Vår fina ängel Jossan ...varför skulle det här hända !
Josefin ringde mig en fredag i slutet av okt förra året (2002) och sa att hon följt med en kompis hem .
Vi bestämde att hon skulle följa med sin pappa o handla lite senare , så han skulle hämta upp henne vid 19 tiden.
När hon kom hem från affären så hade hon lite ont i huvudet o kändes lite varm .
Hon åt tacos o tittade på tv , men sen gick hon o la sig . Febern ville inte ge med sig så på söndagen åkte vi in med henne till sjukhuset.
Där togs lite prover men läkaren vi träffade där trodde det kunde röra sig om ett virus ,
han sa dessutom att han uteslöt leukemi då det inte fanns nåt som tydde på det .
Vi åkte hem o Josefin blev bara sämre o sämre , så på tisdagen åkte vi in med henne igen . Då möter vi samma läkare som vi träffat på söndagen o han sa va bra att ni kom.
De hade fått svar på fler prover o de var inte bra . Han beslutar att lägga in Jossan .
Hon läggs på en säng o sen åker vi upp på avdelningen ..minns att jag läste ovanför dörren o där stod cancer o tumörsjukdomar
…fick ett svar att här läggs alla utredningsbarn in .. Vi hinner vara på avdelningen i knappt en timme innan Jossan får en sepsischock
och börjar skaka o blir jättedålig . Rummet fylls med läkare o sjuksköterskor o hon får syrgas o körs sedan snabbt till Centralintensiven .
Där konstaterar man att hon har fått en blodförgiftning o hon får antibiotika intrevenöst.
Yrar o drar i syrgasmasken hela natten ..tycker inte om den ..den luktar illa o hon vill inte ha den .
Dag 3 på intensiven vill man ta ett benmärgsprov på henne för att se om det är leukemi hon har ..eftersom hon inte har några vita blodkroppar . (kroppens försvar)
På eftermiddagen får vi svaret ..jodå hon hade fått leukemi . Världen rasade samman o ja vad tänker man i en sån situation. Får höra att prognosen nu för tiden är ju rätt god på leukemi .
Josefin blir rädd när hon får höra det o säger till mig att mamma jag vill inte dö …jag lovar henne ..nejdå ..du dör inte säger jag ….hon blir lite lugnare o somnar om .
Nästa dag har hon fått svårt att syresätta sig o man beslutar att lägga henne i respirator …Hon sövs o andningen blir lite mindre ansträngd .
Men hennes värden blir inte bättre o syresättningen är inte heller bra …läkarna beslutar att hon ska flyga till Astrid Lindgrens sjukhus i stockholm ..till Ecom (en konstgjort lugna )
Ecmo behandlingen finns bara i stockholm o i Norge .
När vi kommer till stockholm är allt bara kaos för oss ..Vi hittar inte Jossan först . Jag o Jossans pappa åkte bil o JOssan flög helikopter . Men efter lite letande så hittar vi henne .
Efter några dagar där är hon i så dåligt skicka att man beslutar att lägga henne i ecmomaskinen så att hennes lungor får vila sig lite . Då syresätts blodet utanför kroppen istället o lungorna får vila .
Vi (jag , jossans pappa o mormor ) bor på patienthotellet där . En morgon väcks vi av telefonen o de berättar att Jossans ena pupill reagerar inte ..de vill göra en datortomografi på henne .
Efter flera timmar lång väntan får vi redan på att hon fått två hjärninfarkter ..ena har gjort henne halvsidigt förlamad o den andra satt sig på ena ögat. Vi blir jätteledsna ,
men man vill inte tro att hon inte ska fixa det här ..vi tänkte att bara hon kommer på benen igen så klarar hon det här .
Sakta men säkert börjar hennes värden blir bättre ..blodkropparna börjar att återvände o hennes sänka börjar att stabilisera sig ,,,,men så händer det som inte får henne .
Blödningen i hennes huvud har utvidgat sig …och vi får beskedet att nu finns det inget mer att göra …nu får Jossan bestämma själv. På fredagen den 22 november kommer släktingar o vänner säger hejdå till vår lilla tjej
.Man vill ju inte tro att det är slut utan man hoppas in i det sista att hon klarar det här …men på morgonen den 24 november så orkar hon inte längre utan dör kl 7.20.
Vi får gå ut o personalen gör iordning henne …hon ser så fin ut när vi kommer in …ligger nästan med ett litet leende på läpparna …svårt att förstå att hon inte finns längre bland oss ….
Sov Gott lilla gumman !!
Vi kommer aldrig att glömma dig …
Vi kommer aldrig att glömma dig gumman ..du finns ständigt i våra tankar .
