Dagbok**

Mars 2005

Här hemma är det rena rama sjukstugan.

Sjukdomar och olyckfall avlöser varandra.

Matte har fått klippkort på akuten. Hon har i samråd med veterinären väntat lite med morfinet till mig. Det är ingen idé att knapra morfin om vi inte kan simträna samtidigt. Vi får väl hoppas att familjen håller sig på benen. Men vi har pulsat mycket i snön.

Januari 2005

Nu har vi varit på återbesök igen. Jag skall knapra morfin i en månad, för att ta bort den kroniska smärtan i knäet. Matte o jag skall sedan träna upp knäet som små tokar. Vi skall klättra och simma så att jag verkligen använder musklerna i benet.

Nu har jag varit blodgivare för första gången. Det gick jättebra och jag charmade hela personalen. Sköterskorna hämtade flera lass med köttbullar. Jag fick ligga ned på en brits (den var lite för smal - lite läskig). En påse blod blev mitt bidrag till andra behövande vovvar. Matte tyckte att min insats var strålande.

November 2004

Nej, knäet bidde inte bättre.Vi skall tillbaks igen. Jag skall även bli blodgivare, men då måste jag göra uppehåll i medicineringen före. Man får visst köttbullar har jag hört. MUMS

Oktober 2004

Röntgad och helt färdig. 14! bilder innan

de var nöjda. Matte höll mig i frampartiet när jag låg på rygg och hade tassarna på axlarna bakom huvudet. Sen kom hennes migrän som ett brev på....Hej och hå vad groggy jag var. Resultatet av denna dag.

D-höfter (då blev matte ledsen). Armbågar UA (då bidde hon lite gladare).

Knäet röntgades också, det var vätskesamling och inflammation. Jag fick en kortisonspruta i knäet. Den ska räcka 1 månad ungefär. Har det inte blivit bättre tills dess, så blir det tabletter istället.

Augusti 2004

Jaha, Nu har nästan hela sommaren gått. Vi har varit ute med båten. Det är kul som vanligt. Jag har fått en ny kompis som heter Era. Hon är jättesöt, men helvild. Inga akuta olyckor har hänt, men bakbenet är det lite si och så med. Det hänger inte alltid med när jag reser mig upp. Sedan står jag och "shakar" som Elvis Presley en stund. Vi ska åka till veterinären och röntga senare i höst.

Maj 2004

Nu har det gått nästan ett år sedan matte uppdaterade dagboken. Man skulle ju kunna tro att jag bor i familjen "näehärhänderingenting". Matte ber om ursäkt och lovar att bättra sig. Nu är det i alla fall vår och det är jättevarmt. Jag har inte tappat all vinterpäls än - JÄTTEJOBBIGT!! Mina tjejkompisar Exa och Mira bara löper och löper. Mysigt tycker jag men matte blir så ilsk på mig. Fattar inte varför...

Juni

Olycksgubbe nr 1! Det är jag det.

På midsommarafton var vi ute med båten. När jag stod på klipporna såg jag ett par tjusiga änder som simmade. Naturligtvis ville jag dit.

Jag kanade för klippkanten (lite för fort kanske) och halkade i med ett plums. När jag skulle upp igen var det bara fullt utav en massa grön gegga som jag halkade på. Matte slet upp mig till slut. På kvällen när matte kände igenom pälsen efter fästingar upptäckte hon att höger framben hade en svullnad stor som en tennisboll (på baksidan om knäet). Veterinären säger avvakta.

Som tur är gör det inte ont.

Maj

Nu har det varit avslutning på lydnadskursen. Jag har fått prova på att hoppa hinder (varför då?, när man kan gå vid sidan om). Gå upp för en vippbräda (varför 4 ben på plankan när det räcker med 2?).

Krypa i en tunnel (det var skitkul - ingen förstod hur jag fick plats).

I höst skall jag och husse gå fler kurser.

April
Höjd ca 75 cm, vikt 48 kg
Vi har varit hos veterinären.
JAG ÄR "FRISKFÖRKLARAD" I BENET!!
YES, nu leker livet.
Jag har börjat lyfta på benet när
jag kissar. Det är himla jobbigt,
oftast tappar jag balansen.
Matte säger att jag inte behöver
lyfta så högt, men då är det
ju ingen vits eller...?
Det är bättre att sitta.

Mars
Matte o Jag är ute länge på
mornarna. Det är så skönt.
Dögun har bytt stall, det gick
jättebra. Det enda tråkiga som
har hänt var när matte stod och
höll i ett par roliga rep.
Jag tänkte att jag skulle knycka
dem och hoppade fram och bet tag...
Det skulle jag inte ha gjort, det var
ström i. Jag sprang tjutande till stallet.
Men nu vet jag att det inte är några lekrep.

