G.m. Charlotta Hammarhielm, d. 1869 i K:a (Liden).
Berggren, Bror Gustaf Sigfrid, f. 1891 i Svenarum (F). - Mjölnare i Kisaström. - G.m. Signe Teotia. Elisabet Rydell, f. 18950514 i Svenarum. d. 19750929. Fam. fl. 1939 t. Tidaholm.
Berglund, Tage K.H., f. 1909 i N.Fågelås. - Arr. i Dannemarka Nolgården. KF -G.m. Stina M. Eriksson, f. 1914 i K:a (Dannemarka Nolg.) Ägare d:o.
Bergman, Axel J., f. 1862 i Flo. - Äg. t. 1 mtl Nya Karstorp KN - Fl. 1908 t. Hjo. - Donerat till årlig fest för församlingens gamla.
Bernehäll, Erik G.A., f. 1920 i Gökhem. - Stationsföreståndare - G.m. Maj-Lis Ing-Marie Olsson, f. 1924 i Sörby.
Bjerkander, Carl Gustaf, f. 1839. Se art. Kända personer.
Björk Johan David Gideon, f. 18850715 i K:a (Mölebo), d. 19760715 i K:a (Mölebo) Hem.äg. i Mölebo G.m. Elin J. Jonsson, f. 1894 i K:a.
Björklund, Axel, f. 1844 i Ransberg, d. 1926 i K:a (Sveaborg). Folkskollärare, organist och klockare - G.m. Anna Maria Tallgren, f. 1846 i Härlunda, d. 1924 i K:a (Sveaborg) - Småskoll.ex.
Blag, Eric J., f. 1843 i Stala (0). - Äg. t. 2 mtl Karstorp. - G.m. Anna Maria Pålsson.
Blomén, Samuel Petter, f. 1824 i Sandsjö (F), d. 1908 i K:a (Vilan). Folkskollärare och klockare. - G.m. Maria Greta Settergren, f. 1829 i K:a (Ekåsen), d. 1907 i K:a (Vilan). - Se i övr. del I.
Blomqvist, Anna Lena, f. 1855 i Vånga, d. 1932 i K:a (Torsbo). - Småskollärarinna i Sänneryd. - G.m. Johan Levin Larsson, skomakare, f. 1858 i K:a (Torsbotorp), d. 1941 i K:a (Torsbo).
Blomqvist, Lars Gustaf, i.o. präst. - Se art. Prästerna.
Bogren, Ester, Granhagen, Fröjered, f. 1918 i Hjo 1. - (C)
Bohlin, Johan Fredrik, f. 1854 i K:a (L:a Solberga), d. 1926 i K:a (L:a Solberga). - Deläg. i 1 mtl L:a Solberga. - Nämndeman - KN.
Bohlin, Lars Johan, L:a Solberga - Se del I - Kompl; Hustrun dog 1864 i K:a (L:a Solberga)
Borg, David G., f. 1905 i Hjo l., d. 1971 i K:a (Gunnarstorp). ~ Hem.äg. i Gunnarstorp. - KF - G.m. Astrid E. Ch. Olsson, f. 1909 i Borås (P).
Borg, Ivar F., f. 1875 i Hjo l, d. 1965 i K:a (Gunnarstorp). - Hem.äg. i Gunnarstorp. - Kv KF - G.m. Maria Elisabeth Andersson, f. 1872 i Gökhem, d. 1955 i K:a (Gunnarstorp).
Boström K.J. Einar, f. 19091014 i K:a (Ulriksdal 2). Död 19930907 - Charkuterihandl., deläg. i cementvarufabrik i Kisaström. - (C) G.m. Hildur E.M. Hasselqvist, f. 1909 i Varola, d 1971 i K:a (Ulriksdal 2).
Boström, Justus I.N., f. 1883 i Tådene, d. 1956 i K:a (Ulriksdal 2). Slaktare G.m. Beda M. Andersson, f. 1881 i Long, d. 1939 i K:a (Ulriksdal 2).
Brissman, Johan Fredrik, komminister. - Se art. Prästerna.
Carlsson, Anders Johan, f. 1831 i K:a (Larskullen), d. 1905 i K:a (Larsullen . Äg. t. 1/4 mtl Larskullen. - Kv. - G.m. Helena Charlotta Petersdotter, f. 1842 i Acklinga, d. 1911 i K:a (L:a Sänneryd).
Carlsson. Carl Gustaf, L:a Hamrum, f. 1826. - Se del I - Kompl: Nämndeman 18631869, vice ordförande i kommunalstämman 18631869. ~ Åter t. K:a 1880 (från Hjo 1) - Hyr. i Mossen, Torsbo och Vadene. Dog 1903 i K:a (Vadene) Hustrun dog 1912 i K:a (Vadene).
Carlsson, C. Arvid, f. 1871 i Kärna (E), d. 1957 i K:a (Gunnarstorp). -F.d. fanjunkare Hem.äg. i Gunnarstorp - Kommunalrevisor - G.m. Berta E. Vesterdahl, f. 1884 i Kvillinge (E), d. 1954 i K:a (Gunnarstorp).
Carlsson, Eric, Stallerhult, f. 1806 Se del I -.Kompl: hustrun dog 1886 i K:a (Stallerhult).
Carlsson, Gustaf Adolf, komminister Se art. Prästerna.
Carlsson, Herman, f. 1860 i K:a (Mölebo). - Hem.äg. i St. Solberga - KN G.m. Maria Elisabeth Larsdotter, f. 1867 i K:a - Fam. fl. 1912 t. Hjo.
Carlsson, C. Per, f. 1854 i K:a (Mölebo), d. 1940 i K:a (Löpareskogen). Hem.äg. i Löpareskogen - Kv. - G.m. Hilda M. Carlsdotter, f. 1859 i Berg, d. 1945 i K:a (Löpareskogen).- Sonen Ernst, f. 1889 blev kyrkoh. i Sävare och gift med komminister Hjeréns dotter Vera.
Cederholm, Karl Allan William f. 19140323 i Hömb. Död 19730208- Hem.äg. i Rödesand. - G.m. Karin Linnea Broo, f. 1926 i K:a.
Dahlin, Frans, f. 1843 i F:d. - Skomakare i Björkestorp - G.m. Sofia Helena Carlsdotter, f. 1848 i F:e - Fam. fl. 1881 t. USA.
Dahlström, Gunnar O.S., f. 1883 i Vartofta, d. 1962 i K:a (Sandhem) -Länsskogvaktare - Kom.revisor, KF - G.m. Fanny M.T. Molin, f. 1891 i N.Kyrketorp, d. 1950 i K:a (Sandhem).
Ekelöf, C. Thore E., komminister - Se art. Prästerna.
Ekhäll, Gillis K.A., komminister Se art. Prästerna.
Eklöf, A. Johan, i.o. präst -.Se art. Prästerna
Elgemark, P. Verner, f. 1900 i Ås (F) - Äg. t. 1/4 mtl Söran, 1/4 mtl Klinten, 5/48 mtl St. Solberga. - KF (C) G.m. Linnea Johansson, f. 1909 i Hållnäs (C)
Eng, B. Allan, Fridene f. 1924 i Agnetorp. (C) - G.m. AnnVivi Sätervall, f. 1930 i Stenstorp (C).
Engman, Gustaf Birger, f. 1876 i Lidköping, Slaktare (Ulriksdal 2), - G.m. Anna Elvira Blomqvist, f. 1877 i Kållands Åsaka. - Fam. fl. 1906 t. Lidköping.
Eriksson. K. Linus, f. 1880 i Kyrkefalla, d. 1968 i K:a (Dannemarka Nolg.). -Äg. t. 1/2 mtl Dannemarka Nolg. -IF, KN - G.m. Tekla M. E. Larsson, f1880 i Mofalla, d. 1952 i K:a (Dannemarka Nolg.).
Ericsson, Per J., f. 1843 i K:a (Stallerhult), d. 1911 i K:a (Stallerhult).Äg. t. 1/4 mtl St. Stallerhult - KN - G.m. Brita Stina Petersdotter, f. 1848 i. K:a, d. 1913 i K:a (Stallerhult).
