Raggare –

En kulturs uppkomst i Sverige  

Författat av Annette Fridh

Sverige på 1950-talet  

Vid slutet av 1950-talet hade Sverige kommit en bra bit mot att bli en modern välfärdsstat. Då kriget slutade var det dags att bygga upp folkhemmet som planerats före kriget. Den industriella utvecklingen innebar befolkningsflyttningar och växande städer. Människor konfronterades med nya livsstilar. En rad sociala problem följde på urbaniseringen. I mitten av 50-talet, gav ökade löner åt ungdomarna, som lämnade skolan för att jobba med praktiska arbeten, ett överflöd i kassan. Tonåringarna var också många i slutet av 50-talet beroende på höga födelsetal under första halvan av 1940-talet. Tiden sammanföll med Hollywoods ungdomsfilmer som tillsammans med andra faktorer bidrog till en amerikaniserad arbetarungdomsrörelse, raggarna. 50-talet kan betraktas som en brytningstid. Det var då som den svenska arbetarklassen började få del av vad moderniseringsprocessen gav. Moderniseringen gav bland annat en välståndsökning, nya konsumtionsvaror och nya medier som bidrog till att förändra vardagslivet för stora grupper både inom medel- och arbetarklassen i snabbare takt än tidigare. Under 50-talet kom också bilen som ett åtkomligt konsumtionsobjekt för den svenska arbetarklassen. USA var föregångslandet och en symbol för det teknologiska konsumtionssamhälle som folk trodde var på väg att utvecklas. Modernisering och amerikanisering ansågs nästan vara samma sak. Det som påbörjades nu var en brytning från traditioner och behovet från individens att söka och skaffa sig identitet. Ungdomar gick inte längre självklart i föräldrarnas spår. Valmöjligheterna var större än förr.

För att hjälpa de europeiska länderna på fötter efter andra världskriget satte USA igång Marshallhjälpen. Banden mellan USA och Europa stärktes. För många européer blev Amerika  symbolen för allt vad de drömde om och hoppades på. 1955 stod Marilyn Monroe på ett galler och hennes ljusa, plisserade kjol blåser upp och James Dean kom med filmen ”Ung rebell”. 1957 kom ”Jailhouse Rock” med Elvis Presley. Televisionen slog igenom. Folk ville inte gå ur sina bilar. Det byggdes drive-in- movies, banker, restauranger och kyrkor. Bilen förverkligade drömmen om det bekväma samhället. Tonåringsgenerationen var stor och alla hade bakgrunden i de stora barnkullarna som föddes under och strax efter kriget. De växte upp med televisionen och med tron på det tekniska samhället. Möjligheterna var många och rastlösheten stor. 50-talet var glatt och okomplicerat.

Begreppet raggare är gammalt och står för motorburen ungdom, fylla och bråk men är också, en form av kulturyttring. Ordet raggare tros komma från engelskans rag, bråka och från taxichaufförers och åkares slang i betydelsen att ta extra körning eller extra lass. Namnet kom också av sättet att träffas, pojkarna som sakta åkte i sina bilar, varifrån flickorna raggades upp. Raggare var ursprungligen en manlig medlem i ett raggargäng. Tjejerna kallades raggarbrudar. Intresset för amerikanska bilar, meka med dessa och köra omkring i dem var de viktigaste dragen. De lyssnade på Rock´n Roll, klädde sig i läder och jeans. Raggarnas klassiska tid är i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Raggarlivet var ett fritidsnöje som började när man lämnade jobbet på fredagen. Grabbarna hade vanliga jobb som hantverkare, reparatörer, och fabriksarbetare. Flickorna jobbade ofta i affär. En del väntade på jobb och andra var tillfälligt anställda. Men jobb och inkomster var ett måste för att de skulle kunna ha bil. Pojkarnas stora intresse var bilar och teknik. Kvällar och lediga dagar gick åt till att skruva isär och laga motorer, reparera bromsar, svetsa rost och att delge varandra av sina tekniska framsteg. Fredags- och lördagskvällar åkte de runt på stan, de åkte en bit, stannade till och pratade, gled vidare, stannade på ett nytt ställe och pratade lite mer, åkte en ny sväng och ”pissade”, pratade igen och drack öl. Oftast var de bara i stan, men de kunde dra iväg till andra städer eller en festplats. Det var inte ofta de gick in och dansade, de stod på parkeringen och umgicks med varandra. Visst drack raggarna sprit, ofta och mycket, men alkohol är ett traditionellt beståndselement i svensk kultur och även om festandet spelade en stor roll var raggare oftast noga med att ha nykter chaufför till sin bil. I medelklassens ögon var raggarnas ibland öppet, utmanande testande av de vuxnas normer och gränsdragningar mycket provocerande. Att köra stor bil och vara kaxig på helgerna var ungdomarnas sätt att visa sig. Raggare är inte amerikanskt, utan den har svenskarna kommit på själv. Olikt andra ungdomskulturer har raggarkulturen varit seglivad. Samtidigt som andra kulturer växte fram, så levde den kvar, vid sidan av som ett alternativ, främst inom arbetarklassen.

