The Sacret Cat of Burma – Helig Birma
Den heliga birman, eller birman lite kortare, är en Himalayatecknad katt. Himalayateckningen innebär att katten
på dess kallare
partier har en sk ”mask” (färg). De kallare partierna kallas så för att blodcirkulationen är
lägre än på andra delar av kroppen.
”Masken” ser man på huvud, öron, svans och ben. På fötterna har birman vita ”sockor”.
Maskfärg finns idag i 20 godkända färgvarianter.
Den vanligaste, och också den ursprungliga färgen, är den bruna.
Godkända färgvarianter är: Brunmaskad, blå-, choklad-, lila-, röd-, crememaskad, brunsköldpaddmaskad,
blåsköldpadd-,
chokladsköldpadd-, lilasköldpaddmaskad, brun-, blå-, choklad-, lila-, röd-, cremetabbymaskad, brunsköldpaddtabbymaskad,
blåsköldpaddtabby-, chokladsköldpaddtabby-, lilasköldpaddtabbymaskad
I Independent (ej SVERAK) är även silver godkända i alla färgvarianter.
Päls
Birman ska en semilång päls, alltså halvlånghårig och den saknar nästan underhull. Den ska
ha en silkig struktur. Pälsen är kortare
i ansiktet och längre på halsen som formar en ”krage”. Svansen ska vara lite ”plymig” med mycket
päls.
På framtassarna har birman vita sockor som skall vara symmetriska med varandra och på baktassarna också
sockor och kilar på
bakbenen som går upp mot hasen. Kilarna ska också vara ungefär lika och inte för höga.
Ett fel birman kan ha är s.k. ”framkil”. Det betyder att det vita på framtassen går för långt
upp. Detta har dock bara inverkan
på den utställningsmässiga delen då katten ej får sitt cert.
Pälsen på kroppen skall ha en ljus varm färg som överensstämmer med maskfärgen. Tex. en brunmaskad
skall ha en beige nyans
på kroppen.
Kropp och utseende
Huvudet skall vara hjärtformat med mjuka övergångar. Birman har en relativt kort nos. Den ska inte vara som
Perserns ”stop”
och inte som Siamesens raka profil utan något mittemellan.
Ögonen skall vara blå, helst med en djup klar blåfärg, och något rundade (ovala).
Kroppen är av medelstorlek och svansen av medellängd. Birman får inte vara ”högbent”.
Legenden om Helig Birma
Enligt legenden fanns det i templet Lao-Tsun en vit katt. Kattens namn var Sinh. Den fanns alltid vid översteprästens
sida
då han tillbad den blåögda, gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.
En natt då templets präster hade samlats framför gudinnan, för att be henne om hjälp och beskydd,
invaderades landet. Översteprästen
dödades och när hans ande lämnade honom, hoppade den vita katten Sinh upp på sin herres huvud. De församlade
munkarna kunde
se hur kattens päls ändrade färg till gudinnans gyllene. Kattens ögon blev bländande safirblå.
Öron, ben, svans och ansikte
fick samma färg som fruktbar jord, utom på de ställen som vilat på den gamle översteprästens
huvud - där förblev tassarna
vita.
Katten vände sig från gudinnan, för att se mot ingången av temlet, där man nu kunde höra fler
soldater närma sig. Då munkarna
genom detta tecken fått mod, kunde de slå tillbaka inkräktarna och rädda templet.
Senare upptäckte man att alla de övriga tempelkatterna hade fått samma färg som Sinh.
Sålunda lyder legenden i korthet och den torde endast vara en legend. Birman uppkomst lär ha en naturligare förklaring
