Reine Wisell

Reine Wisell föddes den 30 september 1941 i Linköping, men kom att växa upp i Motala. Han påbörjade sin racingkarriär på allvar 1962 i en rad tävlingar med Mini Cooper - 1965 blev Reine tvåa i det svenska mästerskapet för denna biltyp. Året därpå (1966) tog Reine steget upp till Formel 3 och fungerade bl a som lärare åt en viss Ronnie Peterson så att även denne kunde få sin F3-licens. Framgångarna lät inte vänta på sig - 1967 blev Reine Wisell svensk mästare i Formel 3. Nedan några bilder från Motormuseet i Motala där en systerbil till Reines Brabham BT 21/44 finns renoverad och utställd (Ford Coswort motor på 1000 cc med 125 hk vid 9600 rpm i det 430 kg tunga ekipaget). Reine körde detta år för Team Baltzar/Motala, vars huvudsponsor var Svenska Shell.

Med blodad tand gav sig Reine ut i Europa och tävlade under ett par år med stor framgång på de olika internationella arenorna. Reine hade tillsammans med Ronnie bestämt att de skulle bli konkurrenskraftiga genom att välja rätt material och Tecno blev deras val.

Såväl i Sverige som i Europa kom Reine och Ronnie att bli ett begrepp inom racingvärlden. De stod båda två allt som oftast i särklass i jämförelse med konkurrenterna och i den interna tvekampen var det Ronnie som brukade dra det längsta strået. Ändå var det Reine som betraktades som det hetaste namnet då det spekulerades i vem som skulle bli näste svensk i Formel 1 efter Joakim Bonnier. Det blev Ronnie!

Innan Reine gjorde sin F1-debut hade han 1969 även påbörjat tävlande med sportvagnar (Chevron). Efter Jochen Rindts tragiska död under träning inför Italiens GP 1970 fick Reine plötsligt chansen i Formel 1. I en riktig vinnarbil och i ett professionellt stall (Gold Leaf Team Lotus) under Colin Chapmans ledning fick Reine hoppa in i en Lotus 72C inför USA:s GP på Watkins Glen. En sensationell nionde träningstid gav till slut en minst sagt oväntad tredjeplats i loppet. Få förare i F1-historien har haft en mer lyckad debut - kan någon svaret? Det blev ytterligare ett F1-lopp detta år, men inte med samma fina resultat. De fyra poängen gav till slut en hedrande femtondeplats i det totala sammandraget - bättre än vad t o m Ronnie Peterson lyckades prestera detta år i sin March...

Reine fick förtroendet ytterligare en säsong hos Lotus och kom under 1971 att köra tio GP-lopp (de flesta i Lotus 72:an, men också ett lopp i den gamla 56:an) Totalt samlas nio poäng efter fjärdeplatser i Sydafrika och Österrike, en femteplats i Kanada och en sjätteplats i Frankrike. Nia bland samtliga förare (detta år då Stewart vinner med Ronnie Peterson på en andraplats).

Inför 1972 års säsong får Reine finna sig i att bli ersatt av Dave Walker hos Lotus. Det blir istället Marlboro-BRM för Reines del, tyvärr i en bil (P160) som på inte sätt kan mäta sig med de bästa - inte en poäng skramlas ihop under de sex loppen. I slutet av säsongen, då det bli uppenbart även för Colin Chapman att Dave Walker endast är ljummen även de bra dagarna, får Reine åter chansen hos Lotus (nu sponsrat av John Player). I de två återstående tävlingarna lyckas dock inte Reine göra sig själv rättvisa.

Inför Sveriges första GP 1973 på Anderstorp lyckas Reine ordna en styrning för "Team Pierre Robert" i en March 731:a. Efter att ha plockat en fin startposition i sjunde led tvingas dock Reine bryta med fjädringsproblem under uppvärmning. Det blir ytterligare ett F1-lopp under -73, denna gång för stall "Clarke-Mordaunt- Guthrie-Durlacher" i March 721G/731, men Frankrikes GP på Paul Ricard slutar i överhettning på det 22:a varvet. Bättre går det för Ronnie Peterson som tar sin första F1-seger i karriären!

Reine Wisell gör sitt sista framträdande inom Formel 1 under 1974 års GP på Anderstorp. Det är återigen March som ger Reine chansen i en March 741. Efter ett godkänt kval med sextonde bästa tid tvingas dock Reine bryta på det åttonde varvet med fjädringsproblem.

Trots att massmedia ville framställa Reine och Ronnie som bittra fiender var verkligheten en helt annan. De förblev mycket nära vänner genom livet och Reine fanns vid Ronnies sida på sjukhuset i Milano då det till slut stod klart att dennes liv inte stod att rädd.