OBS uppdatera startsidan på grund av server byte 2005 08 04 Här

Detta är min farfar Johan Möllers svar på Landsmålsarkivets frågelista M 90. Korsberga 1935.

 Magiska gester, tecken ,tal och färger.

Avskrift från originalen av Arne Möller år 2000.   

Dialektala ord och uttryckssätt.

Gester med magisk betydelse.

Spottning för magiska ändamål såsom skydd mot trolldom, dåligt möte ock för dä sum ont ä, d.v.s. för spöken och gengångare, skogsrå och trollväsen, hava varit mycket i gängse bruk. Att få käringamöte bådade otur men spottade man just som käringen slänt förbi hade det inget mä-säk. Spottade man tre gånger genom en enehank efter en trollpacka skulle den aldrig få makt att förgöra den som spottade efter henne.

Trollpackor och andra väsen fara ikring i värevervla och orsaka sjukdom på dem som kåmmer i dum, men sputtar en i vervel ha-lä sum ont ä inga makt. När man gjorde sina naturbehov ute i det fria skulle man sputta på fläcken för att trollkunniga ej skulle ha nôra kônster mä skiten  å ställa på majaplåja. Även för att elvor kunde bo inunder och eljest orsaka älvablästen. Slog man ut tvättvatten på marken utan att först spotta i densamma skulle det det kunna få samma följd. Under nattliga färder kunde man råka ut för onda makter så att hästen stûrtstanna å ente jeck å fläcken. Då tog man av huvelat (betslet) och spottade genom detsamma tre gånger, samt satte på det varefter hästen tryggt kunde fortsätta.

Att gå över hästatumla (platsen där en häst har tumlat runt på rygg) orsakar att man får ont i bena, får trôtt, men genom att spotta däri är man skyddad.

När faddrar gingo över rönnande vatten med barnet skulle de spotta i vattnet samt akta sig för att se tillbaka. Detta för att näcken eller andra vattenväsen ej skulle få makt med barnet.

 När man badat och blivet klädd spottade man i vattnet och sade: tvi löjefetta, eller tvi badeskabb.

Innan man tog på sig en främmande persons hatt eller mössa skulle man spotta i den, annars kunde man få skûrven. (engelska sjukan)Sprang en katt eller ekorre över vägen framför en, eller flög en skrikande kråka, även en kaklande höna, bådade det olycka, men spottades så var denna avvärjd.

För att hunden skall bli trogen spottar man den i halsen. Ringmaskar botades med fastannespût. På fastannemaje spottade man på fingret och beströk ringmasken.

"Spûtt på min tûm" är ett uttryck för bedyrande av något eller rent av en ed.

Att genom blottandet av könsdelar, även visandet av sin nakenhet skulle vara skydd mot sjukdom, olyckor och förtrollning finns åtskilligt berättat. Således minnas äldre personer en gammal gumma som kallades Spèta och var hållen för trollkunnig. Hon bodde i en jordkula å Torsbo ägor. Hon hade för sed att varje morgon och ibland vid andra tider på dagen utanför sin koja drag upp kjolarna till midjan samt hoppa och snurra runt några varv.

Om en annan kvinna berättas att hon varje påskdagsmorgon innan solen gick upp var ute och sprang naken tre gånger omkring sin ladugård, vilket skulle vara skydd mot kreatursolöcker för året.

79-årig smeden K.J.Nordqvist, Korsberga berättar följande:

Svänskessa i Björkåsen dä va ena ful käring. Ho kûnne fûrgära sin näste mä. Å karsker va ho så dä va ûnte gôtt å tass mä-na. Dä enda sûm kûnne jära-na lite spaker dä va Lövgrens laegårdsknut. Se dar utföre va en spökefläck å dar ble ho allti gastakrammatter.
Fast ho så falia väl veste um dädara så sto dä ente te, utan att ho sulle snôra dit iblan ûm kvälla sena dä blèet môrt. Då ble ho sjuker så ho skalv i hele krôppen. Å då feck Svänsken lôvenna  jälpa-na å bota säk. Då klädde ho å-säk vareveli trå å stälde säk framför en stol. På dän feck Svänsken lägga ena nupa krut å senna höll käringa upp sarken uppöver, vir å uppspänder mäna han tände på. Inna krutröken va årûken slängde ho på säk sarken å di andre klära mä; å så va ho hörker mä dä samma.

Att dra upp kjolarna eller att knäppa ned byxorna och blotta baken kallade man "visa passt". Detta brukade göras, dels för att avvärja en trollkunnigs makt att kunna förgöra en.