Eriksson, K. Uno, f. 1915 i K:a (Kyrkeskogen) Jordbr.arb. i Kyrkeskogen Kom.revisor.
Fagerberg, Karl A.F., f. 1891 i Brandstorp, d. 1934 i K:a (G:a Karstorp) - Äg. t. 1 mtl G:a Karstorp. - G.m. A.S. Frideborg Johansson, f. 1886 i Kråkshult (F), d. 1976 i K: a (G: a Karstorp).
Fagerberg, Rune, G:a Karstorp, f. 1922 i K:a. - (C) - G.m. Astrid I. Petersson. f. 1929 i Levene - (C)
Fagust, Anna Albertina, f. 1832 i Timmelse - och
Fagust, Emma Sofia , f. 1841 i Köleby, affärsinnehavare. - Båda fl. 1871 t. Ängarp (nuv. Tidaholm).
Fagust, Carl, f. 1800 i Flisby (F), d. 1865 i K:a (St. Hamrum Äg. t. 1 mtl Hamrum Lilleg. och 1/2 mtl Hamrum Brogården (= St. Hamrum) -G.m. Carolina Jonsson, f. 1800 i Fogelås, d. 1863 i K:a (St. Hamrum).
Fogdegård, Anders Gustaf, i.o. präst - Se art. Prästerna.
Forsell, Svante, kyrkoherde - Se art. Prästerna.
Fred, G. Alfred, f. 1852 i F:e, d. 1921 i K:a - Kusk på Styrshult, senare rättare på Liden - G.m. 1. Matilda Charlotta Johansdotter, f. 1849 i F:e, d. 1911 i K:a (Liden), 2. Anna Maria Andersdotter, f. 1866 i K:a, d. 1929 i K:a.
Fredin, Axel C., f. 1896 i K:a - Hem.äg. i Vadene.
Fredin, Richard Hilarius, f. 18990221 i K:a Död 19740328 - Hem.äg. i Torsbo och Vadene.
Friberg, Carl Bernhard, f. 1862 i Vist (P). - Äg. t. 1 112 mtl St. Hamrum. .G.m. Anna Kornelia Johansson, f. 1862 i Habo. - Fam. fl. 1910.
Friberg, Nikolaus, f. 1863 i N. Vånga, d. 1949 i K:a (Skogslund) - Skomakare -G.m. Selma U. Johansson, f. 1868 i F:d, d. 1946 i K:a (Skogslund).
Frid, Carl August, f. 1845 i K:a (Sandbacken u K:a Stommen) - Skomakare - G.m. Wanda Paulina Kierste, f. 1846 i Polen. Fam. fl. 1895 t. USA
Frid, Johannes, f. 1811 i K:a (Toves u Dannemarka), d. 1900 i K:a (Sandbacken n K:a Stommen) - F.d. korpral vid Skaraborgs Regemente . Kyrkväktare - G.m. 1. Maria Greta Andersdotter, f. 1812 i F:d, d. 1889 i K:a Sandbacken 2. Kajsa Johansdotter, f. 1835 i Fogelås, d. 1928 i K:a {Sandbacken)
Fridholm (Pettersson), Per August, f. 1840 i K:a (Gunnarstorp), d. 1900 i K:a -Handlare - G.m. Anna Kajsa Andersdotter, f. 1840 i K:a, d. 1895 i K:a.
Friedner, Joyce Carola i.,född von Strokirch, f. 19010608 i K:a (Liden) Död 19931202 - Del.äg. i 1/12 mtl Hamrum. Tomten (Liden) - G.m. överstelöjtnant Bengt Daniel Friedner,f. 18980709 i Blidsberg. Död 19930129.
Frigren, Sven Petter, f. 1823 i Fe, d. 1903 i K:a (Mölebo). - Hem..äg. i Mölebo.
Friman, Eric, mejeridisponent - Se art. Näringsliv (Industrier).
Fristedt, Peter, kyrkoherde - Se art. Prästerna.
Frölander, Anders Peter, träsnidare - Se art. Kända personer.
Gabrielsson, Lars, hem.äg. i St. Sänneryd - Se del I.
Gabrielsson, G. Natanael, f. 1866 i Yllestad. - Infl. 1889 fr. Kyrkefalla. Tegelbruksförvaltare - G.m. Anna Helmina Larsson, f. 1867 i K:a - Fam. fl. 1895 t. Kyrkefalla.
Gabrielsson, Assar T.N., f. 1891 i K:a (Tegelbruket), son till G. Natanael Gabrielsson. Direktör för och stiftare av Volvo. Död 1962 i Göteborg.
Granlund. A. Erik G., f. 1893 i K:a. - Hem.äg. i Rödesand.
Granlund , Gustaf H., f. 1897 i K:a. - Hem.äg. i Rödesand
Green, K. Johan, f. 1908 i F:e, d. 1961 i K:a. Kamrer Karlsro - KF.
Green, Karl-Olov, L:a Hamrum, f. 1932 i N. Fågelås. - (C) - G.m. Berith A.L.J. Larsson, f. 1931 i K:a.
Grunditz, Sven R., f. 1900 i Hjo, d. 1972 i Hjo. - Stationsinspektor - G.m. Anna Ingegerd Holmqvist, f. 1903 i Hjo, d. 1957 i Hjo.
Gustafsson, J. Alfred, f. 1865 i K:a (Stenkullen), d. 1942 i K:a (Stenkullen) Kyrkvaktm. - G.m. Amanda Kristina Johansdotter, f. 1863 i K:a, d. 1943 i K:a.
Gustafsson, E. Amandus, f. 1888 i Öra (P) - Hem.äg. i Björkenäs. - G.m. Anna Elisabeth Andersson, f. 1882 i Yllestad.
Gustafsson, G. Edvard, f. 1866 i Grevbäck, d. 1919 i K:a (Gunnarstorp). Hem.äg. i Gunnarstorp - Kyrkvaktmästare G.m. Josefina A. Josefsdotter, f. 1868 i Dimbo.
Gustafsson, Fredrik E., f. 1868 i Varola - Prästgårdsarr. i K:a Stommen KN - G.m. Jenny S. Larsson, f. 1878 i Daretorp.
Gustafsson, Georg Edvard, f. 19010403 i Forsby. Död 19910826- Lantarbetare K:a Stommen - KF - Fl. 1939 t. Kyrkefalla.
Gustafsson, Johanna (Hanna) Matilda, f. 18900509 i Undenäs. Död 19800317- Innehavare av bageri och pensionat, Parkvillan - G.m. mejeriäg. Gustaf Richard Gustafsson, f. 1883 i Älgarås, d. 1922 i F:e.
Gustafsson, Karl G., f. 1881 i Ottravad, d.. 1956 i Tidaholm. -.Folkskollärare och organist. - KN, ordf. i Fv. St - G.m. M. Viktoria Linde, f. 1885 i K:a (Hamrum), d. 1921 i K:a (Folkskolan).
Gustafsson, Lars Johan, f. 1842 i F:d, d. 1934 i K:a. - Orgeltrampare - G.m. Anna Kajsa Johansdotter, f. 1842 i Kyrkefalla, d. 1919 i K:a.
Gustafsson, Gustaf Paul, f. 19020913 i Grevbäck Död 19810901 - Lantarb. St. Hamrum - KF - G.m. Sara Margareta Franzén, f. 19080529 i N. Fågelås. Död 19751228 Fam. fl. 1940 t. Strö.
Gustafsson, C. Torsten, f. 1902 i Forsby. Lantarb. K:a Stommen KF.
Gustafsson, E. Torsten N., f. 1900 i K:a (Gunnarstorp), d. 1975 i K:a (Gunnarstorp) - Arr. i Gunnarstorp, senare hem.äg. - G.m. E. Märta L. Jacobsson, f. 1902 i K:a, d. 1970 i K:a (Gunnarstorp).
Hall, Frans A., f. 1876 i Torpa (P), d. 1930 i Ljur (P). - Folkskollärare och organist - G.m. Ellen K. Winblad, f. 1877 i Torpa (P). - Fam. fl. 1915 t. Nårunga.
