"Den som inte vill bli
Vittne får inte prenumerera"
Efter att ha ansträngt sig att sprida tidskrifterna
Vakttornet och Vakna! till så många som möjligt under många år
ändrade Jehovas Vittnen sin policy omkring 1996. Detta är inte allmänt känt och JV ger fortfarande intryck av att man
önskar att så många som möjligt skall läsa deras tidskrifter.
Vakttornet 1 juli 2001 säger på s 2 att "prenumeration
går att få följande språk" Där sägs också att utgivandet av
Vakttornet "understöds genom frivilliga bidrag (postgiro 17
07-9)". Samma sak sägs i Vakna! 22 juni 2001 s 5. Därmed erbjuds ALLA att prenumerera och att skicka "frivilliga
bidrag": Tidskrifterna erbjuds fritt åt allmänheten och kan återfinnas på offentliga bibliotek. Trots detta är det numera
omöjligt förvissa människor att prenumerera på JVs tidskrifter!
De som diskrimineras är personer som uteslutits från
eller frivilligt lämnat Vakttornsorganisationen.
Men eftersom detta egentligen strider mot de allmänt formulerade erbjudandena, vill JV ogärna säga hur det förhåller
sig, särskilt i skrift. Undertecknad har varit i kontakt med flera personer som har blivit fullständigt ignorerade och inte
fått någon förklaring till varför de inte längre får prenumerera. Saken är ömtålig, för Jehovas Vittnen önskar knappast
ändra erbjudandet i tidskrifterna till att enbart gälla "personer som vi godkänner". Inte heller vill man att tidskrifterna
skall framstå som rena "medlemsblad" för Jehovas Vittnen, så att endast JV skulle få prenumerera. Frågan är
emellertid om inte något sådant blir nödvändigt om JV vill diskriminera
människor som lämnat rörelsen. Det är svårt att se att nuvarande förhållningssätt skulle vara lagligt.
TIDIGARE FICK UTESLUTNA GÄRNA LÄSA SÄLLSKAPETS LITTERATUR
I en tidigare handbok hette det om
uteslutna: "Han kan få skaffa sig exemplar av Sällskapets publikationer för personligt bruk. Kanhända kommer det
som han läser att hjälpa till att korrigera hans tänkesätt, mjuka upp hans hjärta och förmå honom att återvända till
Jehova." (Organisationen för PREDIKANDET OM RIKET och ARBETET ATT GÖRA LÄRJUNGAR, sv. 1973,
s 173)
Om man är säker på att ha sanningen, är detta en logisk ståndpunkt.
PRENUMERATION FÖRVÄGRAS MIG UTAN FÖRKLARING
Sedan jag och min hustru 1988 frivilligt lämnat Jehovas
Vittnen, fortsatte jag att prenumerera på rörelsens tidskrifter, både på svenska och engelska. Eftersom jag forskar
och skriver om religion prenumererade jag på olika tidskrifter för att hålla mig informerad. Allt fungerade bra fram till
1996, men då blev det plötsligt stopp. Den 25 januari satte jag in 340 kronor på Sällskapets postgirokonto och skrev
på talongen att beloppet avsåg kostnadstäckning för mina 4 prenumerationer. Sällskapet sände ett erkännande av det
mottagna beloppet och tackade mig för bidraget. Det hade man aldrig gjort tidigare! Men redan någon vecka senare
fick jag ett utbetalningskort från Sällskapet på exakt samma belopp, 340 kronor!
Utbetalningskortet - som jag fortfarande har kvar - uppgav ingen som helst förklaring.
Jag ringde därför till avdelningskontoret och pratade med Sunebring på prenumerationsavdelningen. Han sade att jag
var utesluten och att det var därför man hade sänt tillbaka pengarna. Jag förklarade att jag inte var "utesluten"
eftersom jag hade lämnat organisationen frivilligt. Jag framhöll att jag önskade få tidskrifterna och att jag betraktade
pengarna som skälig ersättning för kostnader. Jag sade också att jag inte tänkte lösa in utbetalningskortet.
Sunebring sade att han skulle säga till att jag ville ha tidskrifterna.
Men tiden gick och inga tidskrifter kom i min brevlåda. Jag ringde till avdelningskontoret igen och pratade denna gång
med Eriksson på prenumerationsavdelningen. Han sade att om jag ville ha tidskrifterna skulle jag vända mig till
lokalförsamlingen.
Den 12 mars 1996 skrev jag därför ett rekommenderat brev till den dåvarande presiderande tillsyningsmannen i den
lokala JV-församlingen. Jag informerade honom om vad som skett och att jag räknade med att han skulle ombesörja
att jag fick mina prenumerationer.
Men den presiderande tillsyningsmannen ignorerade min skriftliga begäran fullständigt. Jag fick inga prenumerationer
och inte heller någon förklaring! Organisationens beteende var lindrigt sagt ociviliserat. Uppenbarligen ville man inte
längre att ex-Vittnen skulle läsa tidskrifterna, men det kunde man ju inte säga. Tydligen var man inte längre säker på
sin sak, för nu tycktes man frukta för kritik, något man aldrig gjort tidigare. Nu var det inte längre angeläget att uteslutna och
avståndstagare skulle kunna tänka om vid läsning av Sällskapets litteratur. Man insåg i stället att Vakttornet och
Vakna! kunde innehålla mycket som skulle kunna kritiseras.
Vid den tid det stod klart att jag inte skulle få några prenumerationer var jag hårt engagerad i olika entrepenader på
mitt företag. Saken fick därför bero tills vidare. Förra hösten fick jag reda på att ett stort antal
ex-Vittnen i USA hade
rönt samma behandling som jag. Man hade konsekvent sänt tillbaka alla pengar avsedda som kostnadsteckning för
prenumeration - utan närmare förklaring.