Från 1959 blev ordet raggare allmänt associerat med ungdomsgäng som gjorde campingplatser till slagfält och satte skräck i folk, slagsmål med poliser, supande och otukt med småflickor. Genombrottet för denna uppfattning kom med motorcykeltävlingarnas Grand Prix i Kristianstad sista helgen i juli 1959. Tävlingarna hade tidigare gått i Hedemora, men efter fylleri och ordningsproblem hade myndigheterna i Kopparbergs län satt stopp för tävlingarna. Nu genomfördes de i Kristianstad i stället. Så här stod det i en tidningsrapport i Norra Skåne den 27 juli 1959.

Norra Skåne skriver också om att ett 100-tal ungdomar greps av polisen och att de alla var från Mellansverige och längre norrifrån. Två poliser från ordningspolisen i Kristianstad slogs ner. Kravallerna var väntade och Kristianstadsborna hade i tusental samlats för att titta och vara redo vid eventuella bråk. Andra tidningar skrev om kravaller och upplopp men också om sexuella orgier och om berusade flickor och pojkar som gick nakna på campingplatsen. Detta ägde rum inför en nyfiken ring av åskådare varav somliga hade barn sittande på axlarna. Efter Kristianstad hade raggarmyten sina karakteristiska drag färdiga, fylla, sex, våld och misshandel.

Raggarbråken var oftast revirstrider mellan olika gäng. Bilen gav gängen möjlighet att snabbt förflytta sig mellan olika platser och det var lättare att göra intrång på andras territorium. Men oftast avgjordes striden redan innan det blev slagsmål, genom glidkörning. Den som vann var den som visade upp den mest imponerande stilen. En raggarparagraf instiftades 1963, som gav polisen befogenhet att omhänderta personer i bilarna som inte var 18 år fyllda och saknade legitimation. Enigheten om att bekämpa raggarna var stor.

Vem blev raggare och varför?

Priser och löner hade kommit dit att vanliga jobbare kunde köpa bil. Raggarna kom främst från arbetarklassen och ville markera avstånd till andra grupper i samhället genom sin klädsel och musiksmak. Tom O´Dell, etnolog och forskare vid Lunds universitet tar, i en avhandling om amerikanisering av vardagslivet, upp vad USA har betytt för svenskars självbild. ”USA är ett mediecenter som sänder ut impulser i form av reklam, TV-program och filmer. Men när vi får en ny impuls gör vi om den till någonting nytt. Vi förändrar den efter vår egen världsbild”, säger han. Han fortsätter ”Ett bra exempel är de svenska raggarna. Någon motsvarighet finns inte i USA, men en raggare utan jeans, Elvis och amerikanska 50-talsbilar skulle ju inte vara en raggare”. Under 50-talet representerade USA demokrati, frihet och högkonsumtion. Detta svängde under 60-talet. Motorungdom var följd av efterkrigstidens ekonomiska tillväxt, en välståndsyttring i ett land med stark medvind. Raggarna kan ses som en protest mot det tråkiga vuxensamhället på 50-talet.

Vad inspirerade raggarkulturen? 

