F-F-K Hembygdsförening Torpvandring 25 maj 1997

I strålande sol mötte ett 40-tal medlemmar och intresserad upp för att göra en vandring i det förgångna.
För 100 år sedan var det mycket folk som bodde på torp vad nu är skog.Första anhalten var Kullahagen där nu granskogen stod tät. Föreningens ordförande Arne Möller läste ur den historik han tagit fram(se nedan).Nästa boplats var Torsbotorpet och det tredje var "Stavas".Därefter gick turen till Högåsa källa,där vattnet kommer fram direkt ur berget.
Efter att ha kommit tillbaka till bilarna, så gick färden upp till Hallåsens topp Hjo kommuns högsta höjd.Efter fikapaus bar det av till triangelpunkten där de äldre kunde berätta att det funnits torn där i tre omgångar.Dagen avslutades vid den så kallade" Jätteommen", en liten grotta på bergskanten.

Skogen har återtagit Kullahagen.

En sammanställning av uppgifter efter Helmer Hardestam och Johan Kjelander inför Torpvandringen 25 maj 1997 av Arne Möller.

När platsen för Kullahagen blev utvald är troligen 1837 för det året flyttade Gustav Johansson (född Fågelås 1808)som dräng till Kopparkullen. Makan Greta (född Jonsdotter 1805 i Fridene död 1893 i Korsberga) De brukade först torpet Hultet under Dannemarka i åtskilliga år. Där föddes dottern Lena Cajsa och sedan två barn till.
När det nya hemmet Kullahagen uppe i skogen står klart för inflyttning 1839 finns hela familjen på plats.
Gustavs föräldrar Johannes Bild och Cajsa Magnisdotter var vid denna tid backstuguhjon i Torsbotorpet och nära grannar.
Gustav slutar snart att vara dräng i Kopparkullen men i stugan får han bo kvar till sin död.

Det var tydligen Gustav Johansson som först odlade upp lite jord runt stugan. Man hade en ko som man svalt fram på torpet, på sommaren gick den på skogsbete.
Potatis odlade man och den blev god.
I Kullahagen bodde glada och förnöjsamma människor som hade bara en förmäten önskan att kunna skörda tillräckligt med foder till kon. Det var tydligen svårt för man vågade inte odla mer mark för då kunde ägaren till Kopparkullen fordra fler dagsverken det räckte gott med de 26 man gjorde om året för torpet.
På vintern när fodret börja tryta till kon gav Gustav och Greta sej ner till bygden för att köpa långhalm son fick bäras hem för det fanns varken körväg eller ök till torpet.

Greta Jonsdotter Född 1805 i Fridene, död 1893 i Korsberga. Vistades 1874 - 1882
i Minnesota USA

Lotta Emigrerar till Amerika

Hon hade tröttnat på att vara piga för några riksdaler om året för hårt arbete från arla till särla.
Hon hade hört att i Amerika hade även fattigt folk en framtid. Att landet var stort och glest befolkat samt att skandinaviska kvinnor var eftersökta som tjänare att det var god lön och man fick börja å sluta dagen på bestämda tider. Lotta kände även till villkoren för hur Amerikanska staten delade ut jord gratis till ungt folk.
Den dag Lotta kommer hem för att ta farväl av föräldrarna är en sorgens dag. Resan var dyr och förenad med stor fara. Men Lotta kom lyckligt till Amerika och fick en bra plats, åtminstone skrev hon så. Gustav och Greta kunde bara läsa tryckt skrift, Lottas skrivna brev fick man gå till Brant i Sunnarstorpet med för att få dem upplästa.
Gustav Johansson avlider troligen omkring 1865.
Mor Greta får en Amerikabiljett.
Så snart Lotta får reda på att Gustav dött vill hon ha över sin mor och ordnar en biljett åt henne.