Februari
Mattes häst Dögun skall
byta stall. Jag har varit
med och "rekat" läget.
Jag blev vansinnigt förälskad
i ett får som hette Bäh.
Tyvärr gillar hon inte mina
blöta pussar.
Det andra fåret heter Puttan.
Jag har fått lära mig den hårda
vägen varför.

Januari
Höjd ca 75 cm
Vikt ca 46 kg
Matte säger att jag
har fått en aha-upplevelse.
Bara för att jag har upp-
täckt att man kan gå på
4 ben istället för 3 1/2.
Vi har börjat gå i skogen.
Det är härligt, mjukt och
doftar underbart.
Men framför allt är prommisarna
numera lååånga (om man jämför med
förut - plan mark i koppel , 10 min).
Livet börjar bli kul igen.

December
Snö....är härligt.
Man kan äta den.
busa i den eller bara
borra ned huvudet i den.
Snö är även ett utmärkt
underlag att vila på.

Jultomten var en lustig
prick. Röd hatt och dunjacka.
Men jag kände minsann att det luktade Nettan.
Hon gav mig ett låångt paket att knapra på.
Tack snälla tomten.

Den 30/12 var vi på
återbesök hos veterinären.
Det var så kul....det var
massor med hundar i väntrummet,
så matte fick säga till på
skarpen flera gånger.
Knäet hade blivit bättre och
stabilare. Hurra! Nu är det
bara att fortsätta ta det lugnt.
BLÄH!

November
Jag har börjat på hundsim!
Det skall tydligen vara bra för mina
muskler. Det var jätteläskigt att åka
hiss upp till bassängkanten.
Vet ni vad de gjorde sedan?
KASTADE I MIG (visserligen gled jag
ned med bakdelen först och matte höll
ett stadigt grepp i handtaget på flyt-
västen), men det KÄNDES som om jag
blev ikastad.
Simningen gick bra (men jag fuskade
med mitt svarta ben).
Efteråt blev det dusch, massage och
stretching. Det var jättemysigt.
Nu simmar jag 1 ggr/veckan.

Oktober
TRÅKIGT, träligt uschligt bläh.
Jag får ju inte göra någonting.
Inte ut och gå mer än 5 min kopplad promenad.
Inte leka inne och inte leka ute.
Inte leka med kompisar.
Inte gå på valpkurs
INGENTING ÄR KUL - LIVET ÄR ORÄTTVIST

27/9
OPERATION (tur att jag inte visste det innan).
När jag vaknade upp, var det någon jäkel som
hade lindat lila tejp runt det svarta benet.
Inte nog med det, MATTE VAR BORTA. Jag ylade och tjöt
så mycket att de fick lov att ringa efter henne.
Sen blev det visst nåt problem med försäkringen,
matte blev galen när hon fick lov att lösa ut mig
(Vaddå fredagkväll och räkningsdags? Är jag inte
värd 10´ eller va??)

23/9
Det här håller inte - matte "pluppar" hela dagarna.
Både hon och jag börjar bli less.
Ring, matte, ring till doktorn.

18/9
Det var inte höfterna.
Det var knäskålen som hoppar ur led
på mitt snygga svarta bakben.
Matte har lärt sig att "pluppa" tillbaka knäskålen.
Sen masserar hon och stretchar...skööönt.

10/9
Min hälta kommer och går. Matte har ringt till djurdoktorn.
Hon och husse är rädda för att det är höfterna som krånglar

6/9
Nu har kiropraktorn (som heter Håkan) varit och klämt på Dögun.
Det var bäckenet som satt snett (igen).
Eksemtäcket hade fått sig en reva och matte gissar att
det har gått lite vilt till i hagen under brunstperioden.
Själv är jag inte halt längre.

30/8
Nu är Dögun halt också!
Jag gissar att matte har varit där och klämt mé.
Hon visar hälta i traven men det känns ingen svullnad i benet.
Matte har ringt kiropraktorn.

29/8
Jag är halt! Suck, det gör ont och matte håller på att
klämmer och knådar hela tiden.

15/7
Jag åker båt för första gången. Det var jätteskoj.
När vi stannar till för att bada, skrämmer jag livet ur
matte genom att simma för att direkt DYKA!
Matte var inte beredd för fem öre.

29 juni 2002
Mattes och husses underbaraste dag - De fick hämta MIG!