Hall, Per Alfred, f. 1870 i Nykyrka, d. 1937 i Mofalla. - Stationsförest. i Styrshult och banmästare - G.m. Blända Kristina Karlsson, f. 1879 i Slätthög (G). - Fam. fl. 1922 t. Mofalla.
Hallgren, Karl Gustaf Gillis, f. 19070326 i Ljunghem. Död 19841207- Reparatör, Rödesand Fl. 1947 t. Hjo. - G.m. Doris Alice Gabriella Larsson, f. 1912 i K:a, d. 1940 i K:a.
Hammarhielm, Charlotta, f. 1806 - G.m. 1. friherre Bengt Johan Fleetwood, 2. Carl Bergius - Se del I - Kompl: Charlotta Hammarhielm dog 1869 på Liden.
Hansson, Frans Gustaf, f. 1868 i N. Vånga. - Äg. t. 1/4 mtl Söran och 1/4 mtl Klinten - G.m. Anna Josefina Jönsson, f. 1869 i Istorp (P). - Fam. fl. 1912 fr. K:a.
Hernqvist, Per Johan, i.o. präst - Se art. Prästerna.
Hjertén, Johan Ferdinand, komminister - Se art. Prästerna.
Hultstrand, J.P., f. 1827 - F.d. folkskollärare i Värsås - Äg. t. 2 mtl Karstorp, senare 1 mtl G:a Karstorp - G.m. Inga Christina Jansson, f. 1823 i F:d. - Fam. fl. 1884 t. Falköping.
Hägg, August, f. 1829 - Äg. t. 2 mtl Karstorp - Se del I. - Fl. 1869 t. Stockholm - Dog 1880 på Hässelby gård i Tuna (3).
Högström, Klas Herman, f. 1856 i Dala, d. 1935 i K:a (Sveaborg). - Linjeförman - G.m. Berta J. Jansson, f. 1868 i Tölö (N).
Indebetou. Carl Gustaf, f. 1910 i Stockholm. - Äg. t. 1 mtl Munkebo - Kom.revisor - (C) - G.m. A. Ingrid Eliasson, L. 1913 i Svalöf (M).
Indebetou. A. Ingrid, se ovan. - Fil.kand. - KF - (C).
Jakobsson, Nils, f. 1892 1 K:a, d. 1972 i K:a - Hem.äg. i Gunnarstorp -G.m. Ingrid Lovisa Carlsson, f. 19020423 i Gustaf Adolf.Död 19960504.
Jansson, Anders, f. 1826 i K:a (Gunnarstorp), d. 1883 i K:a (Gunnarstorp). - Hem.äg. i Gunnarstorp Kv G.m. Cajsa Lisa Magnusdotter, f. 1825 i Kyrkefalla, d. 1901 i K:a (Vadene).
Jansson, Esse W., f. 1916 i K:a (Kvarneg) - Deläg. i cementvarufabrik i Kisaström, trafikbiläg., Erslunda. - G.m. Karin L. J. Claesson, f. 1915 i Dala.
Jansson, Gustaf Emanuel, f. 18981212 i F:e. Död 19890701 - Trafikbiläg. Ersbo.
Jansson, Johan, f. 1871 i Sävare, d. 1949 i K:a (Kvarnegården) - Kvarn- och sågverksäg. - G.m. Tekla V. Larsson, f. 1877 i K:a.
Jansson, Johannes, f. 1828 i K:a. - Hem.äg. i Gunnarstorp - Kv - Fl. 1897 t. Hjo 1 - G.m. Dorotea Jonsdotter, f. 1835 i Grevbäck, d. 1893 i K:a Gunnarstorp).
Jansson, Nils Helmer, f. 19010723 i F:e. Död 19870316.-Kvarnarr. Kvarnegården - G.m. Frida Karolina Larsson, f. 19060614 i Forshem. Död 19830708.
Jansson, Lars I., f. 1922 i St. Mellby (P). - Äg. t. 1 mtl Nya Karstorp I. Elisabet Nilsson, f. 1921 i Trollhättan (P).
Jansson, Fritz Johan Martin, f. 19021110 i Hjo 1. Död 19830712.- Torpare i Klinten, banarbetare KF - G.m. Anna Lovisa Evelina Stafstedt, f. 1903 i Vinköl.
Jansson, Martin, f. 1900 i K:a. - Hem.äg. i St. Sänneryd G.m. Dagmar A.; Ekfeldt, f. 1905 i Ek.
Jansson, S. Ossian, f. 1901 i K:a. - Hem.äg. i Vadene - G.m. Astrid Villy Josefina Johansson, f. 19080722 i K:a. Död 19950814.
Jansson, Sven 0.1., Vadene, f. 1935 i K:a - (C) - G.m. Birgit A.L. Bergstrand, f. 1934 i Segerstad.
Joelsson. A. Bernhard, f. 1885 i Värsås. - Hem.äg. i Gunnarstorp - G.m. Anna E. Molin, f. 1885 i Åsle.
Johansson/Hamping, Aina Maria född Nyman, f. 19140307 i K:a. Död 19821206 - Äg. t. 1/2 mtl Ekåsen och 1/4 mtl Stenbacken. - G.m. Sven Joharsson/Hamping, Bruntorp, Värsås sn.
Johansson, Anders G., f. 1860 i Värsås, d. i Skara. - Deläg., senare äg. t. 1 mtl G:a Karstorp - G.m. 1. Agnes H. Pettersson, f. 1868 i K:a (St.Ham um), d. 1903 i K:a (G:a Karstorp), 2. J. Amanda Karlsson, f. 1872 i Bankeryd (F) - Fam. fl. t. Skara 1912.
Johansson, Anders d.y., f. 1830 i Kyrkefalla. - Hem.äg. i L:a Hamrum. Fl. 1897 t. Skövde - G.m. Britta Stina Larsdotter, f. 1837 i K:a, d. 1884 i K:a (L:a Hamrum).
Johansson., Anders, d.ä., Hamrum Korsg. - Se del I - Kompl: KN Död 1902 i K:a (Hamrum).
Johansson , Anders Gustaf, f. 1812 i Fogelås, d. 1879 i K:a (Stallerhult) - t. 1/4 mtl Stallerhult. - G.m. Maria Erlandsdotter, f. 1814 i F:d, d. 1902 i K:a (Stallerhult).
Johansson, S. August, f. 1849 i F:e, d. 1916 i K:a (Baggedammen). - Äg. t. 1/4 mtl Baggedammen och 1 1/2 mtl Dannemarka - KN - G.m. A. Maria Gustafsdotter, f. 1852 i K:a (Kyrkeskogen), d. 1533 i K:a (Dannemarka).
Johansson, J. David, f. 1877 i K:a (Baggedammen), d. 1956 i K:a (Dannemarka) Äg. t. 1 1/2 mtl Dannemarka - Nämndeman, KN, landstingsman - G.m. Ada C. Thilén, f. 1886 i F:d, d. 1951 i K:a (Dannemarka).
Johansson, David Gideon, f. 1883 i K:a (Mölebo) - Hem.äg. i Mölebo G.m. Olga K. Svensson, f. 1877 i Hömb.
Johansson, J.0. Emil, f. 1869 i Kyrkefalla. - Äg. t. 1 1/2 mtl St. Hamrum - Nämndeman - G.m. Hilda Katarina Johansson, f. 1870 i Kyrkefalla. - Fam. fl. 1910 t. Fullösa.
Johansson, Ernst Vilhelm Alvar, f. 19030125 i K:a. Död 19810428- Arr. i Gunnarstorp, tegelbr.arb. KF - G.m. V. Ingrid M. Hagström, f. 1906 i K:a.
Johansson, Frans, f. 1844 i Suntak, d. 1929 i K:a (Furubo) Smed, Sandhem - G.m. Augusta Larsson, f. 1848 i Hjo l (Anderstorp n Backen), d. 1918 i K:a (Sandhem).
Johansson, Gunnar Emanuel, f. 18910430 i Hjo l Död 19751012. - Reparatör Furudal 2 - KF - G.m. Hanna E. Rundberg, f. 1891 i F:d.