Det har blivit tomt där hemma i Kullahagen när alla barnen lämnat hemmet, dessutom vill mor Greta gärna träffa dottern en gång till i livet så hon beslutar sej till slut för att resa. Torpet lämnar hon till äldsta sonen Johannes som skall till att gifta sig med den unga Stina.
Johan Kjelander berättar i sina brev till sin brorson hur farmor Greta i Kullahagen lämnar Sverige.
Hela släkten var vid Korsberga järnvägsstation för att säga farväl . Det var den enda gång jag minns min far grät.
Efter en lång tid kom det brev från henne, skrivet på danska. Då fick jag stå till tjänst ty jag hade lärt mig i folkskolans läsebok.
Hennes måg tog henne dit för att få mera land av regeringen, "Homestead" som det kallades.
Lotta och hennes man var tydligen inte snälla mot den raska gumman, så andra nybyggare fick bygga henne en koja där hon satt å stickade strumpor mm. Efter 7 år hade hon patent på sin jord och samme dansk skrev att Greta ville komma hem och dö. Inga bekymmer skulle någon hava för henne för hon hade pengar.
När Greta kom hem till Sverige berättar Kjelander hur hon på ett familjemöte där hemma skänkte först 100 kr till faster Kanon, till farbror Karl (Kjellander) 100 kr, till sin yngste son Anders Gustav (far) 100 kr, men farbror Johannes (Gustavsson) i Kullahagen fick 125 kr ty han hade köpt hennes stuga vid avresan, och hon hade dessutom pengar över att sätta in på Hjo sparbank.
Greta Jonasdotter vistelse i Minnesota USA 1874 - 1882 således var hon 69 år när hon åkte och 88 år gammal när hon dog.

Ett kvinnoöde som Helmer Hardestam och Kjelader skildrar med stor vördnad i sina efterlämnade skiffer.

Gretas son Carl var en skicklig skomakare yrket hade han lärt sig i Stockholm och alla som ville ha ett snyggt och välgjort arbete vände sig till honom. Billig var han inte men ändå fans det ingen skomakare på orten som hade så mycket arbete som han.
Troligen har Gustav kunnat yrket och sonen gjort sina första lärospån hos honom. Carl reser 1859 till Stockholm och efter två år återvänder han som fullärd skomakare.
Carl hade haft en fästmö där uppe en ung kvinna vid namn Hedvig Elisabet Isberg men kallades Hedda. Han lämnade henne kvar i Stockholm men efter en tid fick den 22 år gamla tösen iden att gå den långa vägen till sin Carl i Kullahagen . Utan pengar till gästgivarskjuts fick hon fråga sej fram och så till slut står hon framför Kullahagens dörr. Hedda fann tydligen åter sin Carl för enligt kyrkboken gifter de sig och de får flera barn. De bor 1863 inhyses i Stora Sänneryd hos Lars Gabrielsson "gammeln" i en liten stuga. 1863 är Carl och Hedda skrivna i Kopparkullen. Helmer Hardestam vet att de sedan bodde med sina barn på flera platser i Västergötland och att i Tidaholm slutade Carl sina dagar.
Carl och brodern Anders Gustav tog sig namnet Kjelander.
I Kullahagen har en ny generation tagit vid.
Johannes och Stina de får göra sina 26 dagsverken i Kopparkullen nu är gamle kapten (Ahlenius) borta och den nya bonden heter Peter Johansson. De levde av vad torpet gav. Johannes tillverkade mycket välgjorda riskvastar som han sålde på bygden för 15 öre st. Han var en varm djurvän vilket Hardestam skildrar i boken " Ljuset från Kålabråten"
På ålderns höst fick de uppleva ett svårt torkår dessutom dog deras enda ko. Johannes hann aldrig köpa någon mer ko ty en vecka efteråt var han också död. Stina flyttade till Styrshult till dottern som var änka.
Kort efteråt blev stugan såld till ägaren av Kopparkullen han gjorde flera försök att få en torpare till Kullahagen men det var omöjligt en annan tid hade inträtt.

