Dottern Lisa och jag delar på en sovvagnskupé och barnen Irina, Valentina och Konstantin delar på kupén bredvid. Barnen bankar i väggen och ber oss att vara lite tystare, för vi sitter och pratar och skrattar frampå småtimmarna.
På morgonen sitter vi tillsammans i cafévagnen och äter frukost och tittar ut på landskapet med berg och knotiga fjällbjörkar.
Väl framkomna i Storlien möter oss ordföranden och några ur styrelsen med bilar och vi får transport till stugbyn där vi ska bo. Stugorna ligger bara 400 meter från stationen, men det känns ändå skönt att få åka bil med packning och lite trötta ungar.
Vi installerar oss i vår stuga, där vi har tre rum, badrum, kök, hall och altan. Det är mycket trevligt och bekvämt. Naturen runtomkring är enormt vacker och skidbacken ligger precis utanför stugknuten, nu klädd med grönt saftigt gräs.
Eftersom vi ska ha självhushåll den här gången åker vi iväg till Konsum och handlar mat. Därefter traskar vi iväg till sjön och badar, för nu är det rejält varmt. Bromsarna och myggen sticker oss på armar och ben. På kvällen orkar vi inte laga middag i stugan utan promenerar ner till den lilla restaurangen vid tågstationen och äter en rejäl middag till hyfsat pris.
Dagen därpå skiner solen lika intensivt och efter förmiddagsbad i sjön är det dags för uppvisning av Storliens brandkår. De demonstrerar hur man räddar en person ur en krockad bil och så får både barn och vuxna åka brandbil med sirenerna på och bandvagn upp och ner ur diken och andra hinder. Mycket uppskattat av alla.
På kvällen är det tipspromenad för barn och vuxna med prisutdelning till barnen. De får var sitt gosedjur i form av en älg, som är Jämtlands landskapsdjur. Senare på kvällen blir det grillning av korv och till detta är det potatismos, potatissallad och vanlig sallad och alla låter sig väl smaka. De vuxna sitter uppe länge även denna kväll och samtalar och har mycket roligt.
Att barnen har kul tillsammans kan ingen undgå att se. De leker, stojar, badar och springer omkring och alla har någon eller några jämnåriga kamrater att ty sig till. Ingen gråter eller tycker det är tråkigt, vilket känns bra även för oss vuxna och gör att vi också kan slappna av och ha trevligt.
Tredje dagen är hemresedag och nu är det uppbrott under hela dagen. De flesta har åkt hit med bil och familjerna åker vidare under för- och eftermiddagen. Det blir tårfyllda avsked mellan barnen och önskan om att få träffas även nästa år. Vi som ska åka nattåget tillbaka till Stockholm kan ta det lite lugnt under dagen, hinner bada och leka. Även denna dag är det varmt och skönt.
Något storsjöodjur såg vi inte till, men det kanske berodde på att vi inte badade i Storsjön utan i Lillsjön! Det var inte heller dags för surströmmingen, vilket vi var mycket tacksamma för, annars är det ju en favoriträtt i Jämtland.
När vi sitter på tåget och summerar vad vi varit med om, så säger vi med en mun: "Vi ska vara med nästa år också på sommarträffen, för det är så himla kul!"
Hälsningar från en imponerad och glad mormor!
Gun Martinius
TACK GUN FÖR DIN FINA BERÄTTELSE
VARFÖR FRUKTAR DU DÖDEN, MIN VÄN? ÄNNU HAR INGEN UPPLEVT ATT HAN DÖTT