Johansson, Gustaf, f. 1835 i F:d, d. 1911 i K:a (Stenkullen). - Orgeltrampare - G.m. Sophia Dorotea Jonsdotter, f. 1828 i K:a, d. 1899 i K:a (Stenkullen).
Johansson, Gustaf Richard, f. 18990906 i K:a, d. 19740201 i Hjo - Hem.äg. i Björkenäs, fjärdingsman. - KN, KF - G.m. Elsa M.A. Levahn, f. 1907 i Ödestugu (F) Småskollärarinna i Mölebo.
Johansson, Johan Gustaf V., f. 1891 i Slöta - Hem.äg. St. Solberga. - G.m. Ingrid Maria Johansson, f. 1892 i Slöta.
Johansson, Gösta E.R., f. 1915 i Värsås. - Lantarb. Munkebo - KF - G.m. Stina Margareta Karlsson, f. 1917 i Göteborg, Gamlest.förs. - Fl. t. Vadene (arr.)
Johansson, Harry Sven Oskar, f. 19030217 i K:a. Död 19880727. - Kyrkovaktm. Sofielund, trafikbiläg. (C) - G.m. Anna Elisabet (Anna-Lisa) Carlsson, f. 1910 i Kärna (E).
Johansson, Hedvig Viktoria, född Lindgren, f. 1892 i K:a Död 19750202 - Hem.äg. i L:a Sänneryd - G.m. Oskar L. S. Johansson, f. 1880 i Lena (P) Död 19660518.
Johansson, S.A. Helmer, Dammen u. Munkebo, f. 18990706 i K:a. Död 19730710. - Hem.äg. i Vadene G.m. Ida L. Nilsson, f. 19041124 i Jönköpings 1 (F).Död 19960318. ? kan vara fel!
Johansson, J. Henry, f. 1907 i K:a (Vadene). - Hem.äg. i Vadene jämte systern (En Johan Henry Johansson född 19070815 i Värsås och död 19860816 har hittats och kan vara identisk med denne)
Johansson, Ingrid Maria Margareta, f. 1905 i Värsås.
Johansson, Johan August, f . 1878 i Ransberg, d. 1934 i K:a. - Hem. äg. i Vadene - KN - G.m. Ester Margareta Johansson, f. 1881 i Kyrkefalla, d. 1947 i K:a.
Johansson, Karl J., f. 1873 i K:a. - Hem.äg. i Larskullen - G.m. Alfrida Kristina Dahlén, f. 1866 i F:e, d. 1911 i K:a (Larskullen).
Johansson, Karl August, f. 1875 i Daretorp. - Kyrkvaktm. Skogshult - G.m. Aina Albertina Carlsson, f. 1878 i Ryd.
Johansson, Karl J.B., f. 1892 i K:a. - Torpare i Kohagen n Munkebo - KN, KF.
Johansson, Karl O., f. 1884 i F:d. Hem.äg. i L:a Sänneryd - G.m. Edit 0.Andersson, f. 1888 i Mofalla.,
Johansson, 0. Linus, f. 1897 i K:a. Banarbetare, Styrshult G.m. Tekla Alfrida Serafia Johansson. f. 1895 i Kinneved - Platsvakt.
Johansson, S. Linus, f. 1881 i K:a - Muraremästare Hallåsen u Torviksborg - G.m. Ellen S. Magnusson, f. 1886 i K:a.
Johansson, F. Oscar A., f. 1879 i Hjo 1, d. 1929 i K:a (Marieberg) - Handlare G.m. Maria Charlotta Johansson, f. 1879 i K:a. - Fl. 1941 t. Hjo.
Johansson, G. Oskar, f. 1880 i K:a. - Hem.äg. i L:a Sänneryd. - G.m. E. Ester E. Ringholm, f. 1891, i Berg.
Johansson, S. Torvald, f. 1924 i K:a (Dannemarka). - (C) - G.m. Ulla B.M. Johansson, f. 1932 i Tidaholm (C)
Johanzon, Anders, Dannemarka, f. 1807 - Se del I - Kompl: Magasinsförest. 1863~1871, v.ordf. i KN.
Jonsson, Axel L., f. 1880 i Agnetorp, d. 1965 i K:a (Styrshult). - Äg. t. 1 mtl Styrshult - Kv, v.ordf. KN, v.ordf. KSt, ordf. BvN - G.m. Tyra M. Hellgren, mejerska, f. 1894 i Älvsbyn (BD), d. 1957 i K:a (Styrshult).
Jonsson, Frans August, f. 1843 i Agnetorp, d.1915 i K:a (Styrshult). - Äg. t. 1 mtl Styrshult - KN - G.m. Klara M. Johansson, f. 1856 i Daretorp, d. 1936 i K:a (Styrshult).
Jonsson, Gustaf, Kyrkeskogen, f. 1823. - Se del I - Kompl: KN - Fam. fl. 1871 t. Väring.
Jonsson, Gustaf Erik., f. 18980627 i K:a. Död 19890319. - Hem.äg. i L:a Sänneryd - G.m. Gunborg Maria Flodin, f. 19080428 i Värsås. Död 19960823 (?).
Jonsson, A. Gustaf, f. 1844 i K:a, d. 191,4 i K:a. - Skräddare i Sörgärdet u Gunnarstorp - G.m. Maria Katarina Andersdotter, f. 1834 i Skövde, d. 1910 i K:a.
Jonsson, Helga, Styrshult, f. 1889 i Agnetorp.
Jonsson, G. Helmer, f. 1901. i K:a. Död 1998. - Hem.äg. i St. Sänneryd (Kulla) - KF (C) - G.m. Ester Margareta (Greta) Gustafsson, f. 19040101 i Forsby. Död 19960311.
Jonsson, G. Helmer, f. 1896 i K:a. Död 197111024. - Hem.äg. i Mölebo - G.m. Hanna V. Johansson, f. 18870518 i Hjo 1.Död 19730528. (?).
Jonsson K. Göran, Styrshult, f. 1936 -(C)- G.m. Kerstin E. Svensson, f. 1938 i Kalmar (H).
Jonsson, Johannes, f. 1811 i F:d, d. 1879 i K:a (Ulriksdal). - Kyrkvaktm. G.m. Maria Stina Johansdotter, f. 1821 i F:d, d. 1886 i K:a (Ulriksdal).
Jonsson, Jonas, Baggedammen, f. 1811. - Rättelser till del I: d. 1891 Hustrun Inga Svensdotter, d. 1890 - Se i övr. del I.
Jonsson, Karl Axel, f. 1913 i Agnetorp. - Äg. t. 1/4 mtl Ruderna - G.m. Vivan I.V. Algotsson, f. 19180327 i Tönnersjö (N) Död 19820703..
Jonsson, A.C. Maria, f. 1893 i Götlunda - Småskollärarinna i Mölebo - G.m. befalln.man Gustav Herman Andersson Österhaninge. - Fl. 1929 t. Österhaninge.
Jonsson, Petter, Rödesand. f. 1830. - Se art. Kända personer.
Jonsson, Johan Samuel, f. 18990619 i K:a. Död 19831002. - Hem.äg. i Torsbo. - G.m. A. Margareta Vendela Johansson, f. 1906 i S. Fågelås.
Josefsson, Gunnar S., f. 1887 i K:a (Mölebo). Snickare, båtbyggare.
Jungner, David Oskar, i.o. präst. Se art. Prästerna.
Jungner , Johan Gustaf, i.o. präst. Se art. Prästerna.
Jungner Johan, kyrkoherde Se art. Prästerna
Karlsson, K. Enok, f. 1885 i Daretorp. Hem.äg. i Löpareskogen G.m. Hulda Elisabet Andersson, f. 1886 i S. Fågelås
Karlsson . Gustaf E., f. 1916 i K:a. Hem.äg. i St.Sänneryd. G.m. Anna Lisa M. Sahlén, f. 1923 i K:a.
Karlsson, GöranA., f. 1886 i Dala, d. 1948 i Hjo Stationsinspektor Kom.revisor G.m. Anna M. Andersson, f. 1887 i Agnetorp.Fam. fl. t.Hjo 1945. (annan stavning: Carlsson).
