| Läkare prickas - 11-årig flicka avled
2004-08-27
Av:Ola Lindqvist
En läkare vid Akademiska sjukhuset får disciplinpåföljd i form av en erinran av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Läkaren har skickat hem en flicka som sökt akut, utan att ha sett resultatet av samtliga provtagningar. Flickan avled senare.
En läkare vid Akademiska sjukhuset får disciplinpåföljd i form av en erinran av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Läkaren skickade hem en 11-årig flicka som sökt akut, utan att först förvissa sig om resultatet av samtliga provtagningar. Två dagar senare konstaterades att flickan led av akut lymfatisk leukemi. Hon lades in för intensivvård men avled senare.
Läkaren fick vid flickans besök bara ett preliminärt klartecken angående analysen av vita blodkroppar och ställde diagnosen körtelfeber. Det slutliga resultatet visade att patienten helt saknade en typ av vita blodkroppar. HSAN anser att påföljden kan stanna vid en erinran, eftersom läkaren litat till ett preliminärt analysresultat. |   | Nr 38 – Vol 101
16 september 2004, sid 2907 |  | | | | | | | |
| | | | |
11-årig flicka dog efter feldiagnos
– hade leukemi, inte körtelfeber
En barnmedicinare fälls för att ha skickat hem en 11-årig flicka utan att först förvissa sig om att inget avvikande fynd fanns rörande vita blodkroppar. Flickan hade leukemi och inte körtelfeber som läkaren bedömt. (HSAN 1548/03)
Flickan kom den 27 oktober 2002 akut till barnmottagningen vid ett universitetssjukhus på grund av långvarig feber. Hon hade haft hög feber under en veckas tid tre veckor tidigare. Febern hade gått över men återkommit under fyra dagar och hon hade varit trött. Dagen före akutbesöket hade hon kräkts vid upprepade tillfällen och haft övergående smärtor i benen.
Flickan undersöktes av barnmedicinaren, som bedömde att hon hade drabbats av mononukleos. Hon fick åka hem med råd att återkomma om hon inte blev bättre på tre dagar eller om hon blev sämre.
Två dagar senare sökte hon på nytt eftersom febern kvarstått oförändrad. Det kom då fram att hon redan den 27 oktober haft mycket lågt antal vita blodkroppar med fullständig avsaknad av granulocyter. Hon lades in och behandlades med antibiotika intravenöst.
Hennes tillstånd försämrades under dagen och hon fördes över till vård på intensivvårdsavdelning Utredningen visade växt av stafylokocker i blodet och att hon drabbats av akut lymfatisk leukemi. Den 30 oktober lades hon i respirator och den 5 november fördes hon över till ett annat sjukhus för ECMO-behandling. Under vården där konstaterades att hon hade drabbats av stora infarkter i hjärnan. Den 24 november avled hon i cirkulationssvikt.
Flickans mor anmälde bland annat barnmedicinaren. Ansvarsnämnden läste flickans journal och tog in yttrande av de anmälda. Alla bestred att de gjort fel.
Barnmedicinaren berättade att flickan när hon kom in den 27 oktober var trött, blek och febrig men fullt vaken och med god blodcirkulation i huden.
Han fann att hon var lätt rodnad i halsen, lite öm över levern och hade förstorade lymfkörtlar på halsen. Han bedömde henne inte så allmänpåverkad att det fanns anledning att misstänka blodförgiftning eller annan akut svår sjukdom, som skulle kräva omedelbar inläggning eller antibiotikabehandling »i blindo«. Däremot var det redan vid detta tillfälle helt klart att flickan var ordentligt sjuk.
Diagnosen var oklar, så barnmedicinaren tog utförliga blodprov och akut lungröntgen. De olika diagnoser som han i första hand misstänkte var körtelfeber, andra infektioner, reumatiska sjukdomar eller leukemi.
