Motiv från en medeltida ullkorg från Dalarna (spegelvänd)
Motiv från en medeltida ullkorg från Dalarna (spegelvänd)
Hästslakt. Från hednisk festmat till sockenlappar
Att slakta hästar under religiösa ceremonier och sedan äta hästkött vid gästabudet
tillhörde till överklassen under vikingatid. Så här skrev den isländske historikern från 1200-talet
Snorre Sturlasson i "Håkon den godes saga":
På hösten fram emot vintern var det en blotgästning på Hlade och dit sökte sig kungen.
Han hade sedan tidigare för vana att äta i ett litet hus tillsammans med få män om han var
med där det blotades. Men bönderna anmärkte på att han inte satt i sitt högsäte när det var
som glädje bland folket. Jarlen sade att han inte skulle göra så den här gången. Det blev så
att kungen satt i sitt högsäte. Och när den första skålen var fylld talade Sigurd jarl för den
och helgade den åt Oden och drack ur hornet för kungen. Kungen tog emot och gjorde kors-
tecken över hornet. Då sade Kår från Grytinge: 'Varför gör kungen på det här viset? Vill han
fortfarande inte blota?' Sigurd jarl svarade: 'Kungen gör som alla som litar på sin egen kraft
och förmåga och helgar sin skål åt Tor. Han gjorde hammartecknet över den innan han drack.'
Det blev därefter stilla under kvällen. Dagen efter när männen gick till bords pressade
bönderna kungen och sade att han skulle äta hästkött. Kungen ville på inga villkor göra detta.
Då bad de honom att dricka spadet. Han ville inte. Då bad de honom att äta flottet. Han ville
inte heller detta och då var det nära till stridigheter. Sigurd jarl sade att han ville medla mellan
dem och bad dem att låta stormen lägga sig. Sedan bad han kungen gapa över kittelhandtaget
som var fett där ångan från hästköttet hade stigit upp. Kungen gick fram och bredde en linduk
över handtaget och gapade över den. Därefter gick han till högsätet och båda parter gick med
på detta.
Att slakta och äta hästkött blev starkt förknippat med hedendomen och de kristna ville inte befatta sig
med häst- eller hundslakt. På 15-1800-talet bar allmogen gärna byxor och handskar av hundskinn, men de ville
inte slakta hundarna själva. Det var vanligt att bödeln - skarprättaren - eller hans drängar slaktade hundar och
hästar. På en medeltida ullkorg från Dalarna finns ett hednisk motiv, där en man på väg att hugga ihjäl en häst
med en klubba. Liknande motiv finns på ben från 400-500-talet från Oldenburg i Tyskland. Även på en runsten från Ytterhörna (Sö. 190) i södermanland finns ett liknande motiv. Sockenlappsyrket kom från den norska kusten och spreds sig österut mot den svenska Östersjökusten. Redan under 1200-talet (handlingen utspelar sig under vikingatid) nämns bofasta samer vid den norska kusten. Då den isländske historikern Snorre Sturlasson skrev kapitlet "Harald Gråfjälls saga" om Halogaland (Nordland) i Norge och citerar den norske kungens Harald Gråfjälls skald Eyvind Finnson:
Det är snö på jorden
Som finnarna [samerna] har vi
bundit boskapen inne [egentligen "bundit getterna inne"]
mitt i sommaren.
Eyvind kan ha varit son till en same. Finn är ett äldre ord för same och används fortfarande i Norge. Moder hette Gunhild och var norska.
De äldsta nedteckning där samer förknippas med hästkött är en uppgift som nedtecknades av Johan Randulf i Norge 1723 :seder og slagter Haester ligesom andre Folk andre Creatur, ja med saadan Appetit, at de hiertelig glaeder sig over at Bønder og andre Folk ikke har faaet Smag på denne Delicatesse. Det finns en uppgift om en död same från Offerdal sockens kyrkbok i Jämtland från 1644 där det står: "Hest-finden Erick Andersen". Här går det inte att säkerställa om att det rör sig om hästslakt. Det kan vara så att han ägde en häst och avvek sig från andra samer. Från 1720-talet finns en uppgift om de fattiga tiggarlapparna i Norge där det står: att forrette for Borgare og Bønder de allernedrigste, og af alle meest foragtede Gierninger; at kastrere Kreature, tage Skindet av Heste, Katte, Hunde og det selvdöde.