Karlsson, Karl A.J., Hamrum, f. 1913 i S. Fågelås. (C) G.m. Aina M. Lindgren, f 1919 i K:a. (C).
Karlsson, Karl Erik, f. 1890 i Agnetorp. Hem.äg. i Rödesand. G.m. Agnes Maria Persson f. 18980807 i Daretorp. Död 19810609.
Karlsson, Karl August, f. 1852 i F:d, d. 1933 i K:a (Vilan). Stationsinspektor. G.m. Matilda Persson, f. 1856 i Acklinga. Fl. 1938 t. Hjo.
Karlsson, Martin, f. 1902 i Mofalla. Handlare.
Karlsson, Martin E., f. 1912 i N. Fågelås. Hem.äg. i Stenbolet G.m. Aina Astrid Ingeborg Hedin, f. 19130215 i Hjo. Död 19830109
Kjellander, Anders Gustaf, f. 1839 i K:a, d. 1901 i K:a (Klarebo) Skräddare, Klarebo. G.m. Klara Pettersson, f. 1844 i Fogelås, d. 1928 i K:a (Klarebo).
Kjellén (Källén), Gustaf W., i.o. präst. Se art. Prästerna.
Kjellman, A. Albertina (Tina ), f. 1899 i N. Lundby, d. 1950 i K:a. Folkskollärare Syster: Anna Kjellman, Folkskolan.
Klar, Gustaf V., f. 1876 i Agnetorp. Hem.äg. i Mölebo. G.m. Sara Ch. Johansson, f. 1871 i K:a.
Lampa, Anders, komminister. Se art. Prästerna.
Landahl, A.T. Vitalis, i.o. präst. Se art. Prästerna.
Landqvist, G. Alf, f. 1903 i F:e. Tegelbr.arb. Klarebo KF G.m. R.L. T Ingeborg Jansson, f. 1903 i K:a.
Larsson, Anders, Stallerhult, f. 1823. Se del I Kompl: h. Maria Svensdotter, d. 1892 i K:a (Larskullen).
Larsson, Anders, f. 1805 i Varola. Hem.äg. i Stenbolet. KN G.m. Cajsa Svensdotter, f. 1803 i N. Kyrketorp. Fam. fl. 1873 Hjo
Larsson, Anders Johan, f. 1841 i K:a, d. 1883 i K:a (Torsbo) Hem.äg. i Löpareskogen Nämndeman G.m. Johanna Charlotta Joelsdotter, f. 1842 i Agnetorp, d. 1895 i K:a (Torsbo).
Larsson, J. Artur, f. 1900 i N. Fågelås. Hem.äg. i St. Solberga KF G.m. Rut Elisabet Karlsson, f. 19110725 i S. Fågelås. Död 19800905. Fam. fl. 1941 t. Dimbo.
Larsson, August, f. 1841 i K:a, d. 1924 i Mofalla (Hästhagen). Hem.äg. i Stenbolet. KN G.m. Anna Sofia Andersdotter, f. 1852 i K:a (Stallerhult),d. 1892 i K:a (Stenbolet).
Larsson, Birgit, f. 1919 i Tranemo Vik. folkskoll.
Larsson, Erik Sanfrid Arvid, f. 19150430 i Timmele, (P). Död 19920830. Hem.äg. i Rödesand. G.m. Alfhild S.M. Johansson, f. 19100527 i K:a. Död 19770807.
Larsson, Johan L., f. 1862 i Fogelås, d. 1930 i K:a (Frideborg). Handlare i Söran och Frideborg. G.m. Anna Maria Jakobsson, f. 1868 i K:a, d. 1930 i K:a (Frideborg).
Larsson, Johan Levin, f. 1858 i K:a (Torsbotorp), d. 1941 i K:a (Torsbo). Skomakare i Sänneryd o. Torsbo. G.m. småskoll. Anna Lena Blomqvist, Sänneryds småskola.
Larsson, Lars Johan, f. 1840 i K:a (L:a Hamrum). Hem.äg. i L:a Hamrum Nämndeman G.m. Margareta Sofia Gabrielsdotter, f. 1842 i Värsås. Fam. fl. 1870 t. Kyrkefalla.
Larsson, Oscar F., f. 1885 i K:a. Hem.äg. i L:a Hamrum G.m. Ellen Ingeborg Almedal, f. 1887 i Mofalla.
Larsson, Otto f. 1860 i Fogelås, d. 1935 i K:a (St. Solberga). Hem.äg.i St. Solberga. KN G.m. S. Elisabet Andersson, f. 1865 i Skövde 1, d.1939 i K:a (St. Solberga) . Larsson, H. Ragnar L., f. 1897 i K:a. Handlare G.m. Karin Agda Elisabet Eriksson, f. 1904 i Råda. Fam. fl. 1950 t. Utvängstorp.
Larsson, G. Paul, f. 1892 i Mofalla. Rättare, L:a Solberga KF G.m. Maria Frideborg Boman, f. 1897 i N. Fågelås. Fam. fl. 1949 t. Varola.
Larsson, Pehr, Mölebo, f. 1813. Se del I.
Leijon, Anders Johan, f. 1848 i Kyrkefalla. Grundare och äg. av Korsberga tegelbruk. G.m. Mathilda Josefina Bohlin fr. L:a Solberga, f. 1846 i Fogelås. Fam. fl. 1883 t. Söderbärke (W), där L. blev ledare för ett större tegelbruk.
Leijon, Nils, f. 1886 i Söderbärke (17). Hem.äg. i L:a Solberga. G.m. småskollärarinnan Signe Zackrisson.
Levahn, Elsa M. A., f. 1907 i Ödestugu (F). Småskollär. i Mölebo G.m. Gustaf R. Johansson, Björkåsen. Se denne.
Liberg, Sven Erik, f. 1909 i K:a. Död 19820707. Tegelbr.arb. Skogslund KF G.m. Gunborg Roos f. 1901 i Grevbäck
Linde, J. Richard, f. 1877 i K:a (Hamrum), d. 1937 i K:a (Hamrum). Äg. t. 112 mtl Hamrum Korsgården. Ordf. i KSt och KN G.m. Berta 1. 0. Abrahamsson f. 1881 i Angerdshestra (F), d. 1965 i Jönköping (F).
Linder, Algot, kyrkoherde. Se art. Prästerna.
Linder, Carl Napoleon, f. 1827 i Öglunda, d. 1898 i K:a. Handlare G.m. Charlotta Margareta Kampe, f. 1817 i Göteborg, d. 1896 i K:a.
Lindblad, Fritz Helmer Ragnar, f. 19220624 i K:a. Död 19960907. Affärsföreståndare G.m. Ragnhild Sofia Evelina Brand, f. 1920 i Luttra.
Lindelöf, Axel Erik, f. 1875 i Hjo. Skräddare G.m. Fredrika Pettersson, f. 1873 i Falköping. Fam. fl. 1930 t. Skara.
Lindgren, J. Artur, f. 1886 i K:a (L:a Sänneryd), d. 1973 i K:a (Hamrum) Hem.äg. i L:a Sänneryd, fastigh.äg. i Källedal. Ordf. i KSt, KF, KN och FvSt G.m. Hilda S. Jonsson, f. 1882 i Agnetorp, d. 1959 i K:a (Källedal).
Lindgren (Andersson), Lars Johan, f. 1858 i K:a, d. 1939 i K:a (L:a Sänneryd Hem.äg. i L:a Sänneryd. V.ordf. i KSt och KN, nämndeman, Kv G.m. Maria Sofia Pettersdotter, f. 1862 i K:a (L:a Sänneryd), d. 1946 i K:a (L: a Sänneryd).
Lindqvist, Johannes, f. 1836 i Tällesjö. Äg. t. 2 mtl Karstorp Fl. 1875 t. Bollebygd. G.m. Maria Stina Johansdotter Rapp, f. 1828 i Hjelstad.
Lindqvist, C.V. Handlare Se art. Handel.
Lundin, Carl Johan, f. 1860 i Fogelås. F.d. korpral. Hem.äg. i Gunnarstorp KN G.m. Johanna Charlotta Jansdotter, f 1858 i F:e. Fam. fl. 1918 t. Bolum.
