Margareta Katharina Leibring minns:

Minnen från sprängningen av hängbron mellan Skived och Forshaga 23 juli 1963

Bron byggdes av fortifikationsförvaltningen (militären) 1925.

Bron hade trasigt trävirke och nät, så kommunen ville inte reparera den mer. Några sprängkunniga militärer var vidtalade att spränga bärlinorna.

Flera dagar före for dessa militärer och informerade oss närboende att det skulle bli sprängning av bron. Vi skulle dra ner alla rullgardiner för fönstren och vara beredda på en tryckvåg, som kanske skulle krossa fönster med mera.

Vid femtiden på eftermiddagen den 23 juli skulle det ske.  Åke gjorde sig beredd att stå nere vid älven och filma det hela. Farfar Albin gick också ner till älven. Snart fyraåriga Christina somnade på övervåningen och jag drog ner alla rullgardiner för fönstren. Femåriga Katharina och jag gick ner för att se till att farmor Anna låg på sin säng, så att hon inte skulle ramla omkull, när smällen kom. Vi var tillsagda att hålla oss från fönstren och ha neddragna rullgardiner.

Katharina och jag stod mitt i köket när smällen kom och tryckvågen tryckte ner oss till golvet och många fönsterrutor sprack. Åke kom upp från älven och skrattade "- Vilken smäll, men broa höll." Han hade filmat sprängningen, och brovajrarna var intakta. Det var kraftiga grejer som höll.

Militären hade glömt att informera trafikanterna på den nya landsvägsbron, så det hade känts förfärligt för dom som var på bron vid smällen. Polisen kom och då uppdagades det att dom glömt söka tillstånd för sprängningen, så militärerna fick bege sig till landsfiskalen i Kil och få tillstånd att göra ett nytt sprängförsök samma kväll. Så skedde, men brovajrarna höll även denna smäll, men alla fönsterrutor som sprack första gången rasade nu ut. På forshagasidan gick en hel glasveranda sönder.

Vi på skivedsidan hade trasiga rutor överallt. Här på Sörgårn gick 18 rutor, på Röda Älvgärdet köksfönstren och i Pinngårn i köket och i rummet intill.

Ja, vajrarna höll så de fick senare sågas ner och bron lade sig i älven och kunde sedan dras upp och forslas bort. Efter tre dagar fick vi fönstren lagade, men Sörgårn såg utbombad ut några dagar och i åratal har glasskärvor krupit fram utefter väggarna.

Så fortifikationen byggde bron 1925 och militären sprängde den 1963. Det skulle ha kostat 25.000 kronor att reparera bron till godkänd gång- och cykelbro. Vad kostade inte sprängningen och allt arbete att ta bort broresterna samt lagning av alla fönster?

Farfar Albin har berättat om hur det var när bron byggdes. Manskapet som byggde var inkvarterade i tält i Pinngårns trädgård. Officerarna bodde på Sörgårn, där Åkes farmor och två farbröder bodde. Där finns en gipsfigur som föreställer Karl XII och den skålade officerarna med varje kväll.

Nerskrivet i augusti 2007 av Margareta Leibring och Katharina Leibring, som har tydliga minnen av händelsen.