|
|
|
|
|
Klåda |
Den 3 Agusti 2002 |
Irritation i hunden som ger upphov till klåda kan ha många olika orsaker.
Har hunden klåda bör man alltid först och främst undersöka 0m hunden angripits
av parasiter exempelvis loppor och löss.Dessa kan lätt avlägsnas med ohyrebad
eller pulver som strös i pälsen .Mycket ofta står emellertid klåda i samband
med rubbningar i matsmältningen eller i sekretionen av invärtes hormoner.En
ingående undersökning fordras för att den exakta orsaken skall kunna fastställas. |
Den 3 Agusti 2002 |
TARMPARASITER
Spomask är den vanligaste av hundens tarmparasiter.Den förekommer hos de allra
flesta valpar,vilka därför som regel bör avmaskas av uppfödaren.När man köpt
en liten valp bör man snarast låta undersöka om den har mask genom att sända
in ett avföringsprov.Symtom på spolmaskförekomst hos en liten valp är att den
äter mycket utan att bli tjock annan än i buken.Ofta kräks den ochså och får
då dålig aptit.Hakmask är en annan men lång ovanligare tarmparasiter.Den är
mycket mindre än spolmasken,cirka en cm lång och sytrådstunn.Hakmask kan
ibland ge upphov till mycket allvarliga diarretillstånd,ibland till och med
blodig diarre och någon gång kan den ochså orsaka epilepsiliknande
krampanfall.Behandlingen är densamma som för spolmask men den måste upprepas
flera gånger.Om hunden vistas i tex en hundgård ,bör man ochså behandla
marken där på särsilt sätt för att förhindra en förnyad maskinvasion.Man kan
helt enkelt byta ut jorden,bränna den med blåslampa eller överguta den med
stark saltlösning. |
|
|
|
|
Ormbett |
Den 4 Agusti 2002 |
Den ende giftiga orm som vi har i Sverige är huggormen.Dess bett är i allmänhet
ofarligt för hundar.Endast om det tar i munnen eller i halsen kan de vara
livsfarligt,eftersom den svullnad som uppstår kan försvåra eller omöjliggöra
andningen.I några enstaka fall har dödsfall inträffat men dessa har sannolikt
orsakats av en onormal känslighet hos hunden eller av att den angripits av
flera ormar.Numera används inte huggormserum utan helt andra läkemedel.Man får
absolut inte försöka att genom omsnörning och skärning med rakblad eller annat
sätt få giftet ur kroppen.Man gör oftast större skada än nytta härigenom. |
den 4 Agusti 2002 |
HÄLTA
Hälta uppkommer genom att smärta i ett ben gör att hunden inte vill belasta
detta.Smärtorna kan ha många olika orsaker och det är i allmänhet möjligt
endast för veterinär att avgöra varifrån de kommer,hur de uppkommit och hur
de skall behandlas.Ett av undantagen framförallt drabbar unga valpar som
hoppar ned från en stol eller från ett knä.Om det i sådana fall inte direkt
framgår att ett ben är brutet,kan man avvakta några timmar med att söka hjälp,
eftersom den akuta vrickningssmärtan går över inom denna tid. |
|
|
|
|
Analsäcksinflammation |
Den 4 Agusti 2002 |
Vid ändtarmsmynningen finns hos hundar två körtlar som innehåller ett
illaluktande sekret.Dessa köttlar töms vanligen i samband med att hunden har
avföring men det kan hända att körtlarnas utförsgång täpps till och sekretet
blir då ansamlat.Vid den ökade spänning som då uppstår kliar det och hunden
söker lindring genom att åka kana på mattor och sträva golv.Behandlingen sker
på så sätt att körtlarnas innehåll töms ut.Därefter brukar man fylla på med
en penicilinsuspension eftersom orsaken till att körtelgången blivit igentäppt
oftast är en inflammation. |