Proven visade att hon hade lätt sänkt blodvärde, lätt brist på blodplättar, tecken på inflammation eller infektion i form av stegrad sänka och CRP strax över 100. Det så kallade monospotprovet, som ibland men inte alls alltid är positivt vid körtelfeber, var negativt, sa han.
»Det såg OK ut«
Svaret på analysen av de olika typerna av vita blodkroppar, »diffen«, dröjde, men när han via sköterskan fick telefonbesked från laboratoriet att »det såg OK ut och att det inte fanns några blaster i provet« ansåg han att leukemidiagnosen i princip var utesluten.
Under observationstiden på akuten blev flickan lite piggare. Han lät henne åka hem, men med strikta order till familjen att återkomma vid minsta försämring eller om hon inte tydligt förbättrats på ett par dagar. Det var en planering han kände sig trygg med, inte minst då han litade på att familjen skulle komma åter omedelbart om flickan försämrades. Trodde det var körtelfeber
Barnmedicinarens främsta misstanke var nu att flickan hade körtelfeber eftersom symtomen och blodproven väl stämde med denna diagnos. Hade inte rumsbristen på kliniken varit så svår som den var skulle han ha övervägt att för säkerhets skull lägga in flickan.
Två dagar senare nåddes han av det slutliga svaret på diffen. Det visade sig att flickan helt saknade granulocyter. Detta gjorde honom förstås mycket orolig och han stod just i begrepp att ringa till familjen och be dem att omedelbart ta in flickan, när hon kom till akuten, uppgav barnmedicinaren.
Hon hade kvar sin feber och hade fått två fula sår med svullnad. Dessutom hade hon svullnat upp i en käkvinkel och blivit tröttare. Hon var dock fortfarande vaken och redig och hade en god perifer blodcirkulation.
Barnmedicinaren konsulterade då en överläkare. De lade in flickan och började med antibiotikabehandling för att förebygga blodförgiftning. Diagnosen var fortfarande oklar, men att det rörde sig om någon form av blodsjukdom var tydligt.I det fortsatta vårdförloppet var barnmedicinaren inte involverad.
Han påpekade att det var omöjligt att veta ifall flickan hade överlevt om hon lagts in och fått antibiotika redan första gången han träffade henne.
Verksamhetschefen för klinisk kemi och farmakologi vid sjukhuset yttrade sig på Ansvarsnämndens begäran om när svaret på det blodprov som togs på flickan kl 14.14 den 27 oktober fanns tillgängligt för barnsjukhuset.
Han uppgav att kl 18.26 rapporterades alla svar, inklusive mikroskopi, till vårdavdelningen. Bedömning och beslut
Av utredningen framgår inte annat än att barnmedicinaren den 27 oktober skickade hem flickan utan att först förvissa sig om att inget avvikande fynd fanns rörande vita blodkroppar. Han hade därmed av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter.
Med hänsyn till att barnmedicinaren fått ett preliminärt beslut med innebörden att »inga blaster finns« kan påföljden stanna vid en erinran, beslutar Ansvarsnämnden. •
| Hon kunde ha levt i dag" 
DOG EFTER 30 DAGAR Josefin dog av leukemi, bara elva år gammal. När hon kom på Akademiska sjukhuset i Uppsala skickades hon hem. Det fanns ingen plats. Foto: PRIVAT | 
SISTA NATTEN - Det gör så ont att tänka att om läkaren lagt in Josefin på en gång kanske hon hade överlevt, säger Maria Frisk.
Foto: PRIVAT | 
Jossan med mamma Maria vintern 2001. Foto: PRIVAT | 
Josefin flögs från Uppsala till Astrid Lindgrens sjukhus i Solna, men hennes liv gick inte att rädda.
Foto: PRIVAT | 
Minnet av Josefin är starkt. Maria har lämnat hennes rum orört.
Foto: GUSTAV MÅRTENSSON | 
Från Josefins hemsida.
| | Jossan, 11, hade leukemi - fick inte stanna på sjukhus
UPPSALA. Josefin dog den 24 november 2002.