Den äldste kände nämnda sockenlappen i de svenska kyrkböckerna finner vi i Bergs socken i Jämtland år 1730. I dödboken från Häggenås socken i Jämtland finns en uppgift från 1751: "den 6 jan begrovs sockenlappen Nils Jonssons moder, nomine Marin Nilsdotter" och 1752 dör Nils Jonsson: 25 April begrovs sockenlappen Nils Jonsson framför västra kyrkgaveln. Varit gift i 17 år, haft 8 barn därav 2 söner och 2 döttrar leva, dog den 19 ejusdem vesperi klockan 7 efter 6 dygns håll och styng. Vita lapponica. Håll och styng är lunginflammation. Allt tyder på att sockenlappyrket kom från Norge över Jämtland och senare vidare till socknarna i Hälsingland, Gästrikland och Medelpad.
Ristning på ett runben från Oldenburg, Tyskland.
Teckning: Jouni Tervalampi 2005
Sockenlappar i Hälsingland, Gästrikland och Medelpad
På slutet av1750-talet hade några av de vandrande skogssamerna i Hälsingland, Medelpad och Gästrikland tvingats att bli sockenlappar. Det var vanligt bland skogsamerna i Hälsingland, Medelpad, Gästrikland och Dalarna att man förflyttade i skogarna i dessa landskap, för skogssamerna hade inga konstgjorda gränser.
Skogsamerna placeras ut på pappret i olika socknar, för att de skulle jag bort vilda djur, som björnar och vargar, för att de inte skulle riva får, hästar och nötkreatur. På 1700-talet hade varje skogsamefamilj åtminstone en bössa, vilket de jagade med året runt. I den svenska lagen var det förbjudet att jaga på våren och sommaren [14 mars-29 juli]. Den 29 december 1756 utfärdade landshövdingen i Hälsingland ett förbud för samerna i Hälsingland att använda bössan under våren och sommaren. De blev tvingade att lämna in bössan ett visst datum. Hot om böter eller i värsta fall spöstraffet "slita fyra par spö".
Det finns några uppgifter från 1740-talet i Hälsingland att några samer kallar sig själva för sockenlappar. Fast de verkar inte vara inskrivna i husförlängderna. Den äldsta kända uppgiften att en socken anställer en sockenlapp är från Skogs socken den 6 januari 1757. Just för tillfället uppehöll sig troligen fyra skogssamiska familjer med renar, där de var släkt med varandra. Bland annat var det två familjer som vandrade i Dalarna. Lars Nilsson anställdes för att döda 5-6 björnar som hade härjat i socknen och grannsocknarna. När skogsamerna började bli bofasta sockenlappar får man söka i husförhörslängderna och då kan man med stor säkerhet, slå fast vilket år en skogssame blir bofast. (och där får ni gärna hjälpa med att samla in uppgifter, när de blir de sockenlappari Hälsingland och Gästrikland). Det är när de först blir bofasta som de får till uppdrag att slakta
hästar. Den första uppgiften som nämner att samer höll på med hästslakt är en uppgift från1767, då landshövdingen ville ha en same till Gävle som drog av skinnet från döda hästar. Han misslyckade!
Att landhövdingen för Gävleborg ville ha som slaktade hästar var att skraprättaren för Gävleborg.
Hästslaktmotiv från runstenen vid Ytterhörna kyrka i Södermanland.