I slutet av 50-talet gjorde ungdomen för första gången uppror och fick en egen kultur. Den förknippades i början med musiken, kläderna och friheten som bilen erbjöd. USA var framtidslandet och därifrån kom impulserna, förmedlade av moderna massmedier och omvandlade till en variant, relaterade till svenska särdrag. USA var landet där allt var stort och flott. I USA kunde alla bli miljonärer. Tack vare denna USA-dyrkan följde förbrukning av amerikansk underhållning. Coca Cola och McDonalds erövrade världen. I Sverige kom de amerikanska bilarna att associeras till ungdomsrevolt. Bilarnas genomslagskraft hos arbetarungdomen ses som en följd av USA:s stora inflytande i Europa efter kriget. Det amerikanska i form av livsstil, kultur och konsumtionsvaror, kom hit via filmer, tidskrifter, reklam, grammofonskivor och sändningar på Radio Luxemburg. Lågbudgetfilmer om heta bilar, cool musik och rebelliska amerikanska ungdomar, började dyka upp omkring 1950. De flesta rullarna kom hit till Sverige och namnen ändrades till svenskklingande titlar, i stil med ”Raggarkärlek”. Filmerna sålde på konceptet bilar, brudar och fartens tjusning. Raggarna är den svenska grupp som mest reservationslöst tagit till sig amerikansk livsstil. 

Varför har raggarna hållit fast vid sin stil?

Det som håller dem samman är dyrkan av USA och 50-tals idealen och de klara könsrollerna. 50-talsnostalgin har en djup innebörd. Raggarna vill hålla kvar vid en period som var optimistisk och då avancemang var en möjlighet. De upplever dessutom hotet av yttre krafter som exempelvis miljödebatten, höga bensinpriser och stigande arbetslöshet och dessa binder dem samman. Forskning om ungdomskulturer är ganska utbredd i Sverige, men har med ett par undantag inte fokuserat på raggarna.

Symboler och deras innebörder

Den konstiga symbolik som raggarna förmedlar till utomstående är till största delen beroende av deras bilar, hur de dekorerar, bygger om och kör dem. Raggarna använder den svenska flaggan tillsammans med stjärnbaneret och sydstatsflaggan men samtidigt använder de också gamla symboler från den nordiska mytologin. Men trots att de blandar friskt från många håll är det en särpräglad kultur. Uppfattningen att de skulle vara rasister bygger mycket på att de använder sydstatsflaggan i sitt symbolspråk. Men för raggarna symboliserar flaggan annat än rasism. Musiken som de avgudar kommer från Södern. Södern uppfattades representera  uppror och rebellanda, och dessa känslor hade de unga gentemot vuxensamhällets regler. Raggarna var inte politiskt engagerade och visste oftast inte mer om Amerika än det som rörde bilarna, musiken och det som de såg i filmer. När USA under 60-talet och början av 70-talet kritiserades för sin Vietnam-politik, tog raggarna deras parti. Undan för undan blev också boots, t-shirts, baseballkepsar, hamburgare och coca-cola delar av raggarnas symbolförråd. Men de starkaste symbolerna fortsatte att vara bilen och 50-talsrocken. Musiken gav också uttryck för uppror ungdomar som hade ett eget liv och gick sina egna vägar och som inte alltid ville följa sina föräldrar. Andra symbolstarka tillbehör är jeansen, skinnjackorna, våg i håret och brylcréme, mycket smink för flickorna och åtsittande kläder, öl- och brännvinsdrickandet och rävsvansen. Den amerikanska bilen stod för friheten att kunna ta sig hemifrån och USA hade länge uppfattats som frihetens land nummer ett. För raggarna var den mer än ett transportmedel. Den var en statussymbol, en festlokal och en plats att sova. Rävsvansarna symboliserade jakttroféer.

Bilarna

Kring bilarna blomstrade en ungdomskultur unik för de nordiska länderna och speciellt Sverige. Sedan uppkomsten av raggarkulturen har den amerikanska bilen varit en eftertraktad ungdomsbil och allra mest då bland arbetarmän i småsamhällen. ”Finkulturen” har dock rynkat på nästan åt amerikanska bilar efter det. Även den finaste 50- och 60-tals bil är en raggarbil i ”Svenssons” ögon. För raggarna var bilen i centrum på ett sätt som den inte ens var hos ungdomarna i USA. Här fick den kultstatus, där var den bara vanlig. Det glidande körsättet uppstod dels för att kunna plocka upp flickor men även för att ge åskådare chans att titta på bilen och det arbete ägaren hade lagt ner på bilen. Genom att meka själv och inte ha så stora krav på bilens yttre skick och samäga bilar kunde de äga större bilar. De rymliga, bekväma bilarna var ett förlängt vardagsrum, där ungdomarna vistades timmar i sträck. Man åkte egen bil, med varandras och hade ibland bilar ihop. Bilarna var ofta i halvrisigt skick och ibland uppiffade med eldsflammor och dekaler. Från början använde sig raggarna av så stora och ”vräkiga” bilar som möjligt men de flesta fick dock hålla sig med en ”krympt amerikanare” eller en europeisk bil som liknade de amerikanska förebilderna. På ett sätt kan man se det som att de tog till sig bilarna som ett sätt att förorena en statussymbol och på ett annat sätt kan  den ses som uttryck åt stigande ambitioner. Det är svårt att ge raggarkulturen en speciell innebörd. Det är en svår blandning som i vissa fall går in i varandra, stärker eller motsäger varandra. Budskapet blir därför motsägelsefullt.