Lundqvist, Eric Ivar, f. 1824 i Tråvad, d. 1889 i Hjo. Stationsförest. Styrshult. Fl. 1881 t. Hjo. G.m. Anna Greta Andersdotter, d. 1873 i Odensåker.
Löfving, G. Börje, Folkskolan, f. 1914 i Kyrkefalla. (C) G.m. Ingrid Kristina Abrahamsson, f. 19131113 i Tegneby (O) Död 19941222 (C).
Löweberg, A. Margit G., f. 1913 i Strängnäs. Vik. folkskollär., fl. 1951.
Magnusson, Elof H, f. 19090102 i K:a (Järnabron). Död 19940422. Hem.äg. i Mölebo. G.m. Helna V. Jonsson, f. 19020906 i K:a, d. 19740909 i K:a (Mölebo).
Malmström, K. Hjalmar, f. 1888 i Remmene (P) Död 19601031. Byggmästare i Lövåsen u Mölebo. G.m. Hulda Sofia Karlsson, f. 18931108 i K:a (Mölebo).Död 19761130.
Marino, Johan, komminister/kyrkoherde. Se art. Prästerna.
Medberg, Lars Johan Anton, f. 1919 i Kroppa (S). Stationsföreståndare G.m. Gudrun Maria Henriksson, f. 19210312 i Färnebo (S). Död 19960121. Fam fl. 1951 t. Håby (O)
Millqvist, P.A., Svartarp Åsle. Äg. t. Söran (men bodde ej där), deläg. i K:a tegelbruk.
Morell , Emil Tage, f. 19090723 i K:a. Död 19940417. Tegelbr.arb., postbiträde Stenbacken KF G.m. Karin V.J. Persson, f. 1912 i Tiarp.
Muhr, Carl Victor, Munkebo, f. 1822. Se art. Kända personer.
Mynt (Andersson), Lars, f. 1827 i K:a (Torsbotorp), d. 1916 i K:a (Torsbo) Skomakare G.m. Maria Christoffersdotter, f. 1832 i F:e, d. 1930 i K:a (Torsbo).
Möller (Johansson), A. Gustaf, f. 1826 i Velinga, d. 1907 i K:a (Löpareskogen) Hem.äg. i Löpareskogen, urmakare G.m. Anna Sofia Larsdotter (Hernlund), f. 1842 i Brandstorp. Se art. Kända personer. (sonen Johan Möller)
Möller Johan A., Löpareskogen f. 1869. Se art. Kända personer.
Möller, Johan Holger Georg, f. 19100923 i K:a (Löpareskogen). Död 19770313. Hem.äg. i Löpareskogen G.m. Märta Maria Margareta Nilsson, f. 19060718 i Edåsa. Död 19950311.
Nilsson Nils Paul Sixten, f. 19030713 i Edåsa. Död 19830617. Hem.äg. i Löpareskogen G.m. Rut Lilly Margareta Jacobsson, f. 19081003 i F:e.Död 19920131.
Norén, A.J.N., i.o. präst. Se art. Prästerna.
Nordqvist, Carl Johan, f. 1856 i Hjo, d. 1948 i K:a. Smed G.m. Maria Kristina Svensson, f. 1863 i Grevbäck, d. 1940 i K:a (Furulund).
Nordqvist, Karl Albert, f. 18920118 i Mofalla. Död 19850802. Smed Furulund G.m. Gerda 0. Berg, f. 1902 i Utvängstorp, d. 1949 i K:a (Furulund).
Nordström, Nils A., f. 18970315 i S:a Fågelås. Död 19870208. Tegelarb. Styrshult. V.ordf. i KF KN G.m. Klara Vendela Gustafsson, f. 19010120 i S. Fågelås. Död 19840718. Platsförest. vid Styrshults anhalt.
Norling, Carl Fredrik, f. 1849 i Finnerödja, d. 1937 i Skara. Äg. t. 1 mtl Munkebo. V.ordf. o. ordf. i KSt, ordf. KN, nämndeman G.m. Ellen Muhr f. 1858 i K:a (Munkebo), d. 1934 i Skara.
Nyberg, A. Barthold, i.o. präst. Se art. Prästerna.
Nyman, Carl A., f. 1883 i K:a (L:a H.), d. 1942 i Värsås (Bruntorp). Äg. t. 1 1/2 mtl St. Hamrum KN G.m. Alfhild Maria Robach, f. 1891 i Nykyrke. Fam. fl. 1917.
Nyman, Carl Fredrik, f. 1840 i Edåsa, d. 1901 i K:a (L:a H.) Hem.äg. i L:a Hamrum. G.m. Emma Augusta Johansson, f. 1852 i K:a. Fl. 1906 t.Bankeryd (F).
Nyman, K. Arne, f. 1916 i K:a (St. Hamrum). Äg. t. 1 112 mtl St. Hamrum. G.m. BrittMarie Holmberg, f. 1920 i Stockholm, Matteus förs.
Nyström, Petter, f. 1823 i Löth. (H). Äg. t. 2 mtl Karstorp. G.m. Alida Eleonora Henriquez, f. 1833 i Göteborg. Fl. t. Stockholm 1873.
Olsson, Johannes, f. 1832 i Fägred, d. 1924 i K:a. Stationsföreståndare i Styrshult, banmästare. G.m. Anna Lena Hasselberg, f. 1847 i Hasslösa, d. 1929 i K:a.
Olsson, Gunnar H.F., f. 1921 i Varv. Handlare G.m. Gunhild Maria Andersson, f.. 1919 i Edåsa.
Palmqvist, S. Åke, f. 1909 i Hömb. Textilarb., lantbrevbärare Åkershäll. KF G.m. J. Ellen S. Rydberg, f. 1910 i LaskeVedum.
Persson, Alfred, f. 1858 i K:a (Mölebo), d. 1909 i K:a (Munkebo). Läroverksadj. i Vänersborg.
Persson, Carl, Stallerhult, f. 1844. Se art. Kända personer.
Persson, Johan, f. 1878 i K:a (Stallerhult), d. 1942 i N. Fågelås (Erlandstorp), son till Carl Persson. G.m. Herdis M. Eriksson, f. 1885 i Kyrkefalla, d. 1970 i N. Fågelås (Erlandstorp). Fam. fl. 1909 t. N. Fågelås (Erlandstorp).
Persson, Lars Johan, f. 1839 i K:a (Mölebo), d. 1911 i K:a (Mölebo) Hem.äg. i Lämmagårdstorp o. Lämmagården i F:d, deläg. i och senare arr. av 1/6 mtl Mölebo.
Persson, Sven August, f. 1842 i Köa (Mölebo), d. 1914 i F:e (Västarp). Hem.äg. i St. Sänneryd. KN G.m. Ulrica Matilda Adamsdotter, f. 1840 i F:e (Västarp), d. 1924 i F:e (Västarp) Fam. fl. 1876 t. F:e.
Persson, Karl Tore, Hjo, f. 19050129 i Skövde. (C) Död 19810524. G.m. Hildur M. Pettersson, f. 1903 i Hjo l., d. 1968 i Hjo.
Pettersson, Bertil V., f. 1898 i Valstad. Hem.äg. i Vadene.
Pettersson, Carl Johan, Söran, f. 1797.Se del I Kompl: kom.revisor.
Pettersson, Elvir Eugen, f. 18900202 i Hjo 1. Död 19801111. Hem.äg. i Stenbolet KF G.m. Ester M. Engström, f. 1894 i Stockholm, Klara förs.
Pettersson, G. Enok, f. 1890 i K:a (Kopparkullen). Äg. t. 1/4 mtl Kopparkullen och 1/8 mtl Elmedalen. G.m. Maria Emerentia Andersson, f. 1896 i K:a.
Pettersson, Frans Wilhelm, f. 1825 i Mariestad. Löjtnant, deläg. i Söran ock Klinten. V.ordf. i KSt G.m. Andriette Amalia Lind fr. L:a Solberga, f. 1825 i Skövde. Fam. fl. 1876 t. Myresjö (G).
