|
På den här
sidan
har
jag gjort sidor som handlar
om vår innerligt älskade
son och broder Jan-Erik som
brutalt mördades av två
kamrater. Januari 1988. |
|
Det
har varit svårt att lyfta på
locket från den ohyggligt
stora tragedin som varit stängt i 10
år.
Skall nu försöka berätta vad
som inträffade den där
olyck-
saliga dagen 28 januari
1988.
Man mister
många vänner men får också
många nya.
Har
lärt oss ofantligt mycket om
hur människor reagerar när
något inträffar som kan
drabba vem som helst. |
|
Min
förhoppning är att det
kanske kan hjälpa någon att
förstå att det bästa när
sådant händer är att släppa
ut sorgen och ge sig
tilllåtelse att sörja. Ta
inte på masken och se ut som
inget hänt. Det kommer ändå
ifatt med tiden. |
|
Det har min
familj fått erfara när
kroppen sa ifrån .
Tiden läker inte men man lär
sig leva med det. |
|
OCH
DET TAR TID!! Ju större
Kärlek ju större Sorg. |
|
Jag
kvävde min sorg och fastnade
i ett stort hat istället,
varför jag blev hjärtsjuk
vilket läkarna inte
ville tro utan kallade det
psykiska besvär. Mitt
blodtryck var katastrofalt
högt och resulterade i en
hjärtinfarkt 1991. Därefter
fick jag sjuk- pension
1992.Vi fick ingen hjälp och
orkade inte själva inte
tänka att vi behövde det.Vi
kämpade på i ett liv som vi
tyckte tagit slut.Familjen
bara levde. Min man blev
arbetsnarkoman, mina andra
pojkar bodde själva och vi
kunde inte prata tillsammans
om vår älskade Jan-Erik.Allt
vände först 1995 när vårt
älskade barn-barn Andreas
föddes i november.Nu fick vi
lite av livet tillbaka. 2000
genomgick jag en kranskärls
operation efter flera
otroligt jobbiga år. |
|
Är på väg att jobba mig
tillbaka. Då plötsligt blir
min man sjuk. Han blev
opererad för ett stort
Aortabråck för ett år sedan.
Nu håller han på att
behandlas för hjärtflimmer,men vi kämpar
på. Vi har äntligen efter
dessa arbetsamma år funnit
glädje igen och lever tätt
med barnen och barn-barnen.
Har
också funnit flera bra
nätverk som ni finner länkar
till nedan. Dessa är
oändligt värdefulla. Hade
önskat att jag haft
tillfälle till något sådant
vilket underlättat otroligt.
Det är endast den som mist
ett älskat barn som kan
förstå vilken otrolig stor
sorg, förlust och stor
tomhet det innebär för
alltid.
|
|
Till alla som behöver hjälp
finns några bra länkar
nedan. |
|
|
|
Tack för att
du orkade läsa. Maila mig
gärna om du känner behov av
en medsyster. Jag finns för
dig! |
