|
Bokrecensioner
|
Fargo Rock City av Chuck Klosterman Om du precis som jag är ett stort fan av 80-talets LA-hårdrock, så är det här boken för dig. Chuck Klosterman skriver mycket träffande och oerhört roligt om det som ofta kallas "hair bands". Han växte upp i en liten håla utanför Wyndmere, North Dakota och blev aldrig rockstjärna utan journalist istället. Hans intresse för hårdrock började den dagen då hans äldre bror kom hem med "Shout at the devil" och precis som en själv, tänkte han: "Who the fuck are these guys?" Han lyckas dessutom komma fram till att just den här plattan borde vara det mest populära kristna alstret som släpptes på 80-talet. I rask takt tar han sedan upp hårdrockens födelse, om Def Leppard är hårdrock eller inte, Guns & Roses "Appetite for destruction", de bästa hårdrocksplattorna och hur han kommer fram till dem är ganska intressant. Istället för att bara rangordna dem använder han sig av något som han kallar "the Jack Factor". Dvs hur mycket pengar någon måste betala honom för att aldrig mer lyssna på plattan ifråga. Mycket intressant tanke! Han synar även sexismen inom hårdrocken och påvisar hur band fasar en stor kvinnlig publik. Det här är bland det roligaste jag läst på länge och han skriver makalöst träffsäkert om Ratt, Poison, Faster Pussycat, KISS, Mötley Crüe, Y&T, Van Halen, KIX och så vidare. Och enligt honom är Iron Maiden det roligaste 80-tals bandet. Med låtar som "Bring your daughter...to the slaughter", slår de t o m det fiktiva Spinal Tap vad det gäller att skriva de roligaste texterna. Det ligger ju faktiskt en hel del i det. Han har även en lång utläggning om hur Axl Rose ville bli George Lucas med de tre videorna för "Don´t cry", November rain" och "Estranged". Klockrent! Jag avslutar med några rader från bokens inledning. Kanske känner du igen dig? "I wanted to rock. To me, rocking was everything. As a skinny white kid on a family farm in North Dakota, it seemed to be the answer to all the problems I thought I had. I couldn´t sing and I played no instruments, but I knew I had the potential to rock." Niclas Müller-Hansen |