Mitt namn är Ann-Christin Rombin.

Ja det är så jaget bakom sidan heter. Jag föddes mitt i det glada femtitalet.

Så jag har några år på nacken och håller som bäst på att gruva mig för femtioårssträcket.

Ja det är ju några år kvar, men det är sant som det säges, tiden rusar på bara

bra och snart är jag där.

 

Innan vi kör i gång, låt mig presentera mig.
Jag heter alltså Ann-Christin och har nu klarat mig i genom ett par med pellar.
Och nästa vinter ska väl bli bättre för pellarna får jag hoppas, för nu har jag köpt en riktig växtlampa så då fins det ju hopp om livet.
Och som så många har påtalat tidigare, så växer samlingen stadig även om förra vintern var en riktig kompostvinter så kommer ju våren och med den nya små sticklingar.
 Från Anna-Karin kommer i en ej sinande ström små sticklingar som "blivit över" i hennes samling.
Mer om hur vi träffades kan du läsa i sagan.

Jag är förskolärare i basen och har arbetat i femton år med utvecklingsstörda barn och ungdomar på elevhem och i särskola.
Jag har tre barn med min man Kenneth, som jobbar som maskinförare på "gula maskiner" mest ser jag honom i något stort åbäke på band.
Baklastare grävmaskiner och traktorer, det är bara sandlådan som har blivit större.
 

Barnen är halvstora och jag halvgammal, så äntligen blir det lite tid över till "dumheter" för mamma.
Dessutom så är Kenneth i Stockholmstrakten på långjobb
Då blir det lite extra tid över till datorn.

Vi bor i ett Vitt hus med blå knutar ute på landet i en liten före detta fiske och småbrukare by som heter Norum och ligger tre mil norr om Umeå ute vid kusten.

Jag har bara åtta hundra meter ner till havet, men ser tyvärr inte havet.     Men om sovrumsfönstret är öppet så hör jag hur det sjuder från kvarken när det blåser.
Jag älskar havet och skulle ha svårt att leva i inlandet, född i gammal fiskaresläkt som jag är.
Mer om min släkt och släktforskning hittar du under Min sida av saken.

Familjen och hunden Billy katterna Bamse och Foider och Xerxes,trädgården, stugan, huset och tomten.
Att läsa fotografera och handarbeta, och min passion släktforskning. Ja det borde ju ha räckt till  med fritidssysselsättning.
Men så slog sjukdom till och mycket som promenader, bärplockning och handarbete fick jag lägga på hyllan.
Men då dök detta med pelargoner upp, dom kan ersätta det jag inte orkar i landen och ute på tomten och det har faktiskt gjort att vintrarna bara rusat i väg.

I floran av alla vackra och välgjorda sidor hoppas jag trots allt att jag ska ha något som roar och tilltalar just dig.
Och som gammal förskolärare älskar jag bara sagor så nu måste jag få precentera mina små.
 

Datatrollet, som håller Vicke virus stången.

Blomsterfeen hjälper till så att alla växter mår bra.

  Och så nalle som hjälper till så gott han kann.

           Gillar du pelargoner så välkommen att stiga på.
            Tycker du att detta verkar vara något som inte passar
            är det läge att vända här och ta en annan väg.
 

Till sagan