Torpet är gammalt. Från mitten av 1700-talet finns torpet med i kyrkböckerna. Många äro de som i Torsbotorpet haft sin hemvist. Att räkna upp alla torpens och gårdarnas invånare går in-te. Det bleve då att i detalj skriva av kyrkböckerna.
Ungefär 1800 flyttar en ny torpare till Torsbotorpet, familjen är ifrån Kyrkefalla. Torpa-rens namn var Lars Andersson, han var ofärdig och ur mantal. Han var född 1756 och han dog i Torsbotorp 1813. Hustrun hette Catrina Jansdotter. Paret hade flera döttrar, bland dem en som hette Lena, hon var född 1796 i Kyrkefalla. Lena blev gift med Anders Mynt som sedan bodde i backstuga Torsbotorp. Den stugan var belägen alldeles intill torpstugan.
Anders Mynt och Lena fingo två barn, Maria och Lars. Det är 10 år emellan dem. Maria som var född 1817 och var äldst, blev uppkallad efter Lenas yngsta syster och Lars efter Lenas far.
Förut nämnde torparen Lars Anderssons äldsta dotter Stina, född 1783, blir gift med Erik Holmberg. Det heter om honom att han blir pliktfälld för stöld samt att han undergått "uppen-bar" kyrkplikt. Hustrun Stina blir död 1834, hon blev således inte mer än 51 år. Två år efter är Erik Holmberg död. Troligen var paret boende i backstugan, eftersom han benämnes inhy-ses. Även Stinas mor Catrina bodde där sedan hennes man dött.
Nästa man i kyrkboken är backstuguhjonet Johannes Bild och hans hustru Cajsa Magnisdotter. De äro föräldrar till Gustav Johansson i Kullahagen. Längre tillbaka ha de haft torp Hultet under Dannemarka. Senast ha de arrenderat en liten gård i Lilla Sänneryd. De inflyttade från Lilla Sänneryd 1837 och de voro då i 60-årsåldern. De orka nog inte arbeta så hårt längre. Sist i den kyrkboken kommer Anders Mynt och hans hustru Lena.
Eftersom Anders Mynt är ett fattigt backstuguhjon så måste han enligt samtidens inställ-ning ha en snärt av piskan. I marginalen är skrivet följande: "Föder sig med att göra ressler och såll utan att lägga hand vid jordbruket". I sanning ett smakprov på inställningen till den fattige "uslingen"! Vilket jordbruk skulle Anders lägga hand vid då han inget hade?

I nästa kyrkbok, 1840-1850, är änkan Catrina Jansdotter fortfarande inhyses, men nu blir hon död 1742. Det meddelas även att backstuguhjonet Johannes Bild avlider 1850. Anders Mynt bor alltjämt kvar i backstugan, sonen Lars som är född 1827 blir 1844 dräng i Torsbo. Dottern har för längesedan lämnat hemmet
Lars Andersson blir så småningom gift med Maja Christoffersdotter, som är född 1832, 5 år yngre än Lars. Det har blivit klart för dem att de kan vänta barn redan i februari 1858, där-för måste de flytta ifrån Älmedalen, där de äro statare, och det redan i höstflyttningen 1857. De ha ingen annanstans att flytta annat än till föräldrarna i backstuga Torsbotorp. Det antecknas att deras förstfödde, Johan Levin, blir född 16 februari 1858.
Ifrån den tiden är även den unga familjen skriven i backstuga Torsbotorp. Eftersom inte heller unge Lars har något jordbruk "att lägga hand vid" måste han se sig om efter något att existera på för sig och familjen. Och så lär han sig skomakeriyrket.

Första gången namnet förekommer i någon kyrkbok är 1814-1831. Det heter Nybygge efter namnet. Troligen har väl den som lät uppföra stugan hetat Kjellgren, men han kanske bodde där så kort tid att han inte kommit med i kyrkböckerna. Därför är han och förblir en apokryfisk personlighet! Däremot finns en änka, Annica Carlsdotter, boende där. Annica är inte Kjellgrens änka. Hennes man hette Jonas Nilsson. Han dog 6 november 1826.
Det ges inte mycket upplysningar i övrigt. Det är mycket vanligt att uppgifter om backstugorna och dess invånare utelämnas i en del kyrkböcker. Torpet lär ha legat i närheten av Torsbo.
Enligt Paul Petterson i Torsbo kallades stället "Staves" en kvinna bodde där när Sven Kjelander var barn han var där och hjälpte gumman med vehuggningen hon hette Stava.

Torpvandring söndagen den 25 maj 1997