Tills helt nyligen trodde man att hunden domisticerades för cirka 10 000 - 14 000 år sedan, men hund och människa har varit bästa vänner betydligt längre än så.

Nyare forskning antyder att människan och hunden levt tillsammans i mer än 100 000 år.

Men det är inte i gamla gravar eller bland benrester man funnit spår efter det sambandet. Det är istället i generna hos nu levande hundar och vargar svaren återfunnits.

Genom att undersöka många olika hundraser, vargar, prärievargar och schakaler, har man inte bara fått fram släktskapet, utan också när i tid hund och människa blev vänner.

Den moderna människan framträder för cirka 130 000 år sedan. Det är längst ner i Sydafrika vi hittar de första spåren efter henne.

Nu tyder allt på att den moderna människan och hunden har en lika lång och gemensam historia bakom sig.

Troligen var det vargungar människan först tämjde. Och som fullvuxna användes för jakt och vakter vid lägren.

Människan utnyttjade vargens känsliga sinnen som en förlängning och förstärkning av sina egna. Den tama vargen blev en del av människoflocken och fick mat och trygghet. En ömsesidig historia och utveckling tog sin början.

Men vargen fortsätter att finnas med genom historien. Det mesta tyder på att varg och hund åtskilliga gånger utbytt gener med varandra under alla dessa 100 000 år. Och att det varit viktigt för framselekterandet av dagens alla hundraser.

För ungefär 40 000 år sedan vandrar den människotyp vi själva tillhör in i Europa. Och i sitt följe hade hon hunden.

Och det är nu hon möter Neanderthalare för första gången, Neanderthalaren en extremt kraftfull och istidsanpassad människa, med en hjärna större än vår.

Är det måhända hundskall som först förebådar det mötet?