Hon blev 11 år.
Hennes mamma ansåg att Josefin blev felbehandlad på Akademiska sjukhuset och anmälde läkaren.
Han fick en erinran. Josefin led av leukemi.
Eftersom hennes sjukdom hade ett mycket hastigt förlopp trodde läkaren först att det var körtelfeber.
Det var det inte. Det visade prover som togs.
Det var inte heller en vanlig förkylning. Och inte ett virus.
- Det gick ju så oerhört fort, men de första dagarna tyckte man inte att Josefin verkade så farligt sjuk. De sa "Virus, det går över" och "Kom tillbaka om hon inte blir bättre" och "Vi har inte platser så att hon kan läggas in", säger mamma Maria Frisk.
Kände sig hängig
Josefin var precis som vanligt på torsdag, kom hem från fotbollsträningen, kände sig efter någon timme trött och hängig och gick och la sig.
På fredag morgon, den 26 oktober 2002, hade Josefin feber men inte direkt ont någonstans. Det verkade fortfarande inte så farligt.
- På söndag hade hon 40 graders feber och jag ringde barnakuten på Akademiska sjukhuset här i Uppsala. Dit fick vi inte komma, där var det fullt av sjuka barn. Förkylningstider, säger Maria Frisk.
När Josefin kräktes åkte hon med Josefin till husläkarakuten.
- Där togs några prover och efter en timme kom läkaren och sa att det inte alls såg bra ut. Hon skrev en akutremiss till Akademiska och vi åkte dit, säger Maria Frisk.
Ont i benen
På Akademiska togs nya prover på Josefin. Hon hade ont i benen, hon var mycket blek.
Efter några timmar konstaterade läkaren att det inte var körtelfeber, som han trott och inte leukemi.
- Sa han, nästan litet opåkallat, tyckte jag, säger Maria Frisk.
De fick åka hem. Det fanns inte någon plats att lägga in henne på.
Josefin hade nu lika hög feber. Hon yrade.
På tisdag morgon åkte Maria Frisk med Josefin till sjukhuset och träffade läkaren från söndagen.
- Han sa: "Så bra att ni kommer. Jag skulle just ringa efter er. Josefin ska läggas in", säger Maria Frisk.
Josefin lades in på cancer- och tumöravdelningen, men det hon led akut av var blodförgiftning.
Den gick inte att häva. Inte på Akademiska och inte på Astrid Lindgrens sjukhus i Solna, dit hon flögs med helikopter en vecka senare.
Klockan 20 minuter över 7 på morgonen den 24 november 2002 dog Josefin.
- Leukemi kan starta svåra reaktioner och hela kroppen kommer i obalans. Den typ som drabbade Josefin hade ett ovanligt aggressivt sjukdomsförlopp, säger XXXX, överläkare på onkologiska avdelningen på Akademiska sjukhuset.
Läkaren fick en erinran
Maria Frisk anmälde den behandlande läkaren till Ansvarsnämnden. Den gav läkaren en "erinran".
- Jag nöjer mig inte med det. Bara misstanken om att Josefin kanske hade levt i dag om han lagt in henne på söndagen i stället för på tisdag, två dygn, tär så fruktansvärt på mig, på hennes pappa, på hennes lillebror Joakim, hennes mormor, ja alla.
- Denna tanke gör så ont.
Hon har varit sjukskriven sedan Josefin dog. Hon bor i ett mycket prydligt hem, alla Josefins saker finns kvar i hennes rum, gosedjur i en hög på sängen.
Hon berättar allt om Josefin osentimentalt, hon kastar ibland en blick på bilden av henne som hänger på väggen.
Under bilden brinner fem ljus i en mässingstake.
Fotnot: Mamma Maria Frisk har gjort en hemsida om Josefin och hennes död. Adressen är: http:// medlem.spray.se/jossan1991/
Publicerad: 2004-09-20
| |
|