Raggarutredning 1962

När myndigheterna i Stockholm, där de flesta raggarungdomarna fanns, utredde raggarfrågan 1962, fann de ett litet inslag av socialt missanpassade ungdomar. Men de flesta definierades bäst som bilåkande och i viss utsträckning motorintresserad arbetarungdom. En liten grupp flickor verkade fara illa, men talet om promiskuitet var överdrivet, ansåg de. Bilen definierades ”som den främsta nyckeln till kamratkretsen” och man konstaterade att raggarfenomenet var geografiskt utbrett över hela landet. Vid studier av siffror från denna utredning syns det tydligt att pojkarna i socialgrupp 1 är mindre bland raggarna som var medlemmar i Klubb 1000 och att socialgrupp 3 var i stor majoritet. Så var det också bland pojkarna på ungdomsgårdarna. Raggarna skiljer sig alltså inte så mycket vad gällde socialgruppering från pojkarna på ungdomsgårdarna, men i jämförelse med normalgruppen syns skillnaderna. De vanligaste jobben bland pojkarna var inom bilbranschen, industri och hantverk. Bland flickorna var det jobb på kontor och i affär och handel som var vanligast. Alkoholvanorna var mest avvikande för flickorna, de uppgav sig dricka mycket oftare än de andra flickorna. Men även pojkarnas alkoholkonsumtion var större. Den största ålderskategorin flickor som var medlemmar i Klubb 1000 var mellan 16 och 18 år och för pojkarna var den 18-20 år. Över 70% av pojkarna gick till träffställena mellan två och fyra kvällar i veckan och ungefär 63% av flickorna gjorde det. Över 20% av flickorna gick mer än 5 kvällar i veckan och bara 9 % av pojkarna. Fickorna var flitigare besökare än pojkarna. Av medlemmarna i Klubb 1000 var studiefrekvensen mindre än bland övriga ungdomar. Av pojkarna hade endast 7% utbildning över realskola. Bland andra ungdomar låg den siffran på 29%. ¼ av medlemmarna i klubben var flickor. Av pojkarna, över 18 år, hade 73% körkort och 12% av flickorna. Siffrorna på ägande och delägande i bil var ungefär samma som körkortssiffrorna och jämfört med andra pojkar med bilägande på 18%. 

Oönskade i Folkhemmet

I början av 1960-talet vägdes till och med skälet att vara raggare in i ansökningar från läkare om att tvångssterilisera personer. I en ansökan som gäller en sjuttonårig flicka står det bland annat så här:

”Hon demonstrerar vid samtal sin omdömeslöshet på många sätt. Berättar med stolthet att hon är raggarbrud och berättar även öppet och ohämmat om sitt liv bland raggarna. Saknar fullst. Etisk-moraliska begrepp. Säger sig inte gilla raggarna helt, emedan de måste lyda raggarlagen. Troligen samlagar hon som raggarbrud i den utsträckning raggarlagen tillåter och man fodrar av henne.”

Synpunkter på städvanor, kosthåll och raggarliv betraktades som relevanta inslag i utredningar angående tvångssterilisering. Folkhemmets oönskade var alltså inte bara de som var genetiskt undermåliga, utan även de som räknades vara misskötsamma.