Att klappa säk i röva ôt fôlk. d.v.s. klappa sig med handen i baken och vända den mot sin ovän, var en hånande åtbörd. Knäpptes därtill byxorna ner eller kjolarna drogs upp var hånet ändå större.

  Avvärjande gester med symbolisk betydelse utförda med fingrarna i likhet med de tyska exemplen äro ej kända.

En vildsint häst stillades genom att nio gånger stryka den med flata handen från pannluggen till nosspetsen.

  Om ett barn hade tandvärk skulle den försvinna, om den värkande tanden var vid vänster sida skulle fadern gnida tanden eller tandköttet med höger tumme. Var det tvärt om skulle vänster tumme brukas.

Ett annat sätt att bota tandvärk var att bita sig i stortån på samma sida som den värkande tanden satt.

Man skulle även gå till ett träd som åskan slagit ned i, samt slå armarna om trädet så skulle tandvärken upphöra. Detta kallades att "hôlla ûm ett åsketrä".  Om man fick lort i ögat skulle man "pella röva rener" med höger hands fingrar samt "blija stort" och säga "lort i mett öja, stort sûme höna". Fick man dä onna i något finger skulle det botas genom att steck fingert i räva. Onda människor kunde taga näringshalten från födan som gavs till kalvar och svin genom att upprepade gånger stryka dem på ryggen med blotta händerna, samt gå hem och tvätta dem och giva tvättvattnet till sina egna djur. Näringshalten, môsstvån blevo därmed stulen från det förra djuret, och överfördes till det senare viket hade till följd att detta växte och blev kraftigt, medan det andra tynade bort.

Man trollade bort jägarens jakttur och fiskarens feskelöcka genom att bilda en lur av tummen och pekfinger samt sätta den för munnen och räkna baklänges från 20 till ett inget, under det man ser personen på ryggen.

Att göra korstecken var i äldre tider ett nästan allmänt bruk till skydd för varjehanda ont. Det kallade att kôrssa, kôrssa säk, när man gjorde korstecknet på sig själv, kôrssa bôrt, kôrssa ifrå-säk. När man ritade kors på sina ägodelar för att skydda dessa för onda makter.

Om en envis och vidhängsen människa har man ännu uttrycket, han ä  vehängsen så dä går ente å kôrssa säk ifrån.

När körsvenner eller kusken, isynnerhet nattetid gav sig ut på färd slog han med piskan ett kors över hästarna.

Till skydd för tômtadra (tomtarna tog från gården) ritades kors i mjölet och säden som låg i bingarna. Tjugor och räfsor lades i kors i foder och sädeslador.

Över ladugårdsdörren invändigt ritade man vanligtvis tre stycken kors med kol eller tjära.

När det smörkärnandes skulle grädden skyddas genom att kôrssa rättcjûrs över kärnan, men va grädden re-förtrôllader bröts förtrollningen genom att kôrssa ancjûrs. Föregående korsning tillgick så man lade armarna i kors med vänstra armen överst och växlade över med höger armen överst.

Genom att kôrssa ancjûrs tre gånger framför en mjölkhare föll denne död ned och förvandlades till trasor, trådända och sotbränder.

Sedan det kärnade smöret blivet upplagt trycktes ett kors med smörskeden.

Över det lindade barnet gjordes korstecknet under det man bad Gud bevara det.

Man berättade om tômtegûbben som kom tomhänt hem från granngården och ägaren frågade tomten hur det kom sig ,varpå tomten sa: nu ä dä slut mä drat dar, han har börjat kôrssa.

Kringgång eller ringgång äro gamla kända magiska ingrepp. Kringel, det inringade gjordes antingen rättcjûrs eller ancjûrs d.v.s. med eller motsols allt efter olika ändamål.

När en nyköpt häst kom till gården skulle den ledas in i stugan och sedan medsols ledas runt husen.

Vid botandet av ett förtrollat kreatur gick man tre gånger motsols runt husen samt skar med en kniv några hårstrån från varje virvel på djuret under det man sade: ja vell ente ha mer än mett ijen. Efter tre kringgångar tände man eld på håret och höll det under kreaturets nos varefter förtrollningen var botad. Uraktlät man säga ovan angivna ord dog ett djur för den som var orsak till förtrollningen.

Råkade man ut för kram skulle man. ta ell tre gånger ancjûrs i kring säk. Detta gjordes vanligtvis med sopkvasten vilken brändes i bromändan.

 När ett får slaktades och det blivet lagt på slaktbänken och innan det stacks (avblodades) skulle det vridas runt tre gånger medsols.

Detta för att inga åtkommer skulle drabba de andra fåren, för att sön ente sa ta en aen mä-säk.

