|
RESAN TILL RYSSLAND Det var 7 år sen jag hämtade Emma (12 år) i St. Petersburg, och i pingst åkte vi tillbaka för att titta på staden och att besöka barnhemmet. Vi var 11 vuxna och 8 barn i åldern 10 – 15 år från FFRA (föreningen för ryska adoptioner). Dom flesta barnen var från St. Petersburg, men tyvärr fanns inte allas barnhem kvar fastän det inte var så länge sen barnen kom till Sverige. Men det blev ändå en upplevelse att besöka ett ryskt barnhem för dom som ville. Emma, jag och familjen Sandström från Öjebyn (som vi träffar varje sommar) besökte vårat barnhem Nr. 7 som är ett upprustat och fint barnhem. Fast för mig är det som att backa till 1940 – 50–talet. Sandströms har Kristina och Dmitri från 7-an. Dmitri och Emma var "sängkamrater" och kom till Sverige med 1 månads mellanrum. Kristina kom för 9 år sedan. AC`s representant Mascha, som även hjälpte oss med adoptionen, hämtade oss på flygplatsen och körde oss till barnhemmet medan resten av gänget åkte till hotellet. På vägen stannade vi och köpte kakor, bakelser och glass att ha med oss, förutom allt annat som vi hade med hemifrån. |
|
|
|
|
|
|
Efter 2 timmar i bilköer (vardagen i St. Petersburg) anlände vi till vårat hotell. Hotell Moskva med 900 rum. På dessa 4 dagar blev det mycket springande av barnen i korridorerna på detta enorma hotell. Barnen var "speedade" och gick inte att hejda. En reaktion på resan eller att lokalerna inbjöd till att springa??? Nu när vi hade varit på vårat barnhem så var vi turister resten av tiden och gjorde det turister gör. Vi var på guidad stadsrundtur, shoppade i city och på en marknad ute i förorten. Vi tittade på Vinterpalatset, på cirkus och vi åt kebab! (vi åt mycket rysk mat också) Men mest upplevde vi språket, lukten och miljön i Ryssland. I början var vi tillsammans alla men efterhand som vi blev vana så gjorde vi egna utflykter i stan. Det var häftigt att åka tunnelbanan (Metron) och den långa rulltrappan ner under jorden. St. Petersburgs dag firades en av dagarna med pompa och ståt. Då var alla innevånare inne i city och det var lite panikartat i tunnelbanan men vi kom hem till vårt hotell till slut och kunde pusta ut. Den kvällen höll vi oss på hotellet. Där fanns ju allt, flera restauranger, nattklubb, bowling, casino, affärer, pubar, relaxrum. Vi missade säkert något. Barnen var nöjda med att bara vara tillsammans och känna gemenskapen som dom har. EN SKJUTEN FALK KAN TILL OCH MED KRÅKAN HACKA |
REGISTRERING De barn som adopterats före 29/3 2000, är inte registrerade på Ryska konsulatet. Och för att de skall kunna resa till Ryssland måste de vara registrerade. Eftersom barnen är Ryska medborgare, ( om man inte aktivt avsagt det ryska medborgarskapet) får de inget visum, och kan inte åka på svenskt pass in i Ryssland. Alltså: registrering och Ryskt pass. Här finns information om visumansökan mm http://www.ryssland.se/visa_s.htm |
|
|
|
|
|
|
 |
|
Känslan för mej att komma tillbaka till barnhemmet var fantastisk. Dels för att jag var "i normalt tillstånd" och att Emma var MITT barn nu. När jag var där för 7 år sen var jag bara fokuserad på att få och få hem mittbarn. Föreståndaren,avdelningsföre-ståndaren och läkaren kände jag igen, men det var flera personal som kände igen Emma. Det var en härlig känsla att komma tillbaka och "visa upp" Emma. Vi var där i 2 –3 timmar. Förutom att vi tittade på avdelningarna och foton, så pratade vi och fikade. Vi kände oss verkligen välkomna och hade tillfälle att fråga om saker som man glömde att fråga sist. Det kändes som om det var alldeles nyss jag var där. Familjen Sandström har varit på barnhemmet 2ggr. förut. Dom har bekanta i St. Petersburg och åker dit varje år. Vad Emma upplevde vet jag inte riktigt. Hon sa att hon kände igen en del saker och rum, och att det var kul att leka med barnen som var där. Emma var nästan 5 år när jag adopterade henne, och hon har en del minnen (mest positiva) från sin 2-åriga vistelse på barnhemmet. |
|
|
|
|
|
|
Detta med gemenskapen märks väldigt tydligt på våra sommarträffar. Även om dom aldrig träffats förut så är dom bästa kompisar. Dom har ju något gemensamt allihop och det lyser igenom. Detta året (10-e året) är sommarens träff i Eskilstuna och det brukar komma ca. 100 personer. Träffarna läggs på olika ställen och det är kul att komma till miljöer som man kanske aldrig annars hade åkt till. Vi ser fram emot varje sommarträff och även en ny resa till Ryssland innan Emmas ryska pass går ut. Hälsningar från Emma och Brita Sivertsson. VARFÖR DENNA BRÅDSKA? DET BRINNER JU INGEN STANS. |
|
|
|
|
|
|