Tjejer och killar - könsroller

Hela raggarkulturen är i första hand formad av manliga intressen. Bilarna ägdes och kördes av killarna, som även hade de tekniska färdigheterna. Men bilarna användes av både tjejer och killar. Flickorna drogs till bilarna eftersom de ville bort och det gav dem chansen att träffa andra ungdomar, och inte minst killar. Flickorna hade en ganska passiv  roll, men de var viktiga eftersom de drog till sig killar. Grabbarna ansvarade för bilarna och för att de fungerade, medan flickorna hade friheten att åka med när de ville. Visst levde raggarna ett lössläppt liv, men det verkar ha varit vanligare att träffas, bli tillsammans och antingen lämna raggarlivet eller fortsätta som par. Spänningarna mellan gammalt och nytt syns i raggarnas stil. De valde ut vissa sidor av moderniseringen samtidigt som de slog vakt om vissa traditionella saker. Stilen kan därför betraktas som en reaktion på och ett sätt att bearbeta och symboliskt lösa situationen. Bilen möjliggjorde denna symboliska lösning. Det traditionella som de i första hand behöll var könsrollerna. Bilen blev ett  manligt revir. Killarna hade total kontroll över bilarna som var 50-talets stora symbol för modernitet. Genom att kontrollera bilen kunde de visa sin manlighet. Mekandet med bilarna förstärkte också den manliga könsrollen. Detta överdrivna mansideal gick givetvis ut över flickorna. Raggarbrudarna fick bara tillträde till det manliga reviret när killarna gav dem tillåtelse. Denna tillåtelse fick de när de blev uppraggade. För tjejerna markerade raggarstilen tvärtemot killarna inte den traditionella kvinnliga könsrollen utan ett avståndstagande från den. Frågan om ifall kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden var till exempel stor i slutet på 50-talet. 

Slutsats  

Raggarkulturen är en ungdomskultur som uppkom i slutet av 1950-talet då Sverige hade fått igång sina hjul ordentligt. Arbetarklassen hade fått det bättre ekonomiskt och ungdomarna var många, på grund av höga födelsetal i början på 40-talet. Ungdomarna började jobba och fick fritid och pengar att spendera. Folkhemmet hade införts med sina krav på alla att passa in i samhället. Ungdomarna tog in många nya impulser från USA, i form av filmer, musik, kläder och ungdomsidoler. USA uppfattades sedan länge som fritidens land nummer ett och ungdomarna, som inte ville inte knuffas in i folkhemmets och de vuxnas värld med regler och normer, såg upp till allt amerikanskt. Det symboliserade för dem friheten, som de önskade så högt. De såg också friheten som bilen kunde erbjuda och att möjligheterna till avancemang i samhället fanns. Bilen gav arbetarklassen viljan att bli något och visa vem de var. Bilen kunde också ge frihet att röra sig. Bilen var en statussymbol. Raggarna var ungdomar med alla de egenskaper som ungdomar alltid haft och fortfarande har. De hade en stark vilja att revoltera och bryta sig loss från sina föräldrar. De ville och träffa jämnåriga och ha kul. De kom i första hand från arbetarklassen. Raggarnas främsta intresse var bilen, musiken och att träffa andra ungdomar. De älskade att visa upp sig och att vara annorlunda. De struntade totalt i vad de vuxna tyckte om dem. Raggare är ett nordiskt fenomen och finns alltså, trots influenserna från USA, inte där. Raggarkulturen stärkte den manliga könsrollen. Bilen blev mannens revir. Och eftersom bilen var den viktigaste ingrediensen hos raggarna var det alltså killarna som hade makten. De fick bestämma vilken tjej som skulle få äran att åka med, när och hur långt hon skulle få åka. För tjejerna var raggarlivet ett sätt att komma ur den traditionella kvinnliga rollen. De frigjorde sig från sina föräldrar, de började ta sig ut på arbetsmarknaden och en sexuell frigörelse pågick också hos dessa tjejerna och det var lite tidigare än den stora sexuella revolutionen som sedan kom på 60-talet. Tjejerna drack alkohol, lyssnade på opassande musik, gick med långbyxor och åtsittande kläder och använde sig av mycket smink. Enligt min åsikt var tjejerna mer vågade än killarna, de satsade mer och fick nog lida mer för sina handlingar och sitt sätt att leva, än killarna.

Skriv gärna en rad om du orkade läsa all denna texten och berätta vad du tyckte. Rätta mig gärna om jag skrivit något som inte stämmer. Det är så väldigt svårt att hitta information i ämnet. Har du några tips om var jag kan hitta mer information i ämnet eller kanske några bilder från raggarlivet förr blir jag jätteglad.

Annette Fridh