Den 5 Agusti 2002 |
BISTING
Medan ett enstaka bisting är helt ofarligt om än smärtsamt för hunden,kan ett
överfall av en bisvärm vara direkt livshotande och skall omedelbart
behandlas med motgiftinjektion.(Även ett stick kan vara farligt om det tar i
svaljet kontakta veterinär det går fort att det sväller i gen) |
|
|
|
|
Glykol är giftigt |
Den 3 Agustig 2002 |
Viktigt att tänka på är ochså att se till att hunden inte kommer i kontakt med
glykolutsläpp,som framförallt brukar förekomma på parkeringar.Den sötaktiga
glykolen lockar hunden att slicka och leder härigenom njurskador.Samma risk
innebär det om den leker med och tuggar på små behållare med låsspray för
vinterbruk,som brukar ligga slängda lite varstans. |
Den 3 Agusti 2002 |
EKSEM
En lång rad yttre och inre ordaker kan ge upphov till hudinflammationer. Bland
dessa orsaker kan nämnas magsaftrubbningar,hormonella rubbningar med både över-
och underfunktion hos olika körtelorgan,minskad sekretion från olika
matsmältningskörtlar,parasiter,bakteriella matsmältningskörtlar,parasiter,
bakteriella infektioner,eller kanske endast en ren slickmani hos hunden.
Orsaksmöjligheterna är för mönga för att hundägaren skall försöka sig på
någon behandling själv.Endast en erfaren veterinär kan efter en mycket ingående
undersökning ge en tillförlitig diagnos när det gäller eksem. |
|
|
|
|
Öroninflammation |
Den 5 Agusti 2002 |
Örongången hos en hund är lång och trån.Dessutom finns ofta en riklig hårväxt
i gången vilket bidrar till att luften inte får tillträde.Fuktighetshalten blir
därför hög och bakterier och hudsvampar får en god grogrund.Inflammation i yttre
hörselgången är därför mycket vanlig hos hundar.Alltefter infektionsorsaken kan
man särskilja olika typer av öroninflammation.Den vanligaste orsaken är
svamptillväxt.Dessa hudsvampar ger en måttlig klåda och ett sparsamt brunt sekret i örongången.Behandling
kan försökas med
svamppuder av vilka det finns
ett flertal att köpa receptfrit på apotek(t.ex.Pedyol).En annan vanlig orsak
till klåda i öronen är att hunden smittas med öronskabb.Ochså vid denna form av
öroninflammation bildas ett brunt sekret.Däremot är klådan mycket intensiv och
hunden kliar sig nästan oavbrutet.Behandling med skabbdödande medel har en
effekt som inträder redan inom några timmar.Denna behandling skall upprepas
några gånger med en veckas mellanrum för att man skall vara säker på att alla
skabbdjuren dödats .Vid bakterienfektion blir i akuta fall örongången utfylld
med ett tunnflytande,ljusgult,illaluktande var.Huden i örat rodnar och ömmar
starkt.Oftast håller hunden huvudet snett med det sjuka örat nedåt och skakar
det försiktigt för att bli kvit smärtan.Dessa akuta öroninflammationer skall
omedelbart veterinärbehandlas med penicilin eller liknande.Ett främmande
föremål i örat,tex,ett sädesax ger liknande symtom.Allergi kan ochså orsaka
inflammationer i örongången.Ofta finner man ochså kombinationer av två eller
till och med tre av de här nämnde orsakerna.Denna form av sjukdomen behandlas
med kombinationspreparat.Dessa är receptbelagda. |
den 5 Agusti 2002 |
NJURINFLAMMATION
I samband med olika febersjukdomar kan även njurarna bli angripna.Det visar sig
som äggvita i urinen eftersom njurarna på grund av sin försämrade funktion
släpper igenom blodäggvitan,som annars hålls kvar vid passagen genom njurarna.