Pettersson, Frans Ludvig, f. 1862 i Synnerby. Arr. av Hamrum Brog. kvarn i Karthagen. G.m. Emma Matilda Larsdotter, f. 1860 i Saleby.
Pettersson, Johannes, f. 1823 i F:d, d. 1887 i K:a (Gunnarstorp) Bodde först i Kvarneg., senare hem.äg. i Gunnarstorp. Kv G.m. Cajsa Larsdotter, f. 1833 i K:a. Fl. 1905 t. Lidköping.
Pettersson, J.E. Oskar, f. 1887 i K:a. Hem.äg. i Torsbo. G.m. Elin K. Nyberg, f. 1889 i Acklinga.
Pettersson, Per, f. 1836 i Mariestad, d. 1913 i K:a (Furudal). Äg. t. 1 1/2 mtl St. Hamrum. V.ordf. i KSt och KN, magasinsförvaltare, landstingsman. G.m. Clara Jonsson, f. 1842 i Fogelås, d. 1916 i K:a, (Furudal).
Richter, Astrid R.F. f. 1917 i Stockholm, Katarina förs. Vik. folkskoll. Fl. 1943 t. Skövde.
Ringberg, F., f. 1847, d. 19149 Skräddare först i Björkåsen, sedan i Klarebo.
Rundberg, J. Emil, f. 1879 i F:d. Byggmästare Skogsdalen G.m. A. Gunhild Andersson, f. 1890 i F:d.
Rydberg, Frans, f. 1836 i Skeda (E). Stationsförest. Styrshult 18741875 G.m. Johanna Jonsdotter, f. 1840 i Bäck. Fam. fl. 1875 t. Väring.
Sahlén, P. Albert, f. 1879 i K:a (Kyrkeskogen). Hem.äg. i Kyrkeskogen. G.m. Emma Kristina Andersson, f. 1896 i Hållnäs (C).
Sahlén, Gustaf, f. 1836 i F:d, d. 1919 i K:a (Kyrkeskogen). Hem.äg. i Kyrkeskogen. KN G.m. Anna Greta Larsdotter, f. 1841 i Kyrkefalla, d. 1921 i K:a (Kyrkeskogen).
Sahlén, Carl Vilgot, f. 1865 i F:d. Arr. i Kyrkeskogen. KN G.m. Anna Matilda Gustafsson, f. 1868 i Kyrkefalla. Fam fl. 1923 t. Kyrkefalla.
Sahlén, Johan Helmer, f. 1871 i K:a (Kyrkeskogen). Murare, hotelläg., senare hem.äg. i St. Sänneryd. G.m. 1. Alma Hildegard Larsson., f. 1873 i F:d, d. 1918 i K:a, 2. Anna Wilhelmina Viktoria Jonsson, f. 1883 i F:d.
Sandberg, Gustaf Albert, f. 1870 i Hvarf. Sadelmakare i Hvilan. Fl. t. Hömb 1914.
Schalander, Karl Alfred, f. 1874 i Kinne-Vedum. Slaktare G.m. Vendela Kristina Söderlund, f. 1876 i Lidköping. Fam. fl. 1908 t. Lidköping.
Sedström, Anders, i.o. präst. Se art. Prästerna.
Setterberg, Olga M.E., f. 1891 i Hudene (P). F. dispensärsköterska, hem. i L:a Hamrum.
Sidenmark, Abraham Bernhard, f. 1836 i Skarped (Y). Äg. t. 2 mtl Karstorp Fl. 1875.
Sköld, Alfred, f. 1859 i K:a, d. 1937 i K:a (Solvik). Kyrkvaktmästare.
Sparv, Ernst Teodor, f. 19040302 i Säby (F). Död 19820813 Hem.äg. i Larskullen. G.m. Vega Stina Maria Johansson, f. 19120416 i Säby (F). Död 19760305.
Stalin, Karl Alfred, f. 1862. Se art. Kända personer.
Stalin, Sven August, f. 1849 i K:a (Kyrkeskogen), son t. hem.äg. Gustav Jonsson d 1923 i Stockholm. Läroverksadj. vid Östermalms läroverk i Stockholm. Begraven i K:a (Gamla kyrkog.)
Stafstedt, Algot, f. 1889 i Marum. Hem.äg. i St. Solberga.
Sten, Johan T., f. 1879 i Väring. Hem.äg. i Mölebo. G.m. Anna Charlotta Karolina Josefsson, f. 1877 i K:a, d. 1929 i K:a.
Stener, Sven Gunnar, Karthagen, Fridene, f. 19081212 i Fjärås (N), Död 19881216. (C) G.m. Alice K. L. Jansson, f. 1923 i Säter.
Stenström, August, ido. präst. i.o. Se art. Prästerna.
v. Strokirch,. Carl Å.E., f. 1865 i K:a (Styrshult), d. 1943 i K:a (Liden). Äg. t. 1112 mtl Hamrum Tomten (Liden). Jägmästare i Vartofta revir. G.m. Emily Bingham, f. 1871 i England (South Hampstead, London), d. 1942 i K: a (Liden).
v. Strokirch, Josef Christoffer, Styrshult, f. 1825 Se art. Kända personer.
v. Strokirch, Miles Johan Valfrid, f. 18980121 i K:a (Liden). Stadsingenjör i Huskvarna. Deläg. t 1/12 mtl Hamrum Tomten (Liden) G.m. 1. Birgitta Hellström f. 1903 i Karlskrona, d. 1938, 2. Ellen Michal, f. 19000825. Död 19870804.
Ström, Artur Manfred, f. 1872 i F:d, Kvarnäg. i Kisaström. - G.m. Amanda Kristina Larsson, f. 1873 i K:a.
Ström, Karl Johan, f. 1862 i Fogelås, d. 1952 i K:a. - Hem.äg. i Mölebo, verkmästare vid K:a tegelbruk. - G.m. Selma Eugenia Emanuelsdotter, f. 1858 i Fogelås, d. 1948 i K:a (Mölebo).
Sundblad, Johan, kyrkoherde. - Se art. Prästerna.
Sundstedt. Carl, komminister,- Se art. Prästerna.
Sundström. Carl Einar,. f. 1900 i Ånsta (T). - Tegelmästare Ordf. i BvN G.m. Henny M. Sandberg, f. 19061205 i Sköldinge (D). Död 199550315.
Svensson, Fredrik, f. 1844 i Fägre, d. 1897 i K:a (Söran). Äg. t. 1/4 mtl Söran och 1/4 mtl Klinten, kassör i H.S.J. - Ordf. i KSt och KN - G.m. Olga G.E. Andersson, f. 1860, d. 1947 i K:a (Marieberg). - Efter makens död telefonstationsföreståndarinna i K:a.
Svensson, Agnes S.E., f. 1879 i Hjo, d. 1957 i K:a (Skogsbo). Föreståndarinna för telefonstationen i K:a.
Svensson, Nils Gustav, f. 19060315 i Ljunghem. - Byggmästare Solvik - G.m. Jenny Adela Högberg, f. 19080903 i Kymbo. Död 19890117.
Svärd, John (I) Torsten Gilbert, f. 19021221 i Segerstad. Död 19861213. - Skräddare Sandvik - G.m. Brita Eriksson,f.1909 i K:a (Dannemarka Nolg.).
Thilén, Gunnar O.L., f. 1888 i K:a (Torviksborg). - Fl. 1912 t. Värnamo, där tegelbrukschef.
Thilén, Johan Levin, Torviksborg, f. 1856. - Se art. Kända personer.
Thor, A. Paul, f. 1894 i Yllestad. - Hem.äg. i Stenbolet och Björkåsen. G.m. Alice Hildur Maria Fröjd, f. 1908 i Härja.
Timan, (Timander) Lars Johan f. 1826 i K:a (K:a Stommen), d. 1899 i F:d (L:a Stallerhult). - Arr. 1/4 mtl K:a Stommen t.o.m. 1868, arr. Stallerhult 1869~1870. - Fl. 1870 t. F:d (L:a Stallerhult). - Kv 1860-1864 - G.m. Maria Jansdotter, f. 1824 i Hjo 1, d. i F:d (L:a Stallerhult).
