Gustaf Schröder, bruksbokhållare vid flera värmländska bruk på 1800-talet, har fångat vardagslivet i flera böcker. Här ett utdrag om smedernas arbete:
"Arbetstiden för
stångjärnssmederna var från kl.6 söndags
e.m.till samma tid lördagen därpå, och så
året om. Mästaren och mästersvennen arbetade
skiftesvis.
Från nämnda tid på söndagen till lördagen
var smedernas kostym mössa, en lång grov skjorta,
förskinn, strumpor och träskor. Lika året om,
densamma i 30
graders köld som i 30 graders värme. De sovo icke i sina
rum eller sängar, utan i en därtill uppförd liten
koja, kallad " labbi" i skriftspråket och "kuja" eller
"smekuja" i dagligt tal. Den bestod av fyra väggar, brutet tak,
öppen spis och några hopspikade bräder till
sängar. Den var utan fönster och eldades med
glödgad slagg, tagen från smideshärden, och kol. I
sängarna låg lös råghalm. Det var bädden.
Luften i detta sovrum var varm, nästan het, vilket var
nödvändigt,
då arbetaren saknade kläder, men atmosfären
låter sig icke beskrivas. Det var ett kompositum av fotsvett,
hudsvett och salt, ty av det ymniga svettandet under
arbetet kristalliserades saltet som åtföljde utdunstningen
till formliga kakor över rygg och skuldror. I sådan
atmosfär sovo de. Måltiderna intogos antingen i
smedjan eller i "kujan". Smeden var nästan helt skild från
sin familj hela veckan. Detta kom sig dels av vana, dels därav
att han aldrig, så lång veckan var,
tvättade sig, och sotig undvek han att visa sig utom smedjan
eller "kujan", och dessutom måste fristunderna användas
till vila. Stångjärnssmedens hårda arbete
gjorde honom redan vid fyrtio år krokryggig.---Vid femtio
års ålder var han döv och icke så sällan
lemlytt".
(Ur Gustaf Schröder "En
bruksbokhållares minnen" sid 69f).
Valloner
- vilka var dom?
Ordlista
för smedforskaren
Nycklar
till brukssamhället
Lögdö
Bruk
Ströms
Bruk