Även vatten släpps igenom och går ut med urinen i onormalt stor omfattning och
detta ger upphov till en ökad törst.En hund med njurinflammation måste få
tillgång till allt det vatten den behöver.Man får alltså inte hålla igen på
vattnet även om man tycker att hunden dricker alltför mycket.En vanlig orsak
till försämring av tillståndet hos en hund med njurinflammation är att den får
en tillfällig magkatarr som ger kräkningar.Den erfoderliga vattenmängden kan
då inte konsumeras utan måste tas från vattenförråden i kroppen.Kroppsvikten
minskar då snabbt,skinnet verkar för stort och hudvecken slätar inte ut sig
när man känner i huden.En sådan uttorkning måste snarast hävas med vätska som
tillförs genom intravenöst dropp eller genom insprutning under huden varifrån
den snabbt uppsugs av kroppen.Om denna vätsketillförsel ej sker kan
njurarna inte transportera bort urinämnet i kroppen och resultatet blir snabbt
en urinförgiftning. |
|
|
|
|
Kontrollera hundens öron |
Den 2 Agusti 2002 |
Det är inte bara vid feber som vetrinären skall rådfrågas.Ihållande klåda
med bejynnande hårlösa partier kräver alltid undersökning av vetrenär.Samma
sak gäller öronbesvär.Alltför många hundar dras med svårbehandlad,som de
skulle ha sluppit om deras ägare kommit sig för med att söka hjälp i tid.
Kotrollera därför öronen på din hund ett par gånger i veckan.Torka försiktigt
bort sekret som bildats med "tops"eller en bomullstuss lindad kring ett finger.
Luktar hunden inte gott i öronen och bildas det mera rikligt och brunt sekret,
är det hög tid att beställa tid hos veterinär.Det går bra att använda
öronrens finns att köpa på Apoteket.Spruta in det i örat och gnnuga örat till
det plaskar i örat släpp sedan örat när hunden skakar så flyger skiten ur
|
Den 2 Agusti 2002 |
BRA"MAGE"ETT HÄLSOTECKEN
Kontrollera dagligen din hunds avföring och om möjligt ochså
urin.De är tillsammans en effektiv mätare på hundens hälsotillstånd.
Avföringen skall vara normal,inte för hård,och hunden får absolut inte
ha diarre.Ihållande diarre måste alltid leda till att man rådfrågar
veterinär.Vad det än gäller skall man alltid ringa först.Om hunden har
tecken till infektionssjukdom skall den stanna i bilen,tills veterinär
eller klinikpersonal ger närmare direktiv.Samma regel gäller hundar
som kan misstänkas ha hundparasiter.Var noga med att först ringa till
veterinär,eller djursjukhus,innan du kommer med en hund som har diarre.
Det kan nämligen vara ett tecken på att din schäfer har fått en
infektion som är smittsam. |
|
| |
|
|
|
Om din schäfer blir sjuk |
Den 1 Agusti 2002 |
Någon gång i livet blir sannolikt varje hund sjuk och behöver komma under
veterinärvård.Hur märker man då att hunden är sjuk?Tecken kan vara mer eller
mindre tydliga,men hunden är sig lik.Den kan verka slö,vägra äta,inte visa sitt
vanliga intresse för att följa med ut på de dagliga promenaderna.Innan du
kontaktar veterinären,skall du först ta febern"på din hund.Det första
veterinären frågar om brukar nämligen vara hundens temperatur.Sätt en klick
vaselin på en vanlig ordentligt nerslagen kroppstermometer och för varligt in
den i hundens ändtarm.Om hunden är motsträvig,kan någon i familjen ta hans
huvud i knät,kela och prata med honom själv tar du ett fast grepp kring
svansroten,för in termometern och håller den där cirka 2 minuter.