Tranbom, Karl Ferdinand Emanuel, f. 1868 i Göteborg, Christine förs., d. 1950 i K:a. - Förgyllare Viborg - G.m. Hilda Amalia Persdotter, f. 1873 i K:a, d. 1946 i K:a.
Wetterberg, Carl Gunnar,, kyrkoherde. - Se art. Prästerna.
Vidmark, Carl J., f. 1887 i Skövde, d. 1955 i Motala. - Predikant - G.m. Torborg I.M. Thilén, f. 1892 i K:a, d. 1968 i Motala.
Widmark, C. Billy, f. 19170301 i Motala. Död 19800107. - Handlare, deläg. i tegelbruk och cementvarufabrik. - G.m. A. Birgit I. Asplund, f. 1923 i Jönköping, Sofia förs.
Zackrisson, Signe Marie, f. 18960128 i Hemsjö (P). Död 19790128. - Småskoll. i Gunnarstorp. G.m. äg. t. 1 mtl L:a Solberga Nils Leijon, f. 1886 i Söderbärke (W), d. 1949 i K:a (L:a Solberga).
Öhlander, Eric Fritiof, f. 18910108 i Skövde. Död 19780619. - Predikant, fabrikör, Ersbo. - G.m. B. Herdis T. Thilén, f. 1881 i K:a (Torviksborg), d. 1938 i Skövde.
Örenius, Bror David Emanuel, f. 19050512 i Vireda (F). Död 19860411. - Folkskollärare och organist.- KF - G.m. Sara Vilhelmina. Blank, f. 19191126 i Tidaholm. Död 19951209. - Fam. fl. 1949 t. Stenstorp.
Förklaringar och speciella förkortningar
K:a = Korsberga F:e = Fridene F:d = Fröjered
KF = Kommunalfullmäktige KSt = Kommunalstämman KySt = Kyrkostämman KN = Kommunalnämnden FvSt = Fattigvårdsstyrelsen BvN = Barnavårdsnämnden Kv = Kyrkovärd
(C) = Cirkelmedlem (Medborgarskolans studiecirkel 197576 i Korsberga historia)
Anm: I äldre uppgifter tagna ur Husförhörslängder kan Fröjered betyda både Fröjereds församling och Fröjereds pastorat, varför en person, som anges född i Fröjered, mycket väl kan vara född i Korsberga.
V K Ä L L 0 R
Tryckta
Cederbom, L.A. Friberg, C.0.: Skara stifts herdaminne 18501930 (C F) Colling, F.: Skaraborgsbygden Dahlberg, Åke Edvardsson, Bertil: Västgötapräster. Minnesteckningar vid prästmöte i Skara år 1953 (D E) Ekman, E.: Inre missionens historia Eldh, Robert: Skaraborgs läns landsting. 1962 Elgenstierna, G.:Den introducerade svenska adelns ättartavlor 1929. Hedrén, T.: Uppslagsböcker över riksdagarna 1906 och följ. Landtmansson, Samuel: Västgötamålet Ljungström, Claes Johan : Wartofta härad och staden Falköping Lund 1877 (C.J.L.) Magnusson, Einar: Allmogeurmakeriet i Västergötland och Västra Småland. Falköping 1967 v. StrokirchFridner, Anna: Gårdar och människor Töreboda 1947 Warholm, J.W.: Skara stifts herdaminne. Mariestad 1871 (W) Biografier över Svenska kyrkans prästerskap. Folkskolans lärarekår i Skara stift 1928. Julhälsningar till församlingarna i Skara stift. Karta öfver Wartofta härad. Upprättad i Rikets allm. Karteverk 1880. Jämte beskrifning. Skaraborgs läns kalender 1903, 1913, 1942/43. Skaraborgs och Älvsborgs läns kalender 1923. Sveriges handelskalender 1875, 1887/88. Tidningsartiklar i Aftonbladet, Falköpings Tidning, GöteborgsPosten, Hjo Tidning jämte dess Korsberganummer 1913, Stockholms Dagblad, Svenska Dagbladet och VästgötaBladet. Tidskriftsartiklar i Axevalla, Skaradjäknen, Vestergyllens Jul samt i Valbroschyr 1917.
Otryckta handlingar _offentliga
Julihn, Eric: Skaraborgs läns tegelindustri 1972 Stenciltryck. i Sundholm, Olof: Inscriptioner på Epitaphier, Grafstenar m.m. vid Skara stifts kyrkor Handskrift i Skara stifts och landsbibliotek. Thengblom, Thorstand : Beskrifning över Fröjereds Giäld 1754 Handskrift i Skara stifts och landsbibliotek. Wilcke, Ingeborg: Förteckning över lösa föremål av historiskt eller konst närligt värde i Korsberga kyrka 1921 (i Riksantikvarieämbetet) (IW)
Otryckta handlingar privata von Strokirch, Carl: Korsbergaminnen (C.V.S.) von Strokirch, Miles: Kasebergasagan (M.v.S.)
I övrigt; Riksdagstryck, domböcker, kyrkoböcker (ex. husförhörslängder,församlingsböcker m.m.) protokoll (från kyrkostämmor, kommunalstämmor, kommunalfullmäktige o.d.) mantals, fastighets och fyrktalslängder.
vi S L U T 0 R D
Den i slutorden till Del I omnämnda studiecirkeln i Medborgarskolans regi har fortsatt under studieåret 197576, fortfarande behandlande Korsbergas historia men nu tiden 1863 1951
Medlemmarna ha på olika vis medverkat vid tillkomsten av denna bok, en del genom att skriva egna artiklar, vilka äro signerade i boken, eller genom att skriva ett visst avsnitt av en artikel, andra genom att anskaffa material eller medverka på annat sätt.
Deltagare i studiecirkeln ha varit:
Andersson, KarlAxel: Hjo (förut Tjustorp, Fridene) Andersson, Annie: Lämmagårdstorp, Fröjered Andersson, Assar: " " Bogren, Ester: Granhagen, Fröjered Boström, Einar: Ulriesdal 2, Korsberga Elgemark, Verner: Söran,Korsberga Eng, Allan: Stommen, Fridene Eng, Vivi: " " Fagerberg, Astrid: Gamla Karstorp, Korsberga Fagerberg, Rune: " " " Green, KarlOlov: Lilla Hamrum, Korsberga Indebetou, CarlGustaf: Munkebo, Korsberga Indebetou, Ingrid: Munkebo, Korsberga Jansson, Sven: Vadene, Korsberga Johansson, Harry: Sofielund, Korsberga Johansson, Torvald: Dannemarka, Korsberga Johansson, Ulla: " " Jonsson, Göran: Styrshult, Korsberga Jonsson, Helmer: St. Sänneryd, Korsberga Karlsson, Aina: Hamrum, Korsberga Karlsson, Karl " " Löfving, Börje: Folkskolan, Korsberga Löfving, Ingrid: " " Stener, Gunnar: Karthagen, Fridene
Till alla dessa vill författaren uttala ett varmt tack. Utan deras medverkan hade boken icke kommit till. Slutarbetet inför tryckningen med redigering o.d. har skett under medverkan av Börje Löfving, Ingrid Indebetou och Einar Boström. Kontoristen Ulla Jögi, Korsberga, har renskrivit manuskriptet. Hon förtjänar verkligen ett varmt tack för sitt utmärkta arbete men också för att hon var villig att ställa upp i en pressad situation.
Som uppgiftslämnare utanför cirkeln tackar jag särskilt stadsingenjör Miles von Strokirch, Huskvarna, fru Carola Fridner, Uppsala, jägmästare Ossian Andersson, Halmstad och överpostiljonen SvenOlof Löfving, Hjo; den senare med sin utomordentligt stora litteraturkännedom, särskilt då på biografins område, har varit en ovärderlig källa till många uppgifter. Till slut ett varmt tack till kyrkoherde och fru Bengt Kullenberg, Fröjered, för visad välvilja och hjälpsamhet under förf:s många besök i Fröjereds pastorsexpedition.
Korsberga och Hjo i november 1976
Tore Persson
f. rektor vid Hjo samrealskola