Göteborg - det sista många såg av sitt Sverige Sillgatan i Göteborg På Sillgatan (nuvarande Postgatan) i Göteborg och runt omkring denna gata befann sig alla de stora transatlantiska bolagen så som Wilson Linien, Inman Linien, Cunard Linien, White Star Line, American Steamship Co, Dominion Steamship Co, Allan Linien och Guion Linien mfl. Gatan ligger inte långt från hamnen där alla båtar avgick och ankom. Sillgatan ligger mellan Centralstationen och Tullhuset med sin "Amerika pir". 1869 var det ca 10 agenter i Göteborg. 1880 hade antalet vuxit till 13 st. För de som ville göra affärer med emigranter var det nödvändigt att ha sitt kontor eller affär runt Sillgatan. Emigranterna behövde själva betala för sitt boende i Göteborg. Agenterna rådde dem via brev att de bör komma i god tid till stan innan de skall resa till Amerika. Emigranternas boende i Göteborg Vid Sillgatan bodde det personer som hyrde ut sina lägenheter och rum till emigranterna. Många av de ville tjäna mycket pengar och många lurade emigranterna med inte så bra boende. De som hyrde ut sina rum var inte alltid så noga med hur många de hyste in i varje rum. Man fick sova "som packade sillar". Ett hus på Sillgatan 44 med 8 rum, inkvarterade 103 personer. Den nya lagen från 1869 inkluderade även hur många emigranter som var tillåtet att inhysa per rum. För de som bröt mot dessa regler måste böta 5 riksdaler. Efter dessa nya regler gick flera agenter ihop och startade så kallade "hotell". Dessa hotell erbjöd: rum för 25 öre, inkl säng med lakan och filt, kaffe och torkat bröd på morgonen. Ett hotell erbjöd till och med en "amerikansk-svensk språkskola". Emigranterna shoppar allt "man måste ha" På Sillgatan och runt omkring närliggande gator, fanns det butiker som sålde artiklar som kunde vara bra att ha på resan över och även de första veckorna i Amerika. Emigranterna kunde köpa kläder som passade i den "stora staden", kvinnorna köpte stråhattar och provade för första gången i sitt liv en korsett. Männen köpte verktyg, skor och andra användbara artiklar (som självklart var mycket dyrare att inhandla i Amerika)... sas det. Guideböcker såldes även ofta.

Det var musikanter, högljudda folk, personer som sjöng folkmusik på gatorna för att hålla folkmassorna på ett gott humör. En zigenerska kunde spå din framtid, här och var uppträdde akrobater och trollkonstnärer. Barnen kunde få köpa lite godis från de lokala bönderna på den öppna marknaden. Männen kunde gå till en av de många pubarna eller caféerna som fanns där. Den som var slarvig kunde bli av med både sin biljett till Amerika och sina pengar och då kanske vara tvungen att stanna i Göteborg eller återvända hem. Olika språk och dialekter hördes överallt, både från Sverige och från andra nordiska länder. Man kunde även höra svensk-amerikanska talas. När en båt anlände eller avgick var hela gatan dekorerad med fanor och flaggor. När affärerna inne i stan stängde, var affärer, barer och caféer fortfarande öppna i området kring Sillgatan. Historiska berättelser säger att det var karnevalsstämning varje gång en ångbåt från Wilson Line anlände eller avgick från Amerika piren vid Tullhuset. 1893 startade Scandia Line direktförbindelse mellan Göteborg och New York. Källa: http://www.ellisisland.se/svenska/goteborg_sillgatan_gota_alv.asp