Nala Pei är en mycket speciell dam, vi funderar på om hon vet om att hon är en hund. Hon är inne på sitt femte år och har nog aldrig varit i bättre form. Trots sin kraftiga kroppsbyggnad röjer hon fram i skogen som en ångvält.
Det värsta som kan hända Nala är att bli smutsig, hon skulle aldrig gå i vått gräs eller äta kladdig mat. Däremot älskar hon att plaska runt i havet eller i sjöar. Dessvärre är hon ingen bra simmare utan sin flytväst. Vi testade att hissa ner henne från bryggan en gång men då sjönk hon som en sten.
Hon är duktig i lydnad (om det inte regnar) Tidigare har vi haft tävlingtankar men det har vi lagt på hyllan då hon är för långsam på planen, hon gör det du ber henne om men det fattas tempo. Vi har på sista tiden tränat lite vilspår/eftersök med henne och hon är kanon duktig. Vi blev själva väldigt förvånade över hennes resultat då hon aldrig har haft något intresse av att driva efter djur och fåglar i skogen.
Nala Pei är alltid snäll till alla hundar hon möter men kan bli upprörd om de skäller eller drar i kopplet, hon är en väldig uppfostrad och korrekt dam som anser sig vara polis för de som inte uppför sig ordentligt, tyvärr gäller dessa regler inte för dottern Ting Ting som får var hur odräglig som helst.
Nala är den som orsakade "Shar Pei-sjukan" i vår familj, en obotlig sjukdom som gör en helt fixerad vid denna fascinerande hundras. Rose-Marie på Tempelhundens kennel var den som spred viruset - akta dig.....träffar du en Shar Pei är det kört.
