Jag är nyligen hemkommen från Egypten där jag har deltagit i en projektresa för ett framtida arkeologiskt projekt. Efter att ha tillbringat viss tid i Alexandria samt varit och tittat på fornlämningar i Kafr-el-Sheik, återvände vi så till Cairo och hade faktiskt tid för en hel dags turistande innan jag skulle flyga hem igen. De övriga medlemmarna skulle vara kvar ytterligare några dagar.

Eftersom jag aldrig tidigare varit i Egypten ville jag naturligtvis se pyramiderna och jag hade också fått för mig att jag ville rida i öknen. Min väninna, som hunnit vara en sväng vid Giza innan jag kom, var inte lika entusiastisk, hästarna såg eländiga ut där hade hon konstaterat. I vår guidebok stod det dock skrivet att det fanns bättre stall på södra sidan om pyramiderna.

Vidare kunde hon inte riktigt förstå varför jag ville betala sannolikt dyra pengar för en ridtur här när vi båda hade hästar hemma.
Jag kunde väl inte riktigt förklara det heller utom att jag gärna ville rida i denna miljö och hade velat rida i öknen, helst då på en arab sedan jag läste Svarta hingsten när jag var barn.

Det hela avslutades med att vi inte bestämde mycket mer än att dagen därpå åka till Egyptiska museet först och därefter Giza och se om vi kunde hitta några hästar som vi tyckte såg ok ut.

Det hela slutade med att vår nyfunne vän, som hette Adele, bjöd med oss för att titta på hans hästar. Ville vi rida så kunde han också hjälpa oss att hitta ett bra stall med riktiga araber ("english horses" var något som inte ens var andra klass förstod vi), där hästarna behandlas väl. Sagt och gjort, efter att ha spen- derat dagen på egyptologiska museet hoppade vi in i en taxi med destination Giza.

Väl på plats konstaterade vi att vi befann oss på ett stort stallområde med mängder av folk och hästar samt några dromedarer.
Adele guidade oss in i trånga gränder mellan hus som visade sig vara boxar av engelsk modell. I en av dessa stod den mest fantastiska arabhingst jag någonsin stött på (men jag är ingen expert).

Han var mörkbrun med ett fantastiskt uttryck, otrolig hals och överlinje och helt torra ben. Ryggen var ganska kort, men bred. Han var en "dancing horse" och hans spanska skritt (eller den arabiska motsvarigheten till denna) förevisades oss.
Vi fick även se två ston som också var mycket vackra, även om hingsten överglänste det mesta.

Alla hästarna var brännmärkta på nacken och Adele berättade att det var deras föräldrars namn som stod där. Vi konstaterade att detta var ett mycket praktiskt system med tanke på hur ofta papper försvinner!

Adele hämtade nu sin vän som ägde hyrstallet Sporting och två hästar plockades fram efter att vi hade lyckats få hyfsad ordning på vår föga ridinriktade klädsel (det är förvånande så mycket som går bara man vill). Vi fick en guide och efter en del schackrande om priset gav vi oss så av ut i öknen.
Jag hade - insåg jag efter ett tag - fått en hingst, men bara man höll hans huvud från de andra hästarna så gick det bra. Efter en stund fann vi oss galopperande fram över sanddynerna med riktning mot pyramiderna.

Dessa hästar var naturligtvis inte lika vackra som Adeles, men de var ordentligt musklade, i bra hull med egyptiska mått mätt samt pigga och glada. Enligt deras ägare och vår guide var de också riktiga araber, men jag var lite skeptisk eftersom de inte hade sin stamtavla på nacken.

Hur som helst var de riktigt trevliga. "Min" hingst var en fullständig drömhäst om man ville ha en uteridningshäst, pigg och framåt men inte svår att få stopp på. Uppmärksam på allt runt omkring, men inga tendenser att skygga, bra galopp och helt ok trav, och han lugnade ner sig direkt när man skrittade så både häst och ryttare kunde koppla av.

Utrustningen var väl inte av den kvalitet vi var vana vid, men den var rätt anpassad och välskött.
Vår guide var väldigt trevlig. Han hade tidigare tränat distanshästar i Saudi-Arabien, men där trivdes han inte då han inte fick tala med folk. Det var tydligen väldigt hierariskt och han hade också upplevt hur han tränat en häst för en tävling som han skulle få rida, men när det väl kom till kritan var tävlingen bara öppen för saudier och han stod och såg någon okänd rida iväg på "hans häst"!

Vi fick också veta en del om hur hästarna på Sporting sköttes och fodrades, de fick faktiskt ungefär 12 kg grovfoder om dagen.

Sporting ordnade även heldagsturer och tog emot alla möjliga ryttare. De hade ett par lugna hästar för de som inte var så vana och även dromedarer. "Min" häst var en som inte användes så ofta, då han var en av de "hetare". De flesta hästarna var faktiskt valacker, men jag red som sagt en hingst och min väninna ett sto.

Nu fick vi också möjlighet att provsitta en riktig arabisk sadel. Detta var en bladsadel som var mycket bekväm. En full utrustning - sadel, traditionella stigbyglar och gjordar, huvudlag, brösta o.s.v. i matchande kulör och med silverbeslag - kostar ca 25.000 egyptiska pund, vilket är 40.000 kr! Men man kan faktiskt köpa en begagnad för 5.000 eg. pund, vilket jag blev riktigt intresserad av.

Som avslutning blev vi bjudna på läsk och bröd med tilltugg.

För den som vill rida i Giza kan jag verkligen rekommendera Sporting, hästarna här piskades aldrig enligt Adele som inte hade vackra ord att säga om vissa hyrstall. Vår guide tycktes vara en mycket kapabel hästtränare och ryttare, även om han inte var skolad med europeiska mått mätt. Hästarna var mycket uppmärksamma på honom men inte rädda.

Ridturen och att få se Adeles fantastiska dansande hingst var höjdpunkten från denna resa, förhoppningsvis kan vi se hästarna dansa nästa gång!

Anneli Sundkvist, Uppsala