Sjöboskap fångades om man kunde ringa inne dem, springa omkring sjöråa.

Den som hade ryggvärk skulle när han hörde åskan första gången på året  gå å jära tre kûlltebötter, d.v.s. kasta sig på marken med huvet före och tre varv rulla över ryggen viket skulle ske medan åskbullret hördes.

När skerva ( engelska sjukan) botades på barn medelst jorddragning skulle barnet föras tre gånger ancjûrs under jordtorvorna.

Den som blivit nersatter, d.v.s. förtrollad så att han ej kunde bli gift.

Detta kunde botas genom att gå tre gånger motsols omkring kyrkan.

När man brände ûpp trôlltu, vika påträffas i ladugårdshus skulle det eldas upp på ett stenröse. Fanns ej något stenröse fick det göras på marken; om gräsråva skars å, och en ringel ritas ikring mä en viekäpp.

Vi uppgrävning av skatter skulle man markera en ring runt platsen där skatten ligger samt där utså jiskefrö. Då skulle de makter som voro satta att hålla vård över skatten ej ha någon makt längre.

B. Förbjudna rörelser och åtbörder.

Barnen skulle ej springa ikring varandra, icke krupa ûnner skrevet och inte kliva över den andre när han låg på golvet eller på marken, ty då skulle den som blev omkringsprungen och överkliven ej bli större än han var.

Hoppade barnet ut genom ett fönster fick det samma följder men kröp det tillbaka samme vägen hade det ingen fara med sig.

När man räfsade tillsammans de sista stråna omkring höstacken fick man ej gå motsols ty då blev höet odrygt.

Barnen fick ej göra cirklar på väger med hötjugor, ty trampade någon över cirkeln fick denna storstejet (större blemma på ögat). Detsamma blev fallet om man höll en stol och snurrade den på ena steget mot golvet. Storstejet botades med att vrida en dörrnyckel tre gånger motsols mot ögat. Att vända bakdelen före när man steg upp på morgonen kallades ställa te ont vär och skulle förutom sådant även båda otur hele dan

Att peka på regnbågen ansågs vara synd och kunde medföra dä onna i fingert. När man nystade garn skulle man ej nösta avit. Detta kallades att nösta ôt Skam, nösta Skams nösta eller Skams garn. När barnen sedan de blivit så stora att de börjat gå och då fingo liksom en mani att krupa på golvet så bådade detta att någon skulle dö inom familjen. Det hette att barnen krûp ut någon.

C. Tecken med magisk betydelse.

Kors ritades med kol eller tjära som kan påträffas över dörrar i gamla ladugårdar och förrådshus är av detta utseende X. Mera sällan finner man rak rakt stående.=

Hakkors äro ej kända. tecken av detta utseende ____|___ skars i barken på träd vari man satte in värk. Barken viktes upp från vinkelspetsarna och det insattes varefter den lades tillbaka och skårorna tilltäpptes med vax.

Beträffande cirkelformade tecken har jag i minnet följande besvärjelse varom jag i yngre år hårde berättas. När någon blivit förtrollad skulle bot vinnas om man en torsdagsnatt mellan älleva å ett, gick till en korsväg och där ritade ett kors samt därunder formade en ancjûrs draen ringel. Inuti skulle ett kors ritas under det att den förtrollade läste: Peller pûlver å mos, faen å hanses mor har satt en hårhank på mäk.

Käppar varmed magiska tecken ritades skulle vara obarkade och hälst av flûjranne eller ûlvakörke, men hassel och vide voro även dugliga. Ringmaskar och bölder trôllades bôrt genom att med en synål dra en cirkel omkring dem och sedan dela i fyra delar genom att dra ett kors mitt i genom. Nålen skulle först stickas ner i salt. Var det en kvinna skulle hon samtidigt tänka på fyra bröder, var det en man skulle han tänka på fyra systrar, så skulle bölden eller ringmaskarna försvinna och de fyra syskonen få var sin del av densamma. Synålen skulle sättas ûnnar och ej användas så länge något fanns kvar av det onda.

Korstecknet gjordes mot falia mänsker som kunde trolla även tjuvar, löndahorer, finnagubba och finnakäringer.

Ett annat medel var att bära på sig silver och stål. Detta skulle bland annat skydda för finnaskûtt. Detta uppkomma genom att någon trôllfinne sköt på någon särskild stjärna på himlavalvet. Någon skulle detta skott träffa och vem det blev så fick han en förskräcklig ryggvärk.

Smôrja vangen i kôrs, d.v.s lossa vagnshjulen i korsvis när man smorde den, skulle ej göras ty då hände en olycka under körningen.