Normaltemperatur för en frisk hund är ungefär 38,5, |
Den 1 Agusti 2002 |
KONTROLLERA HUNDENS TASSAR
Granska ochså tassarna regelbundet,mellan tårna,kring klofästena under och
mellan trampdynorna.Sprickor skall smörjas in på kvällen efter sista
promenaden,lämpligen med Försvarets hudsalva eller den tjärdoftande Hundsalva
Båda finns att köpa bla på apotek.Särskilt viktig är det att smörja in tassarna
under snöperioder,då vägar och gångbanor är saltade.Skölj hundens tassar i rent
vatten och torka för att få bort saltet. |
|
|
|
|
Om hunden blir påkörd |
Den 2 Agusti 2002 |
Har din hund kommit i vägen för en bil,måste du vara ytterst försiktig,när du
tar i honom för att inte förvärra redan uppkomna skador.Var ochså uppmärksam så
att hunden inte ofriviligt biter dig av ren smärt.Visar den tecken på att vara
allvarligt skadad,måste man alltid vara minst två personer som lyfter hunden.
Detta måste ske med största varsamhet för att inte ändra kroppens läge,eftersom
man inte säkert kan veta vilka partier som skadats.Anmäl alltid en trafikolycka
för polisen detta för att underlätta ersättning från försäkringsbolag. |
Den 3 Agusti 2002 |
TASSBANDAGE
När man lägger ett tassbandage bör man slösa med materialet.mellan varje tå
lägger man rikligt med bomull och dessutom runtomkring hela tassen ett tjockt
lager bomull.Sålunda madrasserad kan gasbindan därefter läggas runt i cirkulär-
och tvärlager och tillräckligt fast för att inte glida av.Utanpå gasbindan
lägger man gärna ett lager förbandstejp för att förhindra att hunden biter upp
gasbindan.När man lägger ett tassbandage är det viktigt att först lägga rikligt
med bomull mellan narge tå.Därefter läggs bomull runt hela tassen,som därefter
förbinder i sneda cirkulärvarv med 5 cm bred gasbinda.JFr ochså
När hunden rastas bör man dessutom vid fuktig väderlek tillfäligt lägga ett
plastomslag så att bandaget inte blir vått.Detta plasthölje får dock inte ligga
kvarständigt eftersom det då kommer att verka som våtvärmande omslag.Ett
tassbandage skall helst bytas varje dag.
|
|
|
|
|
Sjukdomar i skelett och leder |
Den 1 Agusti 2002 |
HÖFTLEDSDYSPLASI
Är en utveklingsrubbning som medför en felaktig utvekling av hundens höftleder.
Definitiv diagnos fås genom röntgenundersökning när skelettet är moget,och
därför gäller en minimiålder på ett år för central bedömning av höftlederna.För
att resultatet skall införas på registreringsbeviset,fordras att hunden är
identitetsmärkt med sitt registreringsnummer.Röntgenundersökning av hundar som
är yngre än ett år görs vid uttalade kliniska besvär.om hunden avlivas före ett
års ålder på grund av höftledsfel,bör röntgenfilmerna sändas till SKK för att
den statistik som förs här skall bli rättvisande.Symtomen på höftledsfel
varierar och står inte alltid i direkt proportion till felets svårighetsgrad.
Hundens psyke spelar härvidlag en stor roll.Höftledsfel beror i stor
utsträckning på ärftliga orsaker och hundar med dysplasi bör därfer inte
användas i aveln.Uppmärksammas måste ochså att föräldradjur med normala
höftleder kan lämna avkommor med varierande grad av HD.Höftledsstatus
uttrycks i sex grader,HD i fyra,beroende på ledskålens djup och ledhuvudets
inpassning i ledskålen.Dessutom kan nabbildningar och på lagringar förekomma.
Varje höft graderas för sig och vid följande beräkningstabell har hänsyn
tagits till resultatet på sämsta höften.Beräkningarna och sammanställningen
är utförda vid statens Hundskola i Sollefteå.Hundskolan är fn den enda
institution i Sverge som har möjlighet att med säkerhet sammanställa dylika
beräkningar.
Höftledsfel har bekämpats under en 20 årsperiod.Resultatet
får för närvarande anses som mycket gott.