Teckning: Jouni Tervalampi 2005 (spegelvänd)
SOCKENLAPPAR OCH STADSLAPPAR
Thomas Larsson var Stadslapp i Hudiksvall. Både sockenlappar och stadslappar var helt rättlösa och behandlades därefter. Redan på 1720-talet klagade människor på skogssamernas renar, främst kungen, präster, landhövdingar och storbönder med stora skogar. Vissa människor upplevde att renarna förstörde åkrar och fågelmarker. Beslut fattades av skogssamerna skulle tvingas att bli bofasta och inte fick äga några renar. Varje socken skulle anställa en sockenlapp som skulle försörja sig genom att tillverka korgar av rötter och göra vissa tjänster; jaga
vilddjur, avliva hundar, katter och hästar och andra obehagliga saker. Från att ha varit vandrade skogssamer tvingades de att bli tjänstejon åt svenskarna. Det är därför man finner sockenlappar i kyrkoböcker och det var i början ett etnisk och påtvingat yrke. Senare på 1800-talet finner man även svenskar som tog detta yrke. Så här berättade Märta Jonsson , född 1853 i Idenor socken, 1931 för uppgiftssamlaren från Nordiska Museet:
Det var 'sockenlappen' som slaktade hästarna. Det var mest lappar, som anlitades
till det. Bönderna ville inte befatta sig med sådan slakt, ty det ansågs nesligt att
slakta hästar, liksom det ansågs vanvördigt att äta hästkött. De brukade skjuta
hästarna. Hästslakten tog av huden. Köttet kokades åt grisar och höns. Om en
häst självdog skickade man efter lappen att han flådde den, sedan körde man
kroppen till skogen och grävde ned den. Man åt inte hästkött emedan betraktades
som ett sämre djur. Det hade något med hedningarna att göra. Det finns gammalt
folk än idag som inte kan förmås att äta hästkött.
Källhänvisning skrivs så här:
Tervalampi, Jouni
.2005. Hästslakt. Från hednisk festmat till Sockenlappar..http://medlem.spray.se/jaaaaa/SamerSockenlappar.htmlKällor:
Bodin, Sigvard
.................1998-12-07. Sockenlappar och andra lappar i Norrala,Boëthius, Axel
...........1923 "Några anteckningar om lapparna i Dalarna, deras slöjd och skadliga djurfångst." DalarnasBrate, Erik & Wessén, Elias 1932. "Sö 190 Ytterhörna. Kyrkan", Södermanlands Runinskrifter 3:2
1924-36. "Pl 92. Sö 190 Ytterhörna. Kyrkan", Södermanlands Runinskrifter 3:3
Busch, Ralf, Capelle, Torsten & Laux, Friedrich 2000. Opferplatz und Heiligtum Kult der Vorzeit in Norddeutschland, Wachholtz, Neumünster, Tyskland.
Forsslund,
.Karl-Erik 1930. Med Dalälven från källorna till havet. Del 3. Bok 2 SvärdsjöHallerdal, Sven
.1995b. Hästslakt. En intressanta bild på Ullkorgen. Frågan är om det är en same som slaktar hästenKyrkböcker
....................födelseboken, vigda, dödboken m.fl. i socknar i Västmanland, Dalarna, Gästrikland,Ljungström, Jan G. 1996. Skarprättare, bödel och mästerman, Carlssons, Stockholm
Manker, Ernst
..................1968. Skogslapparna i Sverige. Acta Lapponica XVIII.Mundal, Else
2003. Internet. Kva fortel dei norrøne skriftlege kjeldene om historia til sørsamaneRoempke, Ville 2000. Vita Lopponica - okända sockenlappar i Lapp-Nils släkt (sidorna 81-92), HUR nr 6.
Stolt, Bernt L.
....................1998. Dellenbygdens rike - Tider som varit. Sverigekultur, Hudiksvall.Sturlasson Snorre, Snorres Konunga sagor 1 - Från Ynglingasagan till Olav Tryggvasons saga (översatt från isländskan av Karl G. Johansson), originaltitel : Kringla Heimsins, Fabel, Stockholm, 1991
Svanberg, Ingvar
...............1980. Sockenlappar. En etnologisk studie av bofasta samer och deras nomadiska förfäderTervalampi, Jouni & Ljusminne 2003. Samer i arkiven i Hälsingland (Red Peter Ericson.) Vuelielaanta - Samer i Hälsingland: en glömd lokalhistoria?, otryckt rapport, Länsmuseet Gävleborg.
Tjoevkemåjhtoe I
...2000. Samer i Ångermanland, Medelpad, Hälsingland. Opubl kmv-rapport 2000:4,Till första sidan