EN ADVOKAT KOPPLAS IN
Jag beslöt att agera med större kraft i mitt eget prenumerationsärende. Jag visste att jag skulle bli fullständigt
ignorerad om jag bara kontaktade Sällskapet eller lokalförsamlingen. Så jag förklarade situationen för en advokat,
som sände ett brev till lokalförsamlingen med begäran att jag antingen skulle få mina prenumerationer eller också en
förklaring till varför detta inte gick för sig. Advokatens brev är daterat den 5 september 2000. Jag satte nu också in
300 kronor på Sällskapets postgirokonto och meddelade att jag önskade prenumerera både på de
svenska och de
engelska tidskrifterna.
De äldste i lokalförsamlingen ignorerade också min advokat! Några tidskrifter kom inte. Min advokat skrev därför ett
nytt brev, daterat den 22 september, och i detta meddelade hon att jag övervägde "att polisanmäla" församlingen "för
diskriminering" om man fortsatte att ignorera mig.
Nu äntligen fann man för gott att svara min advokat! I ett brev
daterat den 26 september 2000 erkände de lokala äldste att jag inte fick prenumerera "av skäl som Rud Persson själv
är medveten om, samt det faktum att han inte längre tillhör vår
organisation".
Den 27 september sände Sällskapet tillbaka de 300 kronor jag sänt dem. På utbetalningskortet stod det: "På grund
av skäl som du själv är medveten om återsänder vi de 300 kronor som du satte in på Sällskapets konto ...för
prenumeration på Vakttornet och Vakna!"
Efter att ha löst ut dessa pengar satte jag omedelbart in 300 kronor igen på Sällskapets postgirokonto! Jag
meddelade dem att jag aldrig fått någon förklaring och att jag i samråd med min advokat skulle fortsätta att skicka
300 kronor till dess jag antingen fick mina prenumerationer eller en hållbar förklaring.
Jag lät min advokat sända ett nytt brev till de äldste, daterat den 5 oktober. Hon framhöll i detta att jag bestred att jag
hade fått "någon som helst förklaring" och att alla mina frågor om ärendet tvärtom "konsekvent bemötts med tystnad".
Hon bad dem än en gång" att återkomma" med de skäl de hade "att förvägra prenumeration" och att presentera vilken
"laglig grund" de hade för att inte fullfölja det erbjudande om prenumeration som fanns i tidskrifterna.
DE LOKALA ÄLDSTE KOMMER UT PÅ ARENAN!
Men att skriftligen svara på dessa frågor vågade inte de äldste! I stället kom 2 av dem, Henrik Nilsson och Berit
Thomsen, på besök vid min dörr den 24 oktober! Eftersom jag, som de menade, var utesluten, ansåg de att det var
viktigt att fastställa om jag var intresserad av att bli ett Jehovas Vittne. Om jag var det kunde jag få prenumerera! Jag
klargjorde att jag inte var 'utesluten" eftersom jag frivilligt sagt upp medlemskapet. De menade att detta var samma
sak för dem. När jag svarade att jag inte ville bli ett JV framhöll Nilsson att man inte ville bevilja prenumeration åt
någon som inte ville bli ett JV! Han var noga med att jag förstått denna springande punkt. Han frågade mig två gånger
om jag förstått saken.
Jag bekräftade att jag förstått vad de menade och ställde frågan om det innebar att bara folk som var intresserade av
att bli JV kunde prenumerera. "Det har vi inte sagt", svarade Nilsson. Jag åberopade omständigheten att jag haft
prenumeration i hela sju år efter det att jag lämnat rörelsen. "Det förhållandet att litteraturen nu är fri har gett oss
andra möjligheter; framhöll Nilsson. Jag menade att erbjudandet i tidskrifterna var allmänt och att jag var säker på att
de inte hade någon laglig rätt att förvägra någon att prenumerera. Nilsson framhöll med en viss skärpa att man hade
den möjligheten. Någon förklaring till varför människor som inte ville bli JV inte kunde prenumerera gavs inte.
DE ÄLDSTE BESVARADE INTE MIN ADVOKATS BREV
Min advokat fick nu skriva ett nytt brev till de äldste, daterat den 26 oktober, för att jag skulle få ovanstående episod
opartiskt dokumenterad. Hon redogjorde för deras besök hos mig och gav dem möjlighet att korrigera min berättelse
om den på någon punkt inte skulle stämma. Hon påminde dem också om att de ännu inte svarat på hennes brev av
den 5 oktober.
Den 22 november skrev min advokat till mig: "Jag vill härmed meddela att jag inte erhållit något svar på mina brev av
datum den 5 oktober och den 26 oktober 2000, adresserade till Jehovas vittnen i Perstorp."
Samma dag löste jag ut det utbetalningskort som Sällskapet sänt den 21 november med följande budskap: "Enligt
samtal med dig den 24 oktober 2000 återsänder vi de 300 kronor du satte inför betalning av prenumeration på
Vakttornet och Vakna".
VAD HÄNDER NU?
Vad som sker härnäst är i skrivande stund inte riktigt klart. Det kunde t ex vara värt att pröva ärendet hos
Diskrimineringsombudsmannen (DO). Det skulle också kunna bli aktuellt att engagera media, eftersom den
diskriminering det här är fråga om är nästan ofattbar för vanliga människor. Sällskapet skulle ha allt att förlora på en
offentlig genomlysning av deras agerande. Jag inväntar läsarnas reaktioner innan jag tar nästa steg.
De brev och andra dokument jag hänvisat till ovan följer här i kronologisk ordning.
Rud Persson, Ljungbyhed
Dokument i kronologisk ordning. Klicka på respektive bild för
fullt format.