Höftledsdysplasi
1965-1968-1971-1974-1975-1976-1977-1978-1979-1980-
1967 1970 1973
%51 %50 %35 %41 %27 %30 %40 %35 %29 %11 Dysplaser%
%22 %32 %19 %25 %15 %14 %22 %12 %7 %5 Grava
dysplaster%
|
Den 2 Agusti 2002 |
ARMBÅGSLEDSDYSPLASI
Är en utvecklingsrubbning i armbågsleden,då armbågsbenets spets i leden
processasanconeus,inte växer samnan med resten av armbågsbenet under dess
mognad och tillväxt.Resultatet blir att detta ledutskott kommer att ligga
mer eller mindre frit rörligt i leden,vilket orsakar svullnad i
armbågsleden med smärta och hälta.Symtomen visar sig i regel från det hunden
är 4-6 månader.Sjukdomen är med all sannolikhet ärftlig. |
|
|
|
|
Hundens sjukdomar |
Den 1 Agusti 2002 |
MINST 30 PROCENT HAR HD
När det gäller höftledsdyplasi ligger frekvensen för schäfer enligt den
officella statistiken på 30 procent.Avläsning av röntgenbilder och bedömning
av dem utförs centralt hos svenska Kennelklubben av veterinär röntgenspecialist
för att vara enhetlig.När detta skrivs(1983)höftledsröntgas emellert bara
omkring 50 procent av alla schäfrar för SKK:s registrecent och den verkliga
andelen desplastiska schäfrar är sannolikt högre.De konstaterade fall av
höftledsdysplasi minskade relativt snabbt från omkring 45 procent då den
officella bekämpningen startade på 1960 talet,till cirka 30 procent,men där
tycks den ligga fast.Anledningen kan bla sökas i matadoravel på vissa
framgångsrika hanhundar som kommit på modet inom aveln och producerat en talrik
avkomma som med tiden visat sig ligga över nuvarande genomsnitt-ibland högt
över detta -när det gäller frekvensen av höftledsplasti.Hundarnas besvär av
höftledsdysplasi och bekämpningens betydelse har ibland ifrågasatts,men det är
ett fakttum att schäfern är klar överrepresenterad med livskador genom
höftledsdysplasi.Försäkringsbolaget betalar endast ut ersättning för
dysplastiska hundar med tydliga kliniska besvär som smärta,svårigheter att resa
sig och röra sig.Från 1 Januari 1983 betalas av Jordbrukets Försäkringsbolag
livvärde vid avlivning pga HD endast om båda föräldrarna är friröntgade.
Dessutom skall hunden vara försäkrad som valp dvs innan kliniska symtom
överhuvud kan uppträda. |
Den 1 Agusti 2002 |
TYPISKA SCHÄFERSJUKDOMAR
Finns det då sjukdomar utöver dem,som förekommer inom alla raser,som kan sägas
vara typiska just för schäfern?Det gör det,och dessa speciella sjukdomar
rasbundenhet tyder på en stark ärftlighet,som ochså finns dokumenterad i
varierande grad.Men man får inte glömma att både sjukdomsbenägenhet och friskhet och sundhet kan vara ärftligt betingade oavsett
ras.Man finner tex att
avkomman efter en viss hanhund till stor del besväras av hundlidanden och att
avkomman efter en annan hanhund ofta kommer under veterinnnärvård för sjukdom i
matsmältningsorganen.Visar det sig tex att hundar som är nära släkt får besvär
av en viss fodertyp,som flertalet annars mår väl av,kan man snarare mistänka
en överkänslighet för vissa födoämnen hos de besläktade hundarna än en allmän
otjänlighet hos fodret ifråga.En objektiv sjukdomsregistrering skulle
väsentligt underlätta att sådana orsakssammanhang påvisades.Naturligtvis
kommer ochså motsvarande ärftliga dispositioner från tikarna,men hanhundarnas
möjligheter att sprida sina anlag,goda som dåliga,ärju mångfalt större. |
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