Ta hår i kôrs var att med knivsudden taga hår korsvis under lackklöva på ett nötkreatur när det var modstulet. Håren gåvos in som botemedel.

När det legger kôrs i väjen, d.v.s. när man uppmärksammar flera i kors liggande stickor och strån där man går fram bådade d sorg  och att någon i släkten skulle dö.

D. Tecken av astronomiskt och kronologiskt ursprung.

Tecken i djurkretsen i de gamla almanackorna lade man i äldre tid synnerligen stor vikt vid. De gamla allmogemännen kunde Thuko Brahes regler på sina fem fingrar, men för ca. 50 år tillbaka började det allt mer förglömmas. (1880-talet) Den tidens uppväxande personer hade sina föreställningar om stjärnbilderna och trodde sig kunna göra väderleksförutsägelser, såsom när vattumannen eller fiskarna regera var det regnig väderlek. Thuko Brahes förkastade dagar fortlevde nog till samma tid men glömdes alltmer.

Tidigare var det nog ingen moder som födde ett barn utan att hon hade reda på om det var fött på en förkastelseda eller ej.

C. Tecken utmärkande äganderätt och värdighet.

Om personen var något betydelsefull hade han sveejarn, brännestämpel med initialerna till sitt namn. T.ex. hette han Lars Andersson var bomärket eller brännemarket  L.AS.  Verktyg ock redskap av allehanda slag märktes med detta.

Yrkesmän såsom klockmakare signerade sina klockor. Namn eller initialer och siffror slogs ofta in i metall med en spetsig mejsel, sjönekastamp, viket kallades att sjöna in bomarket.

G. Figurer i slöjdarbeten.

Figurerna      ⊙           ∆    Förekommer allmänt i botten på gamla askar. Man finner även korset och femhörningen, fämtaggastjärna. I övrigt har de förekommet på sängar, soffor och andra möbler. Denna figur ◊ finns målad den ena intill den andra runt omkring på gamla drickes kannor. På dörrposter likaså och även denna figur ⊠ Ögat inom trekanten kallas Guss öja, dä allseene öjat.

När man bar på sig silver och stål mot allehanda förtrollning skulle styckena vara formade efter sådana figurer.

Om  figurernas magiska kraft i speciella fall tycks ortens äldsta ej känna till.

En fullkomligt rund linnesvamp ( svamp som vuxit på en lind) skulle läggas i kärlets botten vari spädkalven gavs drick. Detta skulle vara skydd mot förgörning.

Figurer i metallslöjden är av samma slag som ovan, återfinnas på olika föremål såsom skinnbeslag o.d.

Trekanten eller romboiden i spetsen av ett gångjärn kallas snokhûvet. Ormhuven och ormfigurer har man formade på bössebeslag.

H. Tal med Särskild betydelse.

När man högg en käpp eller telningen som skulle användas för magiska ändamål skulle den huggas av med ett enda hugg.

Om flickan eller den vuxna kvinnan åt upp hela tvillingspotaten  fick hon tvillingar.

Ett ok buret av ett par tvillingsoxar brukades till att pötta bôrt oxler med.

Julakåsten skulle ha fyra binninga eljest var det vanligt med tre.

Fyra slags föremål som skyddade säkert mot förtrollning om man bar dem på sig var sölver. stål, vitlök och mackurja.

Tre torsdagskvällar skulle spelemannen spela vid strömmen om han ville lära sig spela av näcken. Tredje kvällen kom han.

Sju olika sorters stål skulle borras in i klaven i viken koskällan hängde. Då  skulle skällan och hela flocken vara skyddade för vargar och allehanda olyckor.

Nio slags blommor skulle det vara i mesommarkåsten och med nio slags ved skulle bakugnen eldas varm när vissa trollkonster skulle utföras genom ugnsvärmen.

Av nio slags järn eller stål skulle trôllkniva göras. Skar man med den i matvaror som voro förtrollade blev det blod på bladet.

Räkna i värt, såsom att rikta blicken uppåt och räkna flygande svanar eller andra fåglar skulle man inte göra ty då komma dessa på vilse stråt. Dessutom kunde den som räknade få samma sjukdom som fåglarna slutligen dog av.

När den som bakade brödet räknade det ogräddat så brände hon det under gräddningen. Det skulle även bli odrygt.

J. Färgsymbolik.

I detta ämne äro anteckningar tidigare gjorda varutöver ingenting kan vara att tillägga. En senare uppgift  som jag erhållit är att man skulle kôrssa rött dymelonsdag ( rita röda kors) över fähusdörren och bakugnen.