Mayo P1 var Leif Mellberg och Sune Envalls vision om en mittmotorför-
sedd sportbil som skulle tillverkas i en mindre serie. Planerna sprack olyck-
ligtvis, men som tur var hann de tillverka ett exemplar!
Givetvis hade det varit spännande med en mindre serie bilar, men vetskapen
om att de bara fick fram ett enda exemplar gör att det kittlar lite extra i Saab-
kistan. Tänk den som fick ha denna skönhet i garaget!
Mayo P1 är försedd med en 2,3-liters Saab-motor, vilket väckte debatt hos
potentiella köpare. Prislappen skulle ha legat på ungefär 1,5 miljoner kronor
(betänk att detta var år 1991) och då kunde kunderna faktiskt förvänta sig en V8.
Duon trodde dock inte på att V8:an skulle ge bilen bättre fartresurser än vad den
mycket blygsamt modifierade Saab-motorn redan levererade. Mer muller och dyrare
sopparäkning kanske, men inte mer prestanda. Bränsletanken sitter för övrigt bak-
om sittbrunnen.
Från början satt dock en 2,0-liters turbomaskin i bilen och motorn monterades
framför bakaxeln. Idealisk placering och växelöverföringen var av hydraultyp, istället
för av vajertyp. Kraften överfördes helt enkelt genom slangar, fyllda med vätska, vars
tryck byggdes på via hydraulkolvar. Ett system som annars användes av stridsfordon i
det militära!
Formgivare Sune Envall hävdade att han inspirerats av Pinninfarina och linjer från
50-talet. Mayons svepande linjer var ett verk av högsta klass och redan i ett tidigt
skede beslöt duon sig för att skippa popup-ljus. Det skulle störa linjerna för mycket.
Utvändiga backspeglar stod inte heller högt i kurs, men regelverket krävde det ju.
Hur göra? Jo, helt enkelt försänka dem i dörrarna. När tändningsnyckeln vreds om
poppade de upp, men kunde (om ägaren så ville) fällas ned manuellt.
Inredningen följer samma svepande linjer som bilens yttre. Allt specialtillverkades
för att få en så fin harmoni i bygget som möjligt. Leif lät till och med bygga om två
Recaro-säten, så att de passade bättre med Mayons linjer. Båda stolarna är elstyrda
och i kombinationen skinn och mocka. Även ratten kläddes i mocka.
Saab sponsrade projektet med delar, men projektet var helt Leif Mellbergs och
Sune Envalls privata. Dock innebar sponsringen att bilen bygger på en rad olika Saab-
komponenter. Bilen blev välutrustad (som sig bör), med AC-system och allt som nu
kunden kunde önska sig i en bil i denna prismässiga storleksordning.
Under byggtidens gång kallades projektet Maya, efter Maya-indianerna. Det första
och enda exemplaret fick sedmera namnet Mayo P1.
Leif och Sune planerade en serie på 20 bilar. Ett pris på under miljonen fann de
otänkbart. Leifs övertygelse var att det bara skulle innebära att de skulle få
tillverka fler bilar, vilket skulle påverka exklusiviteten negativt.
Nu blev det dock inte mer än en bil. Exklusivt så det förslår! Anledningen sas
bero på dåliga finansiella tider.
Två år efter färdigställandet av Mayo P1 gick Leif Mellberg bort.
Efter sig lämnade han en rad fräcka bilbyggen (inte bara baserade på Saab), där
Mayon sannerligen var det mest avancerade projektet. Och kanske även det
vackraste?
Fakta
Byggare: Leif Mellberg, Sune Envall.
Kaross:Tvåsitsig sportcoupé i plåt. Backspeglar integrerat i dörrarna (poppar upp).
Motor: Mittmonterad Saab 2,3-liter (placerad framför bakaxeln), T16.
Fyra ventiler per cylinder, DOHC-teknik, modifierat styrsystem, höjt laddtryck.
Transmission: 5-växlad från Saab, modifierad och med högre utväxling. Bakhjulsdrift.
Hjulupphänging: Fram: Individuell, modifierad Saab 9000-framvagn.
Bak: Individuell modifierad Saab 9000-bakvagn.
Bromsar: Ventilerade skivor runt om. Egentillverkade 4-kolvsok fram.
Fälgar: 16" Aero-fälgar (dock fanns specialtillverkade Ronal-fälgar till bilen också).
Däck Bridgestone, 245/40-16.
Inredning: Helt egen design, skinn/mocca, eljusterbara stolar av egen design (Recaro-
stolar i grunden).
Mått: Längd: 400 cm. Höjd: 104 cm. Axelavstånd: 260 cm.
Spårvidd: 160 cm.
Tjänstevikt: 1.100 kg.
Prestanda: Ej testat, men beräkningar ger acctid 0-100 km/h under 6
sekunder. Teoretisk toppfart: 280